.
Sverige kan inte vara Safe Haven åt alla som har upptäckt att det är en bra metod för att få uppehållstillstånd att uppge att man är homosexuell och blir förföljd i sitt hemland.
Om bara hälften av de som anländer och åberopar det skälet verkligen är homosexuella kommer det att leda till svåra motsättningar i Sverige. Visserligen är såväl den timida godheten som den godhjärtade dumheten utbredda egenskaper i Sverige. Men de egenskaperna präglar sällan de 1-2 miljoner muslimer som vällt in i Sverige under senare år, i en takt som saknar motsvarighet i världen. Allt har sin grund i jämförelsevis korkade svenska politiker vilka gått den långa vägen i partiet och fått sina positioner som tack för lång och trogen tjänst snarare än duglighet.
Visst talar även muslimer om att de är anhängare av kärlekens religion. I synnerhet när de söker bidrag eller lovar bort församlingens röster. Men när man söker bidrag från Mellanöstern är man mer noggrann med att påtala sin muslimska rättrogenhet. De två nämnda storheterna har inte mycket mer än bidragsäskandet gemensamt.
Man hamnar nog inte fel, om man påstår att vare sig de nyanlända påstått homosexuella verkligen är det eller inte, utgör det som pågår ett demografiskt experiment fullt i klass med kinesernas ett-barns-politik. Den ledde till att flickebarnen dödades för att familjer som bara fick ha ett barn föredrog en pojke. Kvinnobristen skapar, och kommer att skapa, stora problem i Kina. Sverige kommer att drabbas av liknande problem på grund av överrepresentationen av män bland invandrare - såväl legala som illegala. Män, och grovt kriminella sådana. Våra fängelser är redan fulla av grovt kriminella invandrare, men det är onämnbart i den offentliga debatten. En del känningar har vi redan drabbats av i form av bland annat ökad mängd gruppvåldtäkter. Där, som med andra våldtäkter, finns sannolikt ett betydande mörkertal. Det hänger delvis samman med att ett politiserat och kollapsat pro-socialdemokratiskt före detta rättsväsende inte kan klara upp brotten, inte kan straffa gärningsmännen och följaktligen inte heller kan värna offren mot våldsverkarnas och deras anförvanters repressalier. Följden är att brottsoffren är rättslösa i Sverige.
Det homosexuella parallellsamhället med alla sina bokstavskombinationer har i vissa sammanhang egenskaper lika Erdogan. Det vill säga ”krokodilen blir aldrig mätt”. Det finns förmodligen ingen gräns bortom vilken det homosexuella samhället uppfattar sig rättvist behandlat. Det kommer alltid att finnas, verkliga, inbillade, eller historiska oförrätter, i Sverige, eller någon annanstans, att kräva kompensation för.
Det är en gammal sanning, med rikliga historiska bevis, att när mänskliga civilisationer närmar sig sin undergång tenderar homosexuell kärlek att lyftas upp och hyllas som den förnämsta kärleken. Kanske ett utslag av mänsklig hybris? Ett behov av att markera att man är förmer än sin skapare - oavsett livsåskådning i övrigt? I såväl vårt historiska som vårt sentida arv finns gott om erfarenheter som antyder hur det kan komma att gå i framtiden, till följd av fortsatta ansträngningar att samla all världens homosexuella i Sverige, vars genetiskt svenska befolkning endast utgör mindre än en promille av världens befolkning. Ja, det är i alla fall inget fel på den godhjärtade dumhetens ambitioner.
Det skulle inte skada om svenska politiker och byråkrater sneglade lite på USA, och mycket på Kanada, när man utformar vår migrationspolicy. I Kanada studerar man, väl medvetna om att man inte kan lösa alla världens problem, och i synnerhet inte kan lösa dem genom att förstöra Kanada, vad människor som vill till Kanada kan tillföra, som kan vara till nytta för Kanada.
I Sverige verkar motsvarande funktionärer göra tvärtom. Det verkar vara en fördel i migrationsprocessen om den sökande är efterbliven, hänsynslös, grovt kriminell och producerar många barn utan att försörja dem själv. En redan dokumenterad benägenhet att stjäla, skjuta och spränga är en bonus i migrationsprocessen. Men inget system är perfekt. I synnerhet inte det svenska. Så det slipper igenom en och annan mycket begåvad humanist av misstag. Detta försöker TV dölja genom en absurd inkludering som innebär att journalister med utländsk bakgrund som talar utmärkt svenska är oanställbara. Endast sådana som talar så dålig svenska att man inte begriper vad de säger kan anställas, för att tydligt demonstrera hur inkluderande journalistkåren är. Kanske ett utslag av ett dolt och beräknande sätt för svenska nyhetsjournalister att framhäva sig själva:
- Jag kan svenska till skillnad från alla andra här…
Falun fredagen den 4 augusti 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar