.
Om det som hände med gas- och signalledningarna mellan Finland och Estland hade hänt i Sverige, skulle jag inte varit det minsta förvånad. Men att det nu har hänt i Finland förvånar mig storligen. Låt mig gissa att många höjdare - och andra - i Finland nu har skammens rodnad på sina kinder.
Finland gick med i NATO av fullt begripliga skäl. Svårare att begripa är att finnarna tycks ha trott att saken därmed var klar. Bara att luta sig tillbaka och njuta av livet…
I efterhand visar det sig att man har kunnat - eller hade kunnat - följa ryska fartygs härjande runt viktig finsk undervattensinfrastruktur i två dagar utan att det har ringt några varningsklockor. Det tyder på att även finnarna numera är fredsskadade.
Det finns mycken annan infrastruktur som, av allt att döma, också är både oskyddad och saknar övervakning trots att de uppenbart är potentiella måltavlor för Ryssland, eller för andra intressen som önskar förvärra motsättningarna.
De problem som Finland uppenbarligen har nu är ändå knappt förnamnet på de problem som exempelvis Sverige har. Jag dristar mig att tro att Finland nu kommer att identifiera problemet och vidta adekvata åtgärder.
Även Sverige kommer att vidta åtgärder, men inte ännu. Först måste situationen bli mycket värre. Därefter kommer Sverige - möjligen - att lägga ut tillsynen och skyddet på entreprenad till ryska företag, ägda via 30 brevlådeföretag långa kedjor, som involverar Cypern, Gibraltar, Jungfruöarna och Bahamas. Efterhand som det som uppenbarligen komma skall verkligen inträffar, kommer de överavlönade pratkvarnarna att stå i kö för att uttala att ”jag såg det inte komma!”
Falun torsdagen den 12 oktober 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar