.
Vi har ungefär en miljon ny- eller relativt nyinvandrade muslimer i Sverige. Många av dem kommer från områden där man fört krig, ibland längre än någon kan minnas. En del av dem har flytt krig, andra har deltagit i krig och/eller väpnad kriminell verksamhet. Andra har aldrig slutat. Åter andra har rest till länder, inte för att kriga enligt vad de själva uppgett och media återgivit, utan för att köra ambulans.
Om vi har en en miljon muslimer, om den siffran är korrekt, förefaller det inte orimligt att tänka sig att var 20:e kan vara en så kallad ambulansförare i någon form. Den siffran är nog lågt skattad men motsvarar ändå 50.000 ambulansförare. Ingen armé genom historien har såvitt det går att förstå förfogat över så många ambulanser som IS eftersom man förutom inhemska ambulansförare drog till sig ambulansförare från nästan hela Europa och delar av Asien.
Vi har stora - och snabb växande - problem med grov och tungt beväpnad kriminalitet i Sverige, vilken helt och hållet är att hänföra till den nämnda befolkningsgruppen.
Samtidigt har vi ca 20.000 poliser. Det är ungefär vad vi hade med en miljon färre svenskar. Men alla är ju inte fullvärdiga och dugande poliser. Många av dem är levande begravda och lågproducerande dönickar som slutförvaras i poliskåren i väntan på officiell pension. De saknar i flertalet fall stridsvana och utgör delar i en hierarkisk organisation som bygger på att få och små kriser hanteras genom strikt och tät ordergivning från ett fåtal driftcentraler. Det är den svenska favoritlösningen i den offentliga sektorn. Det fungerar utmärkt med ett fåtal samtidiga störningar och fungerande kommunikationer. Det fungerar inte alls med ett flertal samtidiga, parallella, störningar och/eller störda kommunikationsvägar. Dessutom tenderar kampglöden att avta betydligt när klockan närmar sig 16 och den saknas i det närmast helt under helgen, vilket är ett problem som inte den potentiella motparten belastas av.
Enligt uppgift har vi ca 50.000 man som i någon form hör till försvaret. Men alla är inte militärer. Många är grönklädda kontorsråttor som inte kommit närmare kriget än grundskolans historieundervisning. Flertalet saknar stridsvana. De är inte samövade och de är utspridda över landet. I sin utspridda form är de ungefär lika slagkraftiga i en statskuppsliknande situation som ett spritt och snabbt övergående duggregn är mot en massiv skogsbrand.
Övervägande skäl talar för att de muslimska ambulansförarna har en stridsvana som vida överskrider den samlade stridsvanan hos svensk polis och militär tillsammans. Deras tillgång till tunga vapen bör heller inte underskattas. Redan de löst sammansatta autonoma banditorganisationerna i våra för- och småstäder kan redan ha, eller snabbt ha, tillgång till en eldkraft som överskrider de spridda svenska resurserna.
Redan en enkel analys ger vid handen att Sverige inte har någon motståndskraft mot en statskupp med muslimska förtecken. Visst kan vi inbilla oss att vi skulle kunna få hjälp utifrån. Men flera europeiska länder har själva en sådan demografisk situation att de skulle dra sig för att engagera sig på grund av risken för religiös smitta. Visst skulle vi kunna få hjälp från USA, Åtminstone är det troligt - men alls inte säkert, med oljan i vågskålen. Det är däremot helt klart att skulle vi få hjälp från USA skulle det resultera i att Sverige skulle ödeläggas och för överskådlig framtid kastas in i den djupaste fattigdom. Så går det nämligen för alla länder som får ”hjälp” från USA.
Lägg härtill att Sveriges befolkning i allmänhet och den offentliga förvaltningen i synnerhet är erkänt fredsskadad. Det problemet har inte den muslimska folkgruppen i Sverige i någon större omfattning.
Siffrorna, med de osäkerheter de innehåller, säger inte hela sanningen. Människor fungerar ofta så att de ansluter sig till och underkastar sig vad de tror att är den vinnande sidan. Det är det som gör att skattetjänstemän, kronofogdar, poliser, åklagare och domare, för att nu bara nämna några kategorier, utan större samvetsbetänkligheter kan ägna sig åt grov kriminell verksamhet i sitt ämbete när de av vad som uppfattas som ledande socialdemokratiska brottslingar avkrävs att agera ohederligt i ämbetet. Särskilt om de själva ser personliga fördelar i det. Det är förmodligen den främsta anledningen till att IS på kort tid lockade så många att ansluta sig. Skulle Sverige utsättas för en statskupp med muslimska förtecken kan man utgå från att uppskattningens ovan nämnda 50.000 på kort tid skulle växa till 200.000 eller mer - även utan tillströmning utifrån av människor som vill bygga ett nytt IS.
Man kan nog också utgå ifrån att ett IS i Sverige, som använder sig av liknande bestialiska metoder som var fallet i Mellanöstern, mycket effektivt skulle avhålla den fredsskadade svenska befolkningen från att ansluta sig på den samhällsbevarande sidan i motsvarande eller ens nämnvärd omfattning.
Det som hittills skyddat Sverige från ett förlopp som det ovan beskrivna är avsaknaden av samordning i de militanta muslimska grupperingarna. Men historien känner allt för många exempel på hur motsvarande splittring snabbt förbytts i samordning och relativ enighet. Däremot känner historien inga exempel på hur sådan samordning kommunicerats utåt och inte heller några där information om det kommunicerats till motparten i förväg.
Man gör nog klokt i att ta möjligheten eller snarare risken på allvar och agera med viss skyndsamhet. Vår nuvarande verklighet innebär att vår tafatta, på gränsen till odugliga stat, inte kan hantera den allt mer Mellanösternliknande situationen och skydda befolkningen. Istället synes staten skydda terroristerna och offra befolkningen. Vi ser redan nu hur det leder till att koraner inlindade i bacon bränns på bål mm. Det borde inte vara så svårt att förstå att situationen snabbt kan eskalera och bli oåterkalleligt okontrollerbar. Vi har dessutom folkgrupper i Sverige som sökt sig till Sverige för att få en fristad från muslimskt förtryck. Förmodligen behövs det inte särskilt mycket för att enklavstrider ska bryta ut i Sverige när nu större grupper av muslimer flyttar till Sverige - inte på flykt från islam - utan med islamiska strukturer med sig i bagaget.
Som vid alla krigsliknande situationer finns det alltid grupperingar och kommersiella intressen som kan bedöma sig kunna dra nytta av motsättningar och därför underblåsa motsättningar som annars inte skulle eskalerat. Så har stora delar av Mellanöstern satts i brand under senare decennier, även om våra mediers färgade rapportering inte har tillåtit den bilden att komma fram.
Falun lördagen den 29 augusti 2020
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar