.
Det har väl knappast undgått någon att det gjordes ett djärvt försök att spränga bron mellan Ryssland och Krim för någon dag sedan. Jag, eller vi, vet av naturliga skäl inte hur långt den som gjorde försöket var ifrån att lyckas och därmed stoppa all trafik över både landsvägs- och järnvägsbroarna. Men det var onekligen ett både käckt och elegant försök och därför värt ett bättre öde.
Som läget är nu tycks det som att tågtrafiken kan fortsätta och biltrafiken kan bedrivas på ena brohalvan eller två filer. Men allt talar för att brons huvudman ändå kan hålla sig för skratt. Det är fritt fram för att spekulera i hur länge bron kommer att kunna användas. De vet ryssarna också. Om någon med lite resurser och kunnande bestämmer sig för att bron ska ned så kommer den att komma ned. Det kommer säkert inte att ta lika lång tid som det gjorde för World Trade Center att komma ned. Betänk att nästan varenda transport över bron - åtminstone i riktning mot Krim - är ett potentiellt verktyg med vars hjälp bron kan rivas. Det är således inte mycket som talar för att bron kommer att överleva det här kriget - åtminstone inte intakt.
Det är ganska absurt att Putler lyckas kalla angreppet mot bron för ett terrordåd. Men visst, det är klart att det är ett terrordåd. Men vad är då allt det ryssarna ägnat sig åt i Ukraina i snart ett decennium?
Ett gammalt talesätt är ju att man inte ska kasta sten om man sitter i glashus. Det har nog ryssarna all anledning att fundera över nu. Hur i all världen ska man kunna skydda bron och varför exponerar man sig så för risker? Det är naturligtvis uppenbart att hela den rådande situationen i Ryssland och Ukraina är följden av en mängd fullständigt felaktiga bedömningar. Viktigast är kanske underskattningen av Ukrainas vilja och förmåga att försvara sig med hjälp av resten av världen. Som god tvåa verkar komma överskattningen av vad som finns i de ryska mobförråden och som inte redan har stulits och sålts av de egna.
Det enda Putler möjligen har gissat rätt på är EU-parlamentarikernas oförmåga att vidta adekvata stridsåtgärder som skadar Ryssland mer än EU självt. Mycket talar för att man har lyckats hålla uppe Rysslands intäkter och Europas kostnader, genom att höja priset på gas på världsmarknaden, så att man får betala lika mycket eller mer än tidigare, men i utbyte mot en försvinnande liten mängd gas.
Vad i all världen har satt i huvudet på EU-parlamentarikerna att de är skickade att föra krig? Hade det verkligen varit alldeles fel att låta gashandeln pågå som vanligt, medan man hade hjälpt Ukrainarna att mala ned de utplundrade resterna av den ryska armén?
Falun söndagen den 9 oktober 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar