SOS Alarm - Ett Stalinistiskt feltänk

.
SOS Alarm är en relik. En rest från hålkortsmaskinernas tidevarv. Från den tid då man i Sverige allmänt trodde att centralstyrning var bäst. Så centralstyrt som möjligt. Helst skulle hela samhället styras in i minsta detalj av en kraftfull ledare med mustasch.

Möjligen är det sprunget ur detta att vi inte kan skilja på begreppet STORT och BRA. Följaktligen har många verksamheter, vilka skulle vinna på att vara små och dra nytta av lokalkännedom, med milt tvång förvandlats till få och stora. Det gäller inom eldistribution där de stora driftcentralerna alltid visar sig hjälplösa och bryter samman vid större störningar. Byråkraterna drar alltid slutsatsen av störningarna, att det behövs ännu större och färre driftcentraler, fast det rätta svaret naturligtvis är att det behövs fler och mindre driftcentraler, med lokalkännedom. Men det gäller också inom handel och industri i snart sagt de flesta branscher. Mångfald och sund konkurrens har ersatts av oligopol, monopol och elefantiasis. En sådan verksamhet som borde drivas i liten skala och dra nytta av lokalkännedom är SOS Alarms verksamhet.

Till SOS ringer upprörda och rädda människor och vill ha hjälp. En central uppgift är naturligtvis att av denna stressade människa få reda på vilken hjälp som behövs men även att få reda på vart denna hjälp ska skickas. Inte ungefär utan man måste bestämma exakt vart hjälpen ska skickas. Med de storskaliga och centraliserade SOS-centralerna ska en upprörd, ängslig människa, inte sällan med dödsångest, förklara för en annan människa som saknar varje tillstymmelse till lokalkännedom vart hjälpen ska skickas. Denna person ska sedan förklara för någon annan som ofta också saknar lokalkännedom vart han/hon ska ta vägen...

Hur är man funtad i huvudet om man tror att något så urbota dumt ska kunna fungera?

Det fungerar naturligtvis om syftet med upplägget är att sysselsätta människor utan krav på kvalitet i arbetet. Men om syftet är att så snabbt och effektivt som möjligt hitta fram med adekvat hjälp till människor i nöd, då ska organisationen vara decentraliserad och ha lokalkännedom.

Övertorneå den 26 november 2011
Mikael Styrman
.