Vindkraften och verkligheten

.
Verkligheten och ekonomiska realiteter verkar nu vara på väg att knappa in på vindkraftens försprång. Länge susade vindkraften obehindrat framåt på ett bananskal smort av politiskt önsketänkande, mutor och  omotiverade statsbidrag vilka kanske åtminstone delvis bör karaktäriseras som en sorts legaliserad stöld av skattemedel.

Med kontrollen över forskningsanslag hotades forskarvärlden till tystnad och olika myndigheter som kunde, och verkligen användes för att, trakassera energibolagen skapade våra politiker en konstgjord ekonomisk verklighet för vindkraften.

Vindkraften kunde bortse från höga kostnader för utbyggnad av elnäten som skyfflades på andra sektorer men som ändå till syvende och sist betalas av kunderna. Samma gällde för kostnader för tillhandahållande av reserveffekt för vindkraften. Liknande med förtur till inmatning på näten vid effektöverskott. Lagstiftning anpassades som skulle ge vindkraften rätt att ta sig fram med en förenklad tillståndsprocess som naturligtvis hade som syfte att kränka andra intressens rättssäkerhet.

Hur mycket har vindkraftens gynnare kostat skattebetalarna, tillika kundkollektivet? Mer eller mindre än maffians plundring av Telia och Vattenfall? Svaret är inte med nödvändighet självklart givet. I Telia och Vattenfall har maffian och deras samarbetspartners stulit stora värden i ett fåtal affärer. I dessa vet vi ännu inte slutkostnaden eftersom vi, framför allt i fallet Telia, inte vet vad som händer med rättigheterna när hittillsvarande korrumperade vänner förlorar makten eller förvandlas till fiender. Värdet av rättigheterna kan mycket väl bli noll när andra mutande teleoperatörer kliver in i Telias ställe och övertar konfiskerade nät. Ändå är jämförelsen med vindkraften värd att göras. I vindkraftens fall handlar det om otal aktörer, nätförstärkningsobjekt och vindkraftverk som ett mycket stort antal rättrådiga Bror Duktig-figurer drivit fram med myrstackens okritiska logik. Sådant brukar generera stora pengar med tiden. Särskilt om de inte särredovisas och därför inte kan spåras till rätt kostnadsbärare.

Södertälje söndagen den 27 juli 2014
Mikael Styrman
.