lördag 12 april 2008

Sven-Erich Bucht och vägbelysningen

.
Tidigare betalade Vägverket för vägbelysningen i Mattila, Vojakkala och Karungi byar. Det innebär att kommunen bara betalade för Kukkola och Korpikylä byar.
För att komma åt mig och Ekfors slutade Sven-Erich Bucht & Co att betala för vägbelysningen under framställande av grundlösa påståenden om oskäliga priser.


Överfallslarm i vägbelysning

I samband med att kommunen mörklade vägbelysningen gick Sven-Erich Bucht ut med att man skulle bygga ny vägbelysning som även skulle innefatta överfallslarm för kvinnor och att det därför var en fördel att belysningen var mörk(!) Vi har en medicinsk term för människor som kan häva ur sig vad som helst för att gagna sina syften utan ha minsta avsikt att fullfölja något.

Och vad skulle det hjälpa med överfallslarm i vägbelysningen om man så hade åstadkommit något? Haparandaborna spöar ju upp och överfaller sina kvinnor i hemmet.


Facit syns

Nu börjar vi se facit av Sven-Erichs åtgärder:

  • Kommuninvånarna har varit utan vägbelysning i två år och är så alltjämt.
  • En omfattande och meningslös process har kostat många miljoner för kommuninvånarna dels i egenskap av skattebetalare och dels i egenskap av elkonsumenter.
  • Vägverket har slutat att betala då kommunen inte tillhandahåller vägbelysning längre.
  • Eftersom kommunen inte tillhandahåller belysning kliver Vägverket av vägbelysningssamarbetet.

Kommunen får ta över kostnaderna

Följden av Sven-Erichs åtgärder har således, förutom att kommuninvånarna sitter i mörker, blivit att kommunen, eller skattebetalarna, numera ska betala själva för belysningen även i Mattila, Vojakkala och Karungi. Framgång eller inte för Haparanda kommun? Det här har nog inte Sven-Erich informerat väljarna om.

Det har gått som det brukar gå med Sven-Erich. Bra för Sven-Erich och dåligt för alla andra. Hans förmåga att lämna efter sig brända högar av grus och aska är omvittnad och endast överträffad av hans förmåga att dra till sig nationalsozialdemokratiska papegojmärken. Endast ett märke fattas honom än och vi förväntar oss att Rapportredaktionen visar samhällsansvar och utser Sven-Erich till årets svensk.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag fattar inte, vadå "papegojmärken"
Är jag trög eller....

Mikael Styrman sa...

Du är säkert inte trög – lite ”old fashioned” bara.

Det kommer från ”Hur gör djur” i TV och innebär att man får en fin medalj (en papegoja) för en obetydlig prestation. Det innebär ett missbruk av ett belöningssystem i propagandistiskt syfte.

Anonym sa...

OK, kopplade bara inte.
Kanske ett nytt uttryck som vi kan lägga till de idiomatiska uttrycken som våra nya svenskar måste lära sin som tex "Det är inte en ko på isen" eller "Surt sa räven om rönnbären" fast hälften (eller fler) av våra egna skolungdomar inte har en aning.

Likställer man papegojmärken med ett i tanken ohemult tilldelat pris? Kan detta peka både på den som utdelar och den som mottar, eller faller skammens skugga endast på .. just det vem?

Mikael Styrman sa...

Tjaa, det jag har velat peka på genom att använda det uttrycket är att det är en etablerad metod, som tillämpas i stor skala av sossarna, i syfte att manipulera allmänheten. Man hittar på alla möjliga substanslösa belöningar åt de sina. Det görs nästan alltid så, att den som tillhandahåller belöningen är en part som tredje man kan tro att är opartisk. Åtminstone kan tredje man inte se kopplingen mellan utdelaren och mottagaren av papegojmärket.

Däremot vet alltid de två aktörerna att det är ett upplägg så det är nog inte fel att säga att skuggan oftast faller på bägge parter.

Den här metoden har tillämpats av diktaturer i alla tider. Jämför till exempel med kommunistdiktaturernas ”arbetets hjältar”. Diktaturerna behöver hjältar som förskjuter människornas fokus från besvärande väsentligheter till för diktaturen ofarligare ting.

Reefat El Sayed gav upphov till en del skojiga egna varianter av svenska talesätt på sin tid. Bland annat tillskrivs han med rätt eller orätt uttrycket ”här ligger en gravad hund”.