.
När en stat successivt tas över av kriminella element så förlorar den efter hand sin förmåga att korrigera sig. Den svenska staten har varit på glid länge.
Det fungerar ju inte så med korrumperade, eller på annat sätt kriminella, personer att de korrigerar sig själva. De kommer inte plötsligt på att:
- Grabbar, nu slutar vi med det här. Vi slutar att skurka oss.
Det gäller för all organiserad brottslighet att det inte går att kliva av. Hela tiden finns det kriminella element, kompisar, kumpaner som kräver att man fortsätter. Och det är allt för många, som har allt för mycket att vinna på att inte förlora sin plats vid köttgrytorna.
Länge har det varit uppenbart att det pågår en kamp inom det svenska rättsväsendet, mellan onda och goda krafter och likadant inom politiken. För att rättsväsendet ska kunna hålla sig hederligt krävs både ett stöd och ett tryck från demokratiska krafter inom politiken och samhället i övrigt. Till stor del ska det förmedlas genom massmedia. Detta stöd har i stort sett saknats under lång tid i Sverige. Det stödet har även saknats genom att de hederliga krafter som tidigare fanns inom politiken har tryckts undan och tvingats ge plats åt en översittarorganisation som förvandlat demokratin till en demokratur.
Valda, hederliga och demokratiska politiker har förföljts och trakasserats av en mobbarsekt som förvandlat den svenska demokratin till en partiledarnas och mobbarorganisationernas demokratur.
Därför är det naturligtvis inte konstigt att det finns en mobbarkultur på Lundsberg. Hur skulle barnen kunna uppträda på annat sätt, när de vuxna i riksdagen går före och visar vägen?
Kriminella element är på god väg att välta ekonomin i Europa och därmed även i Sverige över ända. Det kommer med all säkerhet att fortsätta att bli sämre i Sverige, såväl vad gäller ekonomin som demokratin och rättssäkerheten. Och det kommer att fortsätta att bli sämre tills det går som det har gått i andra länder när kriminaliteten fått ta för stor plats. Och som det har gått i Sverige tidigare, trots att nomenklaturan mörklägger det. Det blir så småningom någotdera av alternativen: en mer begränsad maktkupp, en omvälvande revolution eller anarki. Något av alternativen behöver inte stå motsatsförhållande till att även något av de andra alternativen också inträffar.
Demokratin och rättssäkerheten är sårbara funktioner och vi har inte haft förstånd att försvara dem i Sverige. Det behöver i och för sig inte vara så konstigt, för det är inte säkert att vi någonsin haft någotdera fullt utvecklat i Sverige. Istället har nog Sverige gått direkt från feodalstat till att vara den sista sovjetstaten. I feodalstaten missbrukade furstarna makten till att godtyckligt spetsa misshagliga människors huvud på pålar. Och i den sista sovjetstaten har vi en demokratur, eller diktatur soft, som är ungefär lika ohederlig som feodalstatens furstar, men som bemödar sig om att det inte ska synas.
Jag hade väl själv inte trott att Fredrik Reinfeldt skulle utvecklas till den svenska demokratins och rättssäkerhetens slutgiltiga baneman. Men att det stod illa till med demokratin inom moderaterna förstod jag för några år sedan. En närstående till mig motionerade inom moderaterna om att vi i Sverige borde utreda införande av personval, till exempel av finsk modell. Motionen begravdes av förtryckarorganisationen inom moderaterna och fick därför aldrig tas upp till behandling av moderata förtroendevalda i demokratisk ordning. Det krävs mycket karaktär för att införa personval när man själv befinner sig högst upp på dynghögen och har tagit sig dit med hjälp av förtryckarorganisationen. Det är inte omöjligt, men det kräver karaktär. Uppenbart så saknar Fredrik Reinfeldt den för ändamålet nödvändiga karaktären.
Övertorneå den 30 november 2011
Mikael Styrman
.
onsdag 30 november 2011
Ökända juveler bakom Carema
.
Jag har inte observerat det tidigare men styrelseordförande i Caremas ägare Ambea är Mikael Lillius.
Än sen då?
I kraftindustrin känner vi väl till Lillius men det är möjligt att han inte är lika känd hos allmänheten. Men ledande politiker är mer insatta i sådana här frågor än Kreti och Pleti.
Framför allt kommer vi ihåg honom som mannen bakom den ryska maffians plundring av Fortum.
Elanläggningar i tveksamt skick bakom Ural(!) köptes till fantasipriser. Dessutom under former som man kan utgå ifrån att inte leder till något gott i framtiden heller. Minns ej säkert i skrivande stund men vill minnas att det rör sig om ca femtio miljarder som äventyret kostat hittills. Detta dränerade indirekt den finska statskassan och ska betalas av finska och svenska elkunder. Till sorg för dem men till glädje för maffian och de mutkolvar som sprungit deras ärenden.
Men Lillius gick inte att komma åt. Inte ens i Finland som annars brukar lyckas ganska bra med korruptionsbekämpning. Framträdande ledamöter för det politiska systemet av snart sagt alla politiska åskådningar hade varit med och slickat grädden av Fortum-tårtan. Så utöver vad han redan tjänat fick Lillius med sig ett betryggande antal miljoner från Fortum mot, får man förmoda, försäkringar om att hålla käften om vad som förevarit. Något som naturligtvis ändå ligger i hans intresse att göra.
Varför så intressant att han är ordförande för Ambea?
Jo, därför att det är ett kodspråk att utse honom till ordförande. Signalen, till svenska kommun-, landstings- och även rikspolitiker och deras respektive tjänstemän, som Ambea på detta sätt vill, och säkert har lyckats bra med att förmedla, är följande:
Inte bara är vi beredda att omhänderta dina åldringar och patienter och billigt förpacka dem och långtidsförvara dem i gammalt piss och indränkta blöjor. Vi har även möjlighet att betala dig som politiker och/eller tjänsteman en kick-back under bordet.
Genom att vi är ett riskkapitalbolag, som i åratal har demonstrerat att vi kan muta rätt personer så åtnjuter vi, som du säkert vet, skattefrihet och har rätt kontakter för att du ska kunna få ut din kick-back i ett skatteparadis, garanterat diskret.
Så välkommen med dina åldringar och patienter så ska vi ta hand om dem på ett sätt som speglar ambitionsnivån i den svenska offentliga sektorn.
Detta är budskapet som Carema vill, och uppenbarligen lyckats väl med att, föra ut. Genom att ha Lillius som ordförande skickar man ut det budskapet utan att behöva säga det.
- Marknadsföring av vanvård med mutor och skattefiffel som konkurrensmedel.
- Inbesparingar i offentlig sektor, men inte till skattebetalarnas fromma utan till beslutsfattarnas.
Sverige Anno 2011.
Övertorneå den 30 november 2011
Mikael Styrman
.
Jag har inte observerat det tidigare men styrelseordförande i Caremas ägare Ambea är Mikael Lillius.
Än sen då?
I kraftindustrin känner vi väl till Lillius men det är möjligt att han inte är lika känd hos allmänheten. Men ledande politiker är mer insatta i sådana här frågor än Kreti och Pleti.
Framför allt kommer vi ihåg honom som mannen bakom den ryska maffians plundring av Fortum.
Elanläggningar i tveksamt skick bakom Ural(!) köptes till fantasipriser. Dessutom under former som man kan utgå ifrån att inte leder till något gott i framtiden heller. Minns ej säkert i skrivande stund men vill minnas att det rör sig om ca femtio miljarder som äventyret kostat hittills. Detta dränerade indirekt den finska statskassan och ska betalas av finska och svenska elkunder. Till sorg för dem men till glädje för maffian och de mutkolvar som sprungit deras ärenden.
Men Lillius gick inte att komma åt. Inte ens i Finland som annars brukar lyckas ganska bra med korruptionsbekämpning. Framträdande ledamöter för det politiska systemet av snart sagt alla politiska åskådningar hade varit med och slickat grädden av Fortum-tårtan. Så utöver vad han redan tjänat fick Lillius med sig ett betryggande antal miljoner från Fortum mot, får man förmoda, försäkringar om att hålla käften om vad som förevarit. Något som naturligtvis ändå ligger i hans intresse att göra.
Varför så intressant att han är ordförande för Ambea?
Jo, därför att det är ett kodspråk att utse honom till ordförande. Signalen, till svenska kommun-, landstings- och även rikspolitiker och deras respektive tjänstemän, som Ambea på detta sätt vill, och säkert har lyckats bra med att förmedla, är följande:
Inte bara är vi beredda att omhänderta dina åldringar och patienter och billigt förpacka dem och långtidsförvara dem i gammalt piss och indränkta blöjor. Vi har även möjlighet att betala dig som politiker och/eller tjänsteman en kick-back under bordet.
Genom att vi är ett riskkapitalbolag, som i åratal har demonstrerat att vi kan muta rätt personer så åtnjuter vi, som du säkert vet, skattefrihet och har rätt kontakter för att du ska kunna få ut din kick-back i ett skatteparadis, garanterat diskret.
Så välkommen med dina åldringar och patienter så ska vi ta hand om dem på ett sätt som speglar ambitionsnivån i den svenska offentliga sektorn.
Detta är budskapet som Carema vill, och uppenbarligen lyckats väl med att, föra ut. Genom att ha Lillius som ordförande skickar man ut det budskapet utan att behöva säga det.
- Marknadsföring av vanvård med mutor och skattefiffel som konkurrensmedel.
- Inbesparingar i offentlig sektor, men inte till skattebetalarnas fromma utan till beslutsfattarnas.
Sverige Anno 2011.
Övertorneå den 30 november 2011
Mikael Styrman
.
Maffiastaten slår till igen
.
Just i skrivande stund slår maffiastaten Sverige till igen på Ekfors kontor i Övertorneå, genom Kronofogden och Tvångsförvaltarattrappens ombud.
Syftet uppges vara att omhänderta bolagets ”driftcentral”. Vidare att komma över ledningskartor m.m.
Det är nu 13 månader sedan man stal hårddiskarna för alla våra bolag vilka man ännu inte lämnat igen.
Helt olagligt men förstås ganska riskfritt om staten är korrumperad.
Det är även drygt en månad sedan man hittade på att, med krystad anledning, utan varsel koppla bort elnätet i södra Tornedalen. Något man snabbt tvingades ändra på.
Man går således genom stora svårigheter för att störa eldistributionen i Tornedalen.
Om Sverige hade varit en rättsstat hade hela gänget varit inlåsta vid det här laget.
Personligen gör jag den omedelbara reflektionen att det är en panikreaktion som utlösts av att man genom avlyssningen uppfattat att jag har för avsikt att skriva här på bloggen om samröret mellan ägarna till Carema, ledande politiker och deras gemensamma drivkraft.
Som vanligt var inte tvångsförvaltaren Johan Gullesjö närvarande. Inte heller andremannen Jonasson.
Nej, den här gången har man skickat ”tredjemannen” på byrån och nytt folk från Kronofogden. Att man gör så kan man naturligtvis spekulera om. Det kan naturligtvis bero på att de som sprungit maffians ärenden ganska tydligt kan vara rädda att bli offrade nu när hela expeditionen är på väg att gå åt helvete.
Annars är ju maffiastatens arbetssätt vanligen sådant, att när någon gjort olagligheter och riskerar att bli åtalad så skickar man fram nytt folk. Det tjänar de dubbla syftena att avlasta de som börjar känna sig stressade och att ”konfirmera” att de gjort ”rätt” genom att skicka fram ny kanonmat att agera likadant.
Det svider säkert lite extra, att det fortfarande är tusentals kunder utan ström i södra och mellersta Sverige, i kraftmaffians områden, efter helgens storm. Samtidigt sätter maffiastaten in all sin kraft på att sabotera Ekfors nätdrift.
Det är tydligt att det måste bli sämre innan det kan bli bättre. Alliansregeringen tycks drabbas av moderaternas förbannelse, dokumenterad i tidigare borgerliga regeringar i modern tid. Nämligen den att man inte kan hantera korruptionen i de egna leden när man väl får makten utan att man lyckas bli lika korrumperad på några få år som det tog sosseriet femtio år att bli. Det bådar inte gott för Sverige i den nära framtiden.
Övertorneå den 30 november 2011
Mikael Styrman
.
Just i skrivande stund slår maffiastaten Sverige till igen på Ekfors kontor i Övertorneå, genom Kronofogden och Tvångsförvaltarattrappens ombud.
Syftet uppges vara att omhänderta bolagets ”driftcentral”. Vidare att komma över ledningskartor m.m.
Det är nu 13 månader sedan man stal hårddiskarna för alla våra bolag vilka man ännu inte lämnat igen.
Helt olagligt men förstås ganska riskfritt om staten är korrumperad.
Det är även drygt en månad sedan man hittade på att, med krystad anledning, utan varsel koppla bort elnätet i södra Tornedalen. Något man snabbt tvingades ändra på.
Man går således genom stora svårigheter för att störa eldistributionen i Tornedalen.
Om Sverige hade varit en rättsstat hade hela gänget varit inlåsta vid det här laget.
Personligen gör jag den omedelbara reflektionen att det är en panikreaktion som utlösts av att man genom avlyssningen uppfattat att jag har för avsikt att skriva här på bloggen om samröret mellan ägarna till Carema, ledande politiker och deras gemensamma drivkraft.
Som vanligt var inte tvångsförvaltaren Johan Gullesjö närvarande. Inte heller andremannen Jonasson.
Nej, den här gången har man skickat ”tredjemannen” på byrån och nytt folk från Kronofogden. Att man gör så kan man naturligtvis spekulera om. Det kan naturligtvis bero på att de som sprungit maffians ärenden ganska tydligt kan vara rädda att bli offrade nu när hela expeditionen är på väg att gå åt helvete.
Annars är ju maffiastatens arbetssätt vanligen sådant, att när någon gjort olagligheter och riskerar att bli åtalad så skickar man fram nytt folk. Det tjänar de dubbla syftena att avlasta de som börjar känna sig stressade och att ”konfirmera” att de gjort ”rätt” genom att skicka fram ny kanonmat att agera likadant.
Det svider säkert lite extra, att det fortfarande är tusentals kunder utan ström i södra och mellersta Sverige, i kraftmaffians områden, efter helgens storm. Samtidigt sätter maffiastaten in all sin kraft på att sabotera Ekfors nätdrift.
Det är tydligt att det måste bli sämre innan det kan bli bättre. Alliansregeringen tycks drabbas av moderaternas förbannelse, dokumenterad i tidigare borgerliga regeringar i modern tid. Nämligen den att man inte kan hantera korruptionen i de egna leden när man väl får makten utan att man lyckas bli lika korrumperad på några få år som det tog sosseriet femtio år att bli. Det bådar inte gott för Sverige i den nära framtiden.
Övertorneå den 30 november 2011
Mikael Styrman
.
måndag 28 november 2011
Ombytta roller
.
Nationalsocialdemokraterna, eller det som finns kvar av dem, brottas med ekonomiska svårigheter. Medlemsflykt och förlorad makt ger mindre inkomster och organisationen måste bantas. Och som så ofta i sådana sammanhang så bits hästarna när krubban är tom. Den förr så vältrimmade och slagkraftiga makt- och förtryckarapparaten uppvisar allt större likheter med Armfeldts karoliner under dödsmarschen över fjällen.
Men det är en ålderstigen spillra som haltar sig framåt mot dagens Handöl. Kanoner och muskedunder har förlorats längs vägen och ersatts av kryckor och rollatorer, medan man under staplande steg framåt, med en drucken papegojas envishet, rabblar sina inövade mantran om 1910-talets lösningar som svar på 2010-talets problem.
Förr höll den då mäktiga nationalsocialdemokratin många borgerliga ”oppositionspolitiker” under armarna med skattemedel, utnämningar och andra favörer, mot att de var klädsamt återhållsamma i sin ”opposition”.
Idag är rollerna omvända. Idag får nationalsocialdemokratin tigga hos borgerligheten om höjda partistöd och gör det också. Det är inte bra för demokratin och rättssäkerheten nu heller.
Mycket har förändrats. Annat är sig skrämmande likt. Den svenska maktapparaten använder sig fortfarande av grova lögner, förtal och kontroll över och manipulation av nyhetsflödet för att dölja korruption, rättsröta och inkompetens i statsapparaten.
Övertorneå den 28 november 2011
Mikael Styrman
.
 |
| Karl XII:s likfärd |
Nationalsocialdemokraterna, eller det som finns kvar av dem, brottas med ekonomiska svårigheter. Medlemsflykt och förlorad makt ger mindre inkomster och organisationen måste bantas. Och som så ofta i sådana sammanhang så bits hästarna när krubban är tom. Den förr så vältrimmade och slagkraftiga makt- och förtryckarapparaten uppvisar allt större likheter med Armfeldts karoliner under dödsmarschen över fjällen.
Men det är en ålderstigen spillra som haltar sig framåt mot dagens Handöl. Kanoner och muskedunder har förlorats längs vägen och ersatts av kryckor och rollatorer, medan man under staplande steg framåt, med en drucken papegojas envishet, rabblar sina inövade mantran om 1910-talets lösningar som svar på 2010-talets problem.
Förr höll den då mäktiga nationalsocialdemokratin många borgerliga ”oppositionspolitiker” under armarna med skattemedel, utnämningar och andra favörer, mot att de var klädsamt återhållsamma i sin ”opposition”.
Idag är rollerna omvända. Idag får nationalsocialdemokratin tigga hos borgerligheten om höjda partistöd och gör det också. Det är inte bra för demokratin och rättssäkerheten nu heller.
Mycket har förändrats. Annat är sig skrämmande likt. Den svenska maktapparaten använder sig fortfarande av grova lögner, förtal och kontroll över och manipulation av nyhetsflödet för att dölja korruption, rättsröta och inkompetens i statsapparaten.
Övertorneå den 28 november 2011
Mikael Styrman
.
söndag 27 november 2011
Trafikverket och de 125 bortslarvade miljonerna
.
Media har i veckan rapporterat om en skandal på Trafikverket.
Om vi hade bott i England, USA eller Finland hade vi med största sannolikhet snart ha fått reda på hur det gick till när skattebetalarna blev av med 125 miljoner kronor. Men nu bor vi i Sverige. Så nu kommer vi förmodligen aldrig att få veta. Åtminstone inte den officiella vägen.
Möjligen kommer vi att få oss till livs en förskönad version var syfte är att göra det möjligt för oss alla att gå vidare med våra liv. För den grova organiserade statsbrottsligheten möjliggörande att fortsätta lura till sig de pengar som är avsedda för vård, skola och omsorg samt plogning av järnvägar. För oss andra möjliggörande att streta på och leverera in mer pengar som den grova statsbrottsligheten kan lägga vantarna på.
Därför är förmodligen den enda förklaring vi kommer att få den som vi själva kan analysera oss fram till.
Så här tror jag att det har gått till.
Jag tror inte - även om det inte kan uteslutas - att avsikten från början varit att plundra statskassan på 125 miljoner kronor. Med ett fungerande rättsväsende skulle detta naturligtvis ha klarlagts. Däremot tror jag att man, i vanlig ordning, genomfört en utomordentligt inkompetent upphandling av plogningstjänster.
Den entreprenör som man anlitat har varit skrupelfri men framför allt inte lika inkompetent som upphandlarna och ledningen på Trafikverket. De har därför genomskådat bristerna i upphandlingen och vilka möjligheter de ger den skrupelfrie samt bestämt sig för att utnyttja dessa möjligheter.
När krav har ställts på det ena efter det andra som inte framgår av upphandlingen att ska ingå har Trafikverkets personal klappat igenom och sprungit med ärendet till den högsta politiska ledningen, som drivit privatiseringen och följaktligen greps av panik över att deras ”baby” var på väg att gå åt helvete.
Varifrån initiativet kommit att betala ut 125 miljoner kronor till entreprenören för att inte utföra sitt arbete är inte helt lätt att veta med ett trilskande och korrumperat rättsväsende. Här klyvs min analys i två alternativa linjer. Vilken man väljer att tro på är nog mycket en fråga om vilka erfarenheter och insikter man själv har sedan tidigare.
Det ena spåret innebär att entreprenören erbjudit Trafikverket en utväg innebärande att staten betalar 125 miljoner kronor till entreprenören. Entreprenören betalar sedan eventuellt, under bordet, ett mindre antal miljoner till en utvald skara personer med insikt i upphandlingen. Alla är därefter nöjda och glada efter att ha löst problemet på ett så konstruktivt och kreativt sätt. Skattebetalarna har visserligen blivit av med 125 miljoner kronor men de kommer inte att få reda på det, så de kommer inte att sakna dem.
Det andra alternativet innebär att initiativet till att köpa sig fri från upphandlingen kommit från regeringskansliet. I så fall vore det inte första gången som regeringskansliet strör skattepengar omkring sig för att dölja politiska skandaler. Anmärkas kan, att även detta andra alternativ medger att svarta pengar kan ha runnit ned i fickorna på inblandade tjänstemän och funktionärer, även högre sådana.
Många ägnar sig åt självbedrägerier och vill inte inse hur korrumperat Sverige är, och länge har varit. Ett förfarande som det i föregående stycke beskrivna är praxis i många europeiska länder. Kanske den som är hemfallen åt självbedrägerier har lättare att erkänna korruptionen om man kan intala sig att den är en ”europeisk smitta”? Produkten av mångåriga kotterier runt middagsborden i Bryssel och Strasbourg.
När allianspartierna valkampanjade inför valet 2006 red man på en våg av episka nationalsocialdemokratiska klanterier trots att man gärna hade omnämnt sig själva som regeringsdugliga. Alliansen har tagit till sig argumentationen om regeringsduglighet. Nu är det dags att leverera. Om regeringen och dess tjänstemän åter igen väljer att mörklägga hur detta gått till och de inblandade undgår straff är i det korta perspektivet svårt för oss skattebetalare att göra något åt. Men det ger oss en hygglig förståelse för, och insikt i, hur långt förfallet har gått i statsapparaten och politiken.
När de ännu helt outredda grova bedrägerierna mot LKAB var på tapeten blev inte regeringens svar att se till att den härvan utreddes. Istället sattes propagandaministeriet in. Efter några dagar kom ett inslag i TV-nyheterna om att LKAB skulle betala flyttningen av staden och att det fanns pengar i kassan. Nu hade ju ingen ifrågasatt att det fanns pengar i kassan. Frågan gällde hur mycket mer pengar det hade funnits i kassan, till vård, skola och omsorg, om inte tjuvarna hade tagit stora summor. Den frågan är ännu obesvarad.
Det kan förefalla mer än lovligt djärvt att den här gången försöka mörklägga skandalen med ett hjältereportage om den effektiva snöbekämpningen längs våra järnvägar, i TV:s ”nyheter”. Varför skulle man ta en sådan, till synes våghalsig, risk? Varför skulle man inte, är det naturliga svaret. Människor ägnar sig åt Bungyjump helt frivilligt. Och då står inte en karriär, ett renommé, en förmögenhet och släkt och vänner på spel.
Övertorneå den 27 november 2011
Mikael Styrman
.
Media har i veckan rapporterat om en skandal på Trafikverket.
Om vi hade bott i England, USA eller Finland hade vi med största sannolikhet snart ha fått reda på hur det gick till när skattebetalarna blev av med 125 miljoner kronor. Men nu bor vi i Sverige. Så nu kommer vi förmodligen aldrig att få veta. Åtminstone inte den officiella vägen.
Möjligen kommer vi att få oss till livs en förskönad version var syfte är att göra det möjligt för oss alla att gå vidare med våra liv. För den grova organiserade statsbrottsligheten möjliggörande att fortsätta lura till sig de pengar som är avsedda för vård, skola och omsorg samt plogning av järnvägar. För oss andra möjliggörande att streta på och leverera in mer pengar som den grova statsbrottsligheten kan lägga vantarna på.
Därför är förmodligen den enda förklaring vi kommer att få den som vi själva kan analysera oss fram till.
Så här tror jag att det har gått till.
Jag tror inte - även om det inte kan uteslutas - att avsikten från början varit att plundra statskassan på 125 miljoner kronor. Med ett fungerande rättsväsende skulle detta naturligtvis ha klarlagts. Däremot tror jag att man, i vanlig ordning, genomfört en utomordentligt inkompetent upphandling av plogningstjänster.
Den entreprenör som man anlitat har varit skrupelfri men framför allt inte lika inkompetent som upphandlarna och ledningen på Trafikverket. De har därför genomskådat bristerna i upphandlingen och vilka möjligheter de ger den skrupelfrie samt bestämt sig för att utnyttja dessa möjligheter.
När krav har ställts på det ena efter det andra som inte framgår av upphandlingen att ska ingå har Trafikverkets personal klappat igenom och sprungit med ärendet till den högsta politiska ledningen, som drivit privatiseringen och följaktligen greps av panik över att deras ”baby” var på väg att gå åt helvete.
Varifrån initiativet kommit att betala ut 125 miljoner kronor till entreprenören för att inte utföra sitt arbete är inte helt lätt att veta med ett trilskande och korrumperat rättsväsende. Här klyvs min analys i två alternativa linjer. Vilken man väljer att tro på är nog mycket en fråga om vilka erfarenheter och insikter man själv har sedan tidigare.
Det ena spåret innebär att entreprenören erbjudit Trafikverket en utväg innebärande att staten betalar 125 miljoner kronor till entreprenören. Entreprenören betalar sedan eventuellt, under bordet, ett mindre antal miljoner till en utvald skara personer med insikt i upphandlingen. Alla är därefter nöjda och glada efter att ha löst problemet på ett så konstruktivt och kreativt sätt. Skattebetalarna har visserligen blivit av med 125 miljoner kronor men de kommer inte att få reda på det, så de kommer inte att sakna dem.
Det andra alternativet innebär att initiativet till att köpa sig fri från upphandlingen kommit från regeringskansliet. I så fall vore det inte första gången som regeringskansliet strör skattepengar omkring sig för att dölja politiska skandaler. Anmärkas kan, att även detta andra alternativ medger att svarta pengar kan ha runnit ned i fickorna på inblandade tjänstemän och funktionärer, även högre sådana.
Många ägnar sig åt självbedrägerier och vill inte inse hur korrumperat Sverige är, och länge har varit. Ett förfarande som det i föregående stycke beskrivna är praxis i många europeiska länder. Kanske den som är hemfallen åt självbedrägerier har lättare att erkänna korruptionen om man kan intala sig att den är en ”europeisk smitta”? Produkten av mångåriga kotterier runt middagsborden i Bryssel och Strasbourg.
När allianspartierna valkampanjade inför valet 2006 red man på en våg av episka nationalsocialdemokratiska klanterier trots att man gärna hade omnämnt sig själva som regeringsdugliga. Alliansen har tagit till sig argumentationen om regeringsduglighet. Nu är det dags att leverera. Om regeringen och dess tjänstemän åter igen väljer att mörklägga hur detta gått till och de inblandade undgår straff är i det korta perspektivet svårt för oss skattebetalare att göra något åt. Men det ger oss en hygglig förståelse för, och insikt i, hur långt förfallet har gått i statsapparaten och politiken.
När de ännu helt outredda grova bedrägerierna mot LKAB var på tapeten blev inte regeringens svar att se till att den härvan utreddes. Istället sattes propagandaministeriet in. Efter några dagar kom ett inslag i TV-nyheterna om att LKAB skulle betala flyttningen av staden och att det fanns pengar i kassan. Nu hade ju ingen ifrågasatt att det fanns pengar i kassan. Frågan gällde hur mycket mer pengar det hade funnits i kassan, till vård, skola och omsorg, om inte tjuvarna hade tagit stora summor. Den frågan är ännu obesvarad.
Det kan förefalla mer än lovligt djärvt att den här gången försöka mörklägga skandalen med ett hjältereportage om den effektiva snöbekämpningen längs våra järnvägar, i TV:s ”nyheter”. Varför skulle man ta en sådan, till synes våghalsig, risk? Varför skulle man inte, är det naturliga svaret. Människor ägnar sig åt Bungyjump helt frivilligt. Och då står inte en karriär, ett renommé, en förmögenhet och släkt och vänner på spel.
Övertorneå den 27 november 2011
Mikael Styrman
.
Dagens Weimarrepublik
.
Historien upprepar sig brukar man säga. Men det blir aldrig exakt likadant.
Weimarrepubliken brukar man kalla den del av den tyska förfallsperioden som inleddes 11 augusti 1919 och bäddade för, och avslutades med, Adolf Hitlers makttillträde 30 januari 1933. Den fick namnet av författningen som antogs i staden Weimar.
Perioden präglades av svaga regeringar, stor social oro, hyperinflation mm.
Många länder drabbades av börskraschen 1929 och den efterföljande depressionen men Tyskland var mer sårbart än de flesta, kanske alla, andra länder. Det ser ganska annorlunda ut nu. Nu är åtminstone hela Europa och kanske hela världen illa ute. Den gemensamma nämnaren är bankerna.
En slutsats som man, av något obegripliga skäl, har dragit av depressionen på 1930-talet är att man ska låta bankerna bete sig hur som helst och ändå hålla dem under armarna. Denna vanföreställning har förstås den internationella bankbrottsligheten utnyttjat. De har följaktligen betett sig hur som helst. Vi är nu framme vid bristningsgränsen. Vi har rejält skuldsatta banker och nationer. Värst av allt är att vi har politiker som är besatta av tanken att de ska fortsätta att hålla dessa kriminella banker under armarna vilket mycket troligt kommer att resultera i att de monetära system välts över ända.
Den tid som vi är inne i nu kännetecknas av att icke folkvalda personer genom EU försöker ta makten i Europa. Uppenbarligen inte skickade att sköta ämbetena dock. Faktiskt genom odemokratiska metoder väl i nivå med och på sätt och vis värre än Adolf Hitlers metoder. Han ledde ju trots allt Tysklands största politiska parti. Men de här puckona som inom EU håller på att torpedera Europas och världens ekonomi är inte valda av någon. Ett mycket märkligt förhållande och hela historien kommer säkert att ta en ände med förskräckelse. Men jag skulle inte vilja vara i deras kläder. Nazisternas krigsförbrytare kunde fly till Sydamerika. Men var kan dagens EU-ledning gömma sig när det blir aktuellt?
I Sverige har vi vårt eget förfall:
- Kriminella banker som med politikens benägna bistånd socialiserat människors sparande, som förslavat människor med hjälp av amorteringsfria lån och som hotar nationens ekonomiska överlevnad efter att man ännu en gång har lekt internationella bankdirektörer med de stora grabbarna utan att inse sina begränsningar, allt under generöst beviljande av bonus till sig själva.
- En bankinspektion med Bengt Westerberg som ordförande.
- Ett rättsväsende på dekis.
- En statsapparat som av allt att döma inte styrs av folkvalda politiker utan av kriminella element med hållhakar på korrumperade politiker.
- En press som i allt väsentligt fungerar som den politiska maktens flöjter även om vissa mindre ljuspunkter synats till på senare tid.
- Ett statligt Vattenfall som slösat bort hundratusenmiljoner i Europa och ettusenåttahundra miljoner i Ringhals. Mer om detta i en egen blogg.
- Ett statsägt kärnkraftverk i Ringhals som uppvisar en säkerhetskultur som när som helst kan resultera i att hela Stor-Göteborg med bostäder och arbetsplatser för en miljon svenskar kan ödeläggas för generationer framåt. Det är bara 5 mil från Ringhals till Göteborgs centrum. Mer om detta i en egen blogg.
- En järnväg under sammanbrott med ett Trafikverk där enstaka funktionärer får slösa bort etthundratjugofem miljoner för att komma i åtnjutande av några miljoner för egen del. Mer om detta i en egen blogg.
- En sjukvård i så långt framskridet förfall att sjuka nekas ambulans och avlider i väntan på en ambulans som aldrig kommer.
- En sjukvård som övergått till att bygga sjukhus utan vårdplatser.
- En åldringsvård som lämnar ålderdomshemmen obemannade på nätterna och låser in åldringarna utan skydd och övervakning - nästan Auschwitz-metoder.
Man kan undra - 1920-talets Tyskland fick heta Weimarrepubliken
- vilket blir eftervärldens namn på den nuvarande förfallsperioden - i Sverige och i Europa?
Övertorneå den 27 november 2011
Mikael Styrman
.
Historien upprepar sig brukar man säga. Men det blir aldrig exakt likadant.
Weimarrepubliken brukar man kalla den del av den tyska förfallsperioden som inleddes 11 augusti 1919 och bäddade för, och avslutades med, Adolf Hitlers makttillträde 30 januari 1933. Den fick namnet av författningen som antogs i staden Weimar.
Perioden präglades av svaga regeringar, stor social oro, hyperinflation mm.
Många länder drabbades av börskraschen 1929 och den efterföljande depressionen men Tyskland var mer sårbart än de flesta, kanske alla, andra länder. Det ser ganska annorlunda ut nu. Nu är åtminstone hela Europa och kanske hela världen illa ute. Den gemensamma nämnaren är bankerna.
En slutsats som man, av något obegripliga skäl, har dragit av depressionen på 1930-talet är att man ska låta bankerna bete sig hur som helst och ändå hålla dem under armarna. Denna vanföreställning har förstås den internationella bankbrottsligheten utnyttjat. De har följaktligen betett sig hur som helst. Vi är nu framme vid bristningsgränsen. Vi har rejält skuldsatta banker och nationer. Värst av allt är att vi har politiker som är besatta av tanken att de ska fortsätta att hålla dessa kriminella banker under armarna vilket mycket troligt kommer att resultera i att de monetära system välts över ända.
Den tid som vi är inne i nu kännetecknas av att icke folkvalda personer genom EU försöker ta makten i Europa. Uppenbarligen inte skickade att sköta ämbetena dock. Faktiskt genom odemokratiska metoder väl i nivå med och på sätt och vis värre än Adolf Hitlers metoder. Han ledde ju trots allt Tysklands största politiska parti. Men de här puckona som inom EU håller på att torpedera Europas och världens ekonomi är inte valda av någon. Ett mycket märkligt förhållande och hela historien kommer säkert att ta en ände med förskräckelse. Men jag skulle inte vilja vara i deras kläder. Nazisternas krigsförbrytare kunde fly till Sydamerika. Men var kan dagens EU-ledning gömma sig när det blir aktuellt?
I Sverige har vi vårt eget förfall:
- Kriminella banker som med politikens benägna bistånd socialiserat människors sparande, som förslavat människor med hjälp av amorteringsfria lån och som hotar nationens ekonomiska överlevnad efter att man ännu en gång har lekt internationella bankdirektörer med de stora grabbarna utan att inse sina begränsningar, allt under generöst beviljande av bonus till sig själva.
- En bankinspektion med Bengt Westerberg som ordförande.
- Ett rättsväsende på dekis.
- En statsapparat som av allt att döma inte styrs av folkvalda politiker utan av kriminella element med hållhakar på korrumperade politiker.
- En press som i allt väsentligt fungerar som den politiska maktens flöjter även om vissa mindre ljuspunkter synats till på senare tid.
- Ett statligt Vattenfall som slösat bort hundratusenmiljoner i Europa och ettusenåttahundra miljoner i Ringhals. Mer om detta i en egen blogg.
- Ett statsägt kärnkraftverk i Ringhals som uppvisar en säkerhetskultur som när som helst kan resultera i att hela Stor-Göteborg med bostäder och arbetsplatser för en miljon svenskar kan ödeläggas för generationer framåt. Det är bara 5 mil från Ringhals till Göteborgs centrum. Mer om detta i en egen blogg.
- En järnväg under sammanbrott med ett Trafikverk där enstaka funktionärer får slösa bort etthundratjugofem miljoner för att komma i åtnjutande av några miljoner för egen del. Mer om detta i en egen blogg.
- En sjukvård i så långt framskridet förfall att sjuka nekas ambulans och avlider i väntan på en ambulans som aldrig kommer.
- En sjukvård som övergått till att bygga sjukhus utan vårdplatser.
- En åldringsvård som lämnar ålderdomshemmen obemannade på nätterna och låser in åldringarna utan skydd och övervakning - nästan Auschwitz-metoder.
Man kan undra - 1920-talets Tyskland fick heta Weimarrepubliken
- vilket blir eftervärldens namn på den nuvarande förfallsperioden - i Sverige och i Europa?
Övertorneå den 27 november 2011
Mikael Styrman
.
lördag 26 november 2011
SOS Alarm - När liket bakade brödet och bjöd på begravning
.
För ett antal år sedan fick jag en tydlig demonstration av hur den här larmlekstugan i Sverige fungerar, eller rättare sagt inte fungerar.
En granne till mig avled, i mogen ålder, en lördag om jag minns rätt, på sensommaren. Barnen kom hem från Sverige och hjälpte mamman, den nu nyblivna änkan, med de praktiska bestyren inför begravningen. Mycket gjordes på kort tid. Bland annat bakade mamman bröd till begravningen. På onsdag eftermiddag stod jag uppe i skyliften och målade huset. Då kommer mamman, en dotter och en måg ut och sätter sig i trädgårdsmöblerna och kopplar av. Förberedelserna för begravningen var vidtagna och man kunde nu ägna sig åt en stunds välförtjänt avkoppling.
Det blir fint det där, Mikael, säger min granne sedan ca 25 år och lutar sig tillbaka i solstolen med kaffe och saft. En liten stund senare dör hon i solstolen. Larm slås till SOS men ambulansen dröjer och dröjer. Det visade sig senare att det hade blivit någon oklarhet om husnumret. Ambulansen hade därför irrat omkring ca 10-15 minuter extra uppe på Matarengivägen eftersom man inte visste vart man skulle ta vägen - i lilla Övertorneå. Ändå skulle man till människor som hade bott hela sitt liv i Övertorneå och som alla kände. Men larm slogs ju numera till människor utan lokalkännedom.
Tidigare sköttes Ambulansen i Övertorneå, ett helt liv, av Erik och Vilma Ylinenpää, på ett exemplariskt sätt. Larmanrop besvarades lokalt i Övertorneå. Det var hela tiden ett rött skynke för ögonen på bolsjevikerna i landstinget som ville centralisera och socialisera verksamheten och därför på allt sätt försökte trycka ut Ylinenpääs från uppdraget. Så småningom hamnade ambulansen, efter Eriks pensionering, på sjukstugan och larmslagningen centraliserades till SOS i Luleå, 16 mil bort.
Något sådant som det ovan beskrivna hade aldrig kunnat hända på Ylinenpääs tid. Erik körde taxi till vardags, kände alla och hittade överallt. Gatuadresser kunde man säga, men det var helt onödigt. Det räckte med att säga namnet. Ruskigt effektivt. Skulle det gällt någon nyinflyttad som Erik eller Vilma mot all förmodan inte skulle ha känt till hade det räckt med att flika in: Mellan Mikael Styrmans och NN:s hus så hade ambulansen genast kört till rätt adress. Och inte bara det. Ambulansföraren hade också vetat vilken väg som var den bästa att ta, vilka alternativa infarter som fanns att tillgå osv.
Nu hör det till historien, att den ändå fick ett ganska lyckligt slut. Fast det berodde inte på hur larmtjänsten var organiserad. Eller rättare sagt - det var en oförutsedd konsekvens av organisationens uppbyggnad.
Genom att ambulansen dröjde avled den nyblivna änkan. Genom en ödets nyck kunde de efter ett långt liv tillsammans även begravas tillsammans nästkommande lördag. Så hamnade vi på en dubbelbegravning som den ena av de bortgångna hade bjudit in oss till och också bakat brödet till.
Men efter det har jag många gånger funderat över hur många människor som redan har dött och som kommer att måsta dö - i onödan - innan vi kan återställa en fungerande larmtjänst och avveckla den här inkompetent tokcentraliserade larmtjänsten?
Det är inte varken fint eller effektivt eller modernt med centraliserad larmmottagning - det är bara dumt, ineffektivt och livsfarligt.
Övertorneå den 26 november 2011
Mikael Styrman
.
För ett antal år sedan fick jag en tydlig demonstration av hur den här larmlekstugan i Sverige fungerar, eller rättare sagt inte fungerar.
En granne till mig avled, i mogen ålder, en lördag om jag minns rätt, på sensommaren. Barnen kom hem från Sverige och hjälpte mamman, den nu nyblivna änkan, med de praktiska bestyren inför begravningen. Mycket gjordes på kort tid. Bland annat bakade mamman bröd till begravningen. På onsdag eftermiddag stod jag uppe i skyliften och målade huset. Då kommer mamman, en dotter och en måg ut och sätter sig i trädgårdsmöblerna och kopplar av. Förberedelserna för begravningen var vidtagna och man kunde nu ägna sig åt en stunds välförtjänt avkoppling.
Det blir fint det där, Mikael, säger min granne sedan ca 25 år och lutar sig tillbaka i solstolen med kaffe och saft. En liten stund senare dör hon i solstolen. Larm slås till SOS men ambulansen dröjer och dröjer. Det visade sig senare att det hade blivit någon oklarhet om husnumret. Ambulansen hade därför irrat omkring ca 10-15 minuter extra uppe på Matarengivägen eftersom man inte visste vart man skulle ta vägen - i lilla Övertorneå. Ändå skulle man till människor som hade bott hela sitt liv i Övertorneå och som alla kände. Men larm slogs ju numera till människor utan lokalkännedom.
Tidigare sköttes Ambulansen i Övertorneå, ett helt liv, av Erik och Vilma Ylinenpää, på ett exemplariskt sätt. Larmanrop besvarades lokalt i Övertorneå. Det var hela tiden ett rött skynke för ögonen på bolsjevikerna i landstinget som ville centralisera och socialisera verksamheten och därför på allt sätt försökte trycka ut Ylinenpääs från uppdraget. Så småningom hamnade ambulansen, efter Eriks pensionering, på sjukstugan och larmslagningen centraliserades till SOS i Luleå, 16 mil bort.
Något sådant som det ovan beskrivna hade aldrig kunnat hända på Ylinenpääs tid. Erik körde taxi till vardags, kände alla och hittade överallt. Gatuadresser kunde man säga, men det var helt onödigt. Det räckte med att säga namnet. Ruskigt effektivt. Skulle det gällt någon nyinflyttad som Erik eller Vilma mot all förmodan inte skulle ha känt till hade det räckt med att flika in: Mellan Mikael Styrmans och NN:s hus så hade ambulansen genast kört till rätt adress. Och inte bara det. Ambulansföraren hade också vetat vilken väg som var den bästa att ta, vilka alternativa infarter som fanns att tillgå osv.
Nu hör det till historien, att den ändå fick ett ganska lyckligt slut. Fast det berodde inte på hur larmtjänsten var organiserad. Eller rättare sagt - det var en oförutsedd konsekvens av organisationens uppbyggnad.
Genom att ambulansen dröjde avled den nyblivna änkan. Genom en ödets nyck kunde de efter ett långt liv tillsammans även begravas tillsammans nästkommande lördag. Så hamnade vi på en dubbelbegravning som den ena av de bortgångna hade bjudit in oss till och också bakat brödet till.
Men efter det har jag många gånger funderat över hur många människor som redan har dött och som kommer att måsta dö - i onödan - innan vi kan återställa en fungerande larmtjänst och avveckla den här inkompetent tokcentraliserade larmtjänsten?
Det är inte varken fint eller effektivt eller modernt med centraliserad larmmottagning - det är bara dumt, ineffektivt och livsfarligt.
Övertorneå den 26 november 2011
Mikael Styrman
.
SOS Alarm - Ett Stalinistiskt feltänk
.
SOS Alarm är en relik. En rest från hålkortsmaskinernas tidevarv. Från den tid då man i Sverige allmänt trodde att centralstyrning var bäst. Så centralstyrt som möjligt. Helst skulle hela samhället styras in i minsta detalj av en kraftfull ledare med mustasch.
Möjligen är det sprunget ur detta att vi inte kan skilja på begreppet STORT och BRA. Följaktligen har många verksamheter, vilka skulle vinna på att vara små och dra nytta av lokalkännedom, med milt tvång förvandlats till få och stora. Det gäller inom eldistribution där de stora driftcentralerna alltid visar sig hjälplösa och bryter samman vid större störningar. Byråkraterna drar alltid slutsatsen av störningarna, att det behövs ännu större och färre driftcentraler, fast det rätta svaret naturligtvis är att det behövs fler och mindre driftcentraler, med lokalkännedom. Men det gäller också inom handel och industri i snart sagt de flesta branscher. Mångfald och sund konkurrens har ersatts av oligopol, monopol och elefantiasis. En sådan verksamhet som borde drivas i liten skala och dra nytta av lokalkännedom är SOS Alarms verksamhet.
Till SOS ringer upprörda och rädda människor och vill ha hjälp. En central uppgift är naturligtvis att av denna stressade människa få reda på vilken hjälp som behövs men även att få reda på vart denna hjälp ska skickas. Inte ungefär utan man måste bestämma exakt vart hjälpen ska skickas. Med de storskaliga och centraliserade SOS-centralerna ska en upprörd, ängslig människa, inte sällan med dödsångest, förklara för en annan människa som saknar varje tillstymmelse till lokalkännedom vart hjälpen ska skickas. Denna person ska sedan förklara för någon annan som ofta också saknar lokalkännedom vart han/hon ska ta vägen...
Hur är man funtad i huvudet om man tror att något så urbota dumt ska kunna fungera?
Det fungerar naturligtvis om syftet med upplägget är att sysselsätta människor utan krav på kvalitet i arbetet. Men om syftet är att så snabbt och effektivt som möjligt hitta fram med adekvat hjälp till människor i nöd, då ska organisationen vara decentraliserad och ha lokalkännedom.
Övertorneå den 26 november 2011
Mikael Styrman
.
SOS Alarm är en relik. En rest från hålkortsmaskinernas tidevarv. Från den tid då man i Sverige allmänt trodde att centralstyrning var bäst. Så centralstyrt som möjligt. Helst skulle hela samhället styras in i minsta detalj av en kraftfull ledare med mustasch.
Möjligen är det sprunget ur detta att vi inte kan skilja på begreppet STORT och BRA. Följaktligen har många verksamheter, vilka skulle vinna på att vara små och dra nytta av lokalkännedom, med milt tvång förvandlats till få och stora. Det gäller inom eldistribution där de stora driftcentralerna alltid visar sig hjälplösa och bryter samman vid större störningar. Byråkraterna drar alltid slutsatsen av störningarna, att det behövs ännu större och färre driftcentraler, fast det rätta svaret naturligtvis är att det behövs fler och mindre driftcentraler, med lokalkännedom. Men det gäller också inom handel och industri i snart sagt de flesta branscher. Mångfald och sund konkurrens har ersatts av oligopol, monopol och elefantiasis. En sådan verksamhet som borde drivas i liten skala och dra nytta av lokalkännedom är SOS Alarms verksamhet.
Till SOS ringer upprörda och rädda människor och vill ha hjälp. En central uppgift är naturligtvis att av denna stressade människa få reda på vilken hjälp som behövs men även att få reda på vart denna hjälp ska skickas. Inte ungefär utan man måste bestämma exakt vart hjälpen ska skickas. Med de storskaliga och centraliserade SOS-centralerna ska en upprörd, ängslig människa, inte sällan med dödsångest, förklara för en annan människa som saknar varje tillstymmelse till lokalkännedom vart hjälpen ska skickas. Denna person ska sedan förklara för någon annan som ofta också saknar lokalkännedom vart han/hon ska ta vägen...
Hur är man funtad i huvudet om man tror att något så urbota dumt ska kunna fungera?
Det fungerar naturligtvis om syftet med upplägget är att sysselsätta människor utan krav på kvalitet i arbetet. Men om syftet är att så snabbt och effektivt som möjligt hitta fram med adekvat hjälp till människor i nöd, då ska organisationen vara decentraliserad och ha lokalkännedom.
Övertorneå den 26 november 2011
Mikael Styrman
.
SOS Alarm - En makaber och väntad katastrof
.
123 st SOS-Alarm operatörer och sjuksköterskor slutar, rapporter media om.
Det tror jag det, inte alls oväntat.
I ett fungerande samhälle, särskilt ett som har bland världens högsta skattetryck, förväntar vi oss att samhället i utbyte mot våra skattemedel tillhandahåller viss samhällsservice till befolkningen.
Det gör inte samhället längre i Sverige men byråkratin och politikerna är fullt upptagna med att försöka dölja det.
Följaktligen har SOS personal i uppdrag att välja bort ”onödiga” ambulansutryckningar och okynneslarm. Ett mycket svårt och tveksamt arbete. Som den senaste tidens utveckling har visat är det tveksamt om det över huvud taget går att utföra utan att många som verkligen behöver sin ambulans kommer att drabbas. Med svår ångest och lidande, farlig försening samt ibland även dödlig utgång som följd. Allt för att dölja att våra skattemedel förskingras till allehanda andra ändamål än till de som politikerna säger att de tas ut till.
När sedan de anställda försöker utföra sitt arbete och misslyckas, gör fel eller i något fall kanske bara har otur - då ska de åtalas och sättas i fängelse! Men de verkligt ansvariga för tokerierna smiter undan.
Vad gör då arbetsgivaren, cheferna, sjukvårdsbyråkratin och politikerna? Är de lojala mot sin medarbetare?
- Inte. För att rädda sitt eget skinn kan de inte vänta med att offentligt sticka kniven i ryggen på medarbetaren i fråga, som har gjort sitt arbete - inte så som vi medborgare skulle vilja ha det men så som politikerna vill ha det för att de ska spara pengar på vården till andra ändamål och komma undan ansvaret.
Hela upplägget är en katastrof. Samhället ska avsätta tillräckligt med resurser för att klara både skarpa och falska larm. Vi ska inte behöva böna och be för att få ambulans. Vi ska kunna känna oss trygga med att ambulansen kommer, och snabbt, när vi anser oss behöva den. Ett eventuellt problem med falsklarm - det får byråkratin och politikerna hantera i annan ordning. Det ska inte hanteras genom att sjuka nekas ambulans.
Övertorneå den 26 november 2011
Mikael Styrman
.
123 st SOS-Alarm operatörer och sjuksköterskor slutar, rapporter media om.
Det tror jag det, inte alls oväntat.
I ett fungerande samhälle, särskilt ett som har bland världens högsta skattetryck, förväntar vi oss att samhället i utbyte mot våra skattemedel tillhandahåller viss samhällsservice till befolkningen.
Det gör inte samhället längre i Sverige men byråkratin och politikerna är fullt upptagna med att försöka dölja det.
Följaktligen har SOS personal i uppdrag att välja bort ”onödiga” ambulansutryckningar och okynneslarm. Ett mycket svårt och tveksamt arbete. Som den senaste tidens utveckling har visat är det tveksamt om det över huvud taget går att utföra utan att många som verkligen behöver sin ambulans kommer att drabbas. Med svår ångest och lidande, farlig försening samt ibland även dödlig utgång som följd. Allt för att dölja att våra skattemedel förskingras till allehanda andra ändamål än till de som politikerna säger att de tas ut till.
När sedan de anställda försöker utföra sitt arbete och misslyckas, gör fel eller i något fall kanske bara har otur - då ska de åtalas och sättas i fängelse! Men de verkligt ansvariga för tokerierna smiter undan.
Vad gör då arbetsgivaren, cheferna, sjukvårdsbyråkratin och politikerna? Är de lojala mot sin medarbetare?
- Inte. För att rädda sitt eget skinn kan de inte vänta med att offentligt sticka kniven i ryggen på medarbetaren i fråga, som har gjort sitt arbete - inte så som vi medborgare skulle vilja ha det men så som politikerna vill ha det för att de ska spara pengar på vården till andra ändamål och komma undan ansvaret.
Hela upplägget är en katastrof. Samhället ska avsätta tillräckligt med resurser för att klara både skarpa och falska larm. Vi ska inte behöva böna och be för att få ambulans. Vi ska kunna känna oss trygga med att ambulansen kommer, och snabbt, när vi anser oss behöva den. Ett eventuellt problem med falsklarm - det får byråkratin och politikerna hantera i annan ordning. Det ska inte hanteras genom att sjuka nekas ambulans.
Övertorneå den 26 november 2011
Mikael Styrman
.
fredag 25 november 2011
Juholt eller Ljugholt?
.
Ett antal ledande, eller före detta ledande, nationalsocialdemokrater tycks vara mäkta förgrymmade på Håkan Juholt. Han säger saker som inte är förankrade, som är orealistiska, som är stick i stäv med kongressbeslut och han ljuger uppges det, bland annat.
Än sen då?
Deras ledare har alltid kört över kongressbeslut och för detta blivit älskade av många, men säkert inte av alla. De har alltid ljugit - både för partimedlemmar och för folket. Vissa har varit fräcka och notoriska lögnare, ja rent av psykopater, bigamister och skattefuskare.
Det har, efter förmåga, de som kritiserar Juholt också gjort.
Det som stör dessa är inte att Juholt ljuger. Det är att han ljuger så klumpigt att få lyckas blunda för det och många har roligt åt det. Och skratta det får man inte. Åtminstone inte åt svenska politiker som tar sig själva på mycket stort allvar. Och det stör dessa birollsinnehavare som vill ha en skickligare lögnare som partiledare, en riktig psykopat.
Varför det?
För att de ska kunna fortsätta att skurka sig i lugn och ro, och slippa skärskådas för att se om de ljuger lika mycket som sin partiledare. En sådan granskning klarar som bekant få av dem med godkänt betyg.
De kvarvarande, men raskt allt färre nationalsocialdemokraterna, skulle älska, och rösta på, sitt parti om så partiledaren var en häst, som jag hörde Tomas Idergard mycket fyndigt och träffsäkert uttrycka det i TV:s morgonsoffa för några år sedan.
Nationalsocialdemokraterna har, i likhet med partivännerna i Sovjetunionen och Tyskland, alltid sökt efter en stark ledare med mustasch. De har fått Håkan Juholt. Han stämmer ganska bra in på beskrivningen. Säkert bättre än fantombilden som partivännerna använde för att sabotera Palmeutredningen med, när det begav sig.
Håll till godo!
Övertorneå den 25 november 2011
Mikael Styrman
.
Ett antal ledande, eller före detta ledande, nationalsocialdemokrater tycks vara mäkta förgrymmade på Håkan Juholt. Han säger saker som inte är förankrade, som är orealistiska, som är stick i stäv med kongressbeslut och han ljuger uppges det, bland annat.
Än sen då?
Deras ledare har alltid kört över kongressbeslut och för detta blivit älskade av många, men säkert inte av alla. De har alltid ljugit - både för partimedlemmar och för folket. Vissa har varit fräcka och notoriska lögnare, ja rent av psykopater, bigamister och skattefuskare.
Det har, efter förmåga, de som kritiserar Juholt också gjort.
Det som stör dessa är inte att Juholt ljuger. Det är att han ljuger så klumpigt att få lyckas blunda för det och många har roligt åt det. Och skratta det får man inte. Åtminstone inte åt svenska politiker som tar sig själva på mycket stort allvar. Och det stör dessa birollsinnehavare som vill ha en skickligare lögnare som partiledare, en riktig psykopat.
Varför det?
För att de ska kunna fortsätta att skurka sig i lugn och ro, och slippa skärskådas för att se om de ljuger lika mycket som sin partiledare. En sådan granskning klarar som bekant få av dem med godkänt betyg.
De kvarvarande, men raskt allt färre nationalsocialdemokraterna, skulle älska, och rösta på, sitt parti om så partiledaren var en häst, som jag hörde Tomas Idergard mycket fyndigt och träffsäkert uttrycka det i TV:s morgonsoffa för några år sedan.
Nationalsocialdemokraterna har, i likhet med partivännerna i Sovjetunionen och Tyskland, alltid sökt efter en stark ledare med mustasch. De har fått Håkan Juholt. Han stämmer ganska bra in på beskrivningen. Säkert bättre än fantombilden som partivännerna använde för att sabotera Palmeutredningen med, när det begav sig.
Håll till godo!
Övertorneå den 25 november 2011
Mikael Styrman
.
Häftigt att betala skatt?
.
Media rapporterar om att finansminister Anders Borg (m), anslutit sig till Mona Sahlins uppfattning att ”det är häftigt att betala skatt”.
I grund och botten är det häftigt att betala skatt om man vill ha en välfärdsstat, uppges Borg ha sagt till SVT:s Kulturnyheterna.
Det är det säkert, Anders Borg. Det blir ännu häftigare om Du och Dina kollegor kan se kan se till att inte banditer promenerar ut med skattepengarna i famnen från våra myndigheter och statliga företag som om det vore svängdörrar i dem. Då kan man använda skattepengarna till välfärd istället. Om skattepengarna används till välfärd istället behöver man dessutom inte ta ut så mycket skattepengar och får ändå mer välfärd än idag.
Om Ni inte gör något åt kriminaliteten i den offentliga sektorn blir det snart fråga om att höja skatterna för att finansiera misären.
Övertorneå den 25 november 2011
Mikael Styrman
.
Media rapporterar om att finansminister Anders Borg (m), anslutit sig till Mona Sahlins uppfattning att ”det är häftigt att betala skatt”.
I grund och botten är det häftigt att betala skatt om man vill ha en välfärdsstat, uppges Borg ha sagt till SVT:s Kulturnyheterna.
Det är det säkert, Anders Borg. Det blir ännu häftigare om Du och Dina kollegor kan se kan se till att inte banditer promenerar ut med skattepengarna i famnen från våra myndigheter och statliga företag som om det vore svängdörrar i dem. Då kan man använda skattepengarna till välfärd istället. Om skattepengarna används till välfärd istället behöver man dessutom inte ta ut så mycket skattepengar och får ändå mer välfärd än idag.
Om Ni inte gör något åt kriminaliteten i den offentliga sektorn blir det snart fråga om att höja skatterna för att finansiera misären.
Övertorneå den 25 november 2011
Mikael Styrman
.
(s) föryngrar?
.
Media rapporterar om att Sveriges Television har fått ny ordförande.
IF Metalls förre ordförande Göran Johnsson efterträder Lars Engqvist på posten.
Engqvist, 66 år, ska istället skriva (s) nya partiprogram.
De övriga nationationalsocialdemokratiska förnyarna är antingen döda eller senila
varför ungdomen Engqvist kallas in.
Övertorneå den 25 november 2011
Mikael Styrman
.
Media rapporterar om att Sveriges Television har fått ny ordförande.
IF Metalls förre ordförande Göran Johnsson efterträder Lars Engqvist på posten.
Engqvist, 66 år, ska istället skriva (s) nya partiprogram.
De övriga nationationalsocialdemokratiska förnyarna är antingen döda eller senila
varför ungdomen Engqvist kallas in.
Övertorneå den 25 november 2011
Mikael Styrman
.
söndag 20 november 2011
Europas Förenta Maffia mot vägs ände.
.
Vem har inte häpnat över de stora förmåner som Europaparlamentarikerna i decennier beviljat sig själva på skattebetalarnas bekostnad?
Vad förväntade vi oss i utbyte mot förmånerna?
Man skulle kunna fördra med jämnmod, att politikerna var välavlönade, om det utgjorde ersättning för en bra arbetsinsats. En sådan hade kunnat kännas igen på att man hade byggt en liten men effektiv förvaltning exempelvis. En som hade hållit på med väsentligheter och på så sätt hållit nere byråkratin. Man hade haft en effektiv och ansvarsfull organisation av arbetet. Hållit i plånboken så att man inte hade intecknat kommande generationers eventuella intjäningsförmåga i samband med offentliga investeringar. Beslutat om raka principer och kloka regler som hade hållit nere mängden transfereringar och framför allt hade bekämpat dränaget som samtliga bidragssystem alltid drabbas av. Sen hade det ju varit klädsamt, om man hade hållit sina politiska möten under ansvarsfulla och anspråkslösa former. Om man hade lagt sig vinn om ett system med hög transparens, för att inte säga total insikt i hur pengarna används hade det också varit bra. Inte heller demokratiaspekten bör underskattas. Att låta Europas skattebetalare utse höga befattningshavare hade varit bra för förtroendet för parlamentarikerna. Sen hade vi haft rätt att förvänta oss att parlamentarikerna hade utövat tillsyn och utformat regelverket för bankväsendet så, att det hade begränsat riskbeteende och isolerat risker samt främjat hög företagsnybildning och konkurrens inom bankväsendet. Särskilt hade vi haft rätt att förvänta oss vattentäta skott mellan bankerna och den organiserade brottsligheten. Naturligtvis skulle systemet ha måst utformas så, att den allra viktigaste och bäst fungerande reningsfunktionen för bankväsendet hade bibehållits. Nämligen den, att om folk tror att en bank inte är skickad att ta hand om deras pengar på ett sätt som förtjänar deras förtroende, så har de att välja mellan att ta ut pengarna eller eventuellt förlora dem.
Inget av detta har Europas parlamentariker förmått åstadkomma, sina rundliga ersättningar och förmåner till trots.
Vad fick vi istället?
Istället har vi fått en enorm byråkrati, som sysselsatt sig med att reglera allt möjligt strunt som inte behöver eller bör regleras och som har gjort bisak till huvudsak, på det sätt som en för stor och undersysselsatt byråkrati alltid gör. Bara en sådan sak, som att EU-parlamentet har 14 vice talmän ger förmodligen en god indikation om hur EU-parlamentariker ser på hur skattebetalarnas pengar ska förvaltas. Som ett kringresande tivolisällskap i kollossalformat har man dragit omkring på landsvägar och i luftleder mellan Strasbourg och Bryssel, som om det var ett problem att vi har haft för mycket pengar i Europa. Som om vi håller på att kvävas under pengarnas tyngd och det är nödvändigt att göra av med dem så fort som möjligt för att rädda oss. Och istället för att rätta munnen efter matsäcken har Europas politiker byggt upp skulder som skulle ta flera generationer att betala tillbaka. Men som förmodligen aldrig kommer att betalas tillbaka. Även kommande generationer kommer att vilja kunna göra investeringar till sitt eget fromma och inte bara betala vår generations gangsters ansvarslösa leverne. Bidrag och transfereringar har man strött omkring sig med de mest löjliga motiveringar och under så bristfällig kontroll att det inte är adekvat att tala om dränage eller ens läckande såll. Det har handlat om att sprida skattemedel omkring sig mot alla som inte hinner undan, som om EU-förvaltningen vore en traktordriven gödselspridare med obegränsat med pengar. Istället för anspråkslösa, och gentemot skattebetalarna ansvarsfulla, möten har vi tvingats bevittna ett lyxleverne och ett kringkajkande för politikernas egenförhärligandes skull som accelererat och tagit allt större resurser i anspråk, i form av stängda städer och polisresurser avledda från brottsbekämpning till självupptagna politikers lek och lallande. Och att tala om transparens i samband med förskingringen av skattemedel vore ett grovt och opassande skämt eftersom EU valt den transparens som man har inom skurkbyråkratin i Frankrike. En 20 cm tjock blyplåt är mer transparent än EU:s bidragsförvaltning. Höga befattningshavare har utsetts i smyg efter korridormygel och ränksmiderier. Följden har också blivit befattningshavare, av vilka sannolikt ingen skulle ha blivit vald, om Europas skattebetalare hade fått rösta. Och bankväsendet har dessa politiker helt förrött. Istället för att skapa ett sunt bankväsende har man skapat raka rör mellan den grova internationella brottsligheten och Europas nationers skattekassor genom de ansvarsbefriade bankerna. Viktiga bankstrategiska beslut fattas, efter åratal med statsgaranterad ansvarslöshet för bankerna, på ett sätt som innebär att det skulle vara en grov kränkning mot en chimpans med förbundna ögon, som kastar pil på en roterande Darttavla att påstå, att den fattar sämre beslut än den Europeiska bankeliten. Istället för att främja den nödvändiga nybildningen av banker och låta dinosaurierna gå under, har politiken iklätt sig rollen av grindvakt mot nybildningen. Och för att göra skadan och den framtida katastrofen total har man låtit väva dessa skräpbanker i en spindelväv som riskerar leda till att nästan ingen kan komma att klara sig. Och man har låtit skulderna i banker och stater skena, så att det inte kommer att finnas något som helst handlingsutrymme ens för nationerna när detta smäller. Värdelösa pengar skulle i och för sig kunna tryckas av ett Europa på dekis, men hur länge ger dasspappersleverantörerna kredit?
Historien har en förmåga att upprepa sig
Det är långt ifrån säkert att ens Solkungen Ludvig XIV, som byggde Versailles, och hans adel, skulle ha blivit imponerade av dagens Europapolitikers sätt att sköta ekonomin. Men de skulle nog ha känt igen politikernas förmåner. Ludvig XIV:s styre lade grunden till Franska Revolutionen, under vilken bland annat Ludvig XVI och hans maka Marie-Antoinette kördes genom Giljotinen. Från Ludvig XIV:s hädanfärd 1715 till giljotineringen av Ludvig XVI 1793 förflöt det nästan 78 år. Men allting går som bekant mycket fortare nuförtiden. Jag tror inte att man behöver bekymra sig för att det kommer att gå lika lång tid mellan prestation och belöning den här gången.
EU-bidrag?
Att Ludvig XVI och hans drottning giljotinerades var nog inte så konstigt eftersom Frankrike var en utpräglad centralstyrd autokrati vid tiden för Franska Revolutionen. Intressantare är väl kanske att ca 2.000-4.000 personer ytterligare giljotinerades under revolutionen. Hur många som hade avrättats om Frankrike hade styrts av en adelskammare sammansatt av 736 adelspersoner i likhet med dagens EU-parlament får vi förhoppningsvis aldrig veta. Men om det finns ett linjärt samband mellan antalet gilotinerade härskare och det totala antalet giljotinerade så kan det bli big business att tillverka giljotiner snart. Mot bakgrund av det stora antalet behövande och den slappa hanteringen av skattemedel i EU-byråkratin, skulle det inte förvåna om EU redan delar ut bidrag till utveckling av högkapacitets-giljotiner vilka ska kunna klara den stora anstormningen av odugliga politiker och bankdirektörer, korrumperade åklagare och dito domare samt nomenklaturaslickande massmediarepresentanter och stasipoliser.
Sociala påfrestningar
Och nu framlever de som har ställt till med allt detta sina dagar med dryga förmåner och pensioner som ett djupt skuldsatt och ekonomiskt utslaget Europas skattebetalare förväntas betala, trots låga egna löner och svåra framtida umbäranden. De sociala påfrestningar som Europa går emot låter sig inte nödvändigtvis överskattas. Erfarenheterna från Europa under snarlika påfrestningar förskräcker. Och då behöver man bara studera 1900-talet - blott en mansålder bort.
Mönstren från då går redan igen i form av rättsröta och moraliskt förfall - inte minst i Sverige.
Lön efter prestation
Lön efter prestation ska det vara. Förr satte man sådant här folk i stupstock och pryglade dem offentligt. Och nu förväntas vi skicka pengar till dem för att bekosta deras drönartillvaro. Det här måste man ju ändra på. Dra in alla pensioner som EU-parlamentarikerna lyfter. Möjligen skulle ett skadestånd eller en återbetalningsskyldighet kunna diskuteras. Men jättepensioner - aldrig på tiden!
Övertorneå den 20 november 2011
Mikael Styrman
.
Vem har inte häpnat över de stora förmåner som Europaparlamentarikerna i decennier beviljat sig själva på skattebetalarnas bekostnad?
Vad förväntade vi oss i utbyte mot förmånerna?
Man skulle kunna fördra med jämnmod, att politikerna var välavlönade, om det utgjorde ersättning för en bra arbetsinsats. En sådan hade kunnat kännas igen på att man hade byggt en liten men effektiv förvaltning exempelvis. En som hade hållit på med väsentligheter och på så sätt hållit nere byråkratin. Man hade haft en effektiv och ansvarsfull organisation av arbetet. Hållit i plånboken så att man inte hade intecknat kommande generationers eventuella intjäningsförmåga i samband med offentliga investeringar. Beslutat om raka principer och kloka regler som hade hållit nere mängden transfereringar och framför allt hade bekämpat dränaget som samtliga bidragssystem alltid drabbas av. Sen hade det ju varit klädsamt, om man hade hållit sina politiska möten under ansvarsfulla och anspråkslösa former. Om man hade lagt sig vinn om ett system med hög transparens, för att inte säga total insikt i hur pengarna används hade det också varit bra. Inte heller demokratiaspekten bör underskattas. Att låta Europas skattebetalare utse höga befattningshavare hade varit bra för förtroendet för parlamentarikerna. Sen hade vi haft rätt att förvänta oss att parlamentarikerna hade utövat tillsyn och utformat regelverket för bankväsendet så, att det hade begränsat riskbeteende och isolerat risker samt främjat hög företagsnybildning och konkurrens inom bankväsendet. Särskilt hade vi haft rätt att förvänta oss vattentäta skott mellan bankerna och den organiserade brottsligheten. Naturligtvis skulle systemet ha måst utformas så, att den allra viktigaste och bäst fungerande reningsfunktionen för bankväsendet hade bibehållits. Nämligen den, att om folk tror att en bank inte är skickad att ta hand om deras pengar på ett sätt som förtjänar deras förtroende, så har de att välja mellan att ta ut pengarna eller eventuellt förlora dem.
Inget av detta har Europas parlamentariker förmått åstadkomma, sina rundliga ersättningar och förmåner till trots.
Vad fick vi istället?
Istället har vi fått en enorm byråkrati, som sysselsatt sig med att reglera allt möjligt strunt som inte behöver eller bör regleras och som har gjort bisak till huvudsak, på det sätt som en för stor och undersysselsatt byråkrati alltid gör. Bara en sådan sak, som att EU-parlamentet har 14 vice talmän ger förmodligen en god indikation om hur EU-parlamentariker ser på hur skattebetalarnas pengar ska förvaltas. Som ett kringresande tivolisällskap i kollossalformat har man dragit omkring på landsvägar och i luftleder mellan Strasbourg och Bryssel, som om det var ett problem att vi har haft för mycket pengar i Europa. Som om vi håller på att kvävas under pengarnas tyngd och det är nödvändigt att göra av med dem så fort som möjligt för att rädda oss. Och istället för att rätta munnen efter matsäcken har Europas politiker byggt upp skulder som skulle ta flera generationer att betala tillbaka. Men som förmodligen aldrig kommer att betalas tillbaka. Även kommande generationer kommer att vilja kunna göra investeringar till sitt eget fromma och inte bara betala vår generations gangsters ansvarslösa leverne. Bidrag och transfereringar har man strött omkring sig med de mest löjliga motiveringar och under så bristfällig kontroll att det inte är adekvat att tala om dränage eller ens läckande såll. Det har handlat om att sprida skattemedel omkring sig mot alla som inte hinner undan, som om EU-förvaltningen vore en traktordriven gödselspridare med obegränsat med pengar. Istället för anspråkslösa, och gentemot skattebetalarna ansvarsfulla, möten har vi tvingats bevittna ett lyxleverne och ett kringkajkande för politikernas egenförhärligandes skull som accelererat och tagit allt större resurser i anspråk, i form av stängda städer och polisresurser avledda från brottsbekämpning till självupptagna politikers lek och lallande. Och att tala om transparens i samband med förskingringen av skattemedel vore ett grovt och opassande skämt eftersom EU valt den transparens som man har inom skurkbyråkratin i Frankrike. En 20 cm tjock blyplåt är mer transparent än EU:s bidragsförvaltning. Höga befattningshavare har utsetts i smyg efter korridormygel och ränksmiderier. Följden har också blivit befattningshavare, av vilka sannolikt ingen skulle ha blivit vald, om Europas skattebetalare hade fått rösta. Och bankväsendet har dessa politiker helt förrött. Istället för att skapa ett sunt bankväsende har man skapat raka rör mellan den grova internationella brottsligheten och Europas nationers skattekassor genom de ansvarsbefriade bankerna. Viktiga bankstrategiska beslut fattas, efter åratal med statsgaranterad ansvarslöshet för bankerna, på ett sätt som innebär att det skulle vara en grov kränkning mot en chimpans med förbundna ögon, som kastar pil på en roterande Darttavla att påstå, att den fattar sämre beslut än den Europeiska bankeliten. Istället för att främja den nödvändiga nybildningen av banker och låta dinosaurierna gå under, har politiken iklätt sig rollen av grindvakt mot nybildningen. Och för att göra skadan och den framtida katastrofen total har man låtit väva dessa skräpbanker i en spindelväv som riskerar leda till att nästan ingen kan komma att klara sig. Och man har låtit skulderna i banker och stater skena, så att det inte kommer att finnas något som helst handlingsutrymme ens för nationerna när detta smäller. Värdelösa pengar skulle i och för sig kunna tryckas av ett Europa på dekis, men hur länge ger dasspappersleverantörerna kredit?
Historien har en förmåga att upprepa sig
Det är långt ifrån säkert att ens Solkungen Ludvig XIV, som byggde Versailles, och hans adel, skulle ha blivit imponerade av dagens Europapolitikers sätt att sköta ekonomin. Men de skulle nog ha känt igen politikernas förmåner. Ludvig XIV:s styre lade grunden till Franska Revolutionen, under vilken bland annat Ludvig XVI och hans maka Marie-Antoinette kördes genom Giljotinen. Från Ludvig XIV:s hädanfärd 1715 till giljotineringen av Ludvig XVI 1793 förflöt det nästan 78 år. Men allting går som bekant mycket fortare nuförtiden. Jag tror inte att man behöver bekymra sig för att det kommer att gå lika lång tid mellan prestation och belöning den här gången.
EU-bidrag?
Att Ludvig XVI och hans drottning giljotinerades var nog inte så konstigt eftersom Frankrike var en utpräglad centralstyrd autokrati vid tiden för Franska Revolutionen. Intressantare är väl kanske att ca 2.000-4.000 personer ytterligare giljotinerades under revolutionen. Hur många som hade avrättats om Frankrike hade styrts av en adelskammare sammansatt av 736 adelspersoner i likhet med dagens EU-parlament får vi förhoppningsvis aldrig veta. Men om det finns ett linjärt samband mellan antalet gilotinerade härskare och det totala antalet giljotinerade så kan det bli big business att tillverka giljotiner snart. Mot bakgrund av det stora antalet behövande och den slappa hanteringen av skattemedel i EU-byråkratin, skulle det inte förvåna om EU redan delar ut bidrag till utveckling av högkapacitets-giljotiner vilka ska kunna klara den stora anstormningen av odugliga politiker och bankdirektörer, korrumperade åklagare och dito domare samt nomenklaturaslickande massmediarepresentanter och stasipoliser.
Sociala påfrestningar
Och nu framlever de som har ställt till med allt detta sina dagar med dryga förmåner och pensioner som ett djupt skuldsatt och ekonomiskt utslaget Europas skattebetalare förväntas betala, trots låga egna löner och svåra framtida umbäranden. De sociala påfrestningar som Europa går emot låter sig inte nödvändigtvis överskattas. Erfarenheterna från Europa under snarlika påfrestningar förskräcker. Och då behöver man bara studera 1900-talet - blott en mansålder bort.
Mönstren från då går redan igen i form av rättsröta och moraliskt förfall - inte minst i Sverige.
Lön efter prestation
Lön efter prestation ska det vara. Förr satte man sådant här folk i stupstock och pryglade dem offentligt. Och nu förväntas vi skicka pengar till dem för att bekosta deras drönartillvaro. Det här måste man ju ändra på. Dra in alla pensioner som EU-parlamentarikerna lyfter. Möjligen skulle ett skadestånd eller en återbetalningsskyldighet kunna diskuteras. Men jättepensioner - aldrig på tiden!
Övertorneå den 20 november 2011
Mikael Styrman
.
Det svenska systemfelet
.
Svar till Sven K:s kommentar till bloggen "Vag gjorde Elsäkerhetsverket fredagen den 21 oktober 2011?"
Det är ju inget självändamål att slå tillbaka mot idioter.
Tyvärr går det inte att undvika
eftersom de pucklar på från myndighetspositioner.
Man blir bunden av massor av konstigheter
om man inte går i svaromål.
Och deras åtgärder och kapacitet,
styr, tyvärr, i hög grad nivån på svaret.
De som ligger bakom, och utnyttjar, om Du så vill, idioterna
- de är så slipade att de syns aldrig.
Man kan ibland ana vem,
men nästan aldrig bevisa vem som ligger bakom.
Ofta går det inte alls att veta.
Därför kommer man inte åt källan till dumheterna.
Svenska staten, och många andra offentliga institutioner,
är åtminstone numera organisationer av maffiatyp.
Som i alla andra maffiaorganisationer
värderas lojalitet högre än kompetens.
Kompetens kan vara ett hot.
Särskilt för en svag eller obegåvad Capo
lite högre upp i organisationen.
Det gäller i alla verksamheter
att svaga chefer omger sig med svaga medarbetare
för att de är rädda för starka medarbetare.
Den dumme, men lojale, däremot
kan man lita på att verkställer ens order
hur galna de än är.
Nackdelarna med idioterna är flera.
De klarar bara enkla sysslor.
De kräver mycket utförliga instruktioner.
De kan inte hantera oväntade situationer.
Då avslöjas obönhörligt deras inkompetens.
Det är därför det ständigt går åt helvete.
I denna enkla fundamentala sanning döljer sig
en stor del, kanske största delen av förklaringen
till att institution efter institution klappar ihop i Sverige.
Många som sökt men inte fått statlig tjänst
och som tyckt sig vara mycket bättre kvalificerad
än den som fick jobbet har egentligen varit överkvalificerad.
Psykopaterna, som styr i bakgrunden
har sökt en lojal fotsoldat, en Luca Brasi,
och inte ”någon jävla Einstein” som kan tänka själv
och som man inte vet vad han kan ställa till med.
Resultat kan vi alla se och lida av.
Ett landsting i Stockholm,
vars sjuk- och åldringsvård håller på att kollapsa i kriminalitet
samtidigt som makten vill använda pengarna till att bygga spårvägar
av ideologiskt-nostalgiska skäl.
Kommunala chefer som ändrar i och manipulerar handlingar
för att dölja oegentligheter och tillkortakommanden.
Ett rättsväsende där sex enhälliga domstolar
kan döma en i dessa mål helt oskyldig person,
Thomas Quick, för åtta mord.
Statliga resurser som hyrs ut mot svarta pengar direkt i fickan.
En järnväg som förfaller och upphör att fungera när det blir vinter.
En Bottnia-bana som Maud Olofsson invigde inför valet 2010
och som ännu inte fungerar och som sen, när,
eller kanske om, den fungerar,
ändå är så enfaldigt byggd att den är nästan oduglig.
Stängselvägar som i regnväder ser ut som fyra parallella diken
med dålig framkomlighet, vattenplaning och olyckor som följd.
Ett polisflyg som köper sju svindyra helikoptrar
istället för att lägga sig på en nivå som man kan klara av
och som kan ge ett fungerande polisflyg över hela landet.
En nomenklatura som håller maffians banker under armarna
vilka tokigheter de än ställer till med
och som av allt att döma är besatta av tanken
att köra hela landet under isen för att skydda maffiabankerna.
Särskilt tydligt blev det kanske efter tsunamin på annandagen 2004.
När bara en i organisationen kan, eller får, tänka så blir följden därefter.
Listan på exempel kan naturligtvis göras hur lång som helst
men jag tror att poängen går fram med dessa.
Så sträck på Er Ni alla som missat ett offentligt jobb.
Det finns en god chans att Ni tillhör den stora skara
som inte fick jobbet för att Ni bedömdes vara
för klok och hederlig.
Övertorneå den 20 november 2011
Mikael Styrman
.
Svar till Sven K:s kommentar till bloggen "Vag gjorde Elsäkerhetsverket fredagen den 21 oktober 2011?"
Det är ju inget självändamål att slå tillbaka mot idioter.
Tyvärr går det inte att undvika
eftersom de pucklar på från myndighetspositioner.
Man blir bunden av massor av konstigheter
om man inte går i svaromål.
Och deras åtgärder och kapacitet,
styr, tyvärr, i hög grad nivån på svaret.
De som ligger bakom, och utnyttjar, om Du så vill, idioterna
- de är så slipade att de syns aldrig.
Man kan ibland ana vem,
men nästan aldrig bevisa vem som ligger bakom.
Ofta går det inte alls att veta.
Därför kommer man inte åt källan till dumheterna.
Svenska staten, och många andra offentliga institutioner,
är åtminstone numera organisationer av maffiatyp.
Som i alla andra maffiaorganisationer
värderas lojalitet högre än kompetens.
Kompetens kan vara ett hot.
Särskilt för en svag eller obegåvad Capo
lite högre upp i organisationen.
Det gäller i alla verksamheter
att svaga chefer omger sig med svaga medarbetare
för att de är rädda för starka medarbetare.
Den dumme, men lojale, däremot
kan man lita på att verkställer ens order
hur galna de än är.
Nackdelarna med idioterna är flera.
De klarar bara enkla sysslor.
De kräver mycket utförliga instruktioner.
De kan inte hantera oväntade situationer.
Då avslöjas obönhörligt deras inkompetens.
Det är därför det ständigt går åt helvete.
I denna enkla fundamentala sanning döljer sig
en stor del, kanske största delen av förklaringen
till att institution efter institution klappar ihop i Sverige.
Många som sökt men inte fått statlig tjänst
och som tyckt sig vara mycket bättre kvalificerad
än den som fick jobbet har egentligen varit överkvalificerad.
Psykopaterna, som styr i bakgrunden
har sökt en lojal fotsoldat, en Luca Brasi,
och inte ”någon jävla Einstein” som kan tänka själv
och som man inte vet vad han kan ställa till med.
 |
| Fredrik Sjödin, Elsäkerhetsverket, ur Nordnytt |
 |
| Luca Brasi, familjen Corleone, ur Gudfadern |
Resultat kan vi alla se och lida av.
Ett landsting i Stockholm,
vars sjuk- och åldringsvård håller på att kollapsa i kriminalitet
samtidigt som makten vill använda pengarna till att bygga spårvägar
av ideologiskt-nostalgiska skäl.
Kommunala chefer som ändrar i och manipulerar handlingar
för att dölja oegentligheter och tillkortakommanden.
Ett rättsväsende där sex enhälliga domstolar
kan döma en i dessa mål helt oskyldig person,
Thomas Quick, för åtta mord.
Statliga resurser som hyrs ut mot svarta pengar direkt i fickan.
En järnväg som förfaller och upphör att fungera när det blir vinter.
En Bottnia-bana som Maud Olofsson invigde inför valet 2010
och som ännu inte fungerar och som sen, när,
eller kanske om, den fungerar,
ändå är så enfaldigt byggd att den är nästan oduglig.
Stängselvägar som i regnväder ser ut som fyra parallella diken
med dålig framkomlighet, vattenplaning och olyckor som följd.
Ett polisflyg som köper sju svindyra helikoptrar
istället för att lägga sig på en nivå som man kan klara av
och som kan ge ett fungerande polisflyg över hela landet.
En nomenklatura som håller maffians banker under armarna
vilka tokigheter de än ställer till med
och som av allt att döma är besatta av tanken
att köra hela landet under isen för att skydda maffiabankerna.
Särskilt tydligt blev det kanske efter tsunamin på annandagen 2004.
När bara en i organisationen kan, eller får, tänka så blir följden därefter.
Listan på exempel kan naturligtvis göras hur lång som helst
men jag tror att poängen går fram med dessa.
Så sträck på Er Ni alla som missat ett offentligt jobb.
Det finns en god chans att Ni tillhör den stora skara
som inte fick jobbet för att Ni bedömdes vara
för klok och hederlig.
Övertorneå den 20 november 2011
Mikael Styrman
.
fredag 18 november 2011
Läs mer inom kort!
.
Den politiske "konkursförvaltaren" i Ekfors Kraft AB, Hans Anderssons, begäran om att jag ska häktas,
föranledd av att Juoksengiborna valde att tända belysningen.
Läs mitt ocensurerade svar till Hans Anderssonikväll, här på bloggen.
Inom kort. Jag kom sent hem på fredag.
Och just nu dricker jag morgonkaffe och väntar på inspiration.
I avvaktan på att svaret till Hans A kommer ut kan jag istället bjuda på "Det Svenska Systemfelet" här ovanför.
Övertorneå den 18 november 2011
Mikael Styrman
.
Den politiske "konkursförvaltaren" i Ekfors Kraft AB, Hans Anderssons, begäran om att jag ska häktas,
föranledd av att Juoksengiborna valde att tända belysningen.
Läs mitt ocensurerade svar till Hans Andersson
Inom kort. Jag kom sent hem på fredag.
Och just nu dricker jag morgonkaffe och väntar på inspiration.
I avvaktan på att svaret till Hans A kommer ut kan jag istället bjuda på "Det Svenska Systemfelet" här ovanför.
Övertorneå den 18 november 2011
Mikael Styrman
.
Vad gjorde Elsäkerhetsverket fredagen den 21 oktober 2011 ?
.
.
Öppet brev till Elsäkerhetsverkets generaldirektör Elisabeth Falemo:
Om någon av mina medarbetare, hemska tanke, skulle ägna sig åt olämplig, eller brottslig verksamhet, skulle jag som chef vilja vara den första som fick reda på det. Jag antar att Du delar min syn på företagsledningsfrågor i denna del varför jag tillskriver Dig innan jag vidtar några andra åtgärder.
Elsäkerhetsverket på oanmält besök kontaktar mina medarbetare
Fredagen den 21 oktober 2011 kallades min personal till Haparanda av elsäkerhetsinspektör Tomas Åberg, utan att någon kommunikation dessförinnan skett med vare sig mig eller företaget.
Väl komna till Haparanda blev min personal bokstavligen talat utskällda av nämnde Åberg för att de utförde arbete på elnätet. Vi gör det därför att vi äger elnätet och jag och min personal har skött det i snart hundra år på ett sätt som inte lämnar något övrigt att önska.
Medan andra elleverantör haft tiotusentals och hundratusentals kunder utan ström i veckor och månader har vi - under den tid som jag kan uttala mig om - inte haft något längre avbrott för någon enstaka kund än 20 timmar. Det var i samband med Mauristormen den 22 september 1982 som den numera hädangångne lantbrukaren Kalle Korvi hade drabbats av fasfel därför att linorna över till holmen Toivolansaari hade slagit ihop i den hårda vinden. Vid det tillfället hade vår statlige nätgranne minst 13 dygn långa avbrott på sina högspänningsnät och hur långa lågspänningsavbrotten blev kan vi bara ana. Men sannolikt, utifrån erfarenheten, betydligt längre än högspänningsfelen resulterande i minst 26 dygn långa avbrott.
Med syfte att störa verksamheten
Den här verksamheten ägnar sig nu delar av statsförvaltningen åt att störa, på den grova organiserade ekonomiska brottslighetens uppdrag, därför att den avslöjar att det går alldeles utmärkt att sköta elnät till gängse tariffnivåer så att de fungerar.
Och nu har, av allt att döma, någon köpt Elsäkerhetsverkets eller några av Dina medarbetares medverkan. Omfattningen av detta är vad vi nu har att klara ut.
Ovederhäftiga uppgifter från Elsäkerhetsverket
Åberg uppgav för min personal att de inte fick arbeta på elnätet. Att bara tvångsförvaltare Gullesjös personal får arbeta på elnätet. Att Åberg varit i kontakt med Gullesjö och att han inte är medveten om att det bedrivs några arbeten i Mattila.
Gullesjö har å sin sida uppgett för oss att han är mycket väl medveten om våra arbeten, vidare att han varit på platsen med Vattenfall och informerat sig och fått besked av Vattenfall om att arbetena i fråga är helt normala och inget att bekymra sig om.
Åberg förbjöd uttryckligen min personal att arbeta vidare på elnätet.
I anledning av detta har jag ett antal frågor till Dig:
Frågor
1. Varför ljuger Din medarbetare Åberg för min personal om Gullesjös uppgifter?
2. Är det ett acceptabelt beteende för en elsäkerhetsinspektör?
3. Kommer Du att vidta några åtgärder i anledning av detta och i så fall vilka?
Okunniga förvaltare utses
Jag och min personal sköter, som ovan nämnts, i likhet med snart hundra på varandra följande år, drift och förnyelse av det aktuella nätet. För att störa verksamheten har kriminella element inom staten vid några tillfällen utsett tvångsförvaltare för nätet, så som nu, Johan Gullesjö.
Nepotismens krav
Att man utser en okunnig har en alldeles speciell förklaring. Det är i enlighet med den idioternas diktatur som utvecklats i det här landet efter 70 års nationalsocialdemokrati. Det är nämligen den rekryteringspolicy som krävs för att en av nepotism och ansvarslöshet genomsyrad nationalsocialdemokrati ska kunna gynna sina anhängare i samband med den offentliga sektorns rekrytering. Det är också den huvudsakliga anledningen till att stora delar av statsapparaten är tydligt dysfunktionell. Just i det här fallet finns förmodligen en särskilt eftersträvad symbolik i att utse ”vem som helst” eftersom ett viktigt syfte är att kränka mig personligen. Följden har följaktligen blivit tvångsförvaltningar med exempellösa pajaskonster till mycket besvär och höga kostnader för företaget och kunderna.
Men nu är i alla fall Johan Gullesjö utsedd till tvångsförvaltare. En elsäkerhetsinspektör är som bekant inte heller någon operativ befattning.
Frågor
4. Med vilken rätt sätter sig elsäkerhetsinspektören Tomas Åberg över tvångsförvaltarens Gullesjös rätt att bestämma vem som ska utföra arbeten?
5. Oavsett svaret på föregående fråga: Med vilken rätt förbjöd Åberg min personal att arbeta över huvud taget?
Kommunicerar med förvaltarattrappen men inte med nätägaren
Åberg uppgav för min personal, fortfarande inte för företaget eller företagsledningen, att Elsäkerhetsverket har kommunicerat frågor i anledning av arbetena med Gullesjö, att denne inte svarat, och att man därför med omedelbar verkan avsåg koppla ifrån nätet.
Klanderfri anläggning och bara en dag kvar till färdigställande
Min personal upplyste Åberg om att det pågick ombyggnadsarbeten, bedrivna i enlighet med gällande lag, säkerhetsföreskrifter och etablerad branschpraxis och att arbetena beräknades vara färdigställda efter ytterligare en dags arbete, måndagen den 24 oktober 2011.
Opåkallad och samhällsfarlig frånkoppling beordras utan befogenhet därtill
Men Åberg lät sig inte imponeras av detta. Bortkoppling skulle ske och skedde också. På fredag eftermiddag, inför stundande helg, i mörker, i utetemperaturer nära noll grader och i sjunkande, tar sig nämnde Åberg och dennes chef, Överinspektör Fredrik Sjödin för att utan förvarning till kunder och allmänhet beordra min personal att bryta strömmen. De vägrade naturligtvis, klokt nog, och lämnade platsen.
Sjödin och Åberg beordrade då Vattenfall att bryta strömmen på linje L4 i Haparanda.
Vattenfall verkställde bortkoppling ca kl 17:20. Därvid ställdes ett antal tusen personer utan el, vatten och värme, på sikt även utan kommunikationer. Utöver hushåll berördes vattenverk, vårdinrättningar, telestationer, jordbruk och privatpersoner beroende av livsuppehållande utrustning.
Frågor
6. Hur ser Du på det förhållandet att en elsäkerhetsinspektör inte är någon operativ befattning och att Sjödin och Åberg, enligt min uppfattning, med största sannolikhet grovt har överträtt sina befogenheter?
7. Vilka konkreta anmärkningar fanns det på den specifika anläggningen som Sjödin och Åberg lät koppla bort med omedelbar verkan och vilket konkret hot utgjorde ledningen mot vem?
8. På vilket sätt konstaterade Elsäkerhetsverkets personal att dessa hot förelåg?
9. Vad var det som gjorde anmärkningarna så allvarliga att anläggningen inte kunde vara spänningssatt under helgen den 22-23 oktober 2011?
10. Anläggningen, den sidolutade ledningen som var under ombyggnad, var utförd enligt konstens alla regler. Det fanns enligt vår bedömning samt enligt uppgift från Gullesjö även enligt Vattenfalls bedömning ingenting att anmärka mot ledningen. Själv har jag drivit ledningsnät hela livet och är snart pensionär. Mina medarbetare är väl förtrogna med anläggningen och har även utfört arbetet. Vilken erfarenhet den av Gullesjö anlitade Vattenfall-personalen haft kan jag av naturliga skäl inte redogöra för men jag håller det för mycket osannolikt att Vattenfall skulle skicka Gullesjö någon oerfaren person utan ett gediget yrkeskunnande in på vårt område under rådande förhållanden.
Mot bakgrund av att vi alla inte kunnat se någon brist på anläggningen infinner sig, som Du förstår frågan vilket yrkeskunnande och vilken yrkeserfarenhet elsäkerhetsinspektörerna Jan Markusson och Tomas Åberg samt överinspektören Fredrik Sjödin har?
11. Stolparna sidolutades före tjällossningen våren 2011. De har stått sidolutade utan problem sedan dess, främst därför att de har sidolutats på ett sådant sätt att de ska kunna stå utan problem under den tid som erfordras för byggnation och drifttagning av den nya ledningen.
Vad var det som gjorde anläggningen så farlig just fredagen den 21 oktober 2011 att den inte kunde stå sidolutad över helgen den 22-23 oktober när den beräknades bli färdig måndagen den 24 oktober?
12. Var det den aviserade domen från Svea Hovrätt i frågan om Ekfors Kraft AB:s överklagande av Stockholms Tingsrätts felaktiga beslut i juni om att försätta Ekfors i konkurs som föranledde bortkopplingen av nätet? Syftade åtgärden till att moraliskt stötta Svea Hovrätt inför måndagens felaktiga dom eller fanns det något annat skäl?
Fel i ställverket - farligt eller inte?
Under eftermiddagen och kvällen framkom, även i media, att bortkoppling av Ekfors nät skulle ske på grund av ett fel i ställverket i Haparanda. När det senare gick upp för elsäkerhetsinspektören Åberg att inte ställverket ägdes av Ekfors utan av Vattenfall, var felet som nyss föranledde omedelbar bortkoppling av nätet inte längre något fel.
Frågor
13. Vad är det för fel i ställverket som är så farligt att det föranleder omedelbar bortkoppling om Ekfors äger anläggningen men som inte är något fel om Vattenfall äger anläggningen?
Drifterfarenheternas betydelse för Elsäkerhetsverkets bedömning
Den aktuella anläggningen sidolutades, som ovan nämnts, före tjällossningen våren 2011. Under den tid som förflutit sedan dess har inte en enda driftstörning uppstått på den aktuella ledningen. Däremot har det i Norrbottens Kustland vid åtminstone ett tillfälle i sommar varit mer än 17.000 elabonnemang strömlösa i samband med otjänligt väder. I Piteå, känt för bland annat på nätterna inlåsta åldringar, har vid åtminstone ett ytterligare tillfälle varit avbrott som berört mer än 10.000 elabonnemang.
Jag tror inte att jag överdriver eller missleder om jag gör gällande att den samlade branscherfarenheten är att det finns ett ganska tydligt samband mellan en kraftlednings driftsäkerhet och dess eventuella farlighet för allmänheten. Sambandet kan beskrivas på följande sätt. Om en kraftledning uppvisar goda driftsegenskaper är det sannolikt att den även har god säkerhet för person och egendom. På motsvarande sätt gäller att en ledning med låg driftsäkerhet är mera benägen att även inneha dålig säkerhet för person och egendom.
Frågor
14. På vilket sätt tog Elsäkerhetsverkets personal anläggningens driftsäkerhet i beaktande inför sitt beslut den 21 oktober, på kvällen, att omedelbart frånkoppla anläggningen?
15. Vilka andra frånkopplingar med omedelbar verkan av kraftledningsnät har genomförts av Elsäkerhetsverket under 2011, särskilt mot bakgrund av de stora störningar som förekommit i Norrbotten i allmänhet och i Piteå i synnerhet?
16. Är kommuner, i vilka kriminella politiker förskingrar skattemedlen, låser in åldringar ensamma på nätterna utan tillsyn och hjälp därför att skattemedlen förskingrats, som Piteå kommun, även undantagna från skyldigheten att följa ellagens och säkerhetsföreskrifternas bestämmelser till förebyggande av elolycksfall?
Vakter utplaceras med tända varningsljus på ängarna i Mattila helgen 22-23 oktober
För att rädda sitt, möjligen Ditt, möjligen även Elsäkerhetsverkets och kanske också någon annans ansikte - vad vet jag - beordrade någon - Sjödin? - fram vakter från Vattenfall som skulle, får det förmodas, ”skydda allmänheten” från ledningen, från fredag kväll till måndag eftermiddag.
Frågor
17. Vad var det som gjorde att anläggningarna ansågs så farliga att vakter behövde placeras ut? Svara konkret och bifoga tjänsteanteckningarna från tillsynsbesök av vilka framgår vilka iakttagelser som gjorts. Vilket konkret och omedelbart hot bedömdes anläggningen utgöra?
18. Skulle inte en korrekt handläggning ha inneburit att Elsäkerhetsverket istället för att kommunicera med den organiserade brottslighetens ”målvakt”, Johan Gullesjö, istället skulle ha kommunicerat med den som de facto driver anläggningen och verkligen kan något om anläggningen, nämligen Ekfors?
19. Hur ser Du på att de berörda kundkategorierna inte fick någon möjlighet att förbereda sig på det avbrott som Elsäkerhetsverket uppenbarligen hade planerat att åstadkomma under avsevärd tid?
20. Att vi anser att Elsäkerhetsverkets personal gjort sig skyldig till grova tjänstefel i samband med handläggningen låter sig nog anas av denna skrivelse. Opåkallad frånkoppling av dylika anläggningar bedöms enligt svensk lag som ett mycket grovt samhällsfarligt brott. Så här lyder upplysningsvis
Brottsbalken (1962:700), 13 kap 4-5§§:
4 § Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd, som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, dömes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om någon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
5 § Är brott som avses i 4 § att anse som grovt, döms för grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.
Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2009:396).
21. Vilka åtgärder kommer Du att vidta med anledning av Dina medarbetares agerande mot bakgrund av Brottsbalkens bestämmelser i 20 kap 1 §, om tjänstefel samt samma lags ovan refererade bestämmelser i 13 kap 4-5 §§ om sabotage?
22. På vems uppdrag skedde frånkopplingen?
23. Har Du beordrat åtgärden eller på annat sätt deltagit i handläggningen som resulterade i frånkopplingen?
Konkreta svar efterfrågas
På frågor av aktuell typ är det vanligt att okunniga byråkrater som blir ertappade med fingrar i syltburken, hämtar fart i ett regelverk som lagbok eller föreskrifter och svarar med en lång intetsägande harang som inte gör någon människa klokare. Nu vill jag inte att Du onödigtvis ska göra Dig och Elsäkerhetsverket löjliga genom att svara så. Det förr så seriösa Elsäkerhetsverket har ju numera degraderats till en okunnig och osaklig politisk torpedorganisation. Vi har, menar jag, Du och jag, ett gemensamt intresse, som även delas av alla mina kunder, av att inte Elsäkerhetsverkets renommé solkas ytterligare utan att dess förtroende istället kan börja återuppbyggas. Jag vill därför rekommendera Dig att bemöda Dig om att vara så konkret och saklig som möjligt när Du svarar på mina frågor. Elsäkerhetsverkets agerande har väckt mycket uppmärksamhet. Dina svar kommer att läsas av många med stort intresse och de kommer också att offentliggöras.
Elsäkerhetsinspektörer i avsaknad av vanligt folkvett
Elsäkerhetsverkets agerande den 21 oktober innebar att bolagets personal kontaktades, och beordrades, direkt av tjänstemännen utan att vare sig företaget eller dess ledning dessförinnan kontaktats. Det beteendet upprepas fortfarande. Senast för några dagar sedan har Jan Marklund varit i direktkontakt med medarbetare till mig, bakom min rygg, och försökt beordra dem att utföra åtgärder utan att vara berättigad härtill.
Han har beordrat dem att åka till Mattila och räta upp de sidolutade stolparna på ett ledningsavsnitt som är under ombyggnad. Nu förhåller det sig av allt att döma på det sättet, att det där begriper inte Marklund sig på. Kraftledningen är sidolutad därför att den behöver byggas om av olika skäl och det är vad som ska utföras. Den ska därför inte alls rätas upp. Om Elsäkerhetsverket fortsätter att försöka störa arbetena kommer det att innebära den framtida försörjningssäkerheten äventyras och även i det här fallet kommer således tillämpning av Brottsbalkens regler att aktualiseras.
I övrigt vill jag framföra att beteendet som Elsäkerhetsverkets personal uppvisar när de så flagrant bryter mot vedertagen praxis tyder på avsaknad av vanligt folkvett. Om Elsäkerhetsverkets personal vill något ska de vända sig till företaget den officiella vägen. Det är endast om företagsledningen bedömer det som lämpligt och beordrar det som Elsäkerhetsverket ska ha en sådan direkt relation till företagets personal. Mina medarbetare är mina medarbetare och duktiga yrkesmän. De är inte några tjänstehjon åt oduglingar på Elsäkerhetsverket som befordrats vida över sin kompetens. Jag förutsätter att Du har för avsikt att utbilda Elsäkerhetsverkets personal i vanligt folkvett eftersom de av allt att döma synes sakna sådant.
Övrigt
I övrigt avser jag återkomma till Dig i fråga om ytterligare brott som Sjödin och Marklund gjort sig skyldiga till och eventuellt även alltjämt gör sig skyldiga till.
Jag kan inte hålla för troligt att det är till fördel vare sig för elsäkerhetsarbetet i Sverige eller Elsäkerhetsverket att sådana uppenbart omdömeslösa personer som Sjödin, Åberg och Marklund deltar i utredningen av dödsfallet på Likskär utanför Luleå. Om det, mot förmodan, visar sig nödvändigt är jag beredd att utveckla detta närmare.
Du har av allt att döma, ett drygt arbete framför dig. Rätt hanterat kommer du att ha min sympati, inte annars.
Av skäl som Du säkert förstår emotser jag Ditt svar snarast och senast den 29 november d.å.
Övertorneå den 18 november 2011
Mikael Styrman
Kopia för kännedom:
It- och Energiminister Anna-Karin Hatt
.
.
Öppet brev till Elsäkerhetsverkets generaldirektör Elisabeth Falemo:
Om någon av mina medarbetare, hemska tanke, skulle ägna sig åt olämplig, eller brottslig verksamhet, skulle jag som chef vilja vara den första som fick reda på det. Jag antar att Du delar min syn på företagsledningsfrågor i denna del varför jag tillskriver Dig innan jag vidtar några andra åtgärder.
Elsäkerhetsverket på oanmält besök kontaktar mina medarbetare
Fredagen den 21 oktober 2011 kallades min personal till Haparanda av elsäkerhetsinspektör Tomas Åberg, utan att någon kommunikation dessförinnan skett med vare sig mig eller företaget.
Väl komna till Haparanda blev min personal bokstavligen talat utskällda av nämnde Åberg för att de utförde arbete på elnätet. Vi gör det därför att vi äger elnätet och jag och min personal har skött det i snart hundra år på ett sätt som inte lämnar något övrigt att önska.
Medan andra elleverantör haft tiotusentals och hundratusentals kunder utan ström i veckor och månader har vi - under den tid som jag kan uttala mig om - inte haft något längre avbrott för någon enstaka kund än 20 timmar. Det var i samband med Mauristormen den 22 september 1982 som den numera hädangångne lantbrukaren Kalle Korvi hade drabbats av fasfel därför att linorna över till holmen Toivolansaari hade slagit ihop i den hårda vinden. Vid det tillfället hade vår statlige nätgranne minst 13 dygn långa avbrott på sina högspänningsnät och hur långa lågspänningsavbrotten blev kan vi bara ana. Men sannolikt, utifrån erfarenheten, betydligt längre än högspänningsfelen resulterande i minst 26 dygn långa avbrott.
Med syfte att störa verksamheten
Den här verksamheten ägnar sig nu delar av statsförvaltningen åt att störa, på den grova organiserade ekonomiska brottslighetens uppdrag, därför att den avslöjar att det går alldeles utmärkt att sköta elnät till gängse tariffnivåer så att de fungerar.
Och nu har, av allt att döma, någon köpt Elsäkerhetsverkets eller några av Dina medarbetares medverkan. Omfattningen av detta är vad vi nu har att klara ut.
Ovederhäftiga uppgifter från Elsäkerhetsverket
Åberg uppgav för min personal att de inte fick arbeta på elnätet. Att bara tvångsförvaltare Gullesjös personal får arbeta på elnätet. Att Åberg varit i kontakt med Gullesjö och att han inte är medveten om att det bedrivs några arbeten i Mattila.
Gullesjö har å sin sida uppgett för oss att han är mycket väl medveten om våra arbeten, vidare att han varit på platsen med Vattenfall och informerat sig och fått besked av Vattenfall om att arbetena i fråga är helt normala och inget att bekymra sig om.
Åberg förbjöd uttryckligen min personal att arbeta vidare på elnätet.
I anledning av detta har jag ett antal frågor till Dig:
Frågor
1. Varför ljuger Din medarbetare Åberg för min personal om Gullesjös uppgifter?
2. Är det ett acceptabelt beteende för en elsäkerhetsinspektör?
3. Kommer Du att vidta några åtgärder i anledning av detta och i så fall vilka?
Okunniga förvaltare utses
Jag och min personal sköter, som ovan nämnts, i likhet med snart hundra på varandra följande år, drift och förnyelse av det aktuella nätet. För att störa verksamheten har kriminella element inom staten vid några tillfällen utsett tvångsförvaltare för nätet, så som nu, Johan Gullesjö.
Nepotismens krav
Att man utser en okunnig har en alldeles speciell förklaring. Det är i enlighet med den idioternas diktatur som utvecklats i det här landet efter 70 års nationalsocialdemokrati. Det är nämligen den rekryteringspolicy som krävs för att en av nepotism och ansvarslöshet genomsyrad nationalsocialdemokrati ska kunna gynna sina anhängare i samband med den offentliga sektorns rekrytering. Det är också den huvudsakliga anledningen till att stora delar av statsapparaten är tydligt dysfunktionell. Just i det här fallet finns förmodligen en särskilt eftersträvad symbolik i att utse ”vem som helst” eftersom ett viktigt syfte är att kränka mig personligen. Följden har följaktligen blivit tvångsförvaltningar med exempellösa pajaskonster till mycket besvär och höga kostnader för företaget och kunderna.
Men nu är i alla fall Johan Gullesjö utsedd till tvångsförvaltare. En elsäkerhetsinspektör är som bekant inte heller någon operativ befattning.
Frågor
4. Med vilken rätt sätter sig elsäkerhetsinspektören Tomas Åberg över tvångsförvaltarens Gullesjös rätt att bestämma vem som ska utföra arbeten?
5. Oavsett svaret på föregående fråga: Med vilken rätt förbjöd Åberg min personal att arbeta över huvud taget?
Kommunicerar med förvaltarattrappen men inte med nätägaren
Åberg uppgav för min personal, fortfarande inte för företaget eller företagsledningen, att Elsäkerhetsverket har kommunicerat frågor i anledning av arbetena med Gullesjö, att denne inte svarat, och att man därför med omedelbar verkan avsåg koppla ifrån nätet.
Klanderfri anläggning och bara en dag kvar till färdigställande
Min personal upplyste Åberg om att det pågick ombyggnadsarbeten, bedrivna i enlighet med gällande lag, säkerhetsföreskrifter och etablerad branschpraxis och att arbetena beräknades vara färdigställda efter ytterligare en dags arbete, måndagen den 24 oktober 2011.
Opåkallad och samhällsfarlig frånkoppling beordras utan befogenhet därtill
Men Åberg lät sig inte imponeras av detta. Bortkoppling skulle ske och skedde också. På fredag eftermiddag, inför stundande helg, i mörker, i utetemperaturer nära noll grader och i sjunkande, tar sig nämnde Åberg och dennes chef, Överinspektör Fredrik Sjödin för att utan förvarning till kunder och allmänhet beordra min personal att bryta strömmen. De vägrade naturligtvis, klokt nog, och lämnade platsen.
Sjödin och Åberg beordrade då Vattenfall att bryta strömmen på linje L4 i Haparanda.
Vattenfall verkställde bortkoppling ca kl 17:20. Därvid ställdes ett antal tusen personer utan el, vatten och värme, på sikt även utan kommunikationer. Utöver hushåll berördes vattenverk, vårdinrättningar, telestationer, jordbruk och privatpersoner beroende av livsuppehållande utrustning.
Frågor
6. Hur ser Du på det förhållandet att en elsäkerhetsinspektör inte är någon operativ befattning och att Sjödin och Åberg, enligt min uppfattning, med största sannolikhet grovt har överträtt sina befogenheter?
7. Vilka konkreta anmärkningar fanns det på den specifika anläggningen som Sjödin och Åberg lät koppla bort med omedelbar verkan och vilket konkret hot utgjorde ledningen mot vem?
8. På vilket sätt konstaterade Elsäkerhetsverkets personal att dessa hot förelåg?
9. Vad var det som gjorde anmärkningarna så allvarliga att anläggningen inte kunde vara spänningssatt under helgen den 22-23 oktober 2011?
10. Anläggningen, den sidolutade ledningen som var under ombyggnad, var utförd enligt konstens alla regler. Det fanns enligt vår bedömning samt enligt uppgift från Gullesjö även enligt Vattenfalls bedömning ingenting att anmärka mot ledningen. Själv har jag drivit ledningsnät hela livet och är snart pensionär. Mina medarbetare är väl förtrogna med anläggningen och har även utfört arbetet. Vilken erfarenhet den av Gullesjö anlitade Vattenfall-personalen haft kan jag av naturliga skäl inte redogöra för men jag håller det för mycket osannolikt att Vattenfall skulle skicka Gullesjö någon oerfaren person utan ett gediget yrkeskunnande in på vårt område under rådande förhållanden.
Mot bakgrund av att vi alla inte kunnat se någon brist på anläggningen infinner sig, som Du förstår frågan vilket yrkeskunnande och vilken yrkeserfarenhet elsäkerhetsinspektörerna Jan Markusson och Tomas Åberg samt överinspektören Fredrik Sjödin har?
11. Stolparna sidolutades före tjällossningen våren 2011. De har stått sidolutade utan problem sedan dess, främst därför att de har sidolutats på ett sådant sätt att de ska kunna stå utan problem under den tid som erfordras för byggnation och drifttagning av den nya ledningen.
Vad var det som gjorde anläggningen så farlig just fredagen den 21 oktober 2011 att den inte kunde stå sidolutad över helgen den 22-23 oktober när den beräknades bli färdig måndagen den 24 oktober?
12. Var det den aviserade domen från Svea Hovrätt i frågan om Ekfors Kraft AB:s överklagande av Stockholms Tingsrätts felaktiga beslut i juni om att försätta Ekfors i konkurs som föranledde bortkopplingen av nätet? Syftade åtgärden till att moraliskt stötta Svea Hovrätt inför måndagens felaktiga dom eller fanns det något annat skäl?
Fel i ställverket - farligt eller inte?
Under eftermiddagen och kvällen framkom, även i media, att bortkoppling av Ekfors nät skulle ske på grund av ett fel i ställverket i Haparanda. När det senare gick upp för elsäkerhetsinspektören Åberg att inte ställverket ägdes av Ekfors utan av Vattenfall, var felet som nyss föranledde omedelbar bortkoppling av nätet inte längre något fel.
Frågor
13. Vad är det för fel i ställverket som är så farligt att det föranleder omedelbar bortkoppling om Ekfors äger anläggningen men som inte är något fel om Vattenfall äger anläggningen?
Drifterfarenheternas betydelse för Elsäkerhetsverkets bedömning
Den aktuella anläggningen sidolutades, som ovan nämnts, före tjällossningen våren 2011. Under den tid som förflutit sedan dess har inte en enda driftstörning uppstått på den aktuella ledningen. Däremot har det i Norrbottens Kustland vid åtminstone ett tillfälle i sommar varit mer än 17.000 elabonnemang strömlösa i samband med otjänligt väder. I Piteå, känt för bland annat på nätterna inlåsta åldringar, har vid åtminstone ett ytterligare tillfälle varit avbrott som berört mer än 10.000 elabonnemang.
Jag tror inte att jag överdriver eller missleder om jag gör gällande att den samlade branscherfarenheten är att det finns ett ganska tydligt samband mellan en kraftlednings driftsäkerhet och dess eventuella farlighet för allmänheten. Sambandet kan beskrivas på följande sätt. Om en kraftledning uppvisar goda driftsegenskaper är det sannolikt att den även har god säkerhet för person och egendom. På motsvarande sätt gäller att en ledning med låg driftsäkerhet är mera benägen att även inneha dålig säkerhet för person och egendom.
Frågor
14. På vilket sätt tog Elsäkerhetsverkets personal anläggningens driftsäkerhet i beaktande inför sitt beslut den 21 oktober, på kvällen, att omedelbart frånkoppla anläggningen?
15. Vilka andra frånkopplingar med omedelbar verkan av kraftledningsnät har genomförts av Elsäkerhetsverket under 2011, särskilt mot bakgrund av de stora störningar som förekommit i Norrbotten i allmänhet och i Piteå i synnerhet?
16. Är kommuner, i vilka kriminella politiker förskingrar skattemedlen, låser in åldringar ensamma på nätterna utan tillsyn och hjälp därför att skattemedlen förskingrats, som Piteå kommun, även undantagna från skyldigheten att följa ellagens och säkerhetsföreskrifternas bestämmelser till förebyggande av elolycksfall?
Vakter utplaceras med tända varningsljus på ängarna i Mattila helgen 22-23 oktober
För att rädda sitt, möjligen Ditt, möjligen även Elsäkerhetsverkets och kanske också någon annans ansikte - vad vet jag - beordrade någon - Sjödin? - fram vakter från Vattenfall som skulle, får det förmodas, ”skydda allmänheten” från ledningen, från fredag kväll till måndag eftermiddag.
Frågor
17. Vad var det som gjorde att anläggningarna ansågs så farliga att vakter behövde placeras ut? Svara konkret och bifoga tjänsteanteckningarna från tillsynsbesök av vilka framgår vilka iakttagelser som gjorts. Vilket konkret och omedelbart hot bedömdes anläggningen utgöra?
18. Skulle inte en korrekt handläggning ha inneburit att Elsäkerhetsverket istället för att kommunicera med den organiserade brottslighetens ”målvakt”, Johan Gullesjö, istället skulle ha kommunicerat med den som de facto driver anläggningen och verkligen kan något om anläggningen, nämligen Ekfors?
19. Hur ser Du på att de berörda kundkategorierna inte fick någon möjlighet att förbereda sig på det avbrott som Elsäkerhetsverket uppenbarligen hade planerat att åstadkomma under avsevärd tid?
20. Att vi anser att Elsäkerhetsverkets personal gjort sig skyldig till grova tjänstefel i samband med handläggningen låter sig nog anas av denna skrivelse. Opåkallad frånkoppling av dylika anläggningar bedöms enligt svensk lag som ett mycket grovt samhällsfarligt brott. Så här lyder upplysningsvis
Brottsbalken (1962:700), 13 kap 4-5§§:
4 § Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd, som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, dömes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om någon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
5 § Är brott som avses i 4 § att anse som grovt, döms för grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.
Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2009:396).
21. Vilka åtgärder kommer Du att vidta med anledning av Dina medarbetares agerande mot bakgrund av Brottsbalkens bestämmelser i 20 kap 1 §, om tjänstefel samt samma lags ovan refererade bestämmelser i 13 kap 4-5 §§ om sabotage?
22. På vems uppdrag skedde frånkopplingen?
23. Har Du beordrat åtgärden eller på annat sätt deltagit i handläggningen som resulterade i frånkopplingen?
Konkreta svar efterfrågas
På frågor av aktuell typ är det vanligt att okunniga byråkrater som blir ertappade med fingrar i syltburken, hämtar fart i ett regelverk som lagbok eller föreskrifter och svarar med en lång intetsägande harang som inte gör någon människa klokare. Nu vill jag inte att Du onödigtvis ska göra Dig och Elsäkerhetsverket löjliga genom att svara så. Det förr så seriösa Elsäkerhetsverket har ju numera degraderats till en okunnig och osaklig politisk torpedorganisation. Vi har, menar jag, Du och jag, ett gemensamt intresse, som även delas av alla mina kunder, av att inte Elsäkerhetsverkets renommé solkas ytterligare utan att dess förtroende istället kan börja återuppbyggas. Jag vill därför rekommendera Dig att bemöda Dig om att vara så konkret och saklig som möjligt när Du svarar på mina frågor. Elsäkerhetsverkets agerande har väckt mycket uppmärksamhet. Dina svar kommer att läsas av många med stort intresse och de kommer också att offentliggöras.
Elsäkerhetsinspektörer i avsaknad av vanligt folkvett
Elsäkerhetsverkets agerande den 21 oktober innebar att bolagets personal kontaktades, och beordrades, direkt av tjänstemännen utan att vare sig företaget eller dess ledning dessförinnan kontaktats. Det beteendet upprepas fortfarande. Senast för några dagar sedan har Jan Marklund varit i direktkontakt med medarbetare till mig, bakom min rygg, och försökt beordra dem att utföra åtgärder utan att vara berättigad härtill.
Han har beordrat dem att åka till Mattila och räta upp de sidolutade stolparna på ett ledningsavsnitt som är under ombyggnad. Nu förhåller det sig av allt att döma på det sättet, att det där begriper inte Marklund sig på. Kraftledningen är sidolutad därför att den behöver byggas om av olika skäl och det är vad som ska utföras. Den ska därför inte alls rätas upp. Om Elsäkerhetsverket fortsätter att försöka störa arbetena kommer det att innebära den framtida försörjningssäkerheten äventyras och även i det här fallet kommer således tillämpning av Brottsbalkens regler att aktualiseras.
I övrigt vill jag framföra att beteendet som Elsäkerhetsverkets personal uppvisar när de så flagrant bryter mot vedertagen praxis tyder på avsaknad av vanligt folkvett. Om Elsäkerhetsverkets personal vill något ska de vända sig till företaget den officiella vägen. Det är endast om företagsledningen bedömer det som lämpligt och beordrar det som Elsäkerhetsverket ska ha en sådan direkt relation till företagets personal. Mina medarbetare är mina medarbetare och duktiga yrkesmän. De är inte några tjänstehjon åt oduglingar på Elsäkerhetsverket som befordrats vida över sin kompetens. Jag förutsätter att Du har för avsikt att utbilda Elsäkerhetsverkets personal i vanligt folkvett eftersom de av allt att döma synes sakna sådant.
Övrigt
I övrigt avser jag återkomma till Dig i fråga om ytterligare brott som Sjödin och Marklund gjort sig skyldiga till och eventuellt även alltjämt gör sig skyldiga till.
Jag kan inte hålla för troligt att det är till fördel vare sig för elsäkerhetsarbetet i Sverige eller Elsäkerhetsverket att sådana uppenbart omdömeslösa personer som Sjödin, Åberg och Marklund deltar i utredningen av dödsfallet på Likskär utanför Luleå. Om det, mot förmodan, visar sig nödvändigt är jag beredd att utveckla detta närmare.
Du har av allt att döma, ett drygt arbete framför dig. Rätt hanterat kommer du att ha min sympati, inte annars.
Av skäl som Du säkert förstår emotser jag Ditt svar snarast och senast den 29 november d.å.
Övertorneå den 18 november 2011
Mikael Styrman
Kopia för kännedom:
It- och Energiminister Anna-Karin Hatt
.
Den organiserade statsbrottslighetens taktik
.
Den som försöker följa med i turerna kring Ekfors Kraft har kanske noterat att en del väntar på den 22 november som småbarn väntar på jultomten.
22 november - Varför?
Dels på grund av en missuppfattning. Den 22:a är sista dagen att begära prövningstillstånd till Högsta Domstolen för att få den felaktiga (politiska?) konkursdomen i Svea Hovrätt rättad. Men det är inte dagen då det ska komma någon sorts avgörande i frågan. Så i den delen bygger förväntningarna på rena missuppfattningar. Men så är det ju ofta med ryktesspridning.
I övrigt har den organiserade brottsligheten ett antal punkter på agendan för den närmaste framtiden, vilka naturligtvis samordnas för att öka terroreffekten.
Konkurs som politiskt plundringsredskap
Konkursförvaltaren i Ekfors Kraft AB, Hans Andersson, stressas av den organiserade brottsligheten att skynda på med Ekfors-konkursen, som ju alltså inte är någon riktig konkurs utan bara ett politiskt sätt för grova brottslingar att plundra ett välskött småföretag och att försöka ge det hela ett lagligt skimmer.
Konkursförvaltare som undanhåller handlingar
Samtidigt undanhåller samma konkursförvaltare, Hans Andersson, som även är förvaltare i Ekfors Mark- och Linje samt Rottneby Bruks konkurser oss räkenskaperna i dessa bolag sedan snart ett och ett halvt år. Vi begärde och utlovades kopia av verifikationerna när han tillträdde. Varför undanhåller han oss dem?
Felaktiga skatter som man inte vill ändra
Jo, det gör han därför att det finns ”luftskulder” till skatteverket i de här bolagen. Inte heller dessa bolag är nämligen egentligen konkursmässiga. Men det struntar den organiserade statliga politiska brottsligheten i, för de är inte intresserade av att fastställa bolagens skatter rätt. De är istället intresserade av att bibehålla de felaktigt fastställda skatterna, för att med hjälp av dessa plundra mig på mina bolag och mina fastigheter. Man har således med hjälp av en konkursförvaltare som låter sig styras, fastställt felaktiga skatter och undanhåller oss bokföringen för att vi inte ska kunna få skatterna rättade. Konkursförvaltaren skulle möjligen själv kunna se till att skatterna blev rätt fastställda, men han vill inte, för hans uppdragsgivare - det politiska fotfolket på skatte- och kronofogdemyndigheterna vill inte.
Tvångsförvaltningen bara till för att stjäla företaget
De har nämligen ett specifikt syfte med det. De tänker sälja alla mina fastigheter. För att kunna göra det har hela den här tvångsförvaltningsexpeditionen iscensatts, med hjälp av vilken brottslingarna har roffat åt sig ett helt års intäkter för mina företag. Syftet är att skapa en likviditetsbrist i företagen.
Korruptionen i andra bananrepubliker
I andra bananrepubliker, till exempel i Afrika, fungerar det så att staten inte har tillräckligt med pengar för att avlöna alla statstjänstemän. Det beror framför allt på att ledande politiker skinnar staten. Där blundar man också för korruptionen på låg nivå. En statstjänsteman förväntas avlöna sig själv genom att avkräva befolkningen mutor.
Den svenska korruptionen
Den svenska varianten av korruptionen innebär, åtminstone i vårt fall att, man har lekt och lallat bort pengarna inom ramen för tvångsförvaltningen. Inte allt naturligtvis. Betydande summor har man stoppat i egna fickor: Johan Gullesjö, Yvonne Fredriksson och Göran Morén. Det är så den ser ut, den av socialdemokratin under sjuttio år uppbyggda korruptionen.
Det törs man göra eftersom man vet att rättsväsendet är genomkorrumperat, svagt och politiskt styrt. Åtminstone när expeditionen inleddes var man övertygad om att det var riskfritt att sko sig själva. Ingen skulle bry sig. Nu när hela äventyret på punkt efter punkt går åt helvete är man inte lika säkra längre. Nu är man istället ganska stressade.
Nästa steg
På agendan står att sälja alla mina fastigheter, som man i vanlig ordning legat på som en död höna en längre tid. Genom tvångsförvaltningen och genom att fastigheterna en lång tid varit utmätta förväntas jag inte kunna försvara dem.
Alltid som en julklapp
Det här har skett flera gånger tidigare. Det sker alltid inför jul. Antingen försäljning och/eller konkursförhandlingar just före jul eller annons före jul och försäljning strax efter. Så går det här svineriet till, alltid, år efter år. Men det räcker inte att förfölja mig och min familj. Det räcker inte heller att trycka friska och välskötta företag i konkurs och stjäla dem. Jag ska återkomma till det vid tillfälle.
Samordnas med förtalskampanj
Alltid samordnas åtgärderna med en förtalskampanj. Den brukar också utspela sig inför storhelger: inför jul och påsk exempelvis. Den planeras lång tid i förväg men går i tryck i tidningar vars lojalitet köpts med hjälp av statsbidrag. Dock så sent innan helgen att rättelser och dementier inte hinner publiceras. Det finns flera syften bakom valet av tidpunkten. Naturligtvis är en att störa helgfriden. Men en annan minst lika viktig är ”folkbildningseffekten” som uppnås när förtalskampanjen äger rum inför helger, då många kommer hem och har tid att läsa.
Korrumperade fogdar
Parallellt med skatteverkets och energimarknadsinspektionens tjuverier jobbar vissa särskilt utvalda kronofogdar på ärendena.
Riggade försäljningar
Deras roll består, åtminstone i vårt fall, av att rigga exekutiva försäljningar så att vi ska skadas och ibland så att till exempel statliga Vattenfall ska ges möjlighet att köpa våra tillgångar till vrakpris, som i mars i år. Under senare tid är det Kersti Moxén som varit verkställande för kronofogdens del i dessa grova bedrägerier. Jag har tidigare skrivit om detta här på bloggen.
Falska SUT-ningar
Ett annat sätt på vilket kronofogdemyndigheten, genom Moxén, deltar i den grova brottsligheten är ogrundade SUT-ningar. Det är fogdeslang och betyder att man har gjort ett utmätningsförsök men att gäldenären saknat tillgångar för skuldens betalande. Den här SUT-ningen som ju tydligen ofta är helt grundlös använder man sedan för att söka någon i konkurs. Det var med hjälp av sådan felaktig SUT-ning som man tryckte Ekfors Kraft i konkurs i somras.
Nu har maffian, genom samma Moxén, gjort en SUT-ning av StorStark AB. Även den är naturligtvis helt grundlös. StorStark har gott om tillgångar men Moxén har valt att strunta i dem och istället skriva en falsk SUT-ning. Varför? För att komma fram till en konkursförhandling förmodligen. Felaktigt fastställda skatter och ogrundade konkursyrkanden används i organiserad form och av förtalssyfte av den organiserade brottsligheten för att smutskasta människor som kriminella politiker är rädda för och som de är rädda för att andra ska lyssna på.
I flera fall
Även mot Ekfors Energi tillämpas ungefär samma metod. Men mot Energi är metoden så dråplig och klumpigt genomfört att det nästan blir charmigt. Här är bakgrunden att fogderiet besökte mig för att driva in en skuld som vår energileverantör ville ha betalt för, uppgående till ca 10 miljoner. Men den skulden är inte lagakraftvunnen. Så den finns inte. Den har även skrivits ned till 3 miljoner och förväntas sjunka ytterligare. Men det hindrar inte den käcka kronofogden från att begära betalt för den och med hjälp av den SUT:a även Energi.
Grovt bedrägeri iscensatt av Ei :s generaldirektör
Att det över huvud taget fanns en sådan skuld på 10 miljoner, som alltså inte alls finns, beror på ett utstuderat bedrägeri mot Ekfors Energi vilket av allt att döma var samordnat med tvångsförvaltningens inledning och iscensatt av Energimarknadsinspektionens Generaldirektör Yvonne Fredriksson. Syftet med det bedrägeriet var att ställa Ekfors Energi utan energileverantör för att få kunderna att sluta betala till Ekfors Energi. Men det är en lång historia som jag ska behandla i en separat blogg.
Fogden stal diskarna
En annan dråplig omständighet är att Ekfors Energi har lite svårt att veta exakt vilka tillgångar man har. Det har att göra med att nämnda fogdetorpeden Moxén tillsammans med tvångsförvaltarens hantlangare besökte vårt kontor den 26 oktober 2010. Då omhändertog de diskarna ur vår server för att komma i besittning av kundstocken. Varför? För att det finns ett beslut i förvaltningsdomstolen om att de ska ge in några helt oviktiga rapporter som ingen myndighet är det minsta intresserad av. Det skulle senare visa sig att de stal dessa diskar. För ännu efter tretton månader har vi inte fått tillbaka dem. Det är möjligt att de med en mycket vid tolkning av lagen skulle haft rätt att kopiera vissa delar av dem. Men att stjäla dem? - Icke sa Micke. Klicka här för att läsa tjuvarnas protokoll.
Stal administrationen för sju bolag som inte var berörda
Nu är det ju så med dessa diskar att de innehöll ju inte bara nätverksamhet. De innehöll praktiskt taget all administration, för alla våra bolag. De hade med andra ord möjligen rätt att ta del av och kopiera en mindre del av materialet men de stal istället hela administrationen för Ekfors Kraft och framför allt för sex andra bolag som inte alls omfattades av tvångsförvaltningsbeslutet. Dessa företag har därför haft mycket svårt att bedriva sin verksamhet.
Så maktfullkomliga är dessa statsanställda brottslingar. Putin framstår ju som en hedersknyffel jämförd med denna statsmaffia.
Vad är det som har hänt med det här landet?
Har det blivit förbjudet att vara statsanställd och hederlig?
Är det bara tjuvar och slödder som får vara statsanställda numera?
Övertorneå den 18 november 2011
Mikael Styrman
.
Den som försöker följa med i turerna kring Ekfors Kraft har kanske noterat att en del väntar på den 22 november som småbarn väntar på jultomten.
22 november - Varför?
Dels på grund av en missuppfattning. Den 22:a är sista dagen att begära prövningstillstånd till Högsta Domstolen för att få den felaktiga (politiska?) konkursdomen i Svea Hovrätt rättad. Men det är inte dagen då det ska komma någon sorts avgörande i frågan. Så i den delen bygger förväntningarna på rena missuppfattningar. Men så är det ju ofta med ryktesspridning.
I övrigt har den organiserade brottsligheten ett antal punkter på agendan för den närmaste framtiden, vilka naturligtvis samordnas för att öka terroreffekten.
Konkurs som politiskt plundringsredskap
Konkursförvaltaren i Ekfors Kraft AB, Hans Andersson, stressas av den organiserade brottsligheten att skynda på med Ekfors-konkursen, som ju alltså inte är någon riktig konkurs utan bara ett politiskt sätt för grova brottslingar att plundra ett välskött småföretag och att försöka ge det hela ett lagligt skimmer.
Konkursförvaltare som undanhåller handlingar
Samtidigt undanhåller samma konkursförvaltare, Hans Andersson, som även är förvaltare i Ekfors Mark- och Linje samt Rottneby Bruks konkurser oss räkenskaperna i dessa bolag sedan snart ett och ett halvt år. Vi begärde och utlovades kopia av verifikationerna när han tillträdde. Varför undanhåller han oss dem?
Felaktiga skatter som man inte vill ändra
Jo, det gör han därför att det finns ”luftskulder” till skatteverket i de här bolagen. Inte heller dessa bolag är nämligen egentligen konkursmässiga. Men det struntar den organiserade statliga politiska brottsligheten i, för de är inte intresserade av att fastställa bolagens skatter rätt. De är istället intresserade av att bibehålla de felaktigt fastställda skatterna, för att med hjälp av dessa plundra mig på mina bolag och mina fastigheter. Man har således med hjälp av en konkursförvaltare som låter sig styras, fastställt felaktiga skatter och undanhåller oss bokföringen för att vi inte ska kunna få skatterna rättade. Konkursförvaltaren skulle möjligen själv kunna se till att skatterna blev rätt fastställda, men han vill inte, för hans uppdragsgivare - det politiska fotfolket på skatte- och kronofogdemyndigheterna vill inte.
Tvångsförvaltningen bara till för att stjäla företaget
De har nämligen ett specifikt syfte med det. De tänker sälja alla mina fastigheter. För att kunna göra det har hela den här tvångsförvaltningsexpeditionen iscensatts, med hjälp av vilken brottslingarna har roffat åt sig ett helt års intäkter för mina företag. Syftet är att skapa en likviditetsbrist i företagen.
Korruptionen i andra bananrepubliker
I andra bananrepubliker, till exempel i Afrika, fungerar det så att staten inte har tillräckligt med pengar för att avlöna alla statstjänstemän. Det beror framför allt på att ledande politiker skinnar staten. Där blundar man också för korruptionen på låg nivå. En statstjänsteman förväntas avlöna sig själv genom att avkräva befolkningen mutor.
Den svenska korruptionen
Den svenska varianten av korruptionen innebär, åtminstone i vårt fall att, man har lekt och lallat bort pengarna inom ramen för tvångsförvaltningen. Inte allt naturligtvis. Betydande summor har man stoppat i egna fickor: Johan Gullesjö, Yvonne Fredriksson och Göran Morén. Det är så den ser ut, den av socialdemokratin under sjuttio år uppbyggda korruptionen.
Det törs man göra eftersom man vet att rättsväsendet är genomkorrumperat, svagt och politiskt styrt. Åtminstone när expeditionen inleddes var man övertygad om att det var riskfritt att sko sig själva. Ingen skulle bry sig. Nu när hela äventyret på punkt efter punkt går åt helvete är man inte lika säkra längre. Nu är man istället ganska stressade.
Nästa steg
På agendan står att sälja alla mina fastigheter, som man i vanlig ordning legat på som en död höna en längre tid. Genom tvångsförvaltningen och genom att fastigheterna en lång tid varit utmätta förväntas jag inte kunna försvara dem.
Alltid som en julklapp
Det här har skett flera gånger tidigare. Det sker alltid inför jul. Antingen försäljning och/eller konkursförhandlingar just före jul eller annons före jul och försäljning strax efter. Så går det här svineriet till, alltid, år efter år. Men det räcker inte att förfölja mig och min familj. Det räcker inte heller att trycka friska och välskötta företag i konkurs och stjäla dem. Jag ska återkomma till det vid tillfälle.
Samordnas med förtalskampanj
Alltid samordnas åtgärderna med en förtalskampanj. Den brukar också utspela sig inför storhelger: inför jul och påsk exempelvis. Den planeras lång tid i förväg men går i tryck i tidningar vars lojalitet köpts med hjälp av statsbidrag. Dock så sent innan helgen att rättelser och dementier inte hinner publiceras. Det finns flera syften bakom valet av tidpunkten. Naturligtvis är en att störa helgfriden. Men en annan minst lika viktig är ”folkbildningseffekten” som uppnås när förtalskampanjen äger rum inför helger, då många kommer hem och har tid att läsa.
Korrumperade fogdar
Parallellt med skatteverkets och energimarknadsinspektionens tjuverier jobbar vissa särskilt utvalda kronofogdar på ärendena.
Riggade försäljningar
Deras roll består, åtminstone i vårt fall, av att rigga exekutiva försäljningar så att vi ska skadas och ibland så att till exempel statliga Vattenfall ska ges möjlighet att köpa våra tillgångar till vrakpris, som i mars i år. Under senare tid är det Kersti Moxén som varit verkställande för kronofogdens del i dessa grova bedrägerier. Jag har tidigare skrivit om detta här på bloggen.
Falska SUT-ningar
Ett annat sätt på vilket kronofogdemyndigheten, genom Moxén, deltar i den grova brottsligheten är ogrundade SUT-ningar. Det är fogdeslang och betyder att man har gjort ett utmätningsförsök men att gäldenären saknat tillgångar för skuldens betalande. Den här SUT-ningen som ju tydligen ofta är helt grundlös använder man sedan för att söka någon i konkurs. Det var med hjälp av sådan felaktig SUT-ning som man tryckte Ekfors Kraft i konkurs i somras.
Nu har maffian, genom samma Moxén, gjort en SUT-ning av StorStark AB. Även den är naturligtvis helt grundlös. StorStark har gott om tillgångar men Moxén har valt att strunta i dem och istället skriva en falsk SUT-ning. Varför? För att komma fram till en konkursförhandling förmodligen. Felaktigt fastställda skatter och ogrundade konkursyrkanden används i organiserad form och av förtalssyfte av den organiserade brottsligheten för att smutskasta människor som kriminella politiker är rädda för och som de är rädda för att andra ska lyssna på.
I flera fall
Även mot Ekfors Energi tillämpas ungefär samma metod. Men mot Energi är metoden så dråplig och klumpigt genomfört att det nästan blir charmigt. Här är bakgrunden att fogderiet besökte mig för att driva in en skuld som vår energileverantör ville ha betalt för, uppgående till ca 10 miljoner. Men den skulden är inte lagakraftvunnen. Så den finns inte. Den har även skrivits ned till 3 miljoner och förväntas sjunka ytterligare. Men det hindrar inte den käcka kronofogden från att begära betalt för den och med hjälp av den SUT:a även Energi.
Grovt bedrägeri iscensatt av Ei :s generaldirektör
Att det över huvud taget fanns en sådan skuld på 10 miljoner, som alltså inte alls finns, beror på ett utstuderat bedrägeri mot Ekfors Energi vilket av allt att döma var samordnat med tvångsförvaltningens inledning och iscensatt av Energimarknadsinspektionens Generaldirektör Yvonne Fredriksson. Syftet med det bedrägeriet var att ställa Ekfors Energi utan energileverantör för att få kunderna att sluta betala till Ekfors Energi. Men det är en lång historia som jag ska behandla i en separat blogg.
Fogden stal diskarna
En annan dråplig omständighet är att Ekfors Energi har lite svårt att veta exakt vilka tillgångar man har. Det har att göra med att nämnda fogdetorpeden Moxén tillsammans med tvångsförvaltarens hantlangare besökte vårt kontor den 26 oktober 2010. Då omhändertog de diskarna ur vår server för att komma i besittning av kundstocken. Varför? För att det finns ett beslut i förvaltningsdomstolen om att de ska ge in några helt oviktiga rapporter som ingen myndighet är det minsta intresserad av. Det skulle senare visa sig att de stal dessa diskar. För ännu efter tretton månader har vi inte fått tillbaka dem. Det är möjligt att de med en mycket vid tolkning av lagen skulle haft rätt att kopiera vissa delar av dem. Men att stjäla dem? - Icke sa Micke. Klicka här för att läsa tjuvarnas protokoll.
Stal administrationen för sju bolag som inte var berörda
Nu är det ju så med dessa diskar att de innehöll ju inte bara nätverksamhet. De innehöll praktiskt taget all administration, för alla våra bolag. De hade med andra ord möjligen rätt att ta del av och kopiera en mindre del av materialet men de stal istället hela administrationen för Ekfors Kraft och framför allt för sex andra bolag som inte alls omfattades av tvångsförvaltningsbeslutet. Dessa företag har därför haft mycket svårt att bedriva sin verksamhet.
Så maktfullkomliga är dessa statsanställda brottslingar. Putin framstår ju som en hedersknyffel jämförd med denna statsmaffia.
Vad är det som har hänt med det här landet?
Har det blivit förbjudet att vara statsanställd och hederlig?
Är det bara tjuvar och slödder som får vara statsanställda numera?
Övertorneå den 18 november 2011
Mikael Styrman
.
tisdag 15 november 2011
Svenska nazister tar ett stort steg framåt
.
Enligt SVT:s morgonnyheter föreslår regeringens utredare att svenskar fortsättningsvis ska kunna utlämnas, även till länder utanför EU.
Det är svårt att tro annat, än att detta är ett sätt för övervintrande nazister i den svenska statsförvaltningen att hantera den framväxande politiska oppositionen i landet. Förmodligen ännu ett trick som de lärt sig av psykopaterna i den amerikanska statsapparaten, vilka de umgås med, utan att ha den moraliska resning som krävs för att stå emot deras frestelser.
Om detta går igenom kommer psykopaterna att utnyttja det till att göra sig kvitt besvärlig svensk politisk opposition. Man ber bara en ”vänligt sinnad” bananrepublik eller en vars tjänstemän är till salu (sådana är det som bekant gott om) att de ska begära en obekväm svensk utlämnad.
Det är naturligtvis inte bra om det är så illa ställt med moralen och det politiska hantverket i regeringen att man låter en sådan här sak rinna igenom. Den kan bara vara ägnat att begränsa svenskarnas frihet, undergräva rättssäkerheten och trygga de värsta psykopaternas ställning i förvaltningen.
Regeringen utreder fel sak. Den borde istället utreda vad man ska göra åt de rättsligt, moraliskt och empatiskt avtrubbade psykopaterna som biter sig fast och gör skada för nationen och rättssäkerheten på olika ställen i statsförvaltningen.
Övertorneå den 15 november 2011
Mikael Styrman
.
Enligt SVT:s morgonnyheter föreslår regeringens utredare att svenskar fortsättningsvis ska kunna utlämnas, även till länder utanför EU.
Det är svårt att tro annat, än att detta är ett sätt för övervintrande nazister i den svenska statsförvaltningen att hantera den framväxande politiska oppositionen i landet. Förmodligen ännu ett trick som de lärt sig av psykopaterna i den amerikanska statsapparaten, vilka de umgås med, utan att ha den moraliska resning som krävs för att stå emot deras frestelser.
Om detta går igenom kommer psykopaterna att utnyttja det till att göra sig kvitt besvärlig svensk politisk opposition. Man ber bara en ”vänligt sinnad” bananrepublik eller en vars tjänstemän är till salu (sådana är det som bekant gott om) att de ska begära en obekväm svensk utlämnad.
Det är naturligtvis inte bra om det är så illa ställt med moralen och det politiska hantverket i regeringen att man låter en sådan här sak rinna igenom. Den kan bara vara ägnat att begränsa svenskarnas frihet, undergräva rättssäkerheten och trygga de värsta psykopaternas ställning i förvaltningen.
Regeringen utreder fel sak. Den borde istället utreda vad man ska göra åt de rättsligt, moraliskt och empatiskt avtrubbade psykopaterna som biter sig fast och gör skada för nationen och rättssäkerheten på olika ställen i statsförvaltningen.
Övertorneå den 15 november 2011
Mikael Styrman
.
måndag 14 november 2011
Tvångsförvalta Ringhals
.
Öppet brev till
Finansminister Anders Borg
Justitieminister Beatrice Ask
It- och energiminister Anna-Karin Hatt
I TV pågår en debatt om vad man ska göra för att få Vattenfall att sköta Ringhals kärnkraftverk ordentligt. Tydligen har Ringhals stått under ”särskild tillsyn” från Strålsäkerhetsmyndigheten. Vad sägs om det? Ett statligt företag som står under, inte bara tillsyn utan även, särskild tillsyn, från en statlig myndighet. Och ändå fungerar det inte. Det säger mycket om tillståndet i Sverige.
Men varför inte tvångsförvalta Ringhals? Staten gillar ju att tvångsförvalta elbolag. Åtminstone har Ekfors Kraft sin tredje tvångsförvaltare. Och det utan att ha haft några av Vattenfalls problem.
Hur skulle det bli?
Stjäl bolagets skog som bolaget ska göra stolpar av. Ändra policy och gör skogen till naturreservat utan att ersätta bolaget. Åtala elverkschefen för skattebrott för att ha sålt en rotpost från en rörelse FÖRE skatt till en annan rörelse FÖRE skatt. Konfiskera vinsten på den försäljningen, underkänn momsavdraget och ta dessutom ut skattetillägg. Lås för säkerhets skull in elverkschefen i politiskt fängelse då och då.
Tillsätt en kriminell advokat, till exempel Johan Gullesjö som tvångsförvaltare. Låt honom ta hand om alla intäkter och låt Ringhals försöka driva sin verksamhet på ett säkert sätt utan intäkter. Se till att tvångsförvaltaren slösar bort några miljoner på Reilers Ingenjörsbyrå, på att göra något som inte alls ingår i förvaltningsuppdraget, och som dessutom misslyckas och bara skapar kaos, bara för att ge det hela ett legitimt sken. Låt sedan Gullesjö och generaldirektören och chefsjuristen på Energimarknadsinspektionen, Yvonne Fredriksson och Göran Morén dela på pengarna - under bordet naturligtvis. Och tryck Ringhals i konkurs även om det ändå inte skulle råka vara konkursmässigt.
Om Göteborg efter det fortfarande är beboeligt - skicka då in några torpeder från Elsäkerhetsverket och hindra personalen att utföra sitt arbete. Om personalen ändå gör sitt jobb - låt då Elsäkerhetsverkets psykopater köra iväg personalen och slå ifrån strömmen lite hipp som happ, helt utan kontroll över vad de gör.
Så där beter sig faktiskt staten i Tornedalen. Och det är inte en nazistregim som gör det. Inte heller en fascistregim. Och faktiskt inte ens en kommunistregim. Åtminstone hoppas jag att det inte är det. Det är i alla fall Reinfeldts alliansregering som far fram på det här sättet.
Nu får Ni väl ändå lov att skärpa Er?
Ställ bort vinpavan Beatrice Ask och gör något åt våra förvaltningsdomstolar som, vare sig det var syftet eller ej, uppträder som en del av en maffiaorganisation. Och se till att brottslingarna Johan Gullesjö, Yvonne Fredriksson och Göran Morén häktas och att de pengar som de eventuellt ännu inte hunnit gömma eller slösa bort kan räddas.
Kliv av från limousintåget, Anders Borg. Stanna hemma från ett toppmöte som ändå bara trycker mer pengar som inte är mer värda än dasspapper. Gör Ditt jobb för en gångs skull. Se till att inte skattemyndigheten arbetar som en del av samma maffiaorganisation.
Och Anna-Karin Hatt - öppna Dina ögon och börja göra Ditt jobb. För de pengar - tiotusentalsmiljoner kronor - som klåparna i Vattenfalls ledning har svamlat bort i Europa - där ett svenskt, statligt elbolag inte alls ska verka, skulle landet kunnat hålla sig fritt från problem inom både sjukvård och åldringsvård. Se till att Ekfors Kraft skyddas från maffians ovan beskrivna plundringar och kan arbeta under former som överensstämmer med vad vi förväntar oss i en demokrati och rättsstat av västerländsk modell. Se till att Centern gör rätt för sig för stölden av skogen i Falun som man genomförde tillsammans med nationalsozialdemokratin efter idé från de två kriminella psykopaterna Per-Ola Eriksson (c) och Sven-Erik Bucht (s). Om Du dröjer kanske det inte kommer att finnas något Centerparti kvar. För Sverige vore det knappast någon förlust ifall Ni ska bete Er som Ni gör nu - utan vare sig hederlighet, ryggrad eller inre moralisk kompass.
Vad väntar Ni på för att börja sköta Ert uppdrag på ett hedervärt sätt - att folk ska börja kasta sten på Era bilar?
Övertorneå den 14 november 2011
Mikael Styrman
.
Öppet brev till
Finansminister Anders Borg
Justitieminister Beatrice Ask
It- och energiminister Anna-Karin Hatt
I TV pågår en debatt om vad man ska göra för att få Vattenfall att sköta Ringhals kärnkraftverk ordentligt. Tydligen har Ringhals stått under ”särskild tillsyn” från Strålsäkerhetsmyndigheten. Vad sägs om det? Ett statligt företag som står under, inte bara tillsyn utan även, särskild tillsyn, från en statlig myndighet. Och ändå fungerar det inte. Det säger mycket om tillståndet i Sverige.
Men varför inte tvångsförvalta Ringhals? Staten gillar ju att tvångsförvalta elbolag. Åtminstone har Ekfors Kraft sin tredje tvångsförvaltare. Och det utan att ha haft några av Vattenfalls problem.
Hur skulle det bli?
Stjäl bolagets skog som bolaget ska göra stolpar av. Ändra policy och gör skogen till naturreservat utan att ersätta bolaget. Åtala elverkschefen för skattebrott för att ha sålt en rotpost från en rörelse FÖRE skatt till en annan rörelse FÖRE skatt. Konfiskera vinsten på den försäljningen, underkänn momsavdraget och ta dessutom ut skattetillägg. Lås för säkerhets skull in elverkschefen i politiskt fängelse då och då.
Tillsätt en kriminell advokat, till exempel Johan Gullesjö som tvångsförvaltare. Låt honom ta hand om alla intäkter och låt Ringhals försöka driva sin verksamhet på ett säkert sätt utan intäkter. Se till att tvångsförvaltaren slösar bort några miljoner på Reilers Ingenjörsbyrå, på att göra något som inte alls ingår i förvaltningsuppdraget, och som dessutom misslyckas och bara skapar kaos, bara för att ge det hela ett legitimt sken. Låt sedan Gullesjö och generaldirektören och chefsjuristen på Energimarknadsinspektionen, Yvonne Fredriksson och Göran Morén dela på pengarna - under bordet naturligtvis. Och tryck Ringhals i konkurs även om det ändå inte skulle råka vara konkursmässigt.
Om Göteborg efter det fortfarande är beboeligt - skicka då in några torpeder från Elsäkerhetsverket och hindra personalen att utföra sitt arbete. Om personalen ändå gör sitt jobb - låt då Elsäkerhetsverkets psykopater köra iväg personalen och slå ifrån strömmen lite hipp som happ, helt utan kontroll över vad de gör.
Så där beter sig faktiskt staten i Tornedalen. Och det är inte en nazistregim som gör det. Inte heller en fascistregim. Och faktiskt inte ens en kommunistregim. Åtminstone hoppas jag att det inte är det. Det är i alla fall Reinfeldts alliansregering som far fram på det här sättet.
Nu får Ni väl ändå lov att skärpa Er?
Ställ bort vinpavan Beatrice Ask och gör något åt våra förvaltningsdomstolar som, vare sig det var syftet eller ej, uppträder som en del av en maffiaorganisation. Och se till att brottslingarna Johan Gullesjö, Yvonne Fredriksson och Göran Morén häktas och att de pengar som de eventuellt ännu inte hunnit gömma eller slösa bort kan räddas.
Kliv av från limousintåget, Anders Borg. Stanna hemma från ett toppmöte som ändå bara trycker mer pengar som inte är mer värda än dasspapper. Gör Ditt jobb för en gångs skull. Se till att inte skattemyndigheten arbetar som en del av samma maffiaorganisation.
Och Anna-Karin Hatt - öppna Dina ögon och börja göra Ditt jobb. För de pengar - tiotusentalsmiljoner kronor - som klåparna i Vattenfalls ledning har svamlat bort i Europa - där ett svenskt, statligt elbolag inte alls ska verka, skulle landet kunnat hålla sig fritt från problem inom både sjukvård och åldringsvård. Se till att Ekfors Kraft skyddas från maffians ovan beskrivna plundringar och kan arbeta under former som överensstämmer med vad vi förväntar oss i en demokrati och rättsstat av västerländsk modell. Se till att Centern gör rätt för sig för stölden av skogen i Falun som man genomförde tillsammans med nationalsozialdemokratin efter idé från de två kriminella psykopaterna Per-Ola Eriksson (c) och Sven-Erik Bucht (s). Om Du dröjer kanske det inte kommer att finnas något Centerparti kvar. För Sverige vore det knappast någon förlust ifall Ni ska bete Er som Ni gör nu - utan vare sig hederlighet, ryggrad eller inre moralisk kompass.
Vad väntar Ni på för att börja sköta Ert uppdrag på ett hedervärt sätt - att folk ska börja kasta sten på Era bilar?
Övertorneå den 14 november 2011
Mikael Styrman
.
söndag 13 november 2011
Bättre än väntat på Ringhals
.
Media rapporterar om att man glömt en dammsugare inne i en reaktorinneslutning på Vattenfalls kärnkraftverk Ringhals utanför Göteborg.
Det beräknas kosta 1,8 miljarder kronor.
E t t u s e n å t t a h u n d r a m i l j o n e r !
Tänk så mycket åldringsvård under värdiga former man hade kunnat köpa för de pengarna.
Inte så tokigt, trots allt, tycker jag. Det har gått bättre än väntat - så här långt. När man utsåg den inbilske, självupptagne och kriminelle oduglingen Anders Hjort, som tidigare lekte chef på Vattenfall Norrbotten, till chef på Ringhals, insåg åtminstone jag att det kunde komma att gå åt helvete vilken minut som helst.
Men det hinns väl med ännu, antar jag.
Skadeverkningarna av att hålla oduglingar och kriminellt slödder på viktiga poster i staten kan bli långvariga och svåröverskådliga. Se bara på Energimarknadsinspektionen och Yvonne Fredriksson, Göran Morén och Johan Gullesjö. Eller LKAB, Längmanska Klantfonden och Per-Ola Eriksson. Eller Elsäkerhetsverkets halvt förvildade politruker och den helt absurda avstängningen av elnätet i nedre Tornedalen.
Det är svårt att få ordning på en stat som är överbefolkad med politiskt utnämnda och/eller kriminella oduglingar och som har förlorat sin möjlighet att rensa ut och åtala brottslingar i statlig tjänst.
Och Vattenfall stämmer Tyska staten för att man inte får sköta kärnkraftverk i Tyskland...
Det är till att ha sjukdomsinsikt.
Övertorneå den 13 november 2011
Mikael Styrman
.
Media rapporterar om att man glömt en dammsugare inne i en reaktorinneslutning på Vattenfalls kärnkraftverk Ringhals utanför Göteborg.
Det beräknas kosta 1,8 miljarder kronor.
E t t u s e n å t t a h u n d r a m i l j o n e r !
Tänk så mycket åldringsvård under värdiga former man hade kunnat köpa för de pengarna.
Inte så tokigt, trots allt, tycker jag. Det har gått bättre än väntat - så här långt. När man utsåg den inbilske, självupptagne och kriminelle oduglingen Anders Hjort, som tidigare lekte chef på Vattenfall Norrbotten, till chef på Ringhals, insåg åtminstone jag att det kunde komma att gå åt helvete vilken minut som helst.
Men det hinns väl med ännu, antar jag.
Skadeverkningarna av att hålla oduglingar och kriminellt slödder på viktiga poster i staten kan bli långvariga och svåröverskådliga. Se bara på Energimarknadsinspektionen och Yvonne Fredriksson, Göran Morén och Johan Gullesjö. Eller LKAB, Längmanska Klantfonden och Per-Ola Eriksson. Eller Elsäkerhetsverkets halvt förvildade politruker och den helt absurda avstängningen av elnätet i nedre Tornedalen.
Det är svårt att få ordning på en stat som är överbefolkad med politiskt utnämnda och/eller kriminella oduglingar och som har förlorat sin möjlighet att rensa ut och åtala brottslingar i statlig tjänst.
Och Vattenfall stämmer Tyska staten för att man inte får sköta kärnkraftverk i Tyskland...
Det är till att ha sjukdomsinsikt.
Övertorneå den 13 november 2011
Mikael Styrman
.
Proppen ur i Italien?
.
Silivio Berlusconi har avgått som italiensk premiärminister. Den traditionella vänstern, inte minst den svenska mediavänstern, har använt Berlusconi som övertrycksventil för snart sagt allt ont här i världen. Ett pseudohot som man riktat svenskars förakt och ilska emot istället för att kanalisera den mot den svenska korruptionen. Nu är det som om en förlossning har skett. Äntligen ska allt bli bra. Men blir det så?
Är det inte i själva verket så, att den italienska politiken var genomkorrumperad före Berlusconi, har fortsatt att vara det under Berlusconi och kommer att vara det även i framtiden?
Skillnaden mellan Berlusconi och de inkompetenta skurkar som tidigare plundrade den italienska statskassan är nog inte bara Berlusconis böjelse för unga vackra flickor. Skillnaden är nog även, att han har en betydande ekonomisk musikalitet som många av de andra skurkarna saknar.
Ekonomin var i fritt fall när Berlusconi tillträdde. Han har inte lyckats vända den. Och den beskaste ”nyheten” är att det inte finns någonting som talar för att den kommer att falla saktare sedan Berlusconi avgått. Snarare finns det väl anledning att befara att proppen nu dras ur det italienska badkaret.
Övertorneå den 13 november 2011
Mikael Styrman
.
Silivio Berlusconi har avgått som italiensk premiärminister. Den traditionella vänstern, inte minst den svenska mediavänstern, har använt Berlusconi som övertrycksventil för snart sagt allt ont här i världen. Ett pseudohot som man riktat svenskars förakt och ilska emot istället för att kanalisera den mot den svenska korruptionen. Nu är det som om en förlossning har skett. Äntligen ska allt bli bra. Men blir det så?
Är det inte i själva verket så, att den italienska politiken var genomkorrumperad före Berlusconi, har fortsatt att vara det under Berlusconi och kommer att vara det även i framtiden?
Skillnaden mellan Berlusconi och de inkompetenta skurkar som tidigare plundrade den italienska statskassan är nog inte bara Berlusconis böjelse för unga vackra flickor. Skillnaden är nog även, att han har en betydande ekonomisk musikalitet som många av de andra skurkarna saknar.
Ekonomin var i fritt fall när Berlusconi tillträdde. Han har inte lyckats vända den. Och den beskaste ”nyheten” är att det inte finns någonting som talar för att den kommer att falla saktare sedan Berlusconi avgått. Snarare finns det väl anledning att befara att proppen nu dras ur det italienska badkaret.
Övertorneå den 13 november 2011
Mikael Styrman
.
lördag 12 november 2011
Anställdas vinstintresse och resultatansvar på gott och ont
.
I Carema-debatten, eller debatten om åldringsvårdens förfall i Sverige, som det egentligen handlar om, har frågan om anställdas delägande och intresse av företagets vinst uppmärksammats. Frågan är varken ointressant eller okontroversiell. Många upprörs av att anställda i Carema har ett eget vinstintresse i företaget samtidigt som vinsten eller bonusen inte är beroende av kvaliteten i den vård som företaget förmedlar.
Vinstintresse oftast bra
Generellt är jag starkt FÖR att anställda i företag har ett intresse, utöver lönen, av att företaget utvecklas väl. Men jag är inte övertygad om att det alltid, eller för alla kategorier anställda, nödvändigtvis är en bra lösning. Låt mig berätta om en egen erfarenhet med anknytning till anställdas intresse av företagets vinst:
Minidatorn gör sitt intåg
I början av 1980-talet köpte vi vårt första datorsystem. Ett härligt äventyr. Det var ett eldebiterings- och redovisningssystem från Teledata/Elektrondata, vilka använde sig av minidatorer från Data General (DG) och vilket visade sig bli en riktig lyckträff.
Ofta driftstopp i den tidiga datoriseringen
På den tiden innebar datordrift en hel del handpåläggning. Diskhaveri med åtföljande hårddiskformatering, mjukvaruformatering, återläsning av backuper från rullband och reorganisation av systemet innebärande flera dagars driftstopp inträffade någon till några gånger om året med mycket oplanerat nattarbete som följd. Det var inte ovanligt att datortillverkarens servicepersonal fick avlägga besök. Vi kom därför att ha en hel del med DG:s servicepersonal att göra.
DG:s serviceorganisation
Som många företag hade DG gjort misstaget att organisera servicen för hela Norrland från Sundsvall, vilket var näst intill idiotiskt. Kommunikationerna från Sundsvall till Övre Norrland är nämligen urusla. Transsibiriska Järnvägen är av naturliga skäl inte att tänka på i dataservicesammanhang. Om servicemannen ska köra bil, och kanske har arbetat full dag när felanmälan inkommer, har han ett drygt beting att ta sig till, i vårt fall, Övertorneå. Vare sig han arbetat innan eller inte, är bilkörning från Sundsvall till Övertorneå inte den bästa uppvärmning man kan tänka sig inför serviceinsatsen. Återstår flyg. Och sådana förbindelser fanns knappt, och finns knappt, mellan Sundsvall och Luleå. Det blev vackert att först åka från Sundsvall/Midlanda till Arlanda och sedan därifrån till Luleå. Och så tvärtom på hemvägen. Naturligtvis skulle servicen för åtminstone Norrbotten ha skötts från Stockholm. Nåja, så var det organiserat i alla fall - en typisk skrivbordsorganisation, uppbyggd av någon som inte har varit ute i verkligheten.
Mycket fin service
Vi kom som sagt att ha mycket att göra med DG:s servicefolk. Och de var fantastiskt bra att ha att göra med. Mycket serviceminded och hjälpsamma. Vi var verkligen jättenöjda. Jag minns exempelvis ett tillfälle när deras ledande montör hade gjort en serviceinsats hos oss och skulle åka hem. Då lämnade han över några mindre, inte dyra, men helt nödvändiga, småkomponenter till oss med orden: Jag lämnar några sådana här, ifall de skulle behövas, Ni kan ju behöva dem och de är ju långt att ta sig hit. Ja, de var fantastiska. Vilka fina ambassadörer för DG. Det fanns inte i sinnevärlden att vi någon gång skulle välja en annan hårdvaruleverantör än DG.
Men sen hände något.
Resultatansvar införs
DG gjorde, förmodligen med de bästa av avsikter, den ledande montören till resultatansvarig för servicekontoret i Sundsvall. Och denna fina serviceman, denna på allt sätt utmärkta ambassadör för DG förvandlades nästan över en natt till en ogin snålvarg som ganska tydligt satte företagets intressen framför kundens intressen. Från att vi hade haft ett gemensamt intresse av att vårt system och servicen av det fungerade väl uppstod istället ett motsatsförhållande. Vi som hade varit mycket starkt pro-DG blev ganska snart avogt inställda till DG.
Resultatansvarets inverkan omedveten
Jag tror inte att den här servicemannen i fråga alls var införstådd med vad som hände eller ens medveten om hur han, och därmed hela servicekontoret, förvandlades. Det bara blev så. Vinstintresset, eller i det här fallet resultatansvaret, hade en sådan inverkan på honom.
Strategiska felbeslut resulterade i oönskade effekter
Ungefär vid denna tidpunkt startade DG:s nedgång och de finns numera inte kvar. Nu menar jag naturligtvis inte att DG:s sammanbrott hade ett så intimt samband med att servicepersonalen fick resultatansvar. Men man kan åtminstone misstänka att det beslutet indikerar att det fattades ett antal allvarliga och strategiskt felaktiga beslut inom DG vilka i förlängningen ledde till att företaget inte finns kvar.
Så även om jag i princip är starkt för att personalen i ett företag gärna får ha ett eget intresse i företagets vinst så menar jag, att det inte passar i alla verksamheter och för alla kategorier människor. Det är A och O att en företagsledning kan förmedla rätt drivkrafter till företagets anställda, så att de, vare sig de är medvetna om det eller ej, arbetar på ett sätt som är till fromma för företagets kunder och företaget självt, både kort- och långsiktigt.
Övertorneå den 12 november 2011
Mikael Styrman
.
I Carema-debatten, eller debatten om åldringsvårdens förfall i Sverige, som det egentligen handlar om, har frågan om anställdas delägande och intresse av företagets vinst uppmärksammats. Frågan är varken ointressant eller okontroversiell. Många upprörs av att anställda i Carema har ett eget vinstintresse i företaget samtidigt som vinsten eller bonusen inte är beroende av kvaliteten i den vård som företaget förmedlar.
Vinstintresse oftast bra
Generellt är jag starkt FÖR att anställda i företag har ett intresse, utöver lönen, av att företaget utvecklas väl. Men jag är inte övertygad om att det alltid, eller för alla kategorier anställda, nödvändigtvis är en bra lösning. Låt mig berätta om en egen erfarenhet med anknytning till anställdas intresse av företagets vinst:
Minidatorn gör sitt intåg
I början av 1980-talet köpte vi vårt första datorsystem. Ett härligt äventyr. Det var ett eldebiterings- och redovisningssystem från Teledata/Elektrondata, vilka använde sig av minidatorer från Data General (DG) och vilket visade sig bli en riktig lyckträff.
Ofta driftstopp i den tidiga datoriseringen
På den tiden innebar datordrift en hel del handpåläggning. Diskhaveri med åtföljande hårddiskformatering, mjukvaruformatering, återläsning av backuper från rullband och reorganisation av systemet innebärande flera dagars driftstopp inträffade någon till några gånger om året med mycket oplanerat nattarbete som följd. Det var inte ovanligt att datortillverkarens servicepersonal fick avlägga besök. Vi kom därför att ha en hel del med DG:s servicepersonal att göra.
DG:s serviceorganisation
Som många företag hade DG gjort misstaget att organisera servicen för hela Norrland från Sundsvall, vilket var näst intill idiotiskt. Kommunikationerna från Sundsvall till Övre Norrland är nämligen urusla. Transsibiriska Järnvägen är av naturliga skäl inte att tänka på i dataservicesammanhang. Om servicemannen ska köra bil, och kanske har arbetat full dag när felanmälan inkommer, har han ett drygt beting att ta sig till, i vårt fall, Övertorneå. Vare sig han arbetat innan eller inte, är bilkörning från Sundsvall till Övertorneå inte den bästa uppvärmning man kan tänka sig inför serviceinsatsen. Återstår flyg. Och sådana förbindelser fanns knappt, och finns knappt, mellan Sundsvall och Luleå. Det blev vackert att först åka från Sundsvall/Midlanda till Arlanda och sedan därifrån till Luleå. Och så tvärtom på hemvägen. Naturligtvis skulle servicen för åtminstone Norrbotten ha skötts från Stockholm. Nåja, så var det organiserat i alla fall - en typisk skrivbordsorganisation, uppbyggd av någon som inte har varit ute i verkligheten.
Mycket fin service
Vi kom som sagt att ha mycket att göra med DG:s servicefolk. Och de var fantastiskt bra att ha att göra med. Mycket serviceminded och hjälpsamma. Vi var verkligen jättenöjda. Jag minns exempelvis ett tillfälle när deras ledande montör hade gjort en serviceinsats hos oss och skulle åka hem. Då lämnade han över några mindre, inte dyra, men helt nödvändiga, småkomponenter till oss med orden: Jag lämnar några sådana här, ifall de skulle behövas, Ni kan ju behöva dem och de är ju långt att ta sig hit. Ja, de var fantastiska. Vilka fina ambassadörer för DG. Det fanns inte i sinnevärlden att vi någon gång skulle välja en annan hårdvaruleverantör än DG.
Men sen hände något.
Resultatansvar införs
DG gjorde, förmodligen med de bästa av avsikter, den ledande montören till resultatansvarig för servicekontoret i Sundsvall. Och denna fina serviceman, denna på allt sätt utmärkta ambassadör för DG förvandlades nästan över en natt till en ogin snålvarg som ganska tydligt satte företagets intressen framför kundens intressen. Från att vi hade haft ett gemensamt intresse av att vårt system och servicen av det fungerade väl uppstod istället ett motsatsförhållande. Vi som hade varit mycket starkt pro-DG blev ganska snart avogt inställda till DG.
Resultatansvarets inverkan omedveten
Jag tror inte att den här servicemannen i fråga alls var införstådd med vad som hände eller ens medveten om hur han, och därmed hela servicekontoret, förvandlades. Det bara blev så. Vinstintresset, eller i det här fallet resultatansvaret, hade en sådan inverkan på honom.
Strategiska felbeslut resulterade i oönskade effekter
Ungefär vid denna tidpunkt startade DG:s nedgång och de finns numera inte kvar. Nu menar jag naturligtvis inte att DG:s sammanbrott hade ett så intimt samband med att servicepersonalen fick resultatansvar. Men man kan åtminstone misstänka att det beslutet indikerar att det fattades ett antal allvarliga och strategiskt felaktiga beslut inom DG vilka i förlängningen ledde till att företaget inte finns kvar.
Så även om jag i princip är starkt för att personalen i ett företag gärna får ha ett eget intresse i företagets vinst så menar jag, att det inte passar i alla verksamheter och för alla kategorier människor. Det är A och O att en företagsledning kan förmedla rätt drivkrafter till företagets anställda, så att de, vare sig de är medvetna om det eller ej, arbetar på ett sätt som är till fromma för företagets kunder och företaget självt, både kort- och långsiktigt.
Övertorneå den 12 november 2011
Mikael Styrman
.
SCA slår ännu en spik i sin egen och marknadsekonomins likkista?
.
I 30 år har nordiska trä- och pappersjättar förvärvat sågverk, massa- och pappersindustrier i Europa och Nordamerika. Det har hela tiden skett under förevändning att synergieffekter och effektiviseringar skulle uppstå. Som vid de flesta - kanske alla - andra företagsfusioner och större förvärv har dessa positiva effekter uteblivit.
Ökad skuldsättning och oligopolisering
De effekter som istället har erhållits är, att en konkurrent till priset av hög skuldsättning, inte sällan vid olämplig tidpunkt, har köpts bort från marknaden. Oligopoliseringen, vägen mot monopol och ineffektivitet, har tagit ett steg framåt. Följden av detta har blivit, och blir, ineffektivare industrier med stor överbyggnad av byråkrater, vilka inte nämnvärt bidrar till produktionen, men väl lever av den.
Dåliga förvärv vid olämpliga tidpunkter
Vissa av dessa förvärv har inte bara varit dåliga köp och onyttiga utifrån både företags- och samhällsekonomiskt perspektiv utan de har till och med varit veritabla katastrofer som hotat att ta eljest hyggligt friska företag i en förtida grav. Inte sällan präglas timingen av en påtagligt bristande musikalitet, för att inte säga en total tondövhet. SCA:s senaste förvärv torde kunna passa bra in i det mönstret.
Centraleuropa är inte Norden
Formeln har varit, att studera vilken effektivitet och personalintensitet som verksamheterna kan drivas med i Norden, för att sedan applicera det på Europa. Ofta tycks beslutsfattarna kunna liknas vid statistiskt intresserade kalenderbitare som ser verkligheten som en jättestor utgåva av Statistisk Årsbok.
Stora skillnader
I Norden har vi ofta, i förhållande till Europa, ganska breda och lågt trafikerade vägar med flackt och okomplicerat landskap, större landsvägar dragna utanför tätorterna, höga tågvikter osv. Tågvikterna är så höga, att vägnätet till följd av vikterna, i kombination med rådande stängselhysteri, allt mer liknar fyra parallella diken. Särskilt märkbart är detta i samband med regnväder. I Europa är det tvärt om. Smala vägar med trafikinfarkt, dragna genom tätorter och med besvärliga lutningsförhållanden, trafikljus, lägre tågvikter m.m. gör snitthastigheterna till en bråkdel av de i Norden och transportkostnaderna mångfalt högre. Men för den högskoleutbildade företagsledaren, som inte utbildats inom verksamheten utan rekryterats direkt från skolan och därutöver endast tillfälligtvis gästar verkligheten blir verkligheten som historien med de kommunala städerskorna:
Om en städerska städar ett rum på en timma måste följaktligen 3.600 städerskor städa samma rum på en sekund.
Transporterna i Norden
Vid 1960-talets början skedde virkestransporter till industrierna i Norden i ett skift, dagtid. På kvällen åkte entreprenörer och åkare, som redan då hörde till den allt mindre minoritet som ännu arbetade i Sverige, till industrierna och sov där i lastbilshytten, för att hamna tidigt i kön för lossning på morgonen när industrin öppnade. Den tidens lastbilshytter hade inte mycket gemensamt med dagens rullande sovrum. De som kom senare kunde få vänta några timmar, obetalt, för att få lasten lossad och inmätt på morgonen. Det i sin tur berodde naturligtvis på den obalans i styrkeförhållanden mellan industrin å den ena sidan och den näst intill förslavade entreprenören å den andra sidan. År 2000 hade transporterna i Norden förändrats till 2 eller 3 skift per dygn, på lågt trafikerade vägar. Under övergång till lastning med separatlastare. Inte helt orimligt eftersom industrin var enda uppdragsgivaren och i slutändan stod för alla fiolerna.
Transporterna i Centraleuropa
Vid den senare tidpunkten, i början av 2000-talet, hade de nordiska skogsbolagen ägt betydande tidigare konkurrenter i Europa i tjugotalet år. Då skulle man kunna tänka sig att effektiviteten vid de europeiska industrierna skulle vara ganska jämbördig med effektiviteten vid de nordiska fabrikerna. På sätt och vis var det så också. I början av 2000-talet var effektiviteten vid de nordiskägda industrierna i Europa jämförbar med situationen i Norden, fast vid början av 1960-talet i Norden:
Transporterna skedde i ett skift på långsamma vägar med trafikinfarkt, enligt ovan beskrivna förhållanden. Lastbilarna anlände till industrierna och ställde sig i kö på kvällen. Köade ett antal timmar på morgonen och förmiddagen för att därefter ge sig ut på Europas trafikstinna vägar och leka transporter några timmar.
”Omöjligt att ändra på”
En virkesköpare vid en av de stora nordiska industrierna, verksam i Europa, upplyste fabrikschefen på en av deras fabriker om att det där inte föreföll särskilt effektivt.
- Kan man inte göra något åt det?
- Går inte att göra något åt, svarade fabrikschefen.
Och precis så förhöll det sig och sannolikt är det ännu på samma sätt.
Upp som en sol...
I Europa finns, till skillnad från i Norden, fler mindre och militanta fackföreningar. Istället för att ha en, förhållandevis samarbetsvillig, motpart har industrin ett betydande antal, och som sagt militanta sådana. Det här har lett till, att de nordiska företagen, då och då, utser en ny europachef för sina respektive europaindustrier, med uppgift att ta i itu med den europeiska ineffektiviteten. Det slutar alltid likadant:
Den nyutnämnde europachefen anländer full av iver och dådkraft, stärkt av företagsledningens mandat och försäkringar om hundraprocentig uppbackning. Denne genomför någon mindre förändring. Som regel innebär den att någon får sitt revir kränkt, får sämre ersättning, inte längre är i position att ta emot mutor, eller måste arbeta mer. Den ”drabbades” fackförening ser genast till att man sätter sig. Inom kort ansluter sig ytterligare fackföreningar. Efter ett tag står, i gynnsamma fall, hela fabriken still. I sämre fall står alla europeiska anläggningar. I början står den nya europachefen pall med stöd av företagsledningens löften om att backa upp honom ”hela vägen”.
...och ned som en pannkaka
Efter hand som leveranserna upphör och pengarna inte kommer in blir det allt svettigare på huvudkontoret. Följden har blivit att endera av följande därefter inträffat. Antingen har europachefen kunnat sitta kvar men då som en ”Lame Duck” som aldrig mer försökt vidta några förändringar. Alternativt har striden rasat så att företagsledningen sparkat eller omplacerat europachefen. I bägge fallen har det lett till höga konsumentpriser på grund av fortsatt ineffektivitet.
Inte en enda bortrationaliserad
En europachef på ett av våra större skogsbolag frågade mig hur många arbetstillfällen jag trodde att de hade rationaliserat bort under sin då tjugoåriga europeiska innehavstid. Det något anmärkningsvärda svaret var ”0”, inga arbetstillfällen, inte ett enda, på tjugo år.
Det är klart att det här kan översättas till någon form av betydelse för konkurrenssituationen inom skogsindustrin i Europa men säkert inte bara inom den industrin.
Stagnerat och skuldsatt Europa
Vad det innebär för världsdelen Europas
internationella konkurrenskraft,
förmåga att försvara värdet på euron vars tryckpressar går för högtryck,
förmåga att betala europas staters och bankers skulder samt,
förmåga att hålla sig med en enorm offentlig sektor
toppad av byråkrater och politiker,
med förmåner som skulle få Solkungen Ludvig XIV och hans adel
liksom den under franska revolutionen avrättade Ludvig XVI gröna av avund,
det kan förmodligen vem som helst räkna ut.
Övertorneå den 12 november 2011
Mikael Styrman
.
I 30 år har nordiska trä- och pappersjättar förvärvat sågverk, massa- och pappersindustrier i Europa och Nordamerika. Det har hela tiden skett under förevändning att synergieffekter och effektiviseringar skulle uppstå. Som vid de flesta - kanske alla - andra företagsfusioner och större förvärv har dessa positiva effekter uteblivit.
Ökad skuldsättning och oligopolisering
De effekter som istället har erhållits är, att en konkurrent till priset av hög skuldsättning, inte sällan vid olämplig tidpunkt, har köpts bort från marknaden. Oligopoliseringen, vägen mot monopol och ineffektivitet, har tagit ett steg framåt. Följden av detta har blivit, och blir, ineffektivare industrier med stor överbyggnad av byråkrater, vilka inte nämnvärt bidrar till produktionen, men väl lever av den.
Dåliga förvärv vid olämpliga tidpunkter
Vissa av dessa förvärv har inte bara varit dåliga köp och onyttiga utifrån både företags- och samhällsekonomiskt perspektiv utan de har till och med varit veritabla katastrofer som hotat att ta eljest hyggligt friska företag i en förtida grav. Inte sällan präglas timingen av en påtagligt bristande musikalitet, för att inte säga en total tondövhet. SCA:s senaste förvärv torde kunna passa bra in i det mönstret.
Centraleuropa är inte Norden
Formeln har varit, att studera vilken effektivitet och personalintensitet som verksamheterna kan drivas med i Norden, för att sedan applicera det på Europa. Ofta tycks beslutsfattarna kunna liknas vid statistiskt intresserade kalenderbitare som ser verkligheten som en jättestor utgåva av Statistisk Årsbok.
Stora skillnader
I Norden har vi ofta, i förhållande till Europa, ganska breda och lågt trafikerade vägar med flackt och okomplicerat landskap, större landsvägar dragna utanför tätorterna, höga tågvikter osv. Tågvikterna är så höga, att vägnätet till följd av vikterna, i kombination med rådande stängselhysteri, allt mer liknar fyra parallella diken. Särskilt märkbart är detta i samband med regnväder. I Europa är det tvärt om. Smala vägar med trafikinfarkt, dragna genom tätorter och med besvärliga lutningsförhållanden, trafikljus, lägre tågvikter m.m. gör snitthastigheterna till en bråkdel av de i Norden och transportkostnaderna mångfalt högre. Men för den högskoleutbildade företagsledaren, som inte utbildats inom verksamheten utan rekryterats direkt från skolan och därutöver endast tillfälligtvis gästar verkligheten blir verkligheten som historien med de kommunala städerskorna:
Om en städerska städar ett rum på en timma måste följaktligen 3.600 städerskor städa samma rum på en sekund.
Transporterna i Norden
Vid 1960-talets början skedde virkestransporter till industrierna i Norden i ett skift, dagtid. På kvällen åkte entreprenörer och åkare, som redan då hörde till den allt mindre minoritet som ännu arbetade i Sverige, till industrierna och sov där i lastbilshytten, för att hamna tidigt i kön för lossning på morgonen när industrin öppnade. Den tidens lastbilshytter hade inte mycket gemensamt med dagens rullande sovrum. De som kom senare kunde få vänta några timmar, obetalt, för att få lasten lossad och inmätt på morgonen. Det i sin tur berodde naturligtvis på den obalans i styrkeförhållanden mellan industrin å den ena sidan och den näst intill förslavade entreprenören å den andra sidan. År 2000 hade transporterna i Norden förändrats till 2 eller 3 skift per dygn, på lågt trafikerade vägar. Under övergång till lastning med separatlastare. Inte helt orimligt eftersom industrin var enda uppdragsgivaren och i slutändan stod för alla fiolerna.
Transporterna i Centraleuropa
Vid den senare tidpunkten, i början av 2000-talet, hade de nordiska skogsbolagen ägt betydande tidigare konkurrenter i Europa i tjugotalet år. Då skulle man kunna tänka sig att effektiviteten vid de europeiska industrierna skulle vara ganska jämbördig med effektiviteten vid de nordiska fabrikerna. På sätt och vis var det så också. I början av 2000-talet var effektiviteten vid de nordiskägda industrierna i Europa jämförbar med situationen i Norden, fast vid början av 1960-talet i Norden:
Transporterna skedde i ett skift på långsamma vägar med trafikinfarkt, enligt ovan beskrivna förhållanden. Lastbilarna anlände till industrierna och ställde sig i kö på kvällen. Köade ett antal timmar på morgonen och förmiddagen för att därefter ge sig ut på Europas trafikstinna vägar och leka transporter några timmar.
”Omöjligt att ändra på”
En virkesköpare vid en av de stora nordiska industrierna, verksam i Europa, upplyste fabrikschefen på en av deras fabriker om att det där inte föreföll särskilt effektivt.
- Kan man inte göra något åt det?
- Går inte att göra något åt, svarade fabrikschefen.
Och precis så förhöll det sig och sannolikt är det ännu på samma sätt.
Upp som en sol...
I Europa finns, till skillnad från i Norden, fler mindre och militanta fackföreningar. Istället för att ha en, förhållandevis samarbetsvillig, motpart har industrin ett betydande antal, och som sagt militanta sådana. Det här har lett till, att de nordiska företagen, då och då, utser en ny europachef för sina respektive europaindustrier, med uppgift att ta i itu med den europeiska ineffektiviteten. Det slutar alltid likadant:
Den nyutnämnde europachefen anländer full av iver och dådkraft, stärkt av företagsledningens mandat och försäkringar om hundraprocentig uppbackning. Denne genomför någon mindre förändring. Som regel innebär den att någon får sitt revir kränkt, får sämre ersättning, inte längre är i position att ta emot mutor, eller måste arbeta mer. Den ”drabbades” fackförening ser genast till att man sätter sig. Inom kort ansluter sig ytterligare fackföreningar. Efter ett tag står, i gynnsamma fall, hela fabriken still. I sämre fall står alla europeiska anläggningar. I början står den nya europachefen pall med stöd av företagsledningens löften om att backa upp honom ”hela vägen”.
...och ned som en pannkaka
Efter hand som leveranserna upphör och pengarna inte kommer in blir det allt svettigare på huvudkontoret. Följden har blivit att endera av följande därefter inträffat. Antingen har europachefen kunnat sitta kvar men då som en ”Lame Duck” som aldrig mer försökt vidta några förändringar. Alternativt har striden rasat så att företagsledningen sparkat eller omplacerat europachefen. I bägge fallen har det lett till höga konsumentpriser på grund av fortsatt ineffektivitet.
Inte en enda bortrationaliserad
En europachef på ett av våra större skogsbolag frågade mig hur många arbetstillfällen jag trodde att de hade rationaliserat bort under sin då tjugoåriga europeiska innehavstid. Det något anmärkningsvärda svaret var ”0”, inga arbetstillfällen, inte ett enda, på tjugo år.
Det är klart att det här kan översättas till någon form av betydelse för konkurrenssituationen inom skogsindustrin i Europa men säkert inte bara inom den industrin.
Stagnerat och skuldsatt Europa
Vad det innebär för världsdelen Europas
internationella konkurrenskraft,
förmåga att försvara värdet på euron vars tryckpressar går för högtryck,
förmåga att betala europas staters och bankers skulder samt,
förmåga att hålla sig med en enorm offentlig sektor
toppad av byråkrater och politiker,
med förmåner som skulle få Solkungen Ludvig XIV och hans adel
liksom den under franska revolutionen avrättade Ludvig XVI gröna av avund,
det kan förmodligen vem som helst räkna ut.
Övertorneå den 12 november 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)