.
På fråga från Svenska Dagbladet berättar styrelseordförande Anders Sundström i Swedbank att han själv tog beslutet att polisanmäla vd:n Michael Wolf. Det vill säga utan att ta upp frågan med de övriga styrelsemedlemmarna i banken. De övriga ledamöterna har således ingen funktion i ”Sundströms” bank. Ordföranden bestämmer allt. Så går det möjligen till i Anders Sundströms värld, men det är inte förenligt med aktiebolagslagen. Enligt lagen ska styrelsen diskutera och besluta om en sådan sak vid ett styrelsemöte. Om inte någon av dem vill bli stämd för att ha skadat företaget och aktieägarna.
Men Sundström struntade i styrelsen. Ändå gick det åtta(!) dagar från det att ”visselblåsaren” Anders Sundström informerade styrelseordföranden Anders Sundström, det vill säga sig själv, om att vi nu har chansen att polisanmäla vd:n Michael Wolf och sabla ned honom. Allt sannolikt i syfte att ställa finansinspektionen inför fait accompli. Att hindra FI från att avsätta honom eftersom det skulle innebära att ställa banken utan ledning, då han nyss skyndat sig att sparka vd:n för att skydda sig själv.
Vad har styrelsen egentligen för uppgift i en av våra största banker? Inte för att jag för en minut tror att styrelsen skulle ha civilkurage att gå emot Sundström eller ens våga ställa obekväma frågor. Han har förstås i vanlig ordning försett sig med en styrelse uteslutande bestående av ryggradslösa mähän som han kan snurra upp efter eget gottfinnande. Men det ska ändå inte gå till så. Karlen är uppenbart olämplig att vara ordförande ens på ett litet kommunalt svindlarföretag i Piteå. Naturligtvis ännu olämpligare att vara ordförande i en stor nationell bank.
Sundström försvarar sitt beteende med att han blivit rådd av sina juridiska rådgivare att inte informera den övriga styrelsen på grund av yppandeförbud. Yppandeförbud kan man under vissa omständigheter bli ålagd. Men man kan inte vara begränsad av ett yppandeförbud innan det ens finns något rättsärende. Och under inga som helst omständigheter kan det hindra någon att informera sig om ett ärende eller att i ett bolag vilket styrelsen gemensamt företräder, diskutera om man ska ge in någon anmälan över huvud taget.
Endast under mycket speciella omständigheter kan Swedbanks advokater - som tycks uppfatta saken som att de är Sundströms advokater, med rätt att fakturera Swedbank - ha gett honom ett sådant råd. Det är om han mer eller mindre tydligt bett dem göra det. Många av landets advokater är ju ryggradslösa guldsotsdrabbade skurkar som är beredda att intyga att Månen är en stor grön ost - om man betalar tillräckligt bra.
Om man ger in en anmälan är det inte för att någon är skyldig. Möjligen är det för att någon kan misstänkas vara skyldig. Men i Anders Sundströms förvirrade värld är det kanske ingen skillnad - om det är han själv som ger in anmälan. Gudarna ska veta att så förhåller det sig åtminstone i Norrbottens län. Kommer det propåer från Anders Sundström om att man ska sätta ett företag som aldrig existerat i konkurs, för att sopa igen spåren, så nog försätts det i konkurs i Norrbotten. Som i fallet Obol exempelvis. Friande eller fällande dom avkunnas med samma precision som någonsin med kejsarens tumme i antikens rom. Statstjänstemän av varierande rang står i kö för att vittna falskt, fabricera bevis och begå rättsövergrepp - tro mig, jag vet av egen erfarenhet hur packet arbetar.
Karlen är uppenbarligen en långt mycket mer driven och beräknande bedragare än någonsin Paolo Macchiarini. Den uppmärksammade forskaren fick mycket långt gående och tragisk inverkan på några människors liv. En omdömeslös, eller kanske inte ens frisk ordförande på en av våra största banker har potentialen att förvandla livet till ett helvete för hundratusentals människor och är naturligtvis beredd att gå igenom stora svårigheter för att mörklägga sitt pyramidspel. Spelar ingen roll om det gäller bankspararnas medel, försäkringsspararnas medel, fackföreningsspararnas medel, herrelösa kooperativa företag eller Vattenfall som maktberusade dårar skickade ut för att erövra världen, med numera känd om än inte slutsummerad katastrof som ett brev på posten. Och det är just desperationen och hänsynslösheten som gör honom farlig.
Karlen är en kringvandrande nationell ekonomisk atombomb vars stubin brinner sedan länge. Finns det verkligen inte omdömesgillt folk kvar i landet, som har civilkurage att släcka stubinen och desarmera bomben innan det är försent?
Södertälje söndagen den 14 februari 2016
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar