Bota sjukdomen istället för att dölja symptomen

.
Debattens vågor böljar. Fäller det ekonomiska lilleputtlandet Grekland eurosamarbetet? Debattörerna står i kö för att uttala sig om hotet från det lilla landet som hotar fälla den mäktiga och stabila europakten. Det är åtminstone det intryck man får när man följer debatten.

Men i själva verket är alltihop en pseudodebatt. För att slippa nämna det onämnbara, det europeiska bankväsendets och valutasystemets förestående kollaps, uppehåller man sig ängsligt vid symptomen, som om de vore själva sjukdomen.

Sjukdomen är inte att Grekland har lånat en massa pengar av europeiska banker, vilka man inte kan betala igen. Sjukdomen är istället att oansvariga bankfunktionärer lånat ut pengar inte bara till Grekland, utan även till andra länder. Dessutom att man lånat ut många gånger mer pengar till andra länder än till Grekland och att man har lånat ut dessa pengar fullt medvetna om att låntagarna inte kommer att kunna betala tillbaka pengarna.

Det har man gjort, för att vi är fångade i myterna från den stora depressionen på 1930-talet, som säger att banker inte kan tillåtas att gå i konkurs. Därför har bankerna kunnat låna ut alla dessa pengar lättvindigt. Det har varit ett politiskt önskemål att de skall lånas ut och politikerna har mer eller mindre tydligt, mer eller mindre frivilligt, accepterat att garantera bankernas existens och stabilitet.

Problemet är nu att det blir allt tydligare för var och en, att ett Europa på dekis inte kan garantera bankernas stabilitet. Att man i strävan att hålla bankerna under armarna håller på att orsaka en monetär kollaps.

Lösningen är inte att hålla på och lalla med skuldsatta länder som man, i utbyte mot personliga fördelar, vårdslöst försökt dränka med andras pengar. Lösningen är att separera betalningsväsendet från bankernas ekonomiska råttbon och därefter reformera bankväsendet. Att hålla korrupta banker under armarna är knappast förenligt med en sanering av bankväsendet. Det är endast förenligt med en konservering av problemen i bankväsendet för att de åter ska hemsöka oss från gång till annan.

Banker ska gå i konkurs när de förlorar kundernas förtroende. Kunderna ska ha ansvar för sina egna pengar. Bankrusningar är därför någonting gott. De håller bankväsendet friskt. Bankerna skall inte tillåtas bli större, eller mer insyltade i varandra, än att man med säkerhet ska kunna veta att den bank som missköts går i konkurs. Bara så kan bankväsendet hållas friskt och inte utgöra ett hot mot vare sig nationalstaterna eller befolkningarnas välstånd.

Gulag-Kolmården lördag  den 19 maj 2012
Mikael Styrman
.