Helig ko skjuten

.
När jag efter att ha missat första kvarten av gårdagens Uppdrag Granskning så småningom fick på TV:n hade jag inte särskilt högt ställda förhoppningar. Snarare väntade jag mig att få se ännu ett förljuget TV-inslag om utnyttjande av utländska arbetare. Ett inslag som skulle försvara och torgföra den gamla sortens fackpampar och torpeders förljugna subargument. Nonsensargument ägnade att hålla invandrare och andra som vill arbeta borta från arbetsmarknaden och hålla intäktsfloden strömmande till fackmaffian, utan att för den skull gynna svenska arbetare.

Länge har man i den offentliga propagandan tämligen obemött fått försvara tesen att en invandrad, eller inpendlad, arbetare blir utnyttjad på ett fult sätt om han inte får precis lika mycket som en svensk arbetare, för samma arbete. Att han ofta kunnat få mycket mer än hemma, ibland flera gånger mer, och har kostnader som bara är en bråkdel av svenska kostnader, har man inte brytt sig om i den styrda debatten. Syftet har naturligtvis varit att hålla ute alla icke-svenskar och alla som inte betalar beskyddarpengar till den svenska fack-maffian från den svenska arbetsmarknaden.

Och synen på EU-tanken och den fria rörligheten har inneburit någon sorts förvrängd tolkning innebärande att vi ska kunna åka vart vi vill och jobba men här ska ingen jävel ta sig över bron. Om någon trots allt har försökt har en skränande och plakatviftande babianflock aktiverats, ofta med medialt stöd, för att driva dem både i konkurs och ut ur landet – inget annat än maffiametoder. Inget som hör hemma hos en modern och humanistiskt orienterad intresseförening som en fackförening ska vara.

Jag fick en känsla av att reportaget var på väg i en helt annan riktning medan jag tittade. Men så vände det. Om det stämmer så är det inte det sämsta. Man måste kunna ändra uppfattning om verkligheten visar sig vara annorlunda än man hade förväntat sig. Själv försökter jag leva efter devisen ”måste jag vara av samma uppfattning idag som i förrgår – hade då inte gårdagen någonting att ge”. Jag tycker att det är väldigt klokt uttryckt och tolkar det som att man inte behöver vara någon vindflöjel, men att man måste kunna ändra uppfattning om ny kunskap visar att man haft fel.

Det var ett oväntat inslag, men både upplysande och viktigt. Tack för det. En gång tidigare minns jag mig ha sett en liknande uppgörelse med en offentlig lögn på det fackliga området berörande utlänningar. Det var när Kalla Fakta – tror jag att det var – gjorde upp med lögnerna om de östeuropeiska långtradarförarna som sades svälta i sina hytter, utan att ha råd att äta. Verkligheten visade sig innebära att de inte kunde äta den svenska maten som alltid är sötad. Istället hade de mat som de kunde äta med sig hemifrån och som var mycket nyttigare än det som vi snaskar i oss. Det reportaget var också en sorts journalistisk milstolpe.

Vad värre är, vi snaskar i oss detta sötade giftiga industriavfall medan människor snart helt har glömt hur man lagar nyttig och god mat från grunden och därmed bantar matkontot med mellan hälften och två tredjedelar. Våra barn växer upp till en tillvaro som innebär att de blir feta, förgiftade och fattiga. Var är hemkunskapsutbildningen? Kunskapsbristen är nu så svår på detta område att alla svenska skolelever borde få lära sig att hantera råvaror och själva förädla dem till livsmedel, laga god mat av dem och konservera. Gärna 3-4 timmar per vecka genom hela skolgången. Skolans uppgift är att förbereda oss, eller rättare sagt våra barn, för livet. Vår generation har inte kunnat lära dem detta. Få av oss har själva fått lära oss det. Vi har fostrats av sosseriets lögner till industrins lydiga och hjälplösa konsumenter, fritt fram att exploatera. Vad hjälper det att du har vissa teoretiska färdigheter om du saknar förmåga att ta hand om dig själv och de dina?

Våra i och för sig säkert till stor del utmärkta livsmedelsråvaror exporteras av livsmedelsmaffian medan vi får betala fullt pris för klistrat och pressat industriavfall, sötat och smakförbättrat, men samtidigt fördärvat av allehanda tillsatser vars verkan på lång- och medellång sikt ingen kan garantera. Obetydligt förädlade livsmedel, fördärvade av socker och tillsatser, säljs till priser många gånger högre än kostnaden för att göra det själv. Ändå är industrins och handelns verksamhet inte sällan baserad på hänsynslös exploatering av förslavade barn. Men vi ser det inte och skolas att inte bry oss om det.

Och våra barn har inget val. Få av dem klarar ens av att åka ut och plocka bär eller svamp och ta hand om skörden. Samtidigt har de ont om pengar och äter mycket sämre mat. Det är dåligt av oss. Vi har svikit våra barn.

Gulag-Kolmården torsdagen den 10 maj 2012
Mikael Styrman
.