fredag 25 maj 2012

Vapenkrämare på Warszawapaktsmöte i Chicago?

.
Vad gjorde Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt på Warszawapaktens Efterträdares möte i Chicago i veckan? Ja, att Carl Bildt skulle vara där var ju närmast självklart. Matte var ju där. Men vad gjorde Fredrik Reinfeldt där? Varför höll han tal? Och varför söker sig Sverige till NATO nu?

Sverige är inte med i NATO. Det är den officiella hållningen. Sverige har endast ett nära samarbete med NATO, som man uppenbarligen strävar mot att ska bli ännu närmare. Men bland i stort sett alla andra svenskar är uppfattningen att Sverige verkligen är med i NATO men hycklar om saken.

Och varför ska Sveriges samarbete med Nato bli starkare nu? NATO har ju inte längre någon fiende som man ska försvara sig mot. Alla är ju numera med i NATO eller partners till NATO.

Att intensifiera NATO-samarbetet nu blir ungefär som om alla fotbollsintresserade skulle bli medlemmar i Hammarby, om Hammarby var den enda klubben som fanns kvar. Och hur intressant skulle det bli? Med en liga som består av ett enda lag. Tänk er att Laget samlas till match och ställer upp sig för spel. Läktarna dignar av supporters som ser fram emot en spännande fotbollsmatch. Alla är ju numera med i Hammarby. Och så finns det inget motståndarlag. På den andra planhalvan finns inga spelare. Motståndarlagets mål gapar tomt.

Hur blir det då? Blir det Walk-Over? Eller blåser domaren igång matchen? I så fall gör ju mest troligt Hammarby mål och senast då är matchen slut. Inget motståndarlag finns som kan göra avspark. Eftersom det här är en jämförelse med NATO finns alltid möjligheten att Hammarby skjuter utanför. Då slutar matchen oavgjort eftersom det inte finns något motståndarlag som kan sätta igång spelet igen. Så det är vad klubben har att vänta sig: seger med ett-noll eller oavgjort noll-noll, utan match.

Hur nöjda kommer klubbkassören och styrelsen att vara då? Och hur nöjda kommer fansen att vara som finansierar klubbens verksamhet? Det är klart att klubben behöver få till ett motståndarlag som man kan spela mot. Annars sinar intäkterna.

Och så är det med NATO också. Och med fansen, det militärindustriella komplexet, som finansierar spelarnas höga löner. Och Hammarbyspelarnas situation är jämförbar med de många korrumperade politikers och höga tjänstemäns situation, vilka i verkliga livet lever gott på mutor från krigsindustrin.

Det är klart som korvspad att NATO behöver få till en fiende som man kan kriga mot. Erfarenheterna av NATO:s, eller USA:s, stridsduglighet är dock inte de bästa. I Vietnam fick man storstryk av barfotakrigare. I Somalia kom man knappt igång med slaktandet innan man smet iväg med svansen mellan benen. Irak lyckades man ödelägga totalt utan att uppnå några framgångar av betydelse, annat än att USA blev märkbart mer konkursmässigt. Och Afghanistan - ett av väldens mest underutvecklade länder, på ungefär samma intellektuella och välståndsnivå som Europa under medeltiden – är man nu på väg att fly med svansen mellan benen, lämnande sin korrumperade marionettregering åt sitt öde. Visserligen säger man sig lämna ekonomiskt stöd åt sina kumpaner även efter flykten. Men det är lätt att lova stöd av andras pengar för en regim som gjort sitt land så konkursmässigt att det snart inte längre kan föda sin egen befolkning – med eller utan stulen olja.

Varför i all världen är Sveriges regering på NATO-möte i Chicago och slickar röv om det inte handlar om att slå vakt om egna mutor?

Varför ska Sverige medverka till att provocera fram krig med någon stackars folkgrupp för att hålla den amerikanska – och den svenska – krigsindustrin på gott humör?

Varför ska Sverige över huvudtaget ha en försvarsindustri? Visserligen föder den mutkolvar till politiker, men den ödelägger landets ekonomi och urgröper samhällskroppens moral. Den förvandlar polis, åklagare och domare till mutade oduglingar oförmögna att utreda och beivra grova brott. Den har fått journalister som gjort sitt arbete mördade i Hammarbykanalen. Den har gjort statssekreterare till mördare och fått krigsmaterielinspektörer knuffade framför tunnelbanetåg.

Det nuvarande systemet med låtsad reglering av vapenexporten är ju bara tillskapat för att ge politiker och höga tjänstemän möjlighet att vrida ur systemet höga mutor, vare sig motparten är krigsindustrin eller skattebetalarna. I bägge fallen i skydd av hemligstämpeln.

Varför måste Sverige överhuvudtaget ha en försvarsindustri? I en värld med en växande befolkning som skriker efter varor måste det finnas tusentals andra saker som vi kan tillverka i Sverige och sälja till resten av världen. Må vara att de inte skulle generera lika stor lönsamhet och lika mycket mutor. Men vi kanske kan låta ledande politiker roffa åt sig ur statskassan istället, som i Afrika, så behöver de inte gå omvägen via krigsindustrin. Då slipper vi alla fall deras mördande och deras moraliska ödeläggelse av statsapparaten. Och så slipper statstjänstemän och journalister som vill göra sitt jobb bli mördade av statstjänstemän som sätter mutorna i främsta rummet.

Måste verkligen Sverige ha en krigsindustri? Är det inte dags år 2012 att helt sonika förbjuda skiten och deras moraliskt förkastliga verksamhet helt och hållet?

Gulag-Kolmården onsdagen den 23 maj 2012
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: