Mygeljournalistiken

.
I många sammanhang har jag kommit att fundera över vad som avgör hur olika frågor hanteras av den svenska journalistkåren. Det har gällt stort som smått. Frågor som jag inte varit berörd av men som varit av stort allmänintresse och som ändå tigits ihjäl av den svenska journalist- och redaktörskåren. Men det har också funnits frågor som jag har egen insyn i och därför kunnat se hur rapporteringen av dem till allmänheten har förvrängts intill oigenkännlighet.

Det är bara allt för lockande att här göra en lista över sådana ärenden. Men den vore för de flesta nog ganska intetsägande. Av en händelse råkade jag få syn på en krönika av signaturen ”Julia Caesar” och där fanns plötsligt, i krönikan och i kommentarerna några av pusselbitarna till några frågor som jag undrat över.

Många torde ha funderat över varför Göran Lambertz, när han som JK hade möjlighet att göra ett hedervärt jobb, istället skyddade ”van der Kwast-ligan” från rättsliga åtgärder.

Med den, naturligtvis avsiktliga, förseningen av det fria ordet som följde av min andra vistelse i svenska Gulag-arkipelagen publicerade jag den 14 december 2012, en blogg skriven den 13 november samma år, med rubriken ”SVT, Borgström och Advokatsamfundet”. Jag förvånade mig över det glorifierande gulle-gull-reportaget som Marianne Rundström gjorde i TV-soffan med en av de psykopater som hjälpte de riktiga mördarna i Quick-målen att komma undan, genom att se till att en sjuk och uppenbart oskyldig person dömdes i deras ställe. Föremålet för den närmast Nordkoreanska dyrkan var Claes Borgström. Det fanns inga mänskliga gränser för vilken fin och beundransvärd människa Borgström var. Och vilken förfinad estet sedan, som köpte ett piano till Jämo-kontoret... Vad var det som drev Marianne Rundström och andra svenska journalister att göra ett sådant förljuget och manipulativt program om en medlem i den liga som svarat för vår just nu, och då, kanske grövsta och mest utmanande rättsskandal?

Som många andra noterade jag att någon gjorde en räddningsaktion till förmån för det sexköpande justitierådet Leif Thorsson, som istället för att avskedas skyddades genom att gömmas i lagrådet. Själv anser jag inte att det nödvändigtvis vore fel att ha honom som domare - efter att han straffats på samma sätt som andra straffas. Jag tror att många domar skulle bli bättre om svenska domare har varit ute och sett sig om, arbetat på andra håll i världen och suttit en del i fängelse. Därmed menar jag inte att domarna nödvändigtvis skulle bli mildare av att domarna hade lite erfarenhet av den värld som de i sin vakuumfyllda glasbubbla ofta förgäves försöker begripa sig på. De skulle säkert bli både mildare och strängare - men alltid bättre - om domarna visste mer om världen än det som - ofta i manipulativt syfte - berättas vid etablissemangets middagsbjudningar. Men just i detta sammanhang är det en bifråga. För att återföra oss till den egentliga sakfrågan upplevde jag det som ganska uppenbart att någon hade intervenerat i ”Leif Thorsson-frågan” och påverkat den på ett otillbörligt sätt.

Och så plötsligt, i Julia Caesars krönika häromdagen, kommer några förklarande pusselbitar:

Leif Thorsson är son till Inga Thorsson. En av de allra tyngsta sossekvinnorna. Äkta sosse-adel med andra ord. Ett klart och tydligt skyddsobjekt.

Den JK som beslutade att Leif Thorsson skulle skyddas var Göran Lambertz. Det var, som väl de flesta idag vet, Lambertz som friade ”van der Kwast-ligan” i vilken Claes Borgström ingick. Det leder tanken till att det han gjorde i Quick-fallen inte var ett undantag utan en del i ett mönster.

Gubb Jan Stigsson, Dala-Demokratens kriminalreporter, som skrivit 300 artiklar på temat att Thomas Quick är skyldig, fick för detta Publicistklubbens stora pris, ur ordföranden Annette Kullenbergs hand.

Annette Kullenberg är syster till Claes Borgström.

Att Dagens Nyheter ingick i Kwast-ligans hyllningskör förvånar åtminstone inte mig. Förvånar det någon annan? Men att Kerstin Vinterhed har skrivit om Quick visste jag inte liksom jag inte heller visste att hon är syster till Claes Borgström. Aningen svårt att bedöma dock, betydelsen av släktskapen för Borgström-syskonens engagemang i frågan. Eftersom blod oftast är tjockare än vatten torde den väl åtminstone inte ha befrämjat objektiviteten.

Man ska väl inte heller underskatta betydelsen av de fyra miljoner som Claes Borgström drog in på att inte försvara Quick. De jämte en hägrande politisk karriär förklarar nog att Quick blev utan försvarare. Men Marianne Rundströms glorifierande program om Borgström i SVT ligger nog nära till hands att tillskrivas journalistmaffians benägenhet att borsta varandras ryggar.

Det är illa att vi inte har någon organisation som har till uppgift att eftersöka kriminalitet och korruption bland politiker, domare, åklagare, poliser och sist men inte minst journalister och redaktörer. Det sista är kanske värst. Det är naturligtvis ett mycket grovt brott att vara korrumperad domare eller journalist. Det är fullständigt barrockt att ingen granskar för vilka skurkpengar lyxhus i Mariefred och lägenheter i Stockholm köps av detta gravt kriminella patrask.

Grova brottslingar ska inte vara journalister. Det borde vara lika självklart som att horor inte ska klä ut sig till nunnor. När brottslingar låtsas vara journalister och redaktörer skapar det ett samhälle i vilket politiker, domare, åklagare, poliser, offentliga chefer och övriga offentliganställda inom kort också är kriminella. Därför att framgångsrik mörkläggning är den grova kriminalitetens bästa vän. Med hederliga journalister finns det inte utrymme i samhället för kriminalitet i de övriga yrkeskategorierna. Journalistiken är nyckeln!

Att Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga” inte fick Augustpriset i fackboksklassen är inte ägnat att förvåna. För en journalistgemenskap mer inriktad på att tjäna en kriminell maktelit, än att granska den, skulle det naturligtvis innebära ytterst ångestfyllda ställningstaganden att belöna en bok som synliggör omfattande rättsröta, dessutom med hjälp av wallraffande.

Den som vill läsa hela Julia Caesars krönikor, inkl kommentarerna, kan göra det genom att klicka här och här.

Övertorneå söndagen den 8 december 2013
Mikael Styrman
.