Nedskjutningen av det ukrainska trafikflyplanet på väg till Kiev, strax efter dess start från Teheran, har skapat ett märkligt krig i media.
Kent Ekeroth, välkänd före detta riksdagsman för SverigeDemokraterna, gick i taket när svenska tidningar skrev att ”fyra smålänningar” hade dött i olyckan. Det visade sig nämligen vara fråga om fyra ensamkommande av afghanskt ursprung vilka varit i Sverige en kortare tid. Jag tyckte också att det kändes konstigt att kalla dem för ”smålänningar”. Det är då inte det epitet jag själv skulle valt. Han hånade då medias tendentiösa beskrivning av passagerarna. Nu har tydligen tidningarna tagit åt sig av kritiken för nu kallar åtminstone flera av nyhetsorganen personerna för ”personer bosatta i Småland”.
Men det tycks i alla fall ha varit en öm tå som Ekeroth trampade på eftersom det fick demagogerna på Dagens Nyheter och Aftonbladet att vinkla saken så, att Ekeroth skulle ha hånat de omkomna. Jag tyckte då att det var alldeles uppenbart att det var medias rapportering han hånade. Det tycks vara fråga om en avsiktligt missuppfattning från vänsterpressen.
Men varför var det en så öm tå att vänsterpressens demagoger behövde känna sig så träffade? Varför så tungt artilleri för att rikta om fokus?
Jag tror att förklaringen finns i att det var inte mindre än åtta ”ensamkommande” av afghanskt ursprung på planet. Det får en onekligen att fundera över hur det kan vara så att de kan flyga så mycket mellan Teheran och Stockholm att man nästan får en känsla av att de veckopendlar? Hur försörjer sig dessa ”veckopendlare” när de kan utgöra en så stor andel av resenärerna? Det är ju ändå inte fråga om någon jättestor befolkningsgrupp. Ett plan som trafikerar sträckan Teheran-Kiev har rimligen ett ganska stort upptagningsområde med ett betydande antal miljoner människor och ändå så mycket som åtta ”ensamkommande” bosatta i Sverige. Jag tror att det är många svenska pensionärer som slitit hela sitt liv, och dragit in till välfärdsstaten, som inte kan flyga mellan Stockholm och Teheran. Men de här unga juvelerna, som media rimligen har mycket begränsade kunskaper om hur de försörjer sig, hyllas omedelbart med förskönande karaktärsbeskrivningar i svenska media.
Här ligger en gravad hund, som Reefat El-Sayed skulle ha uttryckt sig. Här finns med största sannolikhet en sanning att berätta som svenska media är väl förtrogen med, men vill undanhålla oss.
Falun lördagen den 11 januari 2020
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar