I allt högre grad pratas det nu om att människor bosatta i Sverige måste flytta, eller fly, för att inte samhället skyddar dem mot grov brottslighet och/eller extremister. Det handlar om människor som bott i Sverige hela sitt liv men också om människor som sökt skydd mot våldsdåd i Sverige. Nu kanske de måste bli internflyktingar. Men vart ska de ta vägen?
En annan intressant fråga är förstås hur de ska få bostad i bostadsbristens Sverige? Hur kommer de att prioriteras jämfört med andra som söker bostad? Kommer svenskarna som vanligt att få stå tillbaka för de många som omhuldas av socialpolitiskt lallande vilket lägger beslag på lägenheter i stort antal och långa tider för utsiktslösa sociala experiment?
Kommer rent av svenskar att i vanlig ordning och den internationella solidaritetens namn att få ställa sig sist i kön?
Vad kommer att hända med de områden som människorna överger? Kommer någon att våga bo där? Kommer uppbörd av hyror, el osv att fungera när uppbördsmannen eller avstängningsmannen eller fogden inte vet om han kommer levande hem efter att ha uträttat sitt ärende?
Det saknas inte exempel runt om i världen där bostadsområden och stadsdelar tagits över av djungelns lag och fri hyra och gratis el blivit var mans rättighet. Med kanske hundratusen helt okända invånare i landet blir även skatt frivilligt vilket lär sätta sina spår inom hittills ”vita” verksamheter. Ett riskritt och skattefritt parallellsamhälle är inte lätt att konkurrera med för den som på sina axlar ska bära världens högsta skatter - utan få något för dem.
Sosseriet torgför samtidigt att Sverige är säkrare än på 1990-talet. Det är nog inte många som tror på det. Tror de ens själva längre? Jag tvivlar på det.
Ibrahim Baylan i radion i skrivande stund: ”PostNord mår bättre än tidigare….”
Falun tisdagen den 21 januari 2020
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar