Jag körde längs Norrlandskusten i förrgår: Örnsköldsvik, Härnösand, Sundsvall osv. Såg lokala TV-nyheter i Örnsköldsvik. Nästan snöfria skidanläggningar, pistmaskinerna kvar i garaget, inga skidåkare. Det var något helt annat härom året när snödjupet var över 1,5 m och vallarna längs E4:an och dess parkeringsplatser var 3-4 m höga, ibland mer. Älgarna dog en masse eftersom de inte orkade förflytta sig och skaffa sig föda. Men nu var det +7 grader Celsius i Härnösand, den 8 januari, och mycket lite snö. Ganska snart övergick det från lite snö till snöfritt. Regnade gjorde det hela vägen.
Vad ska de kommuner göra, som skuldsatt sig för att bygga skidanläggningar och ordna skidtävlingar som är över sedan länge? Ska de låna ännu mer för att asfaltera skidspåren, inkl Vasaloppet, för att satsa på rullskidor? Ska investeringarna i asfalt till skidspåren vägas mot kostnaderna för socialbidrag till analfabeter från MENA-länder? Eller finns det andra kommunala utgifter som får stå tillbaka när rikspolitikerna dammsuger världen på analfabeter men smiter från notan? En del partier verkar ju fast beslutna att i avsaknad på stöd hos befolkningen istället välja att byta ut valmanskåren. Människan är anpassningsbar, eller har förmåga att förneka verkligheten, inte minst de som är politiker.
För ca 10-15 år sedan berättade våra media om hur klimatet skulle komma att förändras. Snön skulle försvinna i Alperna - men inte här. Här skulle det förstås bara komma mer snö och skidturisterna skulle istället söka sig hit. Klimatet skulle ändå bli varmare vilket också var bra för oss, men dåligt för alla andra. På andra ställen skulle det resultera i torka men här skulle det bara växa bättre. Nya grödor och frukter skulle göra sitt intåg. På minussidan fanns praktiskt taget bara att även en del nya sjukdomar skulle söka sig hit.
Sedan dess har vi haft det första året i mannaminne under vilket jordbruk inte gick att bedriva utan konstbevattning. Trots snörika, eller regniga vintrar och regniga somrar är ändå inte grundvattenreserverna över sig fulla. Vanligtvis brukar skogsdikningarna beskyllas för alla förändringar med anknytning till vårflod, översvämningar och islossningar. De gör säkert sitt till för att vattnet ska forsa ut i havet istället för att tas upp av grundvattenreservoarerna. Särskilt de omfattande dikningarna av öppna myrar - med statsbidrag - som det aldrig, eller åtminstone inte under överskådlig tid, kommer att bli skog på.
Mindre har sagts om att nästan alla åkermarker numera är täckdikade. Det minskar problemen med vattensjuka marker i tider av mycket nederbörd, men det resulterar i att regnvattnet forsar ut i havet istället för att tas upp av grundvattenreservoarerna. Men av någon anledning undgår alltid jordbruksdelen kritik. Kanske beror det på att allmänheten ser 1950-talets småbonde på sina näthinnor när jordbruk kommer på tal men stora skogsbolag när skog kommer på tal?
De flesta forskare har nu bytt position och förutspår att jorden blir en varmare plats. Allt färre förutspår nu att vi går mot en ny istid. Våra forskare är, som vi ibland skämtar om, mycket bra på att förutspå vad som ska komma att hända - sedan - när det redan har hänt och när det blivit politiskt ofarligt att säga att det faktiskt har hänt.
Bara sagor berättar media åt oss. Nyss skulle vi spara resurser och klimatet genom att köra bilar som förutom förbränningsmotorer bar nästan 1000 kg extra med sig hela tiden, i form av batterier och elmotorer, men knappt har batterikapacitet nog för att köra ut ur ett parkeringsgarage. Nu ska vi spara naturresurser genom att raskt skrota dagens tvåtusenmiljoner bilar och ersätta dem med elbilar som förbrukar redan sällsynta råvaror. Men det är naturligtvis bara svammel. Det vi ska göra, om vi värnar om släktets överlevnad, är att behålla de bilar vi redan har, men inte köra så förbannat mycket med dem. Men det intresserar inte våra politiker. De är bara intresserade av att slå vakt om etablerade ekonomiska strukturer. Att de är verklighetsfrånvända spelar ingen roll. Bilfabrikernas löpande band ska tuffa på ända tills det inte finns några råvaror att mata in i fabriken. Få se med vilka glättiga glada tillrop våra media ska beskriva den nya tidens framgångar när det inte finns råvaror att mata in i fabrikerna utan man behöver koppla ett par åsnor framför bilarna för att få dem av bandet?
Befolkningen har delats upp i två grupper. Den ena väntande på hettan, översvämningarna och hungersnöden. De anser att smältande glaciärer och oftare förekommande svår torka bevisar att klimatuppvärmningen redan är här. Den andra gruppen väntar på nästa istid. De ser ingen klimatförändring. Den avvisas med förklaringen att klimatet inte alls har förändrats. ”Vi ser bara vädrets normala variationer”, menar man. De tycks istället anse att de förändringar som hittills inträffat tyder på att vi är på väg in i en ny istid. Paradoxalt nog har förmodligen båda grupperna rätt. När de får rätt beror mest på hur länge vi räknar med att leva. Åtminstone om vi förväntar oss att själva få uppleva den nya tiden, vare sig den blir varm eller kall.
Något annat som är nytt är att vi blivit uppmärksammade på att vi inte har en susning om HUR snabbt förändringarna sker, när jorden passerar någon sorts ”tipping point” och förändringen väl genomförs. Att jordens olika faser varit mycket långvariga i förhistorisk tid anser vi oss veta. Det torde väl i flertalet fall vara svårt att argumentera emot. Det intryck som åtminstone jag fått är att vi trott att förändringarna, övergången från en fas till en annan, sker långsamt, över en lång tidsperiod. Men det vi nu nyvaket börjar att förstå är att det kanske inte alls är på det sättet. Allt mer tyder på att själva förändringen, när den väl sker, sker snabbt.
Att ett varmare klimat på lite längre sikt kan resultera i en ny istid ska man nog inte utesluta. Däremot är orsakssammanhanget såväl som tidsfaktorn långt ifrån uppenbara. Vi vet inte heller hur jordens klimatcykler kommer att påverkas av att vi numera är nio miljarder människor med massor av industriella processer igång dygnet runt. Många tycks inte ha en bild av dagens värld. De ser instället en bild från 1400-talet med spridda människor lite här och var, med orörda djungler i Sydamerika, Afrika och Asien. De ser inte att vi snart odlat upp all jord, utrotat alla vilda djur och fiskat bort fiskbestånden ur haven.
Det blir svårt att nå samsyn när den ena gruppen är fullt sysselsatt med att bygga en ark och den andra gruppen är i full färd med att klä sig i päls och skridskor. Och var ska de överlevande få tag i pälsar? Kanske gör eventuella överlevande djur så småningom sig av med pälsen i ett varmare klimat? Om inte människan gör slut på dem innan. När människan blivit nio miljarder, breder ut sig överallt och utrotar alla djur blir det nog inte så lätt att få tag i pälsar. Med klimatförändringar följer sannolikt det ordnade samhällets sammanbrott. Det som vi börjat se i Sverige redan. Moderna textilier och isoleringsmaterial kommer inte med nödvändighet att stå till buds. Civilisationer har kommit och gått förr. Vår civilisation blir inte den första som går under.
Det är inte klimatuppvärmningen som är problemet. Det är inte heller kommande istider. Det stora problemet är människan, som blivit nio miljarder på en jord byggd för 2,5 miljarder och som ser fram emot att leva på rostade kackerlackor eftersom något annat inte kommer att finnas när tillväxten har gjort sitt.
Falun fredag den 10 januari 2020
Mikael Styrman
1 kommentar:
Niin totta niin
Skicka en kommentar