Mikael Styrmans blog: Politiska och byråkratiska misstag svenskarnas eviga följeslagare

Nu när Coronaviruset ställt flyget på backen visar sig vådan av mindre lyckade beslut som våra makthavare tidigare fattat. Det visar sig exempelvis hur illa det är att ingen vågade anföra avvikande mening mot Göran Persson, när han lät bygga Bottniabanan med enkelspår - utan att ens bygga tunnlarna och broarna för två spår. Det är därför kostsamt, kanske för kostsamt, att senare ändra till dubbelspår.

Vi sitter nu fast i Norrland med enkelspår och utan flygförbindelser. Vi har inte ens en fungerande järnväg som kunnat ta över godsleveranserna från landsvägen. Än mindre har vi fungerande kustsjöfart, eftersom socialdemokratin medvetet slog ihjäl den för att gynna arbetstillfällena i bilindustrin - eller industriägarna - indirekt förmodligen sig själva och/eller sitt parti. Vi har en uttjänt gammal stambana några mil in i landet som ökar driftskostnaderna och hackas sönder av socialhjälpsexpressen mellan stålverken.

En följd av enkelspårslösningen är större risk för tågkollisioner. En annan är längre restider eftersom möten måste inväntas på bestämda platser, vilket också ökar sårbarheten vid störningar. Att det blir längre restider har förmodligen större betydelse på Norrland än på andra sträckor beroende på de långa avstånden. Det blir extra tydligt när det inte går några flyg. Då blir en Stockholmsresa för en norrbottning en flerdagarshistoria. Banan blir även ineffektiv när möten måste arrangeras. Det begränsar nämligen möjligheterna till tätare tidtabell.

Så framtiden i Norrland ser ut som dåtiden i revolutionens Ryssland, så som den skildrades av regissören David Lean 1965, i filmatiseringen av Boris Pasternaks episka romantiska krigsdrama ”Doktor Zjivago” med Omar Sharif, Julie Christie, Geraldine Chaplin, Tom Courtney, Rod Steiger och Alec Guinness i de viktigaste rollerna. Filmen hade, och har, helt underbar musik komponerad av Maurice Jarre, som bland annat skrivit musiken till Ghost och Lawrence av Arabien. Men det var nog bara musiken och kärlekshistorien som var vacker. Resten var ganska beklämmande. Filmen är ett mästerverk som vann 6 Oscar 1966. Det kunde lika gärna ha blivit fler, men det den skildrar vid sidan av den romantiska kärlekshistorien är den misär som blir följden för människorna av dåraktiga och inkompetenta politiska och byråkratiska beslut.

Löfvens tåg susar förbi efter timmar av väntan - samhället står stilla

I ett avsnitt tvingas tåget med de vanliga människorna in på ett stickspår längs transsibiriska järnvägen, utan förklaring. Efter lång väntan passerar bolsjevikgeneralen Strelnikovs privata tåg i hög fart. Han vågar inte resa med andra på grund av risken för att någon eller några av medborgarna kan vilja göra upp räkningen för politiska skurkstreck. Så kanske vi andra får stå och vänta på stickspåren när Löfven eller hans kommande efterträdare behagar susa förbi. Framtiden för ingen förbättring med sig när flygen inte går och järnvägen i bästa fall drivs som under Ryska revolutionens dagar. Samhället blir ineffektivt, levnadsstandarden sjunker och välfärden hotas när folket får stå och vänta på stickspåren på att Strelnikovs - förlåt - Löfvens tåg susar förbi.

Löfvens tåg har passerat - samhället står fortfarande stilla

Peter Wolodarski uppmärksammar i en ledare i DN osäkerheten om flygets framtid. Det är intressanta frågeställningar. Det är inte självklart att flyget återgår till det normala i en framtid med överbefolkning och pandemier. Särskilt inte om tillverkarna envisas med att göra planen automatstörtande. Jetplan och täta tidtabeller kors och tvärs över världen passar sällsynt illa med pandemier. Och vi vet ingenting om hur många gånger och i hur farliga former ens Corona ska komma tillbaka. Hur länge kommer det till exempel att ta för viruset att vandra igenom Afrika, Asien och Sydamerika och hur kommer det att påverka möjligheterna att flyga?

De billiga resorna kan nog visa sig tillhöra en svunnen tid? Ganska många turisthotell kan visa sig bli stående öde? Kanske inte så många som man skulle kunna tro, eftersom turismen kan förväntas ändra karaktär. Vi kommer att göra kortare resor. Charterresorna, sådana de var i massturismens början, kan kanske förväntas uppleva en renässans. Bizjetarna blir fler och de billiga bizjetarna som höll på att utvecklas för 10-15 år sedan kanske finner sin marknad nu? Fattigare folk stannar hemma eller åker Inte längre än de kan och orkar åka med buss eller tåg. De som överlevt regeringens flockimmunitetskampanj...

Järnvägarna som projekteras mellan Europa och Asien kan få fart, om de kan utformas så att de inte blir likadana smittspridare som kryssningsfartygen. Kryssningsfartygen kanske kan byggas om så att de inte smider spritta som nu. Kanske ersätts långa flygresor i viss mån av långa kryssningsresor - om de kan göras säkra ur smittskyddssynpunkt. Kanske åker man redan i den nära framtiden tåg till Grekland och Spanien samt båt till USA? Som det var innan de stora snabba långfärdsplanen utvecklades?

Man har lite att jobba med för att få transkontinentala tågförbindelser att fungera. De låter sig inte förenas med att exempelvis tyskar och fransmän ännu misstror varandra i så hög grad att man inte vågar skicka sina järnvägsvagnar över gränsen för att man är rädd att inte få dem tillbaka. För inte så länge sedan var misstron uttalad för att det skulle gå som det gick för finnarna när de betalade krigsskadestånd till Sovjetunionen, skickade varorna på nya järnvägsvagnar och fick tillbaka rishögar.

Lösgodisköpare?

För att få tiden att gå på långresan får man köpa lösgodis, men kanske inte i dagens helt öppna lådor. Det blir nog ganska snart en ny sorts kärl som är slutna och töms nedåt. Man kan väl också misstänka att många öppna diskar med sallader och färdigrätter snart hör till en svunnen tid och ersätts av portionsförpackad eller betjänad försäljning. Jag har hela tiden förundrat mig över att någon tycker att det är en bra idé att Kreti & Pleti ska gå och gräva själv i bufféerna med sina skitiga händer och kläder och utan skydd - Corona eller ej. Det är ett typiskt exempel på att rationaliteten drivits för långt och resulterat i ett omdömeslöst upplägg.