Ett slag i luften mot bostadsinbrotten

.
Alliansen gjorde i slutet av juni ett förtvivlat försök att komma till rätta med ett av sina många tillkortakommanden på juridikens område. Man aviserade skärpta straff för inbrott, för att komma till rätta med att polisen inte lyckas klara upp inbrotten.

Jag såg i DN, vid samma tid, att Jerszy Sarnecki är starkt kritisk till detta populistiska förslag. Han tror att det blir verkningslöst. Jag är böjd att hålla med honom.


Inte strafflängdens fel

Det är naturligtvis inte för korta straff som är anledningen till att polisen inte klarar upp inbrotten. Förklaringen är istället en delvis dysfunktionell polisorganisation. Att polisen saknar kompetens att klara upp inbrotten, eller inte riktar in tillräckliga resurser mot att klara upp bostadsinbrott, beror antingen på inkompetens på en eller flera nivåer inom polisen, eller på att resurserna används till annat.


Om något prioriteras upp måste annat prioriteras ned

När man nu skärper straffen för bostadsinbrott är det i akt och mening att få polisen att prioritera om. Inte helt fel tänkt således, men ändå fel. Om målsättningen inte är högre för polis och rättsväsende än att bara vissa typer av brott ska kunna klaras upp, medan resten ska lämnas därhän, kan det fungera. Resonemanget bygger ju på att inte alla brott ska klaras upp. Resurser ska flyttas över till bostadsinbrott och något annat område ska överges. I så fall klaras de brottstyper upp som är dagsaktuella, antingen genom den aktuella debatten i media, eller som nu, till följd av det förestående valet.


Dunkelt motiv

Förslaget är med andra ord inte ägnat att sätta stopp för bostadsinbrotten. Det är istället ägnat att vinna valet.


Inkompetent politisk styrning

Det är ett hån mot väljarna att inte politikerna får polisen att fungera som annat än en brandkår som sätts in mot den senaste brandhärden.


Politisk lek och egotrippande förbrukar resurserna

Att polisen inte fungerar är inte så konstigt mot bakgrund av att så mycket resurser sätts in i form av Window-dressing, för att hålla skenet uppe, leka toppmöte, ta polisresurser i anspråk för allehanda trams för att manifestera att politikerna ”gör något” på andra områden osv. Alldeles för mycket polisresurser tas i anspråk för politiska jippon, alldeles för mycket resurser går åt för att klara ut exempelvis genusfrågor och vilken sexuell läggning polisen bör ha. Alldeles för lite går åt till att klara ut mutor och andra grova organiserade brott i den offentliga förvaltningen och inom politiken. Trots allt är det ju där de stora pengarna försvinner och den offentliga verksamheten undergrävs.


Alliansen saknar juridisk och moralisk kompass…

Det alliansen skulle gjort under sina åtta år vid makten är naturligtvis att stoppa förfallet som pågått under lång tid före dess tillträde, sluta tillsätta politiskt lojala ordbajsare istället för yrkesmän.  Andra saker som man kunde gjort är stoppa den improduktiva narkotikabekämpningen som bara leder till brist, högre priser på gatan, högre vinster hos de som betalar de politiska mutorna och fler bostadsinbrott. Det är överpriserna på knark som driver bostadsinbrotten, i en tilltagande konkurrens med importerad brottslighet.


…och likaså kriminalvårdskompass

En annan sak som alliansen kunde gjort är att få kriminalvården att fungera så som de många vackra politiska orden utlovat. Nu fungerar det snarare så, att kriminalvården slår sönder tillvaron för den som hamnar i fängelse så att endast en kriminell tillvaro återstår. Få, eller inga, reella möjligheter till återanpassning i samhället erbjuds den som är kriminell, eller eljest döms i våra ofta politiska domstolar - endast potemkinkulisser. Allt med det outtalade syftet att förse kriminalvården med tillräckligt mycket klienter för att säkra jobb och budget.


Alliansen följer USA in i döden

Eftersom ledande borgerliga politiker och högre tjänstemän i Sverige alltid följer USA med samma lust som en haj följer en ensamseglare på havet, är det svårt att svära sig fri från misstanken att ett andra syfte är att implementera den amerikanska synen på kriminalvård. Den som innebär att kriminalvård som straff betonas, gärna evigt sådant. En syn som orsakar så höga kriminalvårds- och sociala kostnader i USA att hela landet håller på att duka under. Lagens bokstav kräver, fritt ur minnet, att man låser in kriminella slutgiltigt i och med tredje resan - även för mindre brott. En metod som sannolikt kommer att leda till omfattande amnestier när den intoleranta målsättningen och den ekonomiska verkligheten inte följs åt. Det ligger nära till hands att misstänka att sådana amnestier, när de väl inträffar, kommer att ske tämligen ogenomtänkt och panikartat med tydliga kontraproduktiva effekter som följd. Efter hand som allt fler counties, städer och delstater blir konkursmässiga tilltar behovet av amnestier för att minska kriminalvårdskostnaderna. Man behöver inte vara någon större Einstein för att räkna ut vad det kommer att innebära för det amerikanska samhället. Åtminstone för de amerikaner som inte har möjlighet att för egna eller andras pengar hålla sig med en egen liten armé för sitt eget beskydd samt för de som inte har möjlighet att bo i ”gated communities”.

Alliansen följer USA in i döden - USA:s död, vår död och sin egen död.

Södertälje söndagen den 20 juli 2014
Mikael Styrman
.