måndag 1 juli 2013

Kampen mot byråkratin

.
Jag vill minnas att alliansregeringen sagt sig vilja minska byråkratin och det nära nog oräkneliga antalet myndigheter. Men nu verkar kampen mot byråkratiseringen av landet bestå i att allianspartiernas politiker - i synnerhet folkpartister tycks det - tävlar om föreslå nya specialmyndigheter.

En enkel googling på ”nya myndigheter” ger vid handen att vi verkar ha fått en ny myndighet för hälso- och vårdinfrastruktur.
Och en inspektion för vård och omsorg verkar vi ha fått, om inte det är samma som nyss nämnda.
Vårdanalys har vi tydligen också fått en myndighet som heter.
Folkpartiet vill ha en arbetslöshetsinspektion - till de många arbetslösa arbetsförmedlarna.

Kanske har en del myndigheter försvunnit också. En del tycks ha slagits samman. Dock har ingen gått upp i någon annan enligt vad det verkar. Tydligen är det så, att om två blir en måste bägge namnen kasseras, konsulter kopplas in, nya namn och logotyper hittas på, alla brevpapper och skyltar göras om. Målsättningen tycks vara att göra av med, eller roffa åt sig, så mycket skattemedel som möjligt. Förmodligen beror det åtminstone delvis på att det är show, ”Window-dressing”, som det heter. Efter åratal av rekrytering av oduglingar enligt principen ”AB Släkt och Vänner” finns det ingen som har en susning om vad man ska göra för att få det att fungera. Och det här spektaklet är byråkratins och politikens sätt att försöka lura oss att de gör något åt problemen.

Alla de här nya myndigheterna ska dessutom åka runt och konferensa och komma fram till vad man ska syssla med. Det är viktigt. Man vill ju inte syssla med något farligt. Konferensernas syfte är att under trevliga former värka fram vad som inte fungerar och kan vara farligt för karriären. Det väljer man att INTE syssla med. Och därför spelar det ingen roll hur många myndigheter man skapar eller fusionerar. Ingen sysslar ändå med problemen. Och alla ska anlita konsulter som inte heller vet vad som ska göras, men som kan snacka så att det går. Billigt blir det inte.

Börjar inte snart alla politiker ha fått sina egna verk som de kan köra i sank? Annars bör man skynda sig. Med den takt som svenska institutioner upphör att fungera blir det nog snart aktuellt att sparka alla avdankade politiker som blivit verkschefer. Inte för att alla nödvändigtvis är odugliga. Snarare för att det är en viktig symbolhandling. Och de flesta är säkert odugliga - men lojala. Och det är lojaliteten som ger dem jobbet. Symbolhandlingen blir ett sätt att visa att politiskt brödraskap och inkompetens inte räcker. Sen när ingenting fungerar längre. Snart.

Knepet för att få det att fungera är det gamla goda, som alla känner till, men som ingen vill tillämpa därför att det är obekvämt:

- Bomma igen hälften av myndigheterna och säg upp personalen, så att de blir tillgängliga på en arbetsmarknad som har råd att anställa dem.
- Sparka hälften av de anställda på de återstående myndigheterna.
- Sätt de återstående i arbete.

Vi kommer snart att ha väldigt mycket invandrare som en inkompetent offentlig sektor inte klarar av att sysselsätta trots att man betalar deras uppehälle. De är beredda att jobba för lägre lön än svenskar. Eftersom den här odugligheten gäller rättsväsendet i minst lika hög grad som övriga samhällssektorer kommer politiker och maffiamedlemmar att dränera staten i ännu högre grad. Det är ju riskfritt. Då kommer staten inte att ha råd med odugliga svenskar som inget klarar. Invandrarna blir ju också svenskar och jobbar till lägre löner. Det blir då billigare att anställa en invandrad svensk som ingenting kan göra än att ha en ursvensk som inte lyckas göra någonting. Åtminstone inget annat än att göra livet svårt för svenska småföretagare som snart är de enda som jobbar. Det är de å andra sidan ganska bra på. När invandrarna tar de ursvenska byråkraternas plats får ursvenskarna börja klara sig på en lön mer i nivå med vad de presterar. Det blir inte fett.

Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: