.
I kölvattnet på de internationellt återkommande eritreanska kravallerna, denna gång i Stockholm, har svenska media uppmärksammat den eritreanska statens maffiaverksamhet bedriven i Sverige.
Wolfgang Hansson uppmärksammar exempelvis i Aftonbladet fenomenet att den svenska politiken, makten och rättsväsendet tillåter den eritreanska diktaturen att bedriva organiserad utpressningsverksamhet mot eritreaner i Sverige.
I nu 22 år, tror jag att det är, har svenska politiska och byråkratiska pampar gömt sig bakom ”tyst diplomati” för att inte behöva göra något i fallet Dawit Isaak. Som i den nämnda artikeln uppmärksammas har framgångarna med den tysta diplomatin helt uteblivit.
Den tysta diplomatins uteblivna framgångar, liksom de återkommande och helt obesvärade eritreanska utpressarfesterna och den under hand bedriva gangsterverksamheten, visar med all önskvärd tydlighet varför Sverige inte kommer någonstans, vare sig med fallet Dawit Isaak eller den eritreanska diktaturens maffiaverksamhet i Sverige.
Det är helt enkelt så att svenska intressen får vara med och dela på bytet och därför får verksamheten fortgå.
I ett annat land skulle en besvärad politik, en fungerande polismakt och ett fungerande rättsväsende för länge sedan ha stoppat den eritreanska maffiaverksamheten. Men det är klart, givet de uteblivna framgångarna för nämnda organisationer på snart sagt alla andra områden kommer man i Sverige knappast att lyckas åstadkomma något i nu nämnda frågor förrän tidigast när månen har förvandlats till en stor grön ost.
Det finns många förklaringar till de uteblivna svenska framgångarna. En är naturligtvis den totala avsaknaden av en fri och kritiskt granskande svensk press. Media som inte duger mer till än att ängsligt antyda problemets existens kan naturligtvis inte tillhandahålla det tryck mot våra institutioner vilket är nödvändigt, för att de ska vara något annat än korrupta attrapper till skydd för kriminella offentliga institutioner.
Jag vill mena att det är avsaknaden av fria och hyggligt okorrumperade media som är den största anledningen till att Dawit Isaak bara är en svensk hävstång med vars hjälp korrupta svenska potentater kan tilltvinga sig en del av det byte som den eritreanska gangsterstaten tilltvingar sig från sina landsmän i Sverige med sina utpressningsmetoder.
Bonusen kan naturligtvis även uppkomma i någon icke nämnd näringsverksamhet. Det är en sak att Kreti & Pleti inte känner till bakgrunden. Men det finns inte på världskartan att inte svenska media skulle känna till saken mycket väl, och därför väljer att undanhålla sina läsare och tittare orsaken.
Kanske upplever svenska journalister till och med det farligare att förmedla den informationen än det skulle vara att skriva ”neger” istället för ”n-ordet”.
Falun tisdagen den 8 augusti 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar