.
Vi kan följa den varje dag, debatten som rasar med varierande intensitet, om hur våra ganska odugliga polis-, åklagar- och domarkårer ska lyckas klara av problemet med den grova våldsbrottsligheten. Det verkar inte helt lätt. Polisen klarar med få undantag inte av att prestera utredningar som kan leda till fällande domar. När de griper folk händer ingenting - inte ens när de grips på bar gärning. De släpps lös. Efter några år, när åtalspunkterna är många tiotals kan de möjligen åtalas, men då blir ju rabatterna för den som varit en produktiv tjuv och gangster så generösa att samhällets signaler inte kan upplevas på något annat sätt än som en belöning. En belöning för flitig kriminell verksamhet som håller odugliga poliser-, åklagare och domare med välbetalda låtsasarbeten. När fällande domar, med rätt eller orätt, trots allt åstadkoms, förhindrar lagar och deras tillämpning att några av dessa gränslösa gangsters som skjuter, våldtar, mördar och spränger låses in eller överhuvud taget drabbas av något annat än förstående samtal med saft och bullar eller kortare tider på ungdomsläger, från vilka de kan gå in och ut som de själva finner för gott.
En sak som ofta anförs är att människorna inte vågar vittna och då kan ingen dömas. Det är naturligtvis inte konstigt att ingen vågar vittna när den nationalsocialdemokratiska kriminaliteten slagit rot i poliskåren efter decennier av användning av polisen för kriminella sossepampars brottsliga verksamhet, riktad mot den dugande delen av befolkningen. Det har resulterat i att polisbefäl - som det korrupta systemet inte kan rensa ut - läcker uppgifter till den grova brottsligheten om vem som vittnat. Brottslingarna, eller deras kumpaner åker då hem till vittnena och mördar dem i deras bostäder.
Frågan om hur vi ska få vårt korrupta rättsväsende att fungera efter decennier av politisk korruption har nu kidnappats av politiska gangsters, som vill ha ett system med anonyma vittnen. Inte för att det är ett sätt att klara upp brott, döma skyldiga och frikänna oskyldiga. Istället är syftet att få ett system som maktgalna och hänsynslösa politiska skurkar kan använda för att eliminera konkurrenter om makten med. Ingen kan klara sig eller känna någon rättssäkerhet i ett system med anonyma vittnen.
Det är omöjligt att värna vittnen i ett system som vägrar att döma ut fåföljder - omedelbara sådana - mot grova förbrytare. Om systemet förlamas av ett sådant trauma att det är omöjligt att plocka bort gangstrarna från gatan och skydda befolkningen från dem, kan inget rättsväsende fungera och ingen rättssäkerhet uppnås.
Många aktiva politiker är dessvärre inga begåvade raketforskare utan istället ganska korkade och fantasilösa slogan-pickers, nyttiga idioter, som lär sig vilken floskel som är på modet just för stunden och upprepar den offentligt, för att på det sättet försöka framstå som intelligenta. Dessa politiska papegojor har en otäck förmåga att tas för kloka och intelligenta och utses till allehanda uppgifter som de sedan naturligtvis inte alls klarar av att sköta. Tillsammans skapar de en slags våg, som kan ge intrycket att anonyma vittnen är det enda som kan rädda rättsväsendet. Politiker av olika färg som vill framstå som dådkraftiga anför då att vi måste ha anonyma vittnen.
Den som har onda avsikter och vill få till ett system som går att missbruka för att ta sig till och behålla makten, har naturligtvis inget emot ett system med anonyma vittnen. Världen har redan sett sådana system, i hyggligt modern tid och hyggligt nära oss. Lenin, Stalin och Hitler byggde exempelvis upp sådana system, med känt resultat.
Många driver på för anonyma vittnen för att de helt enkelt inte begriper bättre, men utan att i och för sig ha onda avsikter.
Det är egentligen ganska lätt att få till ett system som gör att människor vågar vittna och att utredningar kan ledas till fällande dom. Inget system kan leda fram till mål utan att lojala oduglingar rensas ut från polisen och får ge plats åt dugande och okorrumperade utredare. Inget föreslaget i den allmänna debatten kan få rättsväsendet att fungera utan att det problemet hanterats.
Utöver detta krävs bara att brottslingarna måste förses med incitament att inte hota vittnen. Det är ju brottslingarna som fattar besluten att göra det. Det är dem vi måste påverka. Idag gör de brottslingar som hotar eller mördar eller låter mörda vittnen fullkomligt rätt utifrån deras egen horisont. De har ingenting att förlora på att hota vittnen. De har allt att vinna. Om de lyckas hota vittnena blir de frikända, kan gå hem och omedelbart återuppta sin brottsliga verksamhet och får dessutom skadestånd. Om de misslyckas ”konsumeras” hotet och rabatteras av ett odugligt rättsväsende som inte utför sitt arbete. Det kostar därför ingenting att försöka. Det är gratis!
Det som måste till är att påföljden för att hota vittnen måste vara så kännbar för brottslingen i jämförelse med det straff som hotar att han finner det rationellt att avstå. Självfallet blir det lite problematiskt när vi går från ett system i vilket det varit väldigt milt bestraffat att mörda andra - utom när de andra varit sossepampar eller nära släktingar till sossepampar. Vad tar man till när livstids fängelse hotar för att få någon att avstå från att hota vittnen?
En sak som man kan ta till är något som påminner om danskarnas ”förvaring”. Vårt livstidsstraff är i de flesta fall inget livstidsstraff utan istället ett längre fängelsestraff som från början inte är tidsbestämt. Det första att göra är att ändra lagen så att den som hotar, eller låter hota, ett vittne i ett mål som kan ge livstidsdom döms till livslång förvaring - utan möjlighet till frigivning.
Nästan alla som figurerar i dessa grova brottsmål och nästan alla som sitter på sluten anstalt i Sverige kommer från länder i vilka tillvaron kan vara så svår att vilket svenskt fängelsestraff som helst av brottslingen upplevs som en belöning. Vi talar ändå om uppvärmda bostäder med tvättade kläder och flera mål mat om dagen, färg-TV, eget rum osv. Om man verkligen vill ge brottsligheten incitament måste man ge honom ett alternativ som får honom att inse det rationella i att avstå från att hota vittnen. Ett sätt som skulle kunna fungera är att outsourca fångvården i dessa fall till olika länder i Afrika och Asien. Det skulle sänka kostnaderna för den skenande svenska kriminalvården och ändå ge goda inkomster till de länder som åtar sig förvaringen. Naturligtvis utan fjantiga svenska särbestämmelser. Det är ju själva idén. Kan man ha oskyldiga svenskar i fängelse i Etiopien utan att det stör nattsömnen på verk och departement och i politiska församlingar, så kan man väl ha mördare av utländsk härkomst där, sådana som missbrukat den svenska generositeten till att terrorisera oss och pissa oss alla i munnen, och i en del fall faktiskt rent fysiskt pissat svenskar i munnen.
Den som inte är misstänkt, men som hjälper till att hota vittnen åt någon som exempelvis hotas av livstids fängelse, dömes lämpligen själv till livstids fängelse. Daltande och saft och bullar fungerar inte i de här fallen, hur gott den godhjärtade dumheten själv än mår av sådant.
Det här är enkla men viktiga principer som skulle kunna styra upp ett rättsväsende som är så på dekis att hela nationens fortbestånd faktiskt är hotat.
Självklart krävs vissa andra saker också, som finns i länder där rättssystemet fortfarande fungerar. Exempelvis jourdomstolar. Brottslijngen grips genast och döms efter ett brott - inte efter 50 brott som sedan döms som om det handlar om ett.
En annan sak är att det inte duger att polisen saknar resurser eller rycker på axlarna när något vittne behöver skyddas. Om samhället vill att människorna ska våga vittna, måste samhället tillhandahålla ett fungerande vittnesskyddsprogram. Det kan ske på olika sätt, med poliser avdelade att skydda hemmet eller på annat sätt. Det finns nog inte alls i Sverige, eller möjligen i undantagsfall. Det svenska rättsväsendet överlåter åt vittnen, som förväntas sätta grova brottslingar som mördare i fängelse på livstid, att leva sina liv som vanligt och själva ta hela ansvaret för sin och sin familjs säkerhet. Bara ett system uteslutande bemannat med idioter gör så!
Falun lördagen den 29 augusti 2020
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar