Låt mig bjuda på ett dagsaktuellt exempel på hur den svenska åsiktscensuren - och åsiktssjälvcensuren - i våra media fungerar.
Igår, strax före lunch, läste jag en intressant artikel i SvD, nyss inlagd på förstasidan på nätet:
http://www.svd.se/naringsliv/resebolag-garderar-sig-i-grekland_6613920.svd
Den var mycket kort och handlade om hur reseoperatörer omförhandlar avtal med grekiska partners för att skydda sig mot att Grekland kan komma att lämna eurosamarbetet.
Någon hade skrivit en lätt humoristisk, kanske även en liten aning sarkastisk, kommentar om att grekerna får gå tillbaka till en tidigare valuta, nämligen dadlar.
Ganska skojigt och harmlöst tyckte jag och svarade på kommentaren:
”Det kan nog bli dadlar som betalningsmedel lite till mans innan våra politiker och våra banker är färdiga med det här äventyret.”
Men alla höll visst inte med om att det var harmlöst. Väl kommen till lunch, ca en halv timma senare, ville jag kolla om det kommit in fler kommentarer till artikeln. Men då var den nyss inlagda artikeln, inklusive kommentarer, försvunnen från förstasidan och gick inte att återfinna.
Några timmar senare återkom artikeln på websidan. Kanske efter några timmars nervöst springande av censorerna i korridorerna? Den återkom dock inte på första sidan utan endast i listan ”Senaste Nytt” och där först på sid 4, tror jag det var. Ingen större risk att någon skulle råka läsa den med andra ord. Men tydligen hann den bli väl läst ändå eftersom den ännu på kvällen låg kvar under ”Senaste Nytt”, men under underrubriken ”Mest läst”.
När den på eftermiddagen åter dök upp under ”Senaste Nytt” hade kommentaren som jag svarat på tagits bort, se bild nedan. Därmed försvann inte bara den kommentaren utan gjordes även min kommentar något obegriplig. Den humoristiska poängen försvann helt. Man kan ju fundera över vilket syftet var och vilken kommentar det gällde att desavouera. Möjligen är det mycket känsligt att argumentera, ens i skämtsam form, om att våra politiker, och våra banker, spelar Rysk Roulette med världens monetära system - med ett möjligen tomt patronläge och fem skarpladdade.
Den välkände författaren Fritiof Nilsson Piraten lär en gång ha uttryckt: ”Skriver man om en synål är det alltid någon enögd jävel som tar illa upp.”
Men det här är ju löjligt. Om det är så här lågt i tak i den ”fria” debatten i Sverige kan man fråga sig om det över huvud taget finns någon debatt utöver nomenklaturans diktat och dekret.
Övertorneå den 8 november 2011
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar