Narkotikan är för många ett behagligt avkopplings- och/eller berusningsmedel. Men det är inte problemfritt. För många användare blir beroendet för starkt och de förlorar kontrollen över narkotikan, vilket får dem att göra saker som ställer till det allvarligt i samhället: grova våldsbrott, mord, stölder, inbrott, bedrägerier och bilkörning i berusat tillstånd med de risker det innebär för andra.
Våra politiker låtsas bekämpa narkotikan, men gör det egentligen inte. Visst, man låter polisen jaga missbrukare på Plattan och visar det på TV-nyheterna ibland. Men det har ju inget med narkotikabekämpning att göra. Det har istället åtminstone tre andra syften: göra narkotikan attraktiv som ”förbjuden frukt”; hålla uppe priset på knarket samt avtvinga knarklangarna att betala mutor. Och visst, ibland tar polisen ett parti eller en liga, men det handlar främst om konkurrenter till dem som betalar mutor. Mutorna ger nämligen om inte monopol så i alla fall statligt oligopol från de poliser, politiker och andra som man mutar. Det kommer hela tiden in operatörer som tycker att kraven på mutor är oskäliga och som därför vill runda mutkolvarna. Det är dessa som får polisen på sig.
Om man verkligen ville kunde man lätt inskränka handeln betydligt eftersom den förekommer helt öppet, men det vill man ju alltså inte. Men man vill gärna tillfredsställa de moralens väktare vars röster man får om man inskränker andras möjligheter till avkoppling.
Så här marknadsförs narkotikan hela tiden med hjälp av öppna okrypterade meddelanden, men det kan ju inte moralens väktare se, så det gör ingenting. Några exempel:
Falun söndagen den 30 augusti 2020
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar