.
Regering och Riksdag har just ändrat Grundlagen. Det sker med två riksdagsbeslut med riksdagsval emellan. Första beslutet har tagits före valet och andra beslutet togs idag.
Vad handlade det om?
Starkt förenklat uttryckt ändrades lagen på ett sådant sätt att - oavsett vilka intentionerna troddes vara - kommer avslöjanden av grov internationell brottslighet att vara förenad med stor osäkerhet för avslöjaren. Det kanske går bra - men det kanske leder till mångårigt fängelse. Det går inte att med rimlig säkerhet veta i förväg.
Vem har nytta av att Grundlagen ändras på ett sådant sätt?
Naturligtvis den grova nationella och internationella brottsligheten.
Varför klubbas då en sådan ändring igenom? Varför invänder nästan ingen? Varför avvisar inte Riksdagen ett sådant förslag? Det undrar jag verkligen. Men om man ska gissa - för det är väl det som är möjligt för en vanlig dödlig - finns det inte ett skäl utan flera. Olika knapptryckare har olika bevekelsegrunder. I flertalet fall gäller förmodligen att de inte alls begripit vad de gjort eller vems ärenden de sprungit. I andra fall vet man säkert mycket väl vad det handlar om men har på grund av för mycket lort i det egna bagaget inte ansett sig kunna kosta på sig lyxen att vara hederlig. Mycket konstigt kan drivas igenom med lämpliga hållhakar på makthavare. Morötter kan också ge för samhället skadliga incitament.
Det hela är djupt nedslående.
Men ännu mer nedslående är naturligtvis den svenska journalistikens tama - för att inte säga korrumperade - prestation i fallet. De som rimligen måste ha haft insikt i vad som pågår, som kunde ha informerat oss andra, som det ålåg att informera oss andra, de låg lugnt och stilla i den fria svenska journalistikens krypta och väntade på att ärendet skulle rinna igenom, istället för att göra något åt saken. När det var en dag kvar satte man upp ett tamt och lågmält ”motstånd” i nyhetsmedia. När det var för sent att göra något åt saken.
Varför gjorde man så?
Hade det inte varit hederligare att tiga även det sista dygnet?
Naturligtvis hade det varit hederligare. Men så fungerar inte den svenska journalistiken. Den värnar om sina förmåner och sin präktiga men falska fasad och äventyrar inte dem för det fria ordets skull. För att ändå kunna låtsas att man är journalister och inte mutkolvar sätter man upp en liten tandlös och fredlig protest när man vet att det inte längre hotar maffians aktiviteter. Det måste man ju göra. Annars kan man inte gå omkring och malla sig och låtsas vara det fria ordets försvarare. Man måste ju i efterhand kunna låtsas att man gjorde vad man kunde … när det var ofarligt och när det var några timmar kvar av en mångårig process.
Usch, så ynkligt.
Falun onsdagen den 16 november 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar