.
Att snabbt inhämta information har blivit mycket lättare än förr, tack vare internet. Men att inhämta korrekt information är inte så mycket lättare än tidigare.
Jag använder ofta Wikipedia. Det är oftast väldigt bra, särskilt när man även studerar utländska Wikipedia-sidor. Men viljan att skriva på Wikipedia är större än kompetensen och framför allt kunskapen. Det märker man när man läser om ett ämne som man själv behärskar väl. Då hittar man snart påtagliga felaktigheter och inte sällan ren hörsägen och mytbildning som förts vidare, säkert ofta i flera led.
Och Wikipedia manipuleras, som andra media, av ”desinformationsindustrin” som lägger ned stora resurser på att aktivt förändra den offentliga bilden av olika saker som inträffat. Vilka utgör då desinformationsindustrin? Jag vill mena att den kan bestå av nästan vem som helst som har intresse av och beredskap för att aktivt och medvetet förvränga den offentliga bilden av något.
En stor del av desinformationsindustrin utgörs av de politiska partierna och deras kanslier och medarbetare på olika nivåer. De roffar åt sig stora medel till sin verksamhet från statskassan - i demokratins namn gubevars. Ansenliga summor läggs sedan ned på att köpa mediabevakning på sitt parti eller landsting, sin kommun, aktuella frågor, egna medarbetare och konkurrenterna om platserna vid köttgrytorna. I nästan samma ögonblick som något inträffar och skrivs om i media och/eller på nätet aktiveras förvrängningsapparaten.
Många tror att den manipulerade verkligheten behöver vara skickligt uppmålad för att en mörkläggning ska lyckas. Men så är det inte. Människor drar sig för att hamna i situationer som kan vara hotfulla, göra dem upprörda eller kräva civilkurage. Därför räcker oftast även en dålig lögn som kan fungera som en dos Kallocain. Om verkligheten och den manipulerade verkligheten inte går hand i hand friserar allmänheten själv det som felar för att den ofarliga verkligheten, hur orimlig den än är, kan hållas för sann.
Många gånger har jag på nära håll fått se hur mörkläggarna arbetar. Det är inte någon av de större händelserna men följande beskriver hur det kan gå till. Någon, för mig okänd, lade för några år sedan upp begreppet ”Nationalsocialdemokraterna” på Wikipedia. Jag fick höra talas om det och hann konstatera det. Men strax efter, och helt i enlighet med reglerna för editering av Wikipedia, så rasslade det bara till när en dryg handfull röstade för att begreppet inte skulle finnas med på Wikipedia och därför togs bort.
Jag kunde konstatera det med ett leende på läpparna eftersom det naturligtvis talade om för mig hur stor ängslan var i skurkleden för att allmänheten skulle börja tänka i kritiska banor. Men denna lilla händelse är ändå tänkvärd. Hur många händelser och fenomen är det egentligen som vi inte får veta om därför att desinformationsindustrin lyckats med sin mörkläggning? Jag tror att vi skulle baxna om vi på något sätt kunde få veta svaret.
På Internet och Wikipedia gör mörkläggarna och manipulatörerna detta själva. Sedan förekommer det en förmodligen mycket mer omfattande påverkan av media, som oftast, i synnerhet i Sverige, snällt och lydigt anpassar sig åtminstone till maktelitens önskemål.
Jag har nämnt politiken men naturligtvis ägnar sig företag, framför allt stora sådana, inte minst offentligt ägda företag också åt sådan här mörkläggning. Det vore önskvärt att det inte fanns, tror jag. Men jag vet inte om det finns något sätt på vilket vi skulle kunna bli av med det. Tills vidare får vi hålla till godo med att alltid när vi hör, läser eller ser något fråga oss:
- Varför publiceras det här?
- Varför publiceras det just nu?
- Vem drar nytta av att detta publiceras?
- Undrar hur det egentligen förhåller sig?
De flesta har nog inte ens i sitt medvetande att det sitter mängder med människor, intalande sig själva att de arbetar för det godas seger, och aktivt arbetar med att manipulera sina medmänniskor. Redan genom att vara medveten om detta har vi minskat risken för att de ska kunna ”sälja oss på marknaden” utan att vi förstår att det är det som sker.
Södertälje tisdagen den 29 juli 2014
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja Niklas,
maffian fick dåndimpen av mina skyltar. De är inte så vana vid att man försöker sätta sig till motvärn om man är liten. De är mer vana vid att folk biter ihop och tiger och låter sig plundras i tysthet. Och de ville inte att tankarna skulle sprida sig, så det blev väldigt stramt koppel för pressen.
Du har märkt att jag inte har skrivit något om Chemtrails. Jag håller ännu på och försöker bilda mig en uppfattning om vad det är fråga om - om något. Många är oroliga. Säkert inte utan fog. Men få tycks ha klart för sig eller kunna förmedla på ett trovärdigt eller begripligt sätt vad det handlar om.
De många framstående forskare som tillsammans med Robert Oppenheimer utvecklade atombomben inom ”Manhattanprojektet” i Los Alamos, New Mexico, trodde sig arbeta för det godas seger och mot det onda. Många av dem, kanske alla, blev sannolikt betänksamma när de såg att president Harry Truman och de stollar han hade omkring sig smällde av två bomber över Hiroshima och Nagasaki - trots att kriget i praktiken var slut. Vems sida hade forskarna egentligen arbetat för?
Förmodligen känner många en rädsla för att Chemtrails kan vara något liknande. Det vill säga forskning, i grunden för ett gott syfte, men med psykopatvarning i ledningen.
Skicka en kommentar