Dick Harrison till stöd för propagandaapparaten

Jag brukar ibland, med nöje, läsa den sympatiske och harmlöse Dick Harrisons artiklar i SvD om olika historiska händelser och skeenden. Delvis kanske behållningen beror på att jag vanligen får läsa om ämnen vilka jag tidigare saknar insikter i. Men nu har Harrison hoppat i galen tunna med sin artikel med rubriken ”Den i särklass troligaste teorin om Kennedymordet”. Så galen tunna faktiskt att jag börjar undra över kvalitén även i de artiklar jag tidigare läst av honom.

Stort antal teorier gör den officiella lögnen i särklass trovärdigast…?

Endast 25-30% eller var fjärde amerikan tror på den officiella förklaringen till mordet på president John F Kennedy. Till stöd för den officiella förklaringen åberopar Harrison den stora mängd konspirationsteorier som vuxit fram, av vilka en del säkert kan te sig ganska löjliga. Det ligger dock i sakens natur att många teorier dyker upp när den offentliga sanningen uppenbart är lögn. I ett samhälle i vilket det är tillåtet att tänka fritt, blir det naturligtvis många idéer som ser dagens ljus, en del mer troliga än andra. Därtill kommer även numera kända faktum att den som levererar en offentlig lögn ofta söker förstärka lögnen genom att undergräva och förlöjliga alternativa förklaringar - inte sällan genom att plantera, eller låta plantera, rena tokteorier bland kritiska inlägg - numera ofta på nätet.

Bara i ett ofritt system blir alternativa förklaringar få

Att de alternativa förklaringarna blir, eller tycks bli, många bevisar därför ingenting. Det visar bara att det är tillåtet eller möjligt att tänka fritt. Bara i ett ofritt system blir de alternativa förklaringarna få, eller uteblir helt.

Märkligt trovärdighetsresonemang

Löst grundade konspirationsteorier såväl som väl underbyggda resonemang, avfärdas av Harrison med samma glada humör. Det räcker med att det finns flera olika teorier för att ingen av dem ska vara trovärdig.

Harrison för därmed ett mycket märkligt trovärdighets- eller bevisresonemang som i princip mynnar ut i att den behagligaste förklaringen som av myndigheterna omhuldas, är den mest trovärdiga och att det som gör den trovärdig är att alternativen är många.

Konsekvensen av ett sådant resonemang blir att om korrupta och/eller kriminella kretsar som ligger bakom eller är delaktiga i ett president- eller statsministermord presenterar en ”behaglig” förklaring är denna per automatik den mest trovärdiga - hur förenklad och tillrättalagd den än är. 

Harrisons resonemang innebär också en sorts omvänd bevisbörda. För att någon av de alternativa förklaringarna ska vara trovärdig måste alternativen vara få… Men vad i all världen finns det för samband mellan två olika teorier - vilka som helst - den ena väl underbyggd och den andra mer eller mindre gripen ur luften? Varför blir en riktig analys eller teori sämre av att någon annan presenterar en teori som stämmer sämre med verkligheten? Ska inte olika teorier värderas på sina egna meriter?

Det är svårt att läsa Harrisons artikel utan att börja fundera över om Harrison har kommit på att skriva den själv eller om han har blivit ombedd, eller utsatt för påtryckningar, att skriva?

Korrumperade makthavare kan inte längre ljuga riskfritt

Det fanns en tid då korrumperade makthavare kunde ljuga fritt - och komma undan med det - i en tid då all nyhetsförmedling sköttes av media som kontrollerades av makthavarna, direkt eller indirekt.

Med moderna tider har kommit möjligheter för människor som inte äger en egen tidning att publicera sig och göra sitt skrivna tillgängligt för ett stort antal läsare - oavsett var i världen man befinner sig - utan makthavarnas censur. Våra ofta korrumperade makthavare och deras underhuggare i media har ännu inte lärt sig vad den nya tiden innebär. De kämpar för att återvinna sin gamla ”rätt” att förfoga över den officiella sanningen.

Det ligger i sakens natur, att när vi presenteras ologiska förklaringar till viktiga händelser vilka alldeles uppenbart berör betydande makt- och finansiella intressen, kommer ”maktens berättelser” att nagelfaras av detektiven allmänheten. Om en sådan granskning undertrycks av media som kontrolleras av intressen som inte önskar någon granskning, kommer allmänhetens intresse istället att ta sig andra uttryck som privatspaning, skrivna böcker eller numera ofta inlägg i sociala media.

Det är mer än märkligt att en professor i historia gör sig till talesman för en sådan naiv, för att inte säga rent infantil tro på ”maktens berättelser”. Det får åtminstone mig att undra vad det är kvalitet i Harrisons övriga produktion. Ägnar han sig huvudsakligen åt att återberätta maktens berättelser utan någon granskning eller analys av det material han sedan utger i eget namn?

Det finns mängder av exempel på hur vi, i likhet med andra nationers medborgare, matats med maktens berättelser genom seklens lopp och att det fortfarande sker via underhuggarna i propagandaapparaten, vilka ändå gärna vill inbilla sig själva, och oss, att de är ”kritiskt granskande journalister”.

Harrison avfärdar - utan vare sig granskning eller analys

En vanlig människa, som varken är akademiker, forskare eller skribent till professionen, skulle kunna torgföra ett sådant resonemang utan insikt i hur det tas emot av läsaren. Men en person med Harrison’s ställning och erfarenhet kan knappast åstadkomma något sådant av misstag. Varför har då denna artikel över huvud taget kommit till stånd? Den handlar ju inte om någon av de alternativa förklaringar som torgförts, vare sig i fråga om Kennedy- eller Palmemorden. Ingen analys, ingen studie, ingen granskning, ingen redovisning av vilka av de många presenterade teorierna som granskats - om någon - eller hur  granskningen genomförts eller utfallit. Bara ett konstaterade av att många alternativa förklaringar torgförs och att därför ingen av dem är trovärdigare än den officiella lögnen.

Harrison sällar sig till Jerzy Sarnecki-facket

Det ligger nära till hands att anta att Harrison fikar efter anslag eller på något sätt upplysts om att det kan vara bra för hans position att vara med och ”dra sitt strå till den kollektiva stacken”. Annars är det ju obegripligt att han på detta sätt författar en artikel som nära nog nullifierar honom som auktoritet inom ämnet historia och förpassar honom till det korrupta Jerzy Sarnecki-facket. Bara ännu en politruk som står till tjänst med att leverera önskvärda ”sanningar” som inte är förankrade i verkligheten.

De av oss som både följer med vad som händer i samhället och är lite äldre, men hyggligt minnesgoda, är mycket väl införstådda med hur Palme-utredningen systematiskt och målmedvetet torpederades för att låta mördaren komma undan. Att utredningen saboterades låter sig inte viftas bort av en lättviktig professorspolitruk bara genom att hänvisa till det finns många alternativa förklaringar vid sidan av den officiella och uppenbart förljugna.

Lånta fjädrar

Kennedy-mordet innehåller långt mycket fler och omfattande omständigheter vilka måste beaktas när man bedömer de alternativa förklaringarna, vilka naturligtvis är långt fler än vi alla har möjlighet att ta del av och sätta oss in i. Men att de är många och svåra att överblicka innebär naturligtvis inte att den officiella förklaringen är mer trovärdig. Det innebär ju bara att skribenten är för okunnig eller för lat för att sätta sig in i ärendet, men ändå gärna vill låna fjädrar från fallet för att lägga till sin egen fjäderskrud.

Underrättelsetjänsten köpte upp hela utgåvor

Låt mig bara påminna om den numera hädangångna amerikanske militären L Fletcher Prouty vilken efter sin pensionering blev historiker och delade med sig av mängder av intressanta händelser han varit med om under sin tjänstgöring, vilka annars hade varit okända för allmänheten. Han tillförde mycket bakgrundsinformation om Kennedy och om vad som utspelade sig i det militärindustriella komplexet dagarna före och efter mordet. Så mycket faktiskt, att underrättelsetjänsten köpte upp och makulerade hela utgåvor av hans böcker i ämnet. Han lär ha varit Oliver Stone´s kanske viktigaste källa bakom filmen ”JFK”.

Silade mygg och svalde kameler

Den efterföljande mediala ”granskningen” har kommit att lägga sitt fokus på huruvida det var möjligt för en duktig skytt att lyckas träffa Kennedy i den förbipasserande kortegen och huruvida det var möjligt från Lee Harvey Oswalds position. Hur intressant den frågan än är så är fokuset på just den detaljen att likna vid att sila mygg och svälja kameler. Sannolikt är den debatten en följd av medvetna försök att flytta fokus. Den officiella utredningen lyckades heller aldrig förklara hur Oswald från sin position skulle ha kunnat skjuta Kennedy först bakifrån och sedan även framifrån, med ett annat vapen. Utan inblandning av en korrupt utredning bör något sådant vara omöjligt.

Bakomliggande krafter skyddades av den officiella utredningen

Kennedy hade vid den tiden så många fiender att frågan förmodligen inte var VEM som skulle mörda honom utan istället vem som skulle HINNA FÖRST. Det som var intressant med JFK-mordet var inte framför allt om Oswald sköt si eller så utan vilka krafter som låg bakom mordet på först JFK och sedan en timma senare på Oswald, för att lägga locket på.

Ett flertal omständigheter indikerade att stora strävanden gjordes för att förhindra uppklarandet av mordet. Det tydligaste var att den cancersjuke nattklubbsägaren Jack Ruby, ca en timme efter mordet på Kennedy sköt Lee Harvey Oswald, eller åtminstone dömdes han för att ha gjort det. Han beviljades senare en ny rättegång, men hann dö i cancer innan den kunde gå av stapeln. Det enda man kan vara hyggligt övertygad om i sammanhanget, är att någon var beredd att gå igenom stora svårigheter för att förhindra att Lee Harvey Oswald skulle kunna höras i ärendet.

I krig mot maffian

På motsvarande sätt talar mycket med kraft för att många hade John F Kennedy på dödslistan. Envisa rykten gjorde gällande att han blev vald till president till stor del tack vare pappan Joseph Kennedys gamla maffiakontakter och deras inflytande på facken i viktiga delstater. Maffian förväntade sig, enligt anhängare av denna tes, att mötas av visst tillmötesgående från polis och åklagare efter Kennedys tillträde. Istället inledde JFK, via sin bror Robert som han utnämnt till justitieminister, en intensiv jakt på ”organized crime”. Vare sig ryktena om maffians betydelse för valutgången i presidentvalet skulle visa sig äga sin riktighet eller ej var den jakt som Robert Kennedy bedrev mot maffian troligen tillräcklig för att sätta upp såväl John som Robert på maffians dödslista.

Robert Kennedy mördas - Nixon blir president

När Robert Kennedy senare blev mördad i juni 1968 på Ambassador Hotel i Los Angeles, var han på god väg att bli USA’s president. En Jordansk medborgare, av kristet palestinskt ursprung, Sirhan B Sirhan, greps på platsen. Det har framställts så, att orsaken till mordet på Robert Kennedy skulle ha varit att han hade lovat, i kölvattnet på Sexdagarskriget 1967, att OM eller NÄR han blev president skulle han tillåta försäljning av krigsflygplan till Israel - något som alla amerikanska presidenter gör. Det är väl svårt att betrakta det som klarlagt att det var den enda eller verkliga orsaken till mordet. Mot bakgrund av bröderna Kennedys jakt på den organiserade brottsligheten under JFK’s presidentperiod såg maffian 1968 knappast fram emot att få Robert Kennedy som president. En annan omständighet att beakta är att mordet på Robert Kennedy banade väg för Richard Nixon, som valdes till president i januari 1969, och sedan inte precis gjorde sig känd som någon etisk renlevnadsman på presidentposten. Snarare kunde det beläggas att han var en fullblodsskurk som ägnade sig åt grov organiserad brottslighet som president.

Som vanligt en ensam galning…

Valet att betrakta Sirhan B Sirhan som ensam gärningsman var en bekväm lösning. Den ensamme galningen som ingen kunde förutse. Ungefär samma mönster som Lee Harvey Oswald i mordet på John F Kennedy och Christer Pettersson i mordet på Olof Palme. Sirhan B Sirhan var diskare på hotellet och kom åt att skjuta Robert Kennedy när senatorn efter sitt tal gick runt och hälsade på personalen. Ingenting kan väl uteslutas så här 41 år i efterhand med en manipulerad rättslig prövning i bagaget, men jag lutar nog åt att det bara är allt för bekvämt att köpa lösningen att mäktiga män som blir ovänner med grova förbrytare alltid mördas till följd av ensamma galningars slumpmässiga impulshandlingar. Om Sirhan B Sirhan var ensam och hade för avsikt att skjuta Kennedy hade han sannolikt sökt upp Kennedy istället. Då ter det sig, givet bakgrunden, betydligt mer sannolikt att Robert Kennedy verkligen SKULLE mördas på Ambassador Hotel och att Sirhan B Sirhan inte alls var en ensam galning, utan bara en av flera utplacerade mördare på hotellet. Att just han mördade Robert Kennedy berodde på att han råkade bli den första som kom åt att skjuta honom.

Grisbukten

En annan omständighet som man bekvämt kunnat bortse från genom att låta skjuta Lee Harvey Oswald innan mordet kunde utredas är det dödshot som John F Kennedy var föremål för efter det fiasko-artade invasionsförsöket vid Grisbukten på Kuba i april 1961. Den amerikanska maffian som hade förvandlat Kuba till ett korrupt amerikanskt horhus kastades ut från Kuba av Fidel Castro och hans bröder i januari 1959. Maffian lyckades vinna det amerikanska militärindustriella etablissemanget för sin sak. Det var förmodligen inte så svårt eftersom man var del av det genom finansiella placeringar. Invasionen i Grisbukten planerades på Pentagon, i närvaro av exilkubaner OCH Robert Kennedy, som då var justitieminister.

Kort innan invasionen lånade USA’s försvar ut amerikanska stridsflygplan till ”exilkubanerna”. Planen nedrustades för att se ut som civila plan och användes till att slå ut Kubas flygvapen inför invasionen. Av en händelse var två MIG-plan på besök på annan ort på Kuba och undgick attacken. Med hjälp av dessa två MIG-plan lyckades kubanerna slå tillbaka invasionen vid Grisbukten. JFK utsattes då för mycket starka påtryckningar att sätta in USA’s väpnade styrkor på Kuba. Sannolikt insåg han att de blivit manipulerade och att händelseutvecklingen var på väg att eskalera till total förlust av kontroll över situationen. JFK vägrade att sätta in de väpnade styrkorna. Det säger sig självt att det inte gjorde honom populärare, vare sig hos maffian vars försök att ta tillbaka sina horhus, casinon och hotell misslyckades, eller hos det militärindustriella komplexet som kände sig svikna och berövade ett lönsamt krig som de ansåg sig ha blivit utlovade. Tröskeln att ta sig över för att döda en president är nog inte så hög inom det militärindustriella komplexet. Att ta död på människor är ju trots allt väldigt nära deras affärsidés kärna.

Nationalistiska extremister

Att JFK inte gick ”all in” i Kuba torde även ha tilldragit sig den militanta yttersta högerns missnöje i USA. Efter 1950-talet med McCarthy-ismen som löpte amok och förstörde människors liv med sina häxprocesser var de en kraft att räkna med, förmodligen i betydligt högre grad än idag.

Häpnadsväckande och verklighetsförnekande slutsatser

Givet den hotbild som fanns mot John F Kennedy, redan på grund av nyss uppräknade omständigheter, förefaller det minst sagt märkligt att en professor vid den historiska institutionen vid Lunds Universitet utan vidare, och med en handviftning, offentligt kan avvisa alla alternativa förklaringar till den uppenbart manipulerade rättsprocessen, som knappt var fjärde amerikan låter sig luras av. Det är knappast mindre uppseendeväckande att göra likadant i Palme-fallet som ju närmast kan liknas vid en cirkus med alla dess pikanta inslag som riggade konfrontationer och vapensmugglande politiska privatspanare med rekommendationsbrev från justitieminister Anna-Greta Lejon samt med ”observatör” från regeringen i den politrukledda polisutredningen - för att garantera att inte polisutredningen letar sig ”fel” väg.

”Jerzy Sarnecki-forskare”

I den akademiska världen ska det finnas utrymme att tänka fritt. Nog är det känt att man i den akademiska världen ändå ibland hittar människor för vilka det är viktigare att fnaska än att tänka fritt, för att få upp anslagskranen. Nu tycker jag inte att det här - ännu - är någon anledning att kräva Harrisons huvud på ett fat, men nog drar det åtminstone lite löje över Lunds Universitet och dess Historiska Institution att det ens behöver ifrågasättas om de rätteligen bör jämställas med ”Jerzy Sarnecki-forskare.”

Falun lördagen den 4 januari 2020

Mikael Styrman