.
Jan Guillou skrev en krönika i Aftonbladet igår med rubriken ”Den ”socialdemokratiska antisemitismen” är en seglivad, borgerlig legend”. I nämnda artikel förfäktar han att den socialdemokratiska antisemitismen i princip är ett påhitt och emanerar från februari 2009. Men den socialdemokratiska antisemitismen är förmodligen lika gammal som socialdemokratin.
Det går säkert att finna många exempel på hur den svenska socialdemokratins relationer till den tyska nazismen var alldeles för varma och hjärtliga för att de skulle kunna kallas annat än pronazister och därmed också i hög grad antisemiter. Judiska flyktingar diskriminerades exempelvis av det sosseledda Sverige under Andra Världskriget och svenska varor som höll igång den tyska krigföringen såldes till nazisterna mot betalning i form av judiskt tandguld från koncentrationslägren.
Ändå skriver Jan Guillou, en samhällsdebattör och författare av böcker om historisk tid, som vanligtvis är mycket påläst och stridbar, i juni 2019, när sådant i hög grad är känt, och påstår att den socialdemokratiska antisemitismen är en myt som är skapad till följd av ett klumpigt uttalande av dåvarande socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu, i februari 2009. Det är ju historieförfalskning. Det är ungefär som att beskriva krigföringen under Andra Världskriget, men bortse från alla krigshandlingar som utspelat sig före februari 1962.
Vad är det som har hänt med den vanligtvis så skarpe Jan Guillou? Har han blivit senil? Eller har han gett sossarna möjlighet att vrida om armen bakom ryggen på honom?
Falun måndagen den 10 juni 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar