Det romska tiggarproblemet

.
Professor Bo Rothstein har gett sig in i diskussionen om de romska tiggarna. Det är bra. Rothstein har ofta något att tillföra och är därutöver välgörande orädd och drar sig inte för att attackera även svåra och känsliga frågor, vilket inte gäller för de flesta av hans kollegor i den akademiska världen.

Den här frågan håller på att bli riktigt jobbig för den svenska präktigheten. Hittills har svenskar överlägset kunnat gotta sig åt att problemet beror på att man behandlar romerna fel på olika sätt på Balkan. Svenska politiker och kulturpersoner är ju lite av specialister på att nästan pösa över av präktighet när man gör sina uttalanden, som man inte behöver ta ansvar för sedan. Det får någon annan göra.

Kanske är det så lätt att lösa som det sägs. Jag tror dock inte att någon frivilligt har ett sådant problem hängande som en kvarnsten om halsen om det är lätt att lösa. Har man sett den brittiska dokumentären ”Paradise Hotel” är det inte lätt att vara säker. Men nu när tiggarna finns överallt i huvudstaden och sprider sig över landet, samtidigt som kåkstäderna blommar upp på allt fler ställen, har man ju möjlighet att visa att man kan bättre i Sverige. Hur är det svenska kulturpersonligheter brukar säga när de ska sälja skivor med hjälp av något populistiskt uttalande i någon aktuell och svår fråga som de sedan inte behöver ta ansvar för
- Jag är Jason?

Jag har inte hunnit sätta mig in i detalj i vad Rothstein har sagt, men jag har förstått att det går ut på att kriminalisera de som skänker pengar till tiggare, som man gjort med sexköpare. Ja med undantag för sexköpande pampar då. Och det kan väl finnas argument för att det kan vara en bra idé att kriminalisera givarna.

Men jag undrar över en sak. Det finns åtminstone ett betydande moraliskt dilemma begravt i ett sådant förbud. Ska förbudet i så fall bara gälla för dem som skänker till fattiga romska tiggare som försöker överleva i en svår situation eller ska det även gälla för dem som skänker till politisk adel i andra och tredje generation som under sken av att pengarna ska gå till något behjärtansvärt ändamål tigger till eget lyxliv och organisationens stenhus?

Mutholm tisdagen den 31 december 2013
Mikael Styrman
.