Dags att befria oss från bankmyterna

.

Ända sedan den stora depressionen på 1930-talet, har vi och våra ofta svaga och opinionskänsliga, och därför lättskrämda och lättmanipulerade politiker, av inflytelserika finansintressen inpräntats, att bankerna inte kan tillåtas gå i konkurs. Att den stora depressionen orsakades av att bankerna gick i konkurs. Att depressionen, i framför allt i USA bringades att sluta av Roosevelts New Deal. Att depressionen blev djupare än nödvändigt av att bankerna tilläts gå i konkurs.,

Allt detta är fel och resultatet av en medveten och lögnaktig propaganda med ett egoistiskt uppsåt och med sitt ursprung i bank- och finansintressen.

Den stora depressionen på 1930-talet orsakades, ungefär som den som vi nu är på väg in i, av en banksektor som löpt amok. En banksektor i vilken hederlighet blev ett främmande begrepp. Då som nu blev det inte möjligt att tydligt se hur tillståndet var i enskilda banker. Depressionen på 1930-talet hävdes inte av Roosevelts New Deal. Möjligen mildrades dess verkningar av att många sysselsattes i hjälpprogram samt av Roosevelts positiva och humanistiska budskap som gav många människor hopp. Men det skedde till priset av att människor sysselsattes i ineffektiva statliga hjälpprogram som istället förlängde depressionens verkningar. Depressionen avslutades istället genom rustningen under andra världskriget. Först 1942 kan man anse att USA hade kommit ur depressionen. USA:s insteg i andra värdskriget blev politiskt möjligt genom den läggmatch som det amerikanska maktetablissemanget gjorde i december 1941 när man trots vetskap om en förestående japansk attack valde att låta japanerna genomföra attacken. Allt för att kunna vända den politiska opinionen i USA. Möjligen kan man i efterhand ha varit förvånade över hur effektiv den japanska attacken den 7 december 1941 mot Pearl Harbor visade sig bli. Men den fyllde i vilket fall sitt syfte, ur både japansk och amerikansk maktpolitisk synvinkel.

Så kraftig har finansintressenas lobbyverksamhet varit, att bankverksamhet utvecklats till legaliserat tjuveri med lagens stöd. Då och då sveper en våg över världens länder vid vilken bankerna, med lagens stöd och statens hjälp, plundrar sina lånekunder. Att det kan förekomma beror på att banklobbyn med mutor och hot lyckats försvara en orättfärdig riskfördelning mellan lånekunder och långivare. Om banken lånar ut pengar mot god säkerhet och säkerheten, oavsett skäl eller vållande, försämras står låntagaren för hela risken. Det blir fritt fram för banken att plundra låntagaren genom försättande av låntagaren i konkurs och genom övertagande av panten. Även om man vet att säkerhetens försämring bara är mycket tillfällig. Det ger banken motiv att så fort som möjligt ställa låntagaren på bar backe för att komma över panten innan den återvinner sitt värde. Det blir till och med en god affär och ett starkt motiv för banken för att skapa obalanser i ekonomin i syfte att åstadkomma svårigheter för låntagaren.

Detta kan dessutom ske helt riskfritt eftersom den ohederliga alliansen mellan bankerna och politiker, i stort sett oavsett deras politiska färg, sett till att banken får tillgodogöra sig vinsten när det går bra och garanteras att med hjälp av skattebetalarnas medel få sitta i orubbat bo när det går dåligt. Bankerna har därför inget intresse av en god och stabil ekonomisk utveckling utan drar istället nytta av en turbulent utveckling som kastar bankens kunder mellan ytterligheter.

En klokare, hederligare och rimligare riskfördelning vore naturligtvis att långivaren, som tillförsäkras säkerheten, också står med risken istället för att låntagaren gör det. Långivaren ska inte ha rätt att avkräva låntagaren mellanskillnaden om säkerheten försämras. I så fall får bankerna eller långivaren andra, motsatta incitament än idag. Med en sådan riskfördelning blir det svårare för långivaren att som idag uppsåtligt plundra låntagaren. Det blir också i långivarens intresse att värna värdet av panten. Ett särskilt skydd med ett långt gående ansvar för långivaren bör utformas för goda säkerheter som är lågt belånade så att inte en låg skuldsättning möjliggör för långivare att plundra låntagaren på sätt som är brukligt idag. I slutändan ska säkerhetens syfte vara en garanti för långivaren att under ansvarsfullt agerande få tillbaka sina utlånade pengar även om låntagaren själv inte kan betala.

Någon kan invända att kapitalägare med ett sådant system skulle välja att inte låna ut dem. En sådan invändning är naiv menar jag. Självfallet skulle många av våra finansiella aktörer, ingen nämnd och ingen glömd, reagera med besvikelse om möjligheten att plundra sina låntagare begränsas och ersätts av ett egennyttigt behov av ett samhällsnyttigt agerande. Men ingen skulle i slutändan vilja sitta med pengarna overksamma i en pengakista.

Det problem som vi har nu, i det korta perspektivet, är en, förmodligen global depression förenad med en eventuell monetär kollaps. Den är en direkt följd av ett gemensamt intresse hos finansaktörer och politiker att dölja rådande läge orsakad av fri interbankskuldsättning och diffusa finansiella produkter som gör det omöjligt att utreda enskilda bankers ställning.

Banker bör, menar jag, bara få finansiera sig genom aktieutgivning och obligationslån samt, genom mindre utjämnande krediter hos riksbanken. Hela den här djungeln av hel- och halvkriminella finansiella produkter och diffusa paket med ogenomträngligt innehåll bör bankerna förbjudas att äga. Det ska vara möjligt att för bankens sparare att bedöma bankens situation och bestämma sig för att rösta med fötterna om bankens affärer blir allt för vidlyftiga. Den enda reningsfunktion som fungerar och kan hålla bankväsendet frisk är att spararna återförs ansvaret för sina pengar. Otydlig redovisning av bankens läge bör resultera i ökad risk för en bankrusning. Då blir det ordning på banken.

Så kommer det nog att bli också. Men mycket tyder på att vi först måste gå omvägen via global bankkollaps, monetär kollaps och statsfinansiella bankrutter med stor social nöd och oro i kölvattnet och kanske även giljotiner.

Det borde inte behöva vara så svårt att undvika men korruption och oheliga allianser mellan politiker, högre tjänstemän och finansvärldens aktörer är ett starkt kitt och ett brödraskap som få tillåts dra sig ur utan ett föregående sammanbrott som i ett slag ändrar alla spelregler, eller som inför spelregler.

Bankrusningar är inget ont, de är inte ens något nödvändigt ont, de är istället något nödvändigt gott som bör utlösas lättare och tidigare så att det blir slut på dessa ideliga ekonomiska katastrofer som kriminella bankirer, politiker och tjänstemän ständigt åstadkommer.

– återinför bankrusningar snarast så att vi kan få ordning på ekonomin!

Gulag-Kolmården lördagen den 19 maj 2012
Mikael Styrman
.

Clintons blåljuskramande stalker

.
Hur lyckas Hillary Clintons stab hantera hennes servila svenska stalker? Finns det tillräckligt med uppgifter som han kan sysselsättas med så att hon inte upplever honom som ett flugpapper som har fastnat i håret?

Kändis- och kamerajakten tar sig de fånigaste uttryck: Robinson, Big Brother, jakten på Hillary Clinton osv.

Så patetiskt att våra politiker decimerar sig själva till kändisjagande och blåljuskramande Cat Walks-freakar.

Gulag-Kolmården onsdag den 23 maj 2012
Mikael Styrman
.

Skicklig utbildningsintrig

.
Allt sedan Palmes tid har svenska lärare berövats sina möjligheter att hålla ordning i skolklasserna, så att elever som vill göra det inte längre kan studera. Så genomgripande har kulturrevolutionen varit, att den som argumenterar för att en lärare ska ha möjlighet att hålla ordning i skolklassen, utan bli åtalad för att ha försökt, omedelbart stämplas som någon sorts vettvilling eller förespråkare för organiserad barnmisshandel.

Sedan följde Göran Perssons kommunalisering av skolorna. Måhända var propositionen undertecknad med någon av hans många pseudonymer?  Kanske i så fall ”Sopgubbe 48” eftersom en lärare, åtminstone numera, värderas lägre av arbetsgivaren än en sopgubbe. Och effekten har inte låtit vänta på sig. Skolorna utbildar numera i allt högre grad hel- och halvanalfabeter samtidigt som de producerar utbrända lärare.

Och nu har av allt att döma verket krönts av Gällivare Tingsrätt som konstaterat att en lärare dessutom får räkna med att tåla stryk…

Vad återstår för 68-vänstern att göra för att fullborda den svenska kulturrevolutionen innan haschångorna skingras? Tömma städerna och jaga ut befolkningen på landsbygden anförda av Pol Pot-kramaren Birgitta Dahl?

Gulag-Kolmården onsdag den 23 maj 2012
Mikael Styrman
.

Skicklig integrationsintrig

.
I kölvattnet på Uppdrag Gransknings program om konflikten mellan svensk kultur och islamsk kultur, bland annat i fråga om synen på kvinnan och imamernas dubbelspel, följde en debatt i SVT:s Aktuellt.

Mången svensk måste ha satt kvällsfikat i vrångstrupen när den livserfarne integrationsministern Erik Ullenhag (fp) flaggade för att muslimerna skulle kunna få statliga bidrag för att utbilda imamerna i vad de redan vet. Att svensk lag och islamska regler är i uppenbar konflikt med varandra och muslimer i hög grad struntar i svensk lag när så är fallet.

Säkert trodde många att Ullenhag var både lättlurad och dum i huvudet. I själva verket tror jag att Ullenhag spelade sina kort skickligt och lyckade lura muslimerna att hugga på kroken som agnats med ett fett bidrag till ”utbildning av imamer”. Den kroken svalde de med hull och hår och det stämde bara allt för väl med många svenskars fördomar mot muslimer som bidragshungriga utnyttjare av systemet.

Föga anade muslimerna att den svenska politiken har lyft upp ena foten i luften i migrationsfrågan och bereder marken för att kunna sätta ned den i trygg förvissning om att det kan ske utan att trampa på en mina. För att våga sätta ned foten måste svenskarnas naiva syn på invandringen, grundlagd före Palmes tid – när vi var ett av världens rikaste länder – förändras så att inte den politiska karriären äventyras genom att man, med rätt eller orätt, blir utsatt för rasistdrevet i media.

Muslimerna gjorde verkligen självmål men det är inte så konstigt för Ullenhag spelade verkligen rollen av lättlurad och dum i huvudet mycket övertygande.

Men vilken psykopat har tänkt ut taktiken?

Gulag-Kolmården onsdag den 23 maj 2012
Mikael Styrman
.

Inte nödbedda att gasa på

.
Den nya franska presidenten Hollande har tagit initiativ till en kampanj för att Europas politiker inte skall sanera sina respektive länders ekonomier utan istället gasa på för att skapa tillväxt. Det är just genom att gasa på för att skapa tillväxt som det nuvarande skuldberget byggts upp.

Föga förvånande tycks en del Europeiska politiker inte vara nödbedda att istället för att leverera beska besparingspiller till sina väljare gärna byta fot och blåsa in solsken i ändan på dem. Och Obama, som själv gärna vill bli omvald snart hejar på. Det är samma framgångsrika koncept som han själv använt för att både mångdubbla USA:s skuldberg, trygga bankgangstrarnas positioner samt få den amerikanska ekonomin att fortsätta gå på knäna.

Skuldberget ska således saneras med mera skulder. Varför blir jag inte förvånad?

- Lycka till och se upp för giljotinerna!

Gulag-Kolmården onsdag den 23 maj 2012
Mikael Styrman
.

Varför finns NATO?

.
NATO bildades en gång för att organisera, det som då upplevdes som den fria, världens försvar mot den galne och hänsynslöse socialisten Stalin och hans förmodade ambitioner, att likt sin tidigare bundsförvant Hitler lägga under sig, och förtrycka, större delar av världen.

Och så länge som Sovjetmakten och järnridån fanns kvar kan organisationen eventuellt ha haft ett berättigande. Men det är länge sedan de fiender som föranledde NATO:s bildande upphörde att existera. Ja, det är länge sedan som NATO har haft någon fiende över huvud taget.

Men organisationen biter sig fast i de amerikanska skattebetalarnas plånbok som en fästing, fast den inte behövs. Det här bör Obama göra någonting åt medan han uppfyller sina många olevererade vallöften. NATO bör upplösas och alla dessa militära funktionärer och strategiska rådgivare och analytiker med mera, som gömmer sig i organisationens lönelistor, bör antingen återgå i arbete eller skickas till arbetsförmedlingen.

De behöver inte leka krig längre eftersom det inte finns någon fiende. Om man inte löser upp organisationen finns det stor risk för att de provocerar fram någon fiende i någon barfotanation som man tror sig kunna rå på eller i någon förhållandevis oskyldig folkgrupp. Det kan ske som Hitler gjorde med sitt iscensatta falska angrepp mot Tyskland, vid vilket ett antal kriminella dödades och ikläddes uniformer för att lura omvärlden att Polen hade anfallit Tyskland. Alternativt kan det ske genom ett på liknande sätt arrangerat angrepp på World Trade Centers efterträdare. Gudarna skall veta, att det vore inte första gången något sådant sker i USA. Det är farligt för mänskligheten att ha så mycket psykopater undersysselsatta och under press att hitta på något fanstyg för att motivera sin existens.

Om inte Obama förmår driva frågan i USA bör i alla fall de konkursmässiga Europeiska länderna dra sig ur organisationen för att spara onödiga utgifter och för att försvara världsfreden. Vi har ändå FN och det räcker gott med det.

Gulag-Kolmården onsdag den 23 maj 2012
Mikael Styrman
.

Vapenkrämare på Warszawapaktsmöte i Chicago?

.
Vad gjorde Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt på Warszawapaktens Efterträdares möte i Chicago i veckan? Ja, att Carl Bildt skulle vara där var ju närmast självklart. Matte var ju där. Men vad gjorde Fredrik Reinfeldt där? Varför höll han tal? Och varför söker sig Sverige till NATO nu?

Sverige är inte med i NATO. Det är den officiella hållningen. Sverige har endast ett nära samarbete med NATO, som man uppenbarligen strävar mot att ska bli ännu närmare. Men bland i stort sett alla andra svenskar är uppfattningen att Sverige verkligen är med i NATO men hycklar om saken.

Och varför ska Sveriges samarbete med Nato bli starkare nu? NATO har ju inte längre någon fiende som man ska försvara sig mot. Alla är ju numera med i NATO eller partners till NATO.

Att intensifiera NATO-samarbetet nu blir ungefär som om alla fotbollsintresserade skulle bli medlemmar i Hammarby, om Hammarby var den enda klubben som fanns kvar. Och hur intressant skulle det bli? Med en liga som består av ett enda lag. Tänk er att Laget samlas till match och ställer upp sig för spel. Läktarna dignar av supporters som ser fram emot en spännande fotbollsmatch. Alla är ju numera med i Hammarby. Och så finns det inget motståndarlag. På den andra planhalvan finns inga spelare. Motståndarlagets mål gapar tomt.

Hur blir det då? Blir det Walk-Over? Eller blåser domaren igång matchen? I så fall gör ju mest troligt Hammarby mål och senast då är matchen slut. Inget motståndarlag finns som kan göra avspark. Eftersom det här är en jämförelse med NATO finns alltid möjligheten att Hammarby skjuter utanför. Då slutar matchen oavgjort eftersom det inte finns något motståndarlag som kan sätta igång spelet igen. Så det är vad klubben har att vänta sig: seger med ett-noll eller oavgjort noll-noll, utan match.

Hur nöjda kommer klubbkassören och styrelsen att vara då? Och hur nöjda kommer fansen att vara som finansierar klubbens verksamhet? Det är klart att klubben behöver få till ett motståndarlag som man kan spela mot. Annars sinar intäkterna.

Och så är det med NATO också. Och med fansen, det militärindustriella komplexet, som finansierar spelarnas höga löner. Och Hammarbyspelarnas situation är jämförbar med de många korrumperade politikers och höga tjänstemäns situation, vilka i verkliga livet lever gott på mutor från krigsindustrin.

Det är klart som korvspad att NATO behöver få till en fiende som man kan kriga mot. Erfarenheterna av NATO:s, eller USA:s, stridsduglighet är dock inte de bästa. I Vietnam fick man storstryk av barfotakrigare. I Somalia kom man knappt igång med slaktandet innan man smet iväg med svansen mellan benen. Irak lyckades man ödelägga totalt utan att uppnå några framgångar av betydelse, annat än att USA blev märkbart mer konkursmässigt. Och Afghanistan - ett av väldens mest underutvecklade länder, på ungefär samma intellektuella och välståndsnivå som Europa under medeltiden – är man nu på väg att fly med svansen mellan benen, lämnande sin korrumperade marionettregering åt sitt öde. Visserligen säger man sig lämna ekonomiskt stöd åt sina kumpaner även efter flykten. Men det är lätt att lova stöd av andras pengar för en regim som gjort sitt land så konkursmässigt att det snart inte längre kan föda sin egen befolkning – med eller utan stulen olja.

Varför i all världen är Sveriges regering på NATO-möte i Chicago och slickar röv om det inte handlar om att slå vakt om egna mutor?

Varför ska Sverige medverka till att provocera fram krig med någon stackars folkgrupp för att hålla den amerikanska – och den svenska – krigsindustrin på gott humör?

Varför ska Sverige över huvudtaget ha en försvarsindustri? Visserligen föder den mutkolvar till politiker, men den ödelägger landets ekonomi och urgröper samhällskroppens moral. Den förvandlar polis, åklagare och domare till mutade oduglingar oförmögna att utreda och beivra grova brott. Den har fått journalister som gjort sitt arbete mördade i Hammarbykanalen. Den har gjort statssekreterare till mördare och fått krigsmaterielinspektörer knuffade framför tunnelbanetåg.

Det nuvarande systemet med låtsad reglering av vapenexporten är ju bara tillskapat för att ge politiker och höga tjänstemän möjlighet att vrida ur systemet höga mutor, vare sig motparten är krigsindustrin eller skattebetalarna. I bägge fallen i skydd av hemligstämpeln.

Varför måste Sverige överhuvudtaget ha en försvarsindustri? I en värld med en växande befolkning som skriker efter varor måste det finnas tusentals andra saker som vi kan tillverka i Sverige och sälja till resten av världen. Må vara att de inte skulle generera lika stor lönsamhet och lika mycket mutor. Men vi kanske kan låta ledande politiker roffa åt sig ur statskassan istället, som i Afrika, så behöver de inte gå omvägen via krigsindustrin. Då slipper vi alla fall deras mördande och deras moraliska ödeläggelse av statsapparaten. Och så slipper statstjänstemän och journalister som vill göra sitt jobb bli mördade av statstjänstemän som sätter mutorna i främsta rummet.

Måste verkligen Sverige ha en krigsindustri? Är det inte dags år 2012 att helt sonika förbjuda skiten och deras moraliskt förkastliga verksamhet helt och hållet?

Gulag-Kolmården onsdagen den 23 maj 2012
Mikael Styrman
.

Ett land av hycklare och självbedragare

.

Så sade han det, slutligen, efter månader, kanske år, av ångest fick han det sagt – Fredrik Reinfeldt. Han pratade om svenskarna som ”etniska svenskar” - som alla andra gör, och så att alla omedelbart begriper vilka han menar. Och den fisförnäma, självutnämnda, kultureliten med sin ångest inför att bli utpekade som rasister, som alla mobbare rädda för att själva bli utpekade, gick naturligtvis i taket.

Med vad skulle han ha sagt, Fredrik? Han kan ju inte tala i kod så att ingen i slutändan begriper vilken grupp han menar. Och vi ska väl inte behöva vara självutplånande så till den milda grad att vi måste gå omvägen via invandrarbegreppet för att omnämna de etniska svenskarna. Hur skulle det se ut om vi måste omnämna de etniska svenskarna som ”de icke nyligen invandrade svenskarna”. Om inte annat så blir det ju väldigt omständigt.

Finns det något ställe där orden är så laddade som i Sverige? Så laddade att de måste bytas ut, eller man måste glida på ordens betydelse. En städerska måste bli lokalvårdare, en sophämtare måste bli en renhållningsarbetare. Allt en följd av att sosseriets komplex gör att de själva inte respekterar ett väl utfört arbete. Alla måste bli chefer. Det respekteras. Även om det bara är en statlig chef på mellannivå som lyfter lön men undanhåller sig från arbete. Som egentligen borde vara arbetare eftersom det är sådana som saknas. Till exempel för att hålla järnvägsväxlarna rena från snö och is.

Vad blir nästa steg i den här parodin? Ska vi börja omnämna negrer som icke-vita eller mörkare vita eller ska vi ta steget fullt ut och kalla dem också för vita – kanske till och med ljushåriga vita, för att ingen ska känna utpekad eller utsatt för rasism? Eller blir kodordet krullhåriga vita, så att man efter bästa förmåga får försöka lista ut vad det handlar om? Och sedan, när kultureliten tror att ingen utomstående hör dem, skäller de som bandhundar på alla svartskallar och gör sitt bästa för att hålla det egna närområdet fritt från invandrade somalier eller afghaner.

Ett annat exempel är ordet barnfattigdom. Efter att ha hållit på Tyskland, och varit allierad med nazisterna, fram till avgörandet vid Stalingrad 1942 och därefter successivt blivit USA-vänliga anglofiler, var Sverige efter kriget intakt i ett sönderbombat Europa. Så svenskarnas handel med judiskt tandguld gjorde det gamla fattig-Sverige till ett av jordens rikaste länder. Och nu är alla på väg att bli fattiga igen. Men vi kan inte erkänna det. Vi kan inte erkänna att vi låtit kriminella politiker och tjänstemän slå blå dunster i ögonen på oss och plundra statskassan så till den milda grad att alla snart är fattiga. Det går bara inte. Så vi låtsas, med duperande politiker och media i täten, inte om att det verkligen har skett. Vi använder istället det mindre laddade, men mer uppfordrande ordet ”barnfattigdom”. Det gör det ljugande, hycklande och självbedragande svenska folket till det enda "rika" folket i världen som får fattiga barn.

Ett besläktat problem är hur vi blev ett land av oduglingar som behöver få kristerapi den dag vi plötsligt avkrävs att göra vårt jobb. Men det får bli i ett annat inlägg.

Gulag-Kolmården tisdagen den 22 maj 2012
Mikael Styrman
.

Skattebetalarna och Hamid Karzai

.
Igår, måndag den 21 maj, intervjuades Fredrik Reinfeldt på Warszavapaktens eftr  möte i Chicago. Vi fick då veta att Sverige vill fortsätta att skicka bidrag till Afghanistan lång tid framåt. Men framför allt fick vi veta att Sverige redan skickar en miljard kronor om året till den korrumperade Karzai-regimen i Kabul.

Samtidigt vet vi från rapporter i media att nära släktingar till Hamid Karzai gripits, och släppts, på flygplatser i mellanöstern, med dollarsedlar motsvarande hundratal miljoner kronor. Lyckligt ovetande om att Sverige skänker ettusenmiljoner kronor årligen av skattebetalarnas pengar till Karzai och hans kumpaner har i alla fall jag utgått ifrån att det var amerikanska skattebetalarnas dollar som förskingrades. På sätt motsvarande vad som pågick i Irak. Men denna information kanske kastar nytt ljus över saken?

Vad får egentligen Sveriges skattebetalare för de ettusenmiljoner kronor som årligen strös ut – officiellt i bidrag till regimen Karzai? Får vi någonting alls eller är det bara en förevändning för den grova organiserade brottslighetens plundrande av den svenska statskassan? På Palmes tid ”skänkte vi bistånd” till befrielserörelser i Afrika vilket partikoryféer sedan levererade med kontanter i resväska. Det som blev kvar sedan den svenska organiserade politiska brottsligheten tagit sitt vill säga.

Vad får vi för de ettusenmiljoner kronor som regimen Reinfeldt officiellt lämnar i bidrag till regimen Karzai i Kabul?

Och vart tar pengarna vägen?

Det har onekligen ett pris att bli lycklig av att få stå på läktaren och sjunga nationalsången och det tas nog inte bara ut via biljettpriset…

Gulag-Kolmården tisdagen den 22 maj 2012
Mikael Styrman
.

Håll egoismen i schack

.
Ibland får man läsa någonting som känns som att någon annan klätt ens egna tankar i ord och dessutom fyllt i de där sista saknade pusselbitarna.

En sådan känsla fick jag idag, måndagen den 21 maj 2012, när jag i Dagens Nyheter, på sidan 5 i papperstidningen, läste vad den amerikanska författaren, journalisten och fristående kolumnisten David Brooks skrivit under rubriken ”Håll egoismen i schack”.

Just det här fenomenet har vi diskuterat mycket. Hur det har blivit så att opinionsundersökningar är en ständigt pågående verksamhet, om inte med dagliga resultat så åtminstone veckovisa. Politikers popularitet ska ständigt mätas. Och de ska anpassa sitt regerande till en ständigt pågående popularitetstävling. Och myndigheter, rättsväsende mm tvingas följa med: katten på råttan, råttan på repet osv.

Vem kan regera ett land under sådana premisser? Det går ju inte att regera ett land så att alla hela tiden ska hållas på gott humör. Och politiker ska inte styras med köpta opinionsundersökningar vars frågor och svar, eller mätresultat, färgas av beställarens generositet, synligt eller osynligt – som nu. Någon jävla ordning måste det vara, för att citera den gamla kommunistledaren C H Hermansson.

Gulag-Kolmården måndag den 21 maj 2012
Mikael Styrman
.

Facebook och verkligheten

.
Inte utan både bestörtning och häpnad har jag, som många andra, bevittnat börsintroduktionen av Facebook.

Mot bakgrund av rådande läge i världsekonomin och Facebooks hittills demonstrerade affärsmodell får man nästan se Facebooks börsintroduktion som ett utslag av människokärlek. En osjälvisk kapitalöverföring på 750 miljarder kronor från människor som inte behöver dem, eller i alla fall inte får bestämma över dem själva, till människor som alldeles säkert uppskattar dem mer.

Det är märkligt hur vi som vuxit upp med, eller nära, kontrollerande samhällen och med ofria människor på armlängds avstånd och som har kunnat se de smygande fascistoida instegen i vårt samhälle ser så annorlunda än våra barn på fenomenet Facebook och andra sociala medier, vilka skaffar sig alldeles för stor insyn i, och kontroll över, våra liv.

Av det kalla krigets respekt för vad en stark stat kan ta sig till ser man inte mycket hos de som är unga idag.

Det är nog vi som upplevt det kalla kriget som har svikit våra barn i det att vi inte tillräckligt varnat dem för det Orwellska samhället.

Idag ser de unga på framtidens Orwellska kontroll- och förtryckarorgan som en välsignelse. Som om det inte vore möjligt för en psykopatstyrd maktapparat att nyttiggöra sig Facebook med flera sociala media. Varför har det blivit så? Trodde vi, att det onda i världen skulle försvinna när det kalla kriget tog slut? Trodde vi, att de som byggt upp extremt lönsamma krigsindustrier, som skodde sig på av skräck styrda försvarsanslag, och därför var helt utan ekonomisk och annan kontroll bara osjälviskt skulle lägga ned sin verksamhet och tacka för sig? I så fall inser nog de flesta som har någonting under pannbenet nu hur det verkligen gick. Nu får vi ju veta att man är i färd med att placera ut kärnvapenrobotar runt det ”allvarliga hotet” Nordkorea. Ett land som knappt klarar av att få mat för dagen och som knappt kan skjuta robotar av historiskt ursprung, vilka donerats av västs militärindustriella komplex för att hålla skattebetalarnas försvarsanslagsflod rinnande.

För en som har ögon att se med och ett huvud att tänka med behöver det inte råda något tvivel om att många kommer att få anledning att bittert ångra sin en gång så naiva och positiva syn på sociala media och sin offentlighet med privata uppgifter.

Och Erich Hoenecker tittar förhoppningsvis uppåt från sitt helvete, med avund i blick, när han tvingas konstatera, att dagens sociala media har fått människor att frivilligt och gratis uppge och registrera, det som hans förtryckarstat förtvivlat fick spionera och skrämma sig till.

Den som lever får se hur många av dagens älskare av sociala media som kommer att få anledning att ompröva sin syn på dem för att istället se dem som sin fruktade fiende.

Gulag-Kolmården söndag den 20 maj 2012

Mikael Styrman

.

Kejsarens nya kläder

.

Ett havererat politiskt styre och dito rättsväsende uppskattade inte att Expressen visade hur lätt det är att få tag i vapen i Malmö.

Resolut bestämde man sig för att skjuta budbäraren som hade fräckheten att inför alla sina läsare ropa ”kejsaren är naken”.

Däremot går det bra att åklagare och poliser i Malmö till underpriser roffar åt sig beslagtaget gods.

En korp hackar ju inte på en korp.

Gulag-Kolmården lördag den 19 maj 2012
Mikael Styrman
.

Europas kameleonter

.
Europas politiker skiftar skamlöst färg, lika obesvärat som en kameleont som rör sig över ett landskap som ändrar karaktär.

Länge har man haft toppmöte efter toppmöte och beslutat att trycka mer euro och kasta i de bottenlösa brunnar som flera europeiska länder, och nära nog alla europeiska banker, utvecklats till.

Sedan har man bestämt sig för att sluta slösa och istället sanera nationalstaternas ekonomier, för att få nationalstaternas ekonomier i balans och inte riskera ett monetärt sammanbrott, med allt vad det innebär av ekonomisk förlamning, depression, misär och social oro.

Med knappt inledda saneringar av ekonomierna, och väl konfronterade med de förestående effekterna av besparingarna, ropar populistiska politiker genast på tillväxtskapande åtgärder. Som om uthållig och evig tillväxt vore möjlig i en värld som redan med råge lever över sina tillgångar och håller på att ödelägga jordens ekosystem.

Det är inte helt lätt att gasa och bromsa samtidigt, eller att både pissa och hålla igen. Man måste nästan bestämma sig för ettdera. Efter åratal av gasande för att hålla det hotande monstret lågkonjunkturen borta, med allt vad det innebär av missnöjda väljare, har den uppdämda men ändå annalkande lågkonjunkturen genom politiska katastrofbeslut förvandlats till det ovan nämnda och hotande monetära sammanbrottet.

Men Europas politiker gör sitt bästa, för att ändå balansera högt uppe på dynghögens topp, oavsett vilka konsekvenserna blir för väljarna. Väl medvetna om att det nästan inte kan bli så dåligt i Europa, att det inte ända är ganska varmt och torrt högst upp på dynghögen.

Europas politiker förenen eder – allt åt alla, nu meddetsamma!

Gulag-Kolmården lördag 19 maj 2012
Mikael Styrman

.

Bota sjukdomen istället för att dölja symptomen

.
Debattens vågor böljar. Fäller det ekonomiska lilleputtlandet Grekland eurosamarbetet? Debattörerna står i kö för att uttala sig om hotet från det lilla landet som hotar fälla den mäktiga och stabila europakten. Det är åtminstone det intryck man får när man följer debatten.

Men i själva verket är alltihop en pseudodebatt. För att slippa nämna det onämnbara, det europeiska bankväsendets och valutasystemets förestående kollaps, uppehåller man sig ängsligt vid symptomen, som om de vore själva sjukdomen.

Sjukdomen är inte att Grekland har lånat en massa pengar av europeiska banker, vilka man inte kan betala igen. Sjukdomen är istället att oansvariga bankfunktionärer lånat ut pengar inte bara till Grekland, utan även till andra länder. Dessutom att man lånat ut många gånger mer pengar till andra länder än till Grekland och att man har lånat ut dessa pengar fullt medvetna om att låntagarna inte kommer att kunna betala tillbaka pengarna.

Det har man gjort, för att vi är fångade i myterna från den stora depressionen på 1930-talet, som säger att banker inte kan tillåtas att gå i konkurs. Därför har bankerna kunnat låna ut alla dessa pengar lättvindigt. Det har varit ett politiskt önskemål att de skall lånas ut och politikerna har mer eller mindre tydligt, mer eller mindre frivilligt, accepterat att garantera bankernas existens och stabilitet.

Problemet är nu att det blir allt tydligare för var och en, att ett Europa på dekis inte kan garantera bankernas stabilitet. Att man i strävan att hålla bankerna under armarna håller på att orsaka en monetär kollaps.

Lösningen är inte att hålla på och lalla med skuldsatta länder som man, i utbyte mot personliga fördelar, vårdslöst försökt dränka med andras pengar. Lösningen är att separera betalningsväsendet från bankernas ekonomiska råttbon och därefter reformera bankväsendet. Att hålla korrupta banker under armarna är knappast förenligt med en sanering av bankväsendet. Det är endast förenligt med en konservering av problemen i bankväsendet för att de åter ska hemsöka oss från gång till annan.

Banker ska gå i konkurs när de förlorar kundernas förtroende. Kunderna ska ha ansvar för sina egna pengar. Bankrusningar är därför någonting gott. De håller bankväsendet friskt. Bankerna skall inte tillåtas bli större, eller mer insyltade i varandra, än att man med säkerhet ska kunna veta att den bank som missköts går i konkurs. Bara så kan bankväsendet hållas friskt och inte utgöra ett hot mot vare sig nationalstaterna eller befolkningarnas välstånd.

Gulag-Kolmården lördag  den 19 maj 2012
Mikael Styrman
.

Skillnad på skyddsmurar och potemkinkulisser

.
I media, och från olika förståsigpåare och politiker, får vi höra en förment insiktsfull diskussion om huruvida Europas politiker och finansvärld hunnit bygga ”skyddsmurar”, än mot Grekland, än mot Italien, Spanien och Portugal.

Något trovärdigt exempel på hur sådana ”skyddsmurar” skulle kunna se ut som skulle skydda övriga Europa mot dessa länder ges inte. Det är inte så konstigt eftersom det inte är dessa länder som är problemet.

Istället är hotet mot allas vårt välstånd ett genomkorrumperat och kriminaliserat bankväsende, vilket tillåtits bygga upp ett ogenomträngligt nät av interbanktillgångar och –skulder, obligationslån och avsiktligt diffusa och svårbegripliga finansiella instrument, som gör det omöjligt att avgöra bankväsendets ställning eller ens konsekvenserna av olika scenarier för individuella banker.

Det är det som är hotet mot oss. Det är inte vare sig Grekland, Italien, Spanien eller Portugal. Och mot det hotet går det inte att bygga upp några skyddsmurar. Det går däremot att, så länge det är vindstilla, hålla uppe vackra potemkinkulisser bestående av innehållslösa mediala floskler. Men när det väl börjar blåsa åker de all världens väg.

Faraonerna i det antika Egypten byggde mäktiga och imponerande statyer föreställande sig själva i bland annat Abu Simbel, för att skrämma hotande erövrare från Nubien på flykt. Fyratusen år senare har människan inte lärt sig mer än att vi försöker skrämma lågkonjunkturen, depressionen och det monetära sammanbrottet genom att uttala oss i tidningar om att vi minsann har byggt skyddsmurar mot dem, att det därför inte är någon idé att de försöker hemsöka oss. Trots att fyratusen år av ”utveckling” förflutit sedan Abu Simbel byggdes är människan ännu överraskande primitiv och enfaldig.

Är dessa politiska och finansledare verkligen de bästa som Europa kan ställa upp med? I så fall är mänsklighetens framtida förutsättningar minst sagt nedslående. Eller är det istället något fel på de rekryterings- och urvalsmetoder vi använder när vi utser våra ledare?

Gulag-Kolmården lördag den 19 maj 2012
Mikael Styrman
.

Naiva livstidsdömda svenskar

.
Vi som inte fann det mödan värt att titta på jätteviktig sport på TV igår kväll kunde istället titta på Kalla Fakta i TV4.

Vilken tråkig situation dessa naiva unga svenska pojkar hamnat i, eller försatt sig i. Av oförstånd måste man tro.

De anade nog inte hur starka och korrumperande krafter som ägnar sig åt sexhandel och trafficking i Filippinerna och andra länder. Kanske förstod de inte heller hur många poliser och höga tjänstemän, jurister och politiker som antingen har gratis klippkort eller egna ekonomiska intressen i sexhandeln eller lyfter mutor.

Den situation de hamnat i är mardrömslik. Att få bli politisk symbol för att man från Filippinsk sida gör någonting mot trafficking fast agerandet innebär motsatsen. Att staten försvarar de krafter som ägnar sig åt trafficking genom att använda svenskarna som falsk symbol för att man verkligen gör något åt saken. Tänk att kunna hamna i en sådan situation som innebär att de politiskt korrekta krafter som vanligtvis skulle kunna driva och bilda opinion i frågorna blir mycket svåra att vinna för sin sak och aktivera. Och att bli den filippinska statens symbol för att man gör något åt trafficking, trots att man istället, på den organiserade brottslighetens uppdrag, tar död på en farlig konkurrent, genom att tänja på lagstiftningen. En konkurrent som drev en konkurrerande, men långt ifrån lika hänsynslös verksamhet. Nog är det ett för högt pris att betala för aningslöshet och naivitet – även om ens näring varit i utkanten av vad de flesta kan acceptera – att sitta hela livet i filippinskt fängelse.

Gulag-Kolmården torsdagen den 17 maj 2012
Mikael Styrman
.

Religiös dubbelmoral ./. Politisk korrekthet

.
Med stigande förundran har vi kunnat följa de israeliska problemen som följer av en snabbt ökande arabisk befolkning i Israel. Så snabbt ökande faktiskt, att araberna i en inte avlägsen framtid kommer att vara i majoritet i Israel. Israelerna hyser därför fruktan inför vad det kommer att medföra för staten Israel, för deras religion, deras styrelseskick, kvinnans ställning osv. Föga anade nog de flesta att det även skulle komma att bli ett svenskt problem.

Vi har också kunnat se Marseille, och andra franska orter, tömmas på fransmän till förmån för, till stor del illegala, invandrare från Afrika. I kölvattnet på invandringen har följt en kriminalitet så grov att polisen inte längre åker omkring i polisbilar. De har fått ge plats för pikétbussar med tungt beväpnade poliser, vilka uppträder parvis. Alltid minst två bussar.

Fransmännen flyr inåt landet i fruktan för, bland annat, ligor som nattetid sprutar in gas i lägenheter och hus. Det vill naturligtvis ingen bli utsatt för. Och vem kan känna förtroende för att dessa gasinsprutande galningar klarar av att begå sina hemfridsbrott och råna sina offer utan att samtidigt döda eller för resten av livet skada sina offer?

I gårdagens Uppdrag Granskning fick vi veta att den muslimska befolkningen i Sverige nu är uppe i fyrahundra tusen. Det sades inte i programmet, men det har tagit oss tiotusen år att bli nio miljoner. Men på bara några år har muslimerna gått från några obetydliga tio tusen till fyrahundra tusen. Ingen upplyftande prognos över framtiden att dra ur de siffrorna ur svensk synpunkt.

Vi fick också i programmet belyst hur en islamsk stat kan fungera genom den medeltida diktaturen Saudi-Arabiens exempel. Saudi-Arabien som för övrigt har både mycket omfattande och ljusskygga affärer med den svenska statens skummaste gömmor och samtidigt finansierar moskéer i Sverige.

Många svenskar tycks vara i tron att de många invandrarna flyr från bland annat religiöst förtryck i sina hemländer. Så har även jag trott. Istället tar de sin religion, och sin underkastelsetradition med sig. Måhända något som tilltalar maktgalna psykopater i den svenska makteliten?

Muslimsk tro och sedvänja skiljer sig från svensk lag och sedvänja. På vanligt svenskt korrumperande sätt försöker den svenska staten dölja detta genom att betala statsbidrag till moskéerna. Bidragen betalas ut på villkor att de döljer sin dubbelmoral i förhållande till svensk lag och sedvänja. Det innebär att de officiellt säger sig följa svensk lag, medan de mellan skål och vägg uppmanar sina medlemmar att följa muslimsk sedvänja istället och strunta i svensk lag. På det här sättet kommer kvinnoförtryck och våldtäkter mm in bakvägen i det svenska samhället. Med svenska statsbidrags hjälp.

Denna dubbelmoral klädde man av på ett förtjänstfullt sätt i Uppdrag Gransknings inslag. Det var modigt tycker jag. Det hade jag nästan gett upp hoppet om att någonsin få uttala om svenska journalister.

Den efterföljande debatten mellan islamiska föreningen och integrationsminister Erik Ullenhag, i SVT:s Aktuellt, måste ha retat gallfeber på många svenskar som valde att se Uppdrag Granskning istället för TV-sport. Konfronterad med bedrägeriet och dubbelmoralen som ger moskéerna bidrag, och ställd mot en utslätad och färglös figur som den politiskt korrekte Ullenhag, blev det rena islamiska promenadsegern i Aktuellt. Summan av kardemumman tycks bli att Ullenhag ska skicka ännu mer bidrag till moskéerna. För att utbilda imamer. Som om det skulle vara en svensk statsangelägenhet att utbilda imamer. Och som om det skulle bero på utbildningsbrist att muslimska ledare prioriterar muslimsk sedvänja högre än svensk sedvänja. Nog måste man vara ganska så barnslig för att tro att det är så. Det beror istället på att muslimer inte respekterar oss. De tycker att vi är ett lättlurat folk med lättlurade ledare. Med sådana ministrar behöver nog inte folkpartiet några fiender. Och Sverige-Demokraterna hade en stor dag igår – tack vare Ullenhag & Co. Det blir jobbigt att kamouflera i de manipulerade opinionsmätningarna.

Gulag-Kolmården torsdagen den 17 maj 2012
Mikael Styrman
.

Att kunna skilja på orsak och verkan

.
SVT Text-TV rapporterar i dag, på Kristi himmelfärdsdagen, att IMF-chefen Christine Lagarde varnar för ”extremt dyra” konsekvenser om Grekland skulle tvingas lämna eurosamarbetet. ”Om Grekland lämnar euron skulle det slå hårt inte bara mot Grekland” säger hon vidare i en intervju för nederländsk TV, enligt samma källa.

Vidare rapporterar man om att världsbankens chef Robert Zoellick i en intervju för nederländsk TV varnar för konsekvenserna om Grekland överger euron.

Dessa båda uttalanden är minst sagt förvirrande och antyder att de båda som uttalar sig antingen förlorat fokus eller inte kan eller vågar nämna problemet vid sitt rätta namn. Kanske kan de inte skilja på orsak och verkan?

Det stämmer inte att påstå, att det blir extremt dyra konsekvenser av om Grekland lämnar euron. Att Grekland lämnar euron, vilket är så sannolikt att det gränsar till visshet, är istället en konsekvens av, och förmodligen den enda rimliga konsekvensen av, den förda ekonomiska och finansiella politiken i Europa – således verkan, inte orsak.

Orsaken är istället en ekonomisk och finansiell politik som kört i diket på ett flertal viktiga punkter. Redan grundidén bakom euron är befängd. En idé född av makthungriga politiker med syfte att skapa sig själva en maktbas och en plats vid de största av alla stora köttgrytor. Blotta tanken att det skulle fungera, att länder med olika ekonomisk politik och så olika ekonomiska förutsättningar som de Syd- och de Nordeuropeiska länderna, skulle kunna dela valuta, är lika stollig som den svenska fasta växelkursen var i början på 1990-talet. Medan Sverige i den värsta Palmeistiska yran backade flera procent per år och de länder mot vilka valutan var kopplad gick framåt flera procent per år, skulle växelkursen behållas fast, och försvaras, med numera känt resultat. Det kostade oss hundratusen svenska företag samt stora delar av vår industri och vårt välstånd och det skapade raka rör mellan dysfunktionella banker och statskassan, vilka ännu ödelägger Sveriges företagsnybildning.

Nej, Grekland behöver få en egen valuta som ger grekerna en rimlig konkurrenskraft gentemot övriga Europa. Och övriga Europa behöver hantera problemet som våra politiker skapat.  Nämligen att våra politiker för att tillförsäkra sig själva en plats vid köttgrytorna försökt ”köpa kvar” en skenande högkonjunktur, baserad på lånade pengar, vilka ett Europa på dekis inte kommer att kunna betala tillbaka. Vidare att bankerna tillåtits bli för få och för stora. Att bankerna, eller maffian, för det är det som det egentligen handlar om, tillåtits sylta in nationalstaterna och skattekassorna i sina affärer. Att Europas bankkunder ”befriats” från sitt ansvar för att ta ut pengarna från korrupta banker i tid. Att marknadsekonomin på detta sätt hindrats från att fungera varigenom problemen tillåts växa sig så stora, att vi är en hårsmån ifrån att allt slutar med en jättesmäll, som i så fall kommer att orsaka mycket stor social oro i bästa fall, i sämre fall även utbredd diktatur och ofred. Orsakad av ”fredsprojektet” EU.

Vad som händer i Grekland följs i Italien, Portugal och Spanien med flera länder. Och nästan oavsett vad som sker i Grekland kommer det att utlösa oönskade och svårhanterliga effekter i övriga nämnda länder, med mycket stora återverkningar på de senare.

Det som Europas politiska och finansiella elit sysselsätter sig med nu gällande PIIGS-länderna, kan liknas vid att världsdelens kockelit skulle ge sig på att förvandla en tunna surströmming till en Princesstårta. Och det vågar jag garantera att de aldrig skulle ge sig på. Det skulle nämligen omedelbart resultera i att de tvingas stänga sina respektive etablissemang.

Europas politiska och finansiella elit bör ägna sig åt det verkliga problemet. Att skilja det numera i hög grad kriminaliserade bankväsendet från statskassorna. Att reformera bankväsendet till mindre fristående banker vilka marknadsekonomins krafter kan tillåtas hålla friska. Att åstadkomma nyetablering av självständiga, lokalt ägda, banker – som det var på den tid bankerna fungerade. Att skilja på betalningsförmedlingsfunktionen och bankföretagens affärer. Det bör inte vara särskilt svårt om folkets väl och ve prioriteras högre, än ledande politikers relationer till maffian. Åtminstone de svenska bankerna har ju redan i hög grad upphört med sin funktion som betalningsförmedlare och hanterare av kontanter.  Den rollen har redan handeln ofrivilligt tvingats ta på sig. Det kan inte vara särskilt svårt att låta handeln helt överta rollen som betalningsförmedlare. Att den funktionen skulle nödvändiggöra att hålla korrupta och dysfunktionella banker under armarna är ett uppenbart ihåligt argument som man inte bör använda sig av, om man inte onödigtvis vill utsätta sig för andras ringaktning.

Europas bankväsende kommer att reformeras inom kort. Det kommer antingen att ske med politikens medverkan eller mot politikens vilja. Om det blir enligt det första alternativet blir det sannolikt skonsammare. Enligt det andra alternativet blir det möjligen med hjälp av giljotiner. Vilket man väljer är en smakfråga. Våra självupptagna blåljuskramande gratisätare har lite att fundera över.

Gulag-Kolmården torsdagen den 17 maj 2012
Mikael Styrman
.

Spel för kulisserna igen

.
Så har det varit våldsamt skådespel i Stockholm igen. Med betoning på skådespel och med spel för kulisserna.

Det är Lundin Oil som har haft bolagsstämma. Föremålet för det teatraliska skådespelet var, officiellt, frågan om Lundin Oil skulle tillsätta en oberoende granskare att utreda vad Lundin Oil har haft för sig i tredje världen, i Afrika närmare bestämt. Den inofficiella orsaken var frågan om att låta en oberoende granskare klara ut hur vår förre elevrådsordförande, statsminister, kronförsvarsminister, u-båtsminister och nuvarande utrikesminister, Carl Bildt, använt sig av sitt kontaktnät och sitt inflytande i tredje världen, för att hjälpa Lundin Oil, och sig själv, att komma över ”svartingarnas” olja.

Som skådespelets numera vanligt tillämpade inofficiella regler och reklambyråernas råd lyder och för maximal propagandistisk skadebegränsning, befann sig Carl Bildt lägligt i Etiopien, i de fängslade journalisterna Johan Persson och Martin Schibbyes sällskap. Han förnekar sig då aldrig. Nog är han både skamlös och gränslös. Så då vet vi i alla fall hur man får honom till Etiopien. Det finns alltså två sätt. Antingen håller man bolagsstämma i Lundin Oil och kräver granskning eller så skickar man Hillary Clinton till Etiopien.

Skådespelet hade i vanlig ordning och enligt dramaturgins krav förberetts genom att Folksams ägarrepresentant på bolagsstämmor, Carina Lundberg Markow hade varit ut i tidningarna, som vanligt, och krävt granskning. Sådana populistiska uttalanden brukar Carina LM göra inför bolagsstämmor, vare sig det gäller utredning av tveksamma oljeutvinningsmetoder eller chefslöner och bonusar. Men hon lägger sig alltid på bolagsstämmorna, som flickorna i Paris. Folksam, och hela ”rörelsen”, åtminstone psykopaterna i toppen, förlitar sig på att folket inte begriper vad som händer på stämmorna och om de begriper är i alla fall inte minnet längre än en hönas – eller åtminstone inte längre än till nästa större idrottsevenemang.  Och det ser ju väldigt bra ut när Carina LM säger ifrån ordentligt inför stämmorna. Även om hon sedan aldrig levererar när det blir skarpt läge, utan bara duperar Folksams ägare och kunder. Men uppenbarligen fungerar det eftersom metoden tillämpas gång efter annan.

Den här gången var det alldeles för fräckt, enligt min uppfattning. Man hade erforderligt röstetal, med bred marginal, för att rösta igenom en särskild granskning, men gjorde det ändå inte. Varför får man komma undan med detta? Vad är det som gör att journalisterna inte tar tag i frågan? Begriper de inte eller låtsas de inte begripa? Och om de inte begriper – varför är de då näringslivsreportrar?

Om de begriper men ändå inte rapporterar om saken – hur ser då belöningssystemet ut för de journalister och redaktörer som vackert tiger och mörklägger? Alla kan ju inte rimligen bli chef för Olof Palme-Centret.

En stor del av ägandet på Stockholmsbörsen utgörs av olika fonder. Det vill säga att aktierna egentligen är herrelösa. Det finns ingen fysisk person, ingen ägare som bevakar sina intressen. Istället finns det ett mähä som låtsas bevaka ägarintresset för andras aktier men som i själva verket inte gör det. Så gott som utan undantag är dessa ”ägarrepresentanter” mer intresserade av vad som är bäst för deras egna karriärer. De tar aldrig strid med bolagsstyrelser. Och särskilt inte i ett fall som Lundin Oil där de riskerar trampa en inflytelserik och skrupelfri politiker som Carl Bildt på tårna. En man som redan fått två svenska journalister satta i Etiopiskt fängelse och nu låtsas försöka hjälpa dem därifrån. I praktiken innebär denna, till övervägande del socialistiska ägarform, men till stor del skapad av ”borgerliga” politiker, att makten i bolagen ”ägs” av styrelserna. Därför ingen granskning i Lundin Oil. Men, vill vi ha det så?

Gulag-Kolmården onsdagen den 16 maj 2012
Mikael Styrman
.

Invandringspolitiken och verkligheten

.
Talade med två polacker som sitter av varsitt ”straff” här. Så här beskrev de sin situation, om de istället för att sitta i fängelse i Sverige skulle ha arbetat i Polen.

Arbete elva timmar per dag, utan pauser, alla dagar i veckan.  Lön 3000 svenska kronor per månad. Hyra för ett rum 1500 kr per månad. Hyra för ett hus om 2rum+kök 2500 kr per månad. El, värme och vatten ingår inte.

Om det är det alternativa perspektivet är nog kriminalvårdens 11 kr/h samt fri logi och tre mål mat per dag inte så tokigt.

Om det här är det polska alternativet – hur ser då det afghanska eller somaliska alternativet ut?

Och svenska domstolar dömer till straff för gruppvåldtäkt som närmast måste uppfattas som en belöning av många berörda. Det finns nog många som skulle kunna mörda för att få sådana förhållanden.

Och många svenskar tror att alla som kommer flyr från förtryck…

Nog kan det vara dags att vakna upp och fundera över hur framtiden i Sverige kommer att se ut – gärna innan situationen blivit akut.

Gulag-Kolmården onsdagen den 16  maj 2012
Mikael Styrman
.

Drachmer => Euro => Drachmer => Dadlar ?

.
Signalerna från Grekland är fortsatt att den grekiska befolkningen är ovilliga att betala för den grekiska nomenklaturans vällevnad.

Signalerna från EU är alltjämt att den grekiska befolkningen bör ikläda sig betalningsansvar för ännu mer skulder från EU. För att betala räntor och amorteringar på tidigare lån från EU. Räntor och lån som beviljats till andra greker på lösa boliner, därför att oansvariga bankpsykopater har haft inställningen att det kvittar om grekerna betalar tillbaka. De europeiska nationalstaterna går ändå alltid in och täcker förlusterna. Och det gör de ju. Tills nationalstaterna slutligen går i konkurs eftersom tilltron till den skenade sedelpressen så småningom blir obefintlig. Nationer på dekis, som lånar till driften, och som inte kan spara utan istället vill slösa mer för att lösa problemen förlorar så småningom förtroendet.


Tjänstemannastyre som i Sverige

Och nu ska en opolitisk tjänstemannaministär lösa problemet enligt den italienska modellen, eller enligt den svenska modellen. Fast i Sverige är den ju kamouflerad med en demokratisk sköld av överavlönade och okunniga byapolitiker som den håller upp framför sig. Så framgångsrikt faktiskt, att många svenskar ännu tror att det spelar någon roll för politikens utformaning vilket parti som kommer till makten. Eller vilket parti respektive politiker för närvarande representerar. Det gör det inte. Höggradigt korrumperade politiker förmår inte flytta på allt för mäktiga tjänstemän. Och okunniga politiker utan visioner förmår inte heller utforma någon politik annat än att fastställa den politik som tjänstemännen beslutat om.


Den grekiska signalen

Det är ebb i den grekiska kassan. Euroländerna vill inte bevilja mer lån utan att grekerna förpliktigar sig att använda lånen till att betala räntor och amorteringar på tidigare lån från euroländerna. Grekland har ingen regering. Nyval ska hållas inom kort eller tjänstemannaministär ska tillsättas. Situationen är inte oväntad. Tvärtom. Och den kommer att följas av fler och tyngre vägande euroländer som nu följer vad som händer i Grekland. Detta är, och har sedan länge varit, uppenbart för alla som inte vill förneka verkligheten och gömma huvudet i sanden, likt strutsen. Och i rådande läge amorterar Grekland hundratals miljarder euro på privata obligationslån. En signal om vart Grekland är på väg som knappast kan missuppfattas.


Köpt kvar högkonjunkturen

Det vi ser är den yttersta konsekvensen av en oansvarig politik förd av egennyttiga politiker för att hålla sig själva kvar vid köttgrytorna genom att försöka köpa kvar högkonjunkturen. Nu har man genom att förvägra Europa, världen och världsekonomin den naturliga lågkonjunkturen med dess sanering av högkonjunkturens övertoner, helt väntat, fört oss till avgrundens kant. Det mesta talar för att nu stundar tider av svår ekonomisk oreda och stor social oro.


Klipp banden mellan statskassorna och maffian

Europa måste en gång för alla klippa banden till ett bankväsende kontrollerat av kriminella som genom att muta mottagliga politiker- och tjänstemän kastar oss från katastrof till katastrof. Hur illa måste det bli innan nationalstaterna slutar sätta allas vårt välstånd på spel för att hålla maffian under armarna? Den inkompetenta maffian kan och bör tilläggas. Hur illa måste det bli innan den rådande dogmen kan avlivas och våra politiker begriper att man måste klippa banden mellan statskassorna och maffian? Hur illa måste det bli innan politiken börjar om genom att stimulera och underlätta nybildandet av lokalt ägda, fristående, banker som arbetar enligt kyrktornsprincipen – inte bara säger sig göra det?


Euron lika dumt som kronförsvaret

Det som nu pågår i Europa – att försöka hålla en gemensam valuta för länder med helt olika ekonomiska förutsättningar är lika dumt som Carl Bildts kronförsvar som 1992 kostade oss hundratusen svenska företag och vårt välstånd. Problemen bet sig dessutom fast hos oss för att våra politiker inte förmådde klippa banden mellan maffian och statskassan.


Valutabyte nära förestående?

Det mesta talar för att det nu är dags för Grekland att återta en egen valuta så att man enligt den svenska modellen kan lösa problemen genom att devalvera alla fattiga. Alla som inte staten just amorterat till så att de kan föra ut pengarna ur landet vill säga. Metoden må synas smärtsam men är sannolikt den enda metoden som kan återställa grekisk konkurrenskraft, göra det möjligt att starta och driva produktion i Grekland och få igång besöksnäringarna. En egen och svag valuta skulle göra grekiska varor och tjänster billiga för alla andra européer men göra tyska bilar och andra importvaror dyra för grekerna. Det nuvarande grekiska limbot behöver brytas och kommer av allt att döma att brytas inom kort. Och sker det inte snart går Grekland möjligen mot diktatur i någon form. Det är inte länge sedan Grekland var en militärdiktatur. Så kan det bli igen om maffians intressen ska styra Greklands politik.


Drachmer eller Dadlar?

Grekland är efter att har låtit sina drachmer ersättas av euron nu på väg tillbaka till drachmer. Det brådskar förmodligen. Väntar man för länge får man fortsätta från drachmer till dadlar.

Gulag-Kolmården tisdagen den 15 maj 2012
Mikael Styrman
.

Mer om Christopher

.
(Svar till Stoppa smot och heja HV:s kommentar till bloggen ”Dödsjakten på Christopher”.)

Hej.

Det är härligt att Du säger emot – det blir ju inte mycket till diskussion annars.

Du har säkert rätt om den nu döde Christophers körning. Jag ifrågasätter inte på något sätt att han betedde sig som en omdömeslös och hänsynslös drummel. Men det är inte det min kritik mot polisens agerande grundar sig på. Jag menar att polisen inte ska göra ont värre genom att själv åstadkomma olyckor som drabbar oskyldiga eller bedriva jakten så att, i det här fallet, Christopher orsakar en olycka. Att agera klokt är inte nödvändigtvis detsamma som att agera undfallande.

Jag tror att TV4:s uppgifter i det här fallet över lag är mycket trovärdiga. Det beror bland annat på att en stor del av underlaget faktiskt utgjordes av polisens egen film med ljudinspelning.

Uppgifterna om polishelikopterns höjd är visst, och åtminstone till del, partsuppgifter eller i någon mån jäviga. I sammanhanget drar jag mig till minnes när min far åtalades för olaga röjning av kraftledningsgator av den politiska maffian. Det var röjningar som jag hade hållit i, men han var VD och därför den som åtalades när man ville hindra oss från att sköta näten. Och det var kriminalvården som skötte merparten av röjningarna. J Då sade åklagaren Rågnäs inför rätten att domstolen skulle bortse från vad vittnet Svante Andén sade, på grund av de omvittnat goda relationerna mellan Styrman och vittnet Andén. Det föranledde farsans advokat Jussa Haara att anföra: Är det bara fiender som får vittna här? Därmed kunde den invändningen läggas till handlingarna. Med detta vill jag ha sagt att jag inte tror på ett samhälle där polisen alltid har rätt och där alla andra är ”jäviga”. Erfarenheten visar, att polisen ibland ljuger för att lyckas sätta fast andra och att polisen ofta ljuger för att rädda sig själv.

I det här fallet, gällande helikoptern, har jag vissa erfarenheter som jag baserar min bedömning på. Vi har ju själva helikoptrar, som flygs av både mig och andra och har därför lite mer ingående erfarenheter än de flesta. Dessa erfarenheter hjälper mig i viss mån att bedöma uppgifterna. Jag har också varit hemma i mitt eget hus, med polishelikoptern hovrande mindre än 20 meter över hustaket, när de trodde att jag inte var hemma och de var ute och förberedde sitt James Bond-inspirerade tillslag mot mig 2005.

Det mesta bullret från en helikopter kommer från stjärtrotorn. Polishelikoptern är utrustad med en sådan av fenestron-typ, som är MYCKET tyst. Polishelikoptern låter därför under normal flygning som en större fläkt. En polishelikopter som förföljer en motorcyklist på ett klokt sätt, utan avsikt att stressa föraren, märker inte allmänheten av alls, särskilt inte inomhus.

Det är heller inte ägnat att stärka förtroendet för polisen att det var ”tekniskt fel” på polishelikopterns dokumenteringsutrustning. Jag är nästan beredd att säga att det är det bara när polisen själv är brottsmisstänkt och inte har rent mjöl i påsen. Det var då inget fel på den när de höll på en hel dag och flygfilmade mina skogsdiken och mitt skogbilvägsbygge för att få fast mig på nationalsocialdemokratins uppdrag. Det är ju mycket sådant politiskt arbete som polisens resurser har använts till under senare decennier.

Som Du förstår så behöver jag inte ”läsa på” eftersom jag baserat mitt ställningstagande till stor del på polisens material. I samma andetag säger Du att Du inte tittar vare sig på Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning, men det är ändå jag som ska läsa på… Du får ursäkta, men nu tror jag faktiskt att det är Du och inte jag som är partisk och måste läsa på. Men jag håller med Dig helt och fullt om dessa bullriga och störande reklam-TV inslag. Jag blir då bara förbannad av deras skräniga inslag som alltid tvingar mig att sänka volymen och sedan höja den igen och jag vägrar i sten att köpa någonting över huvud taget av någon som tränger sig på mig på detta klumpiga sätt. Men ok, man kan ju uträtta olika ärenden under reklampausen. Men det där med volymen – det förlorar säkert annonsören på.

Jag försöker nog alltid att följa med kritiskt i media. Men jag medger att inte heller jag alltid lyckas, trots att jag, som Du mycket riktigt påpekar, har riklig erfarenhet av vinklad och tendensiös massmedial behandling. Men jag blir allvarligt oroad när Du säger att Du inte tittar på vare sig Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning. Då får åtminstone den omvärldsbild som TV förmedlar till Dig en väldig slagsida. Min egen erfarenhet är att behandlingen i vanliga nyhetsinslag varit mycket tendensiösare, inte minst i SVT:s nyheter som alltid varit mycket medvetet politiskt styrda trots att finansieringsmetoden sägs garantera motsatsen. Jag blir nästan orolig för att Du, som många andra svenskar, flyr från verkligheten och de ofta inte allt för rosenskimrande insikter som man kan få av de samhällskritiska programmen. På den här punkten tycker jag verkligen att Du ska tänka om. Se programmen istället, men se dem, som Du själv säger, med de kritiska glasögonen på.

Tack för Din kommentar och lev väl!

Gulag-Kolmården torsdag 10 maj 2012
Mikael Styrman
.

Manipulationer på blöt nivå

.

Idag kan vi på SVT text-TV sid 106 läsa bland annat:

”Vattennivåerna i Sangisälven i Norrbotten stiger och SMHI utfärdar nu en klass 3-varning i området. De största samhällena som berörs av varningarna är Haparanda och Kalix.”

vidare kan vi läsa på sid 107:

” Vid räddningstjänsten i Kalix, där Sangisälven löper, råder förvåning.

Inte ett enda samtal relaterat till vattenläget har kommit in till räddningstjänsten från boende i Sangis de senaste dagarna.

-Det har varit helt tyst, säger räddningschef Arto Koivumaa.

Han säger att Sangisälven har en ganska djup fåra som kan svälja ökade vattenmassor och är relativt okänslig för översvämningar. Kulmen på flödena i Sangisälven väntas bli nådd idag eller imorgon."

- Vadan dessa motstridiga besked?

Den som tittade på Nordnytt igår kunde med egna ögon se hur de ansvars- och moralbefriade statliga hejdukar som stulit Ekfors kraftverk med hjälp av en nazistisk lagstiftning, just nu gör sitt bästa för att dränka delar av Armasjärvi genom misskötsel av vattenregleringen. De besynnerliga beskeden från SMHI är de politiska koryféernas försök att dölja sin ansvarslöshet. Tyvärr vågar eller vill media inte upplysa om bakomliggande orsaker till översvämningarna i Armasjärvi.

Gulag-Kolmården lördag den 19 maj 2012

Mikael Styrman

.

Försening botas med försening…

.

I dagens DN Stockholm kan vi läsa att det är ett problem att bussar i Stockholm klumpar ihop sig. Först kommer inga, sedan kommer flera bussar på samma linje ungefär samtidigt. Och forskare på KTH har kommit fram till att man ska lösa det problemet genom att efterkommande bussar anpassar sin hastighet. Forskarna har till och med räknat ut att Stockholmarnas restid längs linje 1 under en månads tid på detta sätt kunde minskas med 15000 timmar…

– Få se nu. Det är inte första april. Nej, en kontroll högst på tidningen bekräftar att det står torsdag 10 maj 2012. Och det är inte Grönköpings Veckoblad jag läser för det står också DAGENS NYHETER högst upp på sidan. Och jag drömmer inte och sover inte för efter att jag nypt mig i armen kan jag fortfarande läsa artikeln med rubriken ”Enkel teknik kan lösa anhopning av bussar”. Vad är det då som pågår?

Om det är ett problem att bussarna klumpar ihop sig och anländer samtidigt till busshållplatserna så beror det på att de första bussarna av olika skäl, momentana antalet resenärer, bussens storlek, antal ingångar, variationer i trafikrytm och framkomlighet osv blir försenade och hinns upp av senare startande bussar. Detta ”problem”, som andas lite ”dagens I-landsproblem”, kan man dölja genom att bromsa efterkommande bussar, som beskrivet i artikeln. Men det kommer inte att spara någon restid för det stora antalet resenärer. Det kommer att leda till att fler får längre restid istället. Om buss 1 blir försenad leder metoden till att alla efterkommande bussar också blir försenade, vilket förefaller ganska onödigt. Men det blir inte lika tydligt för passagerarna eftersom de även kommer att kliva på bussen senare. Men de kommer inte att komma fram tidigare eftersom deras buss med den beskrivna metoden avsiktligt försenats därför att en tidigare buss blivit försenad. De kommer istället att stå längre tid och frysa på hållplatsen och de kommer att vara på resa längre tid än om man inte hade bromsat deras buss. Således längre restid – inte kortare restid!

Om problemet med anhopning av bussar istället är att buss 1 får mycket passagerare så löser man det genom att buss 1, antingen på hållplats, eller eljest, släpper förbi buss 2, så att den istället börjar samla upp det stora antalet passagerare. Efterkommande bussar, som inte har passagerare stannar inte på vissa hållplatser utan använder dessa till att passera framför körande bussar med mycket passagerare och blir på det sättet den buss som samlar på sig det stora antalet resenärer. Så optimeras resurserna enkelt.

Det finns gott om verkliga problem, både logistiska och andra, som det är lämpligt att forska kring. Man behöver inte hitta på låtsasforskningsskäl att strö allmänna medel över. Det här forskningsbidraget, tycker jag, att varken har varit vettigt att söka om, vettigt att bevilja eller vettigt att betala ut. Det håller faktiskt så låg nivå att man rätteligen kan skicka de här pengarna till mig istället och betrakta den här bloggen som ersättningsgrundande forskningsrapport.

Lycka till med strävandena för att fortsättningsvis hålla uppe forskningskvalitén på KTH!

Gulag-Kolmården torsdagen den 10 maj 2012
Mikael Styrman
.

Helig ko skjuten

.
När jag efter att ha missat första kvarten av gårdagens Uppdrag Granskning så småningom fick på TV:n hade jag inte särskilt högt ställda förhoppningar. Snarare väntade jag mig att få se ännu ett förljuget TV-inslag om utnyttjande av utländska arbetare. Ett inslag som skulle försvara och torgföra den gamla sortens fackpampar och torpeders förljugna subargument. Nonsensargument ägnade att hålla invandrare och andra som vill arbeta borta från arbetsmarknaden och hålla intäktsfloden strömmande till fackmaffian, utan att för den skull gynna svenska arbetare.

Länge har man i den offentliga propagandan tämligen obemött fått försvara tesen att en invandrad, eller inpendlad, arbetare blir utnyttjad på ett fult sätt om han inte får precis lika mycket som en svensk arbetare, för samma arbete. Att han ofta kunnat få mycket mer än hemma, ibland flera gånger mer, och har kostnader som bara är en bråkdel av svenska kostnader, har man inte brytt sig om i den styrda debatten. Syftet har naturligtvis varit att hålla ute alla icke-svenskar och alla som inte betalar beskyddarpengar till den svenska fack-maffian från den svenska arbetsmarknaden.

Och synen på EU-tanken och den fria rörligheten har inneburit någon sorts förvrängd tolkning innebärande att vi ska kunna åka vart vi vill och jobba men här ska ingen jävel ta sig över bron. Om någon trots allt har försökt har en skränande och plakatviftande babianflock aktiverats, ofta med medialt stöd, för att driva dem både i konkurs och ut ur landet – inget annat än maffiametoder. Inget som hör hemma hos en modern och humanistiskt orienterad intresseförening som en fackförening ska vara.

Jag fick en känsla av att reportaget var på väg i en helt annan riktning medan jag tittade. Men så vände det. Om det stämmer så är det inte det sämsta. Man måste kunna ändra uppfattning om verkligheten visar sig vara annorlunda än man hade förväntat sig. Själv försökter jag leva efter devisen ”måste jag vara av samma uppfattning idag som i förrgår – hade då inte gårdagen någonting att ge”. Jag tycker att det är väldigt klokt uttryckt och tolkar det som att man inte behöver vara någon vindflöjel, men att man måste kunna ändra uppfattning om ny kunskap visar att man haft fel.

Det var ett oväntat inslag, men både upplysande och viktigt. Tack för det. En gång tidigare minns jag mig ha sett en liknande uppgörelse med en offentlig lögn på det fackliga området berörande utlänningar. Det var när Kalla Fakta – tror jag att det var – gjorde upp med lögnerna om de östeuropeiska långtradarförarna som sades svälta i sina hytter, utan att ha råd att äta. Verkligheten visade sig innebära att de inte kunde äta den svenska maten som alltid är sötad. Istället hade de mat som de kunde äta med sig hemifrån och som var mycket nyttigare än det som vi snaskar i oss. Det reportaget var också en sorts journalistisk milstolpe.

Vad värre är, vi snaskar i oss detta sötade giftiga industriavfall medan människor snart helt har glömt hur man lagar nyttig och god mat från grunden och därmed bantar matkontot med mellan hälften och två tredjedelar. Våra barn växer upp till en tillvaro som innebär att de blir feta, förgiftade och fattiga. Var är hemkunskapsutbildningen? Kunskapsbristen är nu så svår på detta område att alla svenska skolelever borde få lära sig att hantera råvaror och själva förädla dem till livsmedel, laga god mat av dem och konservera. Gärna 3-4 timmar per vecka genom hela skolgången. Skolans uppgift är att förbereda oss, eller rättare sagt våra barn, för livet. Vår generation har inte kunnat lära dem detta. Få av oss har själva fått lära oss det. Vi har fostrats av sosseriets lögner till industrins lydiga och hjälplösa konsumenter, fritt fram att exploatera. Vad hjälper det att du har vissa teoretiska färdigheter om du saknar förmåga att ta hand om dig själv och de dina?

Våra i och för sig säkert till stor del utmärkta livsmedelsråvaror exporteras av livsmedelsmaffian medan vi får betala fullt pris för klistrat och pressat industriavfall, sötat och smakförbättrat, men samtidigt fördärvat av allehanda tillsatser vars verkan på lång- och medellång sikt ingen kan garantera. Obetydligt förädlade livsmedel, fördärvade av socker och tillsatser, säljs till priser många gånger högre än kostnaden för att göra det själv. Ändå är industrins och handelns verksamhet inte sällan baserad på hänsynslös exploatering av förslavade barn. Men vi ser det inte och skolas att inte bry oss om det.

Och våra barn har inget val. Få av dem klarar ens av att åka ut och plocka bär eller svamp och ta hand om skörden. Samtidigt har de ont om pengar och äter mycket sämre mat. Det är dåligt av oss. Vi har svikit våra barn.

Gulag-Kolmården torsdagen den 10 maj 2012
Mikael Styrman
.

Ekfors, Ivar Kreuger och Howard Hughes

.
Omaka par? Javisst. Vad har Ekfors med Ivar Kreuger och Howard Hughes att göra? Och vad har Ivar Kreuger och Howard Hughes med varandra att skaffa? Ja, för de flesta människor har de säkert ingenting med varandra att göra. Men för den som följer vad som händer och har hänt i vår relativt nära historia är de besläktade. 

Ivar Kreuger var vid sin död en av världens rikaste män. Han blev utsatt för vad som förmodligen var sin tids största personrån när han mördades på ett hotellrum i Paris, på väg till fest, den 12 mars 1932. Mordet var startskottet på en makalös plundring av honom, genomförd av hans, som han trodde, förtrogna i förening med hans konkurrenter och låntagare.

Howard Hughes var också en av världens rikaste män när han isolerades från omvärlden och han själv och hans förmögenhet shanghajades. De båda, Kreuger och Hughes, har det gemensamt att de visar hur tandlöst vårt rättsväsende är och hur oskyddade vi alla är utan ett starkt privat nätverk, mot en sammansvärjning genomförd av kriminellt lagda människor i framskjutna positioner i vårt samhälle. Eller genomförd av kriminella personer med inflytande, genom exempelvis korruption eller utpressning, över personer med höga positioner.

Det är ju med största sannolikhet inte någon fast kriminell organisation som genomför dessa grova brott. Snarare är det därtill predestinerade människor som genom arbete i och nära makten genomskådar och utnyttjar systemets tillkortakommanden. Vad de vågar ta sig till med bestäms i hög grad av hur hederliga, kompetenta och starka politiker de har att förhålla sig till.

De räcker ju att bara tänka på exempelet med Richard ”peace in our time” Chamberlain respektive Winston Churchills sätt att förhålla sig till Hitlers kriminella anspråk vid tiden som föregick andra världskriget, för att inse hur stor betydelse det har för händelseutvecklingen om den politiska ledningen utövas av antingen ängsliga våp eller kompetenta, beslutsamma och principfasta politiker. I tider med, av olika skäl, svaga politiker skapar dessa kriminella element mycket handlingsutrymme åt sig själva.

Sådant inflytande, som möjliggjorde framför allt Kreuger-rånet, men även Hughes-rånet, skaffar sig kriminella element avsiktligt och överraskande enkelt, genom det gränslösa leverne som kännetecknar, och har kännetecknat, många genom åren vilka har tagit sig till inflytelserika poster med hjälp av sina inte sällan psykopatiska drag.

Ofta förblir dessa händelser okända för oss icke berörda. Ibland kan vi se spåren av vad psykopaterna ställt till med och vad de åstadkommer för andra människor i sina strävanden att mörklägga sina gärningar. Några svenska exempel är dåvarande justitieministern Lennart Geijer och statsministern Olof Palme, i gott sällskap med ett flertal andra högt uppsatta politiker som hade varit med och satt på småflickor som var omhändertagna och skulle skyddas av samhället. Skyddas var det – inte knullas av samhällseliten.

Ett annat exempel är naturligtvis fallet med den styckmördade Catrine da Costa och de läkare som fick bli syndabockar utsedda av ett korrumperat rättsväsende. Och vi väntar ännu på att förre chefsåklagaren Krister van der Kwast ska avslöja länken mellan Catrine da Costa och Thomas Quick-morden. Vi väntar även på att han ska avslöja vems idé det var att JAS-mutorna skulle utredas av en enda polisman – på halvtid, utan specialutbildning. Och vi väntar på att våra djärva media ska ställa frågorna offentligt till berörda brottslingar.

För att nu knyta ihop påsen skriver jag detta för att informera.
– Informera vem? Jo, alla som ängsligt försöker hålla insikten om kriminella elements inflytande över vår statsapparat och vårt rättsväsende borta genom att intala sig själva att sammansvärjningar är ovanliga eller uteslutna. Det är de inte. De är, åtminstone i tider av svag eller dekadent politisk ledning istället vanliga, kanske rent av allmänt förekommande. Och vårt partivalsystem skapar en dekadent politisk ledning som för att göra ont värre dessutom står på lerfötter.

Att Agneta Ruuth och Anki Hedlund på skatteverket, för att dölja s-, c- och m-politikers stöld av min och Ekfors skog i Falun, skaffade fram ett vittne på Wallenbergkontrollerade Stora som beordrades begå grov mened för att försöka få mig satt i fängelse ett antal år, var därför inte alls konstigt. Det var ett normalförhållande i relationen mellan Wallenberg, den politiska makten och det gemensamma förfogandet över statskassan. Att ingen av de inblandade juvelerna blivit åtalad och dömd är ju närmast en bekräftelse. Förmodligen avlönar skattebetalarna och Wallenbergarna fortfarande detta slödder. Eftersom ingen utreder och beivrar brott begångna av, eller initierade av, samhällseliten i Sverige behöver man inte heller sopa igen spåren efter sig.

Hur detta kopplas dels till den organiserade brottslighetens pågående stöld av Ekfors-bolagen och dels till deras kontroll över och utsugning av svenska skogsägare och deras skog i allmänhet och mig och min skog i synnerhet ska jag återkomma till. Men först ska vi läsa i kommande söndags DN om vad Maciej Zaremba har att tillföra i nummer tre av sin artikelserie om maffian och den svenska skogen. I del ett och två har Zaremba visat att han sett igenom mycket av de kulisser som döljer verkligheten kring den svenska skogen. Jag kan knappt bärga mig i väntan på del tre och får säkert anledning att återkomma om mina egna erfarenheter efter fyrtio år som skogsägare, misshandlad av maffiaindustrins politiska lakejer på våra myndigheter.

Gulag-Kolmården onsdag den 9 maj 2012
Mikael Styrman
.

Den Jemenitiske kalsongbombaren

.

Råttan i pizzan. Känns den igen? En av de många vandringssägner som hemsöker oss. Som återkommer med jämna mellanrum och vars ursprung ofta är okänd. Eller de många historierna om människor som åkt utomlands och kommit hem med bölder på de mest upptänkliga ställen, vilka inom kort spruckit och ut har rusat mängder av spindlar eller andra otrevligheter, under de mest fantastiska omständigheter. Just den sägnen kan vara svår att identifiera därför att det faktiskt förekommer att tropiska insekter lägger ägg i människor. Denna sägen identifieras därför bäst, genom de många fantasifulla omständigheter, under vilka man får bölden och de ofta ännu mer fantasifulla former, under vilka bölden spricker och dess följder hemsöker omvärlden.

I vanliga fall kan vi inte veta sägnernas ursprung. Men just i fallet med den Jemenitiske kalsongbombaren kan vi det, nästan i alla fall. Vi kommer åtminstone nära och kan räkna ut vilken propagandaorganisations mytomaner som har hittat på just den.

Om man inte lider av något sanningspatos är det säkert både spännande och roligt att jobba på någon av våra nyhetsredaktionsattrapper. Tänk Er själva hur diskussionerna måste ha gått på redaktionerna om den i dagarna medialt uppmärksammade kalsongbombaren.

- Få se om mupparna köper det här också? Vilka idioter!

En Al-Qaida-cell infiltrerad av CIA-agent. Som utsågs till kalsongbombare. Och som sedan avslöjade alltihop och ledaren dödades av en drönare styrd från det amerikanska fastlandet med kirurgisk precision.

Vad bra de/vi är. Vilken effektiv försvarsmakt och underrättelsetjänst de/vi har. Och vilka hopplösa töntar motståndarna är. Och vilket mäktigt hot vi är utsatta för. Hur vi skulle dö som flugor om inte oengagerade och lågavlönade säkerhetsvakter mjölkade oss genom staten och låtsades röntga oss på flygplatserna och slängde våra barnmatsburkar, läskflaskor, mediciner och spritflaskor  i soporna och tog hem dem på kvällen.

Säkerhetsbranschen håller på att utvecklas till något som kan göra det militärindustriella komplexet rangen stridig som parasiten nummer ett i vårt samhälle. Och de beter sig, i förening med försvarsmakter och underrättelsetjänster som om de håller på att stjäla godis av småbarn.

Gulag-Kolmården onsdagen den 9 maj 2012
Mikael Styrman
.

Bit för bit faller diktaturen sönder

.
För inte så länge sedan var det okänt för de flesta, nästan alla, svenskar, att vi egentligen lever i en diktatur. Eller i en stat övertagen av den organiserade brottsligheten. Skrämmande välorganiserad, bitvis överorganiserad. Just denna överorganisation och hemfallenhet åt ineffektivitet verkar också bli den svenska diktaturens fall.

Länge lyckades man lura oss att vi levde i en demokrati. Men människor invandrade från olika länder med mer synlig diktatur genomskådade systemet lättare och tidigare än svenskarna. Av dessa blev jag själv en gång uppmärksammad på hur långt det hade gått i Sverige. Hur den svenska befolkningen systematiskt blev utsugen och förtryckt av ett privilegierat fåtal. Ett fåtal som till sitt förfogande hade en stor organisation med brottslingar vilka genom sitt deltagande i förtrycket kunde tillägna sig en levnadsstandard och en status som deras bristande kompetens och ofta överraskande blygsamma intellekt annars skulle ha förnekat dem. Att just dessa från diktaturer invandrade lättare kunde se det svenska maskerade förtrycket berodde naturligtvis åtminstone delvis på att man från sina respektive hemländer var bekant med diktaturens metoder. Delvis på att det är lättare att se för den som kommer in med friska ögon än för den som gradvis vant sig vid eller vuxit upp med och fostrats av förtrycket. Fostrats av en förljugen offentlig propaganda och oärliga och korrumperade journalister, redaktörer och mediaägare. De var som den klassiska grodan som man släpper ned i en kastrull med hett vatten. Den hoppar genast ur kastrullen. Medan vi var som den groda som sätts ned i en kastrull med kallt vatten vilket sedan successivt värms upp. Den sitter kvar och blir så småningom kokt utan att förstå vad som händer.

Obligatoriska, tvingande åtaganden sades vara frivilliga och sådana som alla svenskar med glädje underkastade sig. Lögnerna var ofta generande tydliga och lätta att genomskåda – som i forna tiders Sovjet och Östeuropa eller dagens Nordkorea. Men vi såg inte igenom dem. I hemlighet utsattes de som försökte bestämma själva över sin livssituation eller sitt företag, som propagandan sade att man fick göra, för trakasserier. Ekonomiska såväl som psykiska och i, tror jag, undantagsfall även fysiska. Åsiktsregistrering och spionage mot den egna befolkningen infördes. Och den som dristade sig att avslöja det, som Jan Guillou och Peter Bratt, låstes in i fängelse för spioneri. Men spionaget fortsatte och blev värre. Människor som försökte tänka själva förtalades, mobbades och drabbades av yrkesförbud. Naturligtvis inte synligt och uttalat men i praktiken fungerade det så. Buggning och avlyssning blev efter hand vardagsmat. Officiellt förekom det bara vid grova brottsmisstankar men i praktiken föregicks buggningen först av en meningslös ritual för att skenbart legalt bevilja avlyssningstillstånd på basis av anonyma tips som maktapparatens funktionärer själva hade fabricerat. Senare struntade man helt sonika blankt i hela tillståndsprocessen. Det gläntades ofrivilligt på skynket till vad som pågick när Ingvar och Ebbe Carlsson samt Anna-Greta Leijon härjade som värst. Men vi valde att blunda för allt detta. Livet var lättare om vi blundade. Och då fungerade ännu de flesta institutioner ganska bra. Men efterhand som politrukernas skara växte och de vande sig vid allt högre levnadsstandard som belöning för sitt avskyvärda hantverk skulle det komma att förändras.

Ideella organisationer som i andra länder bevakade odemokratiska fenomen infiltrerades och togs över av den svenska diktaturens fotsoldater. Därför kritiserades aldrig svensk korruption. De organisationer som kritiserade korruptionen i andra länder hjälpte i Sverige till att dölja den.

Övergrepp mot medborgare som politiska domar, straff, frihetsberövanden och faktiska yrkesförbud såväl som långa och omotiverade häktningar som syftade till att bryta ned brottsanklagade medborgares förmåga att försvara sig mot beskyllningar kritiseras i andra länder av organisationer som Amnesty International, men i Sverige arbetar de i symbios med diktaturen.

Successivt har detta kommit att synliggöras. Genom enskilda medborgares initiativ och genom diktaturens ineffektivitet och förmåga att kväva medborgarnas initiativkraft genom allt för närig utsugning av medborgarna, har diktaturen under senare år, och i accelererande takt blivit allt svårare att blunda för. Och det ska vi inte låta oss skrämmas av. Det är bra att diktaturen och dess samvetslösa och servila kreatur, som Palme nog skulle ha uttryckt det, innan han blev korrumperad, inom våra korrumperade massmedia och det av diktaturen kontrollerade Organisationssverige blir synliga.  Det är först när vi kan identifiera diktaturen och det inte längre är möjligt att blunda för dess existens som vi kan göra något åt den.

Det är först då det blir möjligt att både inför sig själv och inför andra moraliskt rättfärdiga åtgärder som syftar till att krossa diktaturen och de kreatur som vidmakthåller den. Först då kan vi starta vandringen mot ett fritt och rättssäkert land i viket vi själva kan njuta frukten av vårt eget arbete.

Gulag-Kolmården den 7 maj 2012
Mikael styrman
.

Det är dags att börja…

.
…ransonera välfärden skriver någon på DN-Debatt idag. Fantastiskt! Vem kan skriva något sådant? På vilken planet har skribenten befunnit sig de senaste tio åren? Någonstans i yttre rymden måhända? Debattartikeln börjar mycket riktigt med en rejäl anfang. Bokstaven ”V” som i TV-serien som just sänts i repris i TV. Ni vet den med ödlorna från yttre rymden som förklädda till människor infiltrerar vårt samhälle för att sedan ta över samhället och äta upp oss.


Om det är en ödla från yttre rymden som skrivit eller inte får vara obesvarat än så länge. Av debattsidan framgår i alla fall att det är en karriärcenterpartist som är ute och markerar närvaro. Och inte vilken karriärcenterpartist som helst, utan en som tidigare varit karriärsosse och som förstås har det svettigt nu, med sosseriets och centerns senaste opinionssiffror.


Det är Hans Dahlgren, (c), som skriver ordrikt om att vi ska bereda oss på att ransonera välfärden. Som om vi har ägnat oss åt något annat i vart fall de senaste tio åren.


Två tredjedelar av statens intäkter slösas bort av en ineffektiv förvaltning och/eller stjäls av korrumperade, tydligare sagt kriminella, politiker och tjänstemän. Men det Hans Dahlgren flaggar för är, att vi inte ska förvänta oss att det offentliga Sverige, politiken och rättsväsendet, ska ta itu med vare sig misshushållning av allmänna medel eller kriminalitet. Istället ska vi förbereda oss på att bli utan välfärd.


Vem är då denne Hans Dahlgren? Enligt debattsidan är han ordförande för centerpartiets välfärdspolitiska grupp och medlem i centern sedan 2011. ”Dessförinnan politiskt aktiv i socialdemokraterna. Bl a som chef för de sakpolitiska stödet i riksdagen under såväl Mona Sahlin som Göran Persson.”


Så här ser nämligen det politiska landskapet ut i dagens Sverige. Det beror nog inte på att en av tio män är röd-grön-färgblind. Alla som tidigare var karriärsossar kunde inte bli karriärmoderater efter valen 2006 och 2010 med sosseriets därav följande dödsspiral. En del var tvungna att bli karriär-”någonting annat”, Dahlgren uppenbarligen karriärcenterpartist. Sosseriet och Centern har ju delat upp skattepengarna sig emellan förr om åren. Och nu har det av partivalssystemet orsakade moraliska förfallet, av mycket att döma, resultatet i att samma person numera kan återkomma i vilket parti som helst beroende på vad som råkat vara i ropet i det senaste valet.

Det är onekligen hög tid att införa personval, så att människor som vill arbeta med politik kan bekänna färg och bli valda på egna meriter, och därmed slippa bekänna sig till än den ena, än den andra, -ismen eller skriva substanslösa och vilseledande floskler på DN:s debattsida – tio år för sent. Det är av allt döma mycket, mycket, långt mellan centerpartiets funktionärers verklighet och den svenska väljarens verklighet.


Gulag-Kolmården den 7 maj 2012
Mikael Styrman

.

Björnen sover…

.
En björn anföll en vandrare idag på en skogsbilväg utanför Gävle rapporterar media. Björnen ska avlivas enligt beslut av polisen.

Mannen uppges av text-TV illa skadad ha flytt från björnen och klarat sig genom att klättra upp i ett träd.

Det kanske han har – om björnen har träben och emaljöga.

Och nu – kl 19:00 – uppger TV4 att björnattacken tros vara fejkad.

Och nu – på kvällen den 6 maj – uppger media att läkare som undersökt mannen menar att han blivit riven av ett djur – dock oklart vilket.

Mysteriet tätnar. Jag hoppas att man inte har skjutit ”björnen” innan man vet om det är den som rivit mannen. Om det är en björn, och den ville mannen illa, skulle en skadad man vare sig kunna springa ifrån, eller klättra ifrån, björnen.

Det förefaller, med reservation för den begränsade information som är tillgänglig, onekligen som att mannen kan ha kommit för nära, och därigenom skrämt, en björn som försvarat sig och flytt.

Varför ska ”björnen” över huvud taget avlivas om den låtit en skadad man löpa?

Gulag-Kolmården den 5 maj 2012
Mikael Styrman
.