.
I efterspelet av dödsolyckan på Likskär utanför Luleå har nu tingsrätten kommit med sin ”Dom”.
De korrumperade stolpskotten på Elsäkerhetsverket, som hoppar mellan anställningar på Vattenfall och Elsäkerhetsverket, har ställt upp och gjort allt i deras makt för att skjuta över skulden från Vattenfall, till den inhyrde underentreprenören och dennes anställde montör som omkom. Skamlösheten vet numera inga gränser på Elsäkerhetsverket. Men vem kan påstå sig vara förvånad?
Åklagaren har, för att börja i rätt ordning, föga förvånande, underlåtit att åtala någon offentliganställd som potentiellt ansvarig för den vårdslöshet som resulterade i dödsfallet. Rätt hade ju varit att åtala flera och gå till botten med missförhållandena. Och det ska sägas att det har skett trots de uppenbara systemfelen i Vattenfalls arbetssätt, vilka gör att det inte är en fråga OM de kommer att ställa till med något ytterligare. Det är snarare en fråga om NÄR de kommer att ställa till med en riktig katastrof. Detta sagt utan att på något sätt vilja förringa det som inträffade på Likskär.
Istället yrkade den sannolikt korrumperade åklagaren på en företagsbot om 1,5 Mkr. Beloppet är ju i sammanhanget, och framför allt för Vattenfall, inte mer än en piss i Mississippi. Tar man dessutom i beaktande att det är ett statligt företag som ska betala företagsbot till staten så blir det ju riktigt stötande mot det allmänna rättsmedvetandet. Fast riktigt illa blir det först när man ser att änkan och barnen efter montören som Vattenfalls straffriförklarade och ansvarslösa dilletanter brände upp, tillsammans får 95.000 kr i skadestånd för en förlorad make, far och familjeförsörjare. Det är naturligtvis inget annat än ett hån mot allt vad rättvisa heter. De får hålla till godo med 6% av vad statens politruker betalar till sig själva i sitt byråkratiska låtsasspel.
Massmedia tiger i vanlig ordning om detta. Eller kanske det är rättare att säga att de rapporterar försynt. När de nu rapporterar om att Vattenfall inte överklagar går det inte att med säkerhet veta om rapporteringen är krypande, eller om den är ett utslag av svart humor - ett mellan raderna begravt uttryck för förakt för ”rättsväsendets” pajaserier.
Övertorneå söndagen den 30 juni 2013
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vämjeligt!
Änkan har fått sin avlidne make värderad. 95 000 kr var han värd. I andra sammanhang, t ex om man skall motivera en investering avseende förbättring av säkerheten i trafiken, verklig eller ej, brukar man värdera ett människoliv till 15-20 miljoner kr.
Men det är inte det värsta.
Företagsboten på 1,5 miljoner kr som ett statligt företag skall betala till dess ägare, dvs de människor som kallar sig "staten", kan av företaget vid nästa eltarff-höjning och interna transaktioner mellan företagsenheterna vidarebefordras till elkunderna som alltså ofrivilligt "belönar" de ansvariga för att de genom försummelse haft ihjäl en annan människa.
För ett antal år sedan började man inom statsförvaltnigen och andra s k offentliga institutioner gå ifrån ansvarsbegreppet eller göra det selektivt användbart. Istället infördes talesättet "det får inte hända igen" som kan återanvändas hur många gånger som helst.
Vämjeligt!
För en människa som är riktig i huvudet är det naturligtvis stötande att man inte kommer till samma värde i bägge fallen.
För en äkta psykopat, ofta i statlig tjänst, är det helt naturligt att det blir olika värde.
I fråga om väginvesteringsberäkningar handlar det om att lura till sig så mycket skattemedel som möjligt. Då blir människans värde högt.
I fallet med den ihjälbrända montören handlar det om tvingas ge ut pengar som man fuskat till sig. Då blir människans värde ....
Att ha skamkänslor tycks inte vara förenligt med att ha statlig tjänst. Ett koppel samvetslösa tjuvar är det.
Skicka en kommentar