Maffiastatens skenbara ineffektivitet

.
Länge har jag förundrat mig över parkeringsproblemen i framför allt Stockholm och kommunens och statens tafatta hantering av dem. Eller man skulle kunna säga parkeringsproblemen på Östermalm eftersom det är där saker och ting ställts på sin spets, även om andra områden smittats efter hand. Jag skriver Östermalm nedan därför att det ju är Sveriges tydligast koncentrerade psykopatreservat. Men det är ju naturligtvis applicerbart även på andra områden.

Parkeringsproblemen skapas av kommunens vilja att begränsa antalet bilar på Östermalm och kommunens samtidiga önskan att stadsdelen, handeln och näringslivet ska blomstra. Resultatet känner vi alla till: Omöjligt att parkera eftersom det inte finns några parkeringsplatser. Nästan omöjligt att ta sig fram på grund av alla dubbelparkerade bilar.

För alla dessa dubbelparkeringar svarar ett mycket litet antal bilister som har ett läggningsfel, ett lyte, som innebär att de skiter fullständigt i hur det går för alla andra, så länge det går bra för dem själva. Stat och kommun har, förmodligen avsiktligt, skött, eller snarare misskött, denna fråga på ett skenbart mycket tafatt sätt. Lapplisor har lappat felparkerade bilar. Men dubbelparkerade bilar och, tror jag, vissa andra specialfall har varit en polisiär angelägenhet och polisen i Stockholm har många uppgifter som har betydligt högre prioritet. De som trots stat och kommuns ansträngningar att låta bli att peta i problemet ändå har lyckats dra på sig ansenliga mängder parkeringsböter har inte behövt betala dem. Jag har inte tagit reda på siffran men uppgifter om miljarder i obetalda parkeringsböter figurerar i media.

Så fungerar en maffiastat. Den som har rätt relation till ledande politiker och tjänstemän kan göra som han eller hon finner för gott och behöver inte oroa sig för några konsekvenser. Mot Kreti och Pleti slår systemet desto hårdare.

Under Gulfkriget, när George Bush Sr uppmanade träskaraber och kurder att resa sig mot Saddam Hussein, för att sedan lämna dem i sticket och överlämna åt Saddam att mörda dem, var jag till Teneriffa. Det är med andra ord ca 24 år sedan. Då var beläggningen på turistanläggningarna så låg som 15% därför att krigspropagandan i tidningarna gjorde att svenskar och andra var oroliga för att det skulle vara en bomb ombord på 12:10-planet till Borlänge och andra helt ointressanta flyglinjer. Nåja, George W Bush reparerade ju pappas misstag senare genom att fullständigt ödelägga Irak och skriva in sig själv i historieböckerna som en av de större skitstövlar som har trampat den här jorden.

Redan då hade man en mycket enkel och effektiv metod för att hålla efter felparkerare i Puerto de la Cruz. Här nedan återgiven fritt ur minnet. Felparkerade bilar klampades omedelbart.  Klamparna demonterades när böterna betalats. Efter en stund, förmodligen så snart man hann, kom en bärgare och hämtade klampade bilar till ett uppsamlingsställe utanför city, till vilket man fick ta sig för egen maskin för att där lösa ut bilen. Bärgaren gick i skytteltrafik. De felparkerade bilarna var många, men Av. de Cristobal Colon var hela tiden framkomlig. Och inga berg av obetalda böter ansamlades.

Och nu 24 år senare låtsas den Svenska maffiastaten göra något åt problemet. Jag säger låtsas för man gör egentligen inte det. Man gör ett dyrt, krångligt och ineffektivt system vars ledstjärna och rättesnöre är rättsröta och korruption. Även det nya systemet är nämligen designat för att psykopaterna ska kunna fortsätta att passera genom maskorna medan systemet kommer att slå oerhört hårt mot vanligt folk som har otur eller slarvar någon enstaka gång. Den maffiatrogna pressen kommer förmodligen att dra sitt strå till stacken för att inbilla allmänheten att problemet är löst och att lösningen drabbar allmänheten någotsånär jämlikt samt kommer att med moraliskt uppbyggande floskler påminna allmänheten om det viktiga i att syndare straffas för att samhället ska fungera. Politiker- och tjänstemannapsykopaternas kompisar kommer att fortsätta att susa förbi i gräddfil. Politikerna kommer att hänvisa till kronofogden som blir satta att sköta detta. Luttrade och därför oengagerade tjänstemän på lägre nivå kommer att beklaga att de gör sitt bästa men att resurserna inte räcker till.

Det kan se ineffektivt ut för en utomstående betraktare som inte är bekant med hur det offentliga Sverige jobbar. Men det är det inte. Tvärtom skulle jag vilja påstå. Det är istället selektivt. De som har rätt kontakter och beteende ska belönas och övriga ska pryglas och med beteende syftar jag inte på felparkering. Det är inget misstag. Det ska vara så. Det är maffiastatens modus operandi.

Södertälje onsdagen den 23 juli 2014
Mikael Styrman
.