Det svenska systemfelet

. 
Svar till Sven K:s kommentar till bloggen "Vag gjorde Elsäkerhetsverket fredagen den 21 oktober 2011?"

Det är ju inget självändamål att slå tillbaka mot idioter.
Tyvärr går det inte att undvika
eftersom de pucklar på från myndighetspositioner.
Man blir bunden av massor av konstigheter
om man inte går i svaromål.
Och deras åtgärder och kapacitet,
styr, tyvärr, i hög grad nivån på svaret.

De som ligger bakom, och utnyttjar, om Du så vill, idioterna
- de är så slipade att de syns aldrig.
Man kan ibland ana vem,
men nästan aldrig bevisa vem som ligger bakom.
Ofta går det inte alls att veta.
Därför kommer man inte åt källan till dumheterna.

Svenska staten, och många andra offentliga institutioner,
är åtminstone numera organisationer av maffiatyp.
Som i alla andra maffiaorganisationer
värderas lojalitet högre än kompetens.

Kompetens kan vara ett hot.
Särskilt för en svag eller obegåvad Capo
lite högre upp i organisationen.

Det gäller i alla verksamheter
att svaga chefer omger sig med svaga medarbetare
för att de är rädda för starka medarbetare.

Den dumme, men lojale, däremot
kan man lita på att verkställer ens order
hur galna de än är.

Nackdelarna med idioterna är flera.
De klarar bara enkla sysslor.
De kräver mycket utförliga instruktioner.
De kan inte hantera oväntade situationer.
Då avslöjas obönhörligt deras inkompetens.
Det är därför det ständigt går åt helvete.

I denna enkla fundamentala sanning döljer sig
en stor del, kanske största delen av förklaringen
till att institution efter institution klappar ihop i Sverige.

Många som sökt men inte fått statlig tjänst
och som tyckt sig vara mycket bättre kvalificerad
än den som fick jobbet har egentligen varit överkvalificerad.

Psykopaterna, som styr i bakgrunden
har sökt en lojal fotsoldat, en Luca Brasi,
och inte ”någon jävla Einstein” som kan tänka själv
och som man inte vet vad han kan ställa till med.

Fredrik Sjödin, Elsäkerhetsverket, ur Nordnytt

Luca Brasi, familjen Corleone, ur Gudfadern

Resultat kan vi alla se och lida av.

Ett landsting i Stockholm,
vars sjuk- och åldringsvård håller på att kollapsa i kriminalitet
samtidigt som makten vill använda pengarna till att bygga spårvägar
av ideologiskt-nostalgiska skäl.

Kommunala chefer som ändrar i och manipulerar handlingar
för att dölja oegentligheter och tillkortakommanden.

Ett rättsväsende där sex enhälliga domstolar
kan döma en i dessa mål helt oskyldig person,
Thomas Quick, för åtta mord.

Statliga resurser som hyrs ut mot svarta pengar direkt i fickan.

En järnväg som förfaller och upphör att fungera när det blir vinter.

En Bottnia-bana som Maud Olofsson invigde inför valet 2010
och som ännu inte fungerar och som sen, när,
eller kanske om, den fungerar,
ändå är så enfaldigt byggd att den är nästan oduglig.

Stängselvägar som i regnväder ser ut som fyra parallella diken
med dålig framkomlighet, vattenplaning och olyckor som följd.

Ett polisflyg som köper sju svindyra helikoptrar
istället för att lägga sig på en nivå som man kan klara av
och som kan ge ett fungerande polisflyg över hela landet.

En nomenklatura som håller maffians banker under armarna
vilka tokigheter de än ställer till med
och som av allt att döma är besatta av tanken
att köra hela landet under isen för att skydda maffiabankerna.

Särskilt tydligt blev det kanske efter tsunamin på annandagen 2004.
När bara en i organisationen kan, eller får, tänka så blir följden därefter.

Listan på exempel kan naturligtvis göras hur lång som helst
men jag tror att poängen går fram med dessa.

Så sträck på Er Ni alla som missat ett offentligt jobb.
Det finns en god chans att Ni tillhör den stora skara
som inte fick jobbet för att Ni bedömdes vara
för klok och hederlig.

Övertorneå den 20 november 2011
Mikael Styrman
.