.
Jag såg försvarsminister Karin Enström och Miljöpartiets Åsa Romson i SVT:s morgon-TV idag. De diskuterade försvarspolitik. Nu när Carl Ribbentrops kompisar gör sitt bästa för att få till ett storkrig som kan komma att ödelägga Europa intresserar sig många för försvarspolitik. Och vad hade då Karin Enström att tillföra?
Ja, inte var det mycket till nytta för folkets och landets försvar. Bra för maffian dock. I en tid då praktiskt taget ingenting fungerar i försvaret eller vi inte alls har något försvar, bara en massa höga befäl som chefar över sig själva, var det enda substantiella hon hade att komma med att massor av miljarder ska användas till ett nytt flygplanssystem. Och på vilket sätt ger det oss ett försvar….?
Hon såg med rätta skamsen ut över att komma dragande med något som så uppenbart missar målet. För de pengarna som flygplanssystemet slukar kunde vi bygga ett driftdugligt försvar. Istället får vi ett elektroniskt flygande flipperspel som blir utslaget krigets första dag, om det blir skarpt läge. Men hon gjorde det ändå.
Det är klart att det är roligare att vara försvarsminister, även i en maffiakontrollerad marionettregering, än det är att vara kapten i ett nedlagt försvar. Där har vi det här landets problem i ett nötskal. Det är alltid bättre att ta en muta, eller en personlig fördel, än att sköta sitt arbete.
Södertälje tisdagen den 2 september 2014
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
USA och deras lakejer gör allt för att det ska bli krig i Europa. Helst ska USA själv via Nato slippa skicka alltför många i döden och samtidigt räknar man med att tjäna pengar precis som i de föregående världskrigen. Korkade EU-politiker tror alltså att Nato är en försvarsorganisation när det enda man håller på med är krigsplaner och anfall. Varför inte syna om Putin är ärlig med fred i Ukraina i stället för den löjliga propagandan mot honom som återigen visade sig vara lögn. När ska fulmedia lära sig att inte utan koll basunera ut Natos och Ukrainas lögner som fakta?
De flesta erfarna journalister och redaktörer är nog mycket väl införstådda med vad som egentligen pågår. Men man håller det ifrån sig för att stå ut med sig själv. De upplever sin situation så att de inte kan förändra situationen - åtminstone inte utan att äventyra sin egen ställning. Därför spelar man med istället. Det är ett exempel på funktionell dumhet.
Den egna ställningen, inbillad eller verklig, innebär att i allmänhetens ögon vara en granskare som kämpar för det godas seger, avslöjande intriger, lögner och bedrägerier. Även om det är lånta fjädrar och oförtjänt respekt är det för de flesta (alla?) bättre än att vara en före detta inbillad granskare med lånta fjädrar. Trots allt är ju till och med regerandet inget annat än en massa klantigheter och skurkstreck, nödtorftigt kamouflerade av ett lager tattarglans, som reklambyråns psykopater tillhandahåller.
Skicka en kommentar