Narkotikan, politiken och den kluvna tungan

.

Någon gång om året visar propagandaorganen upp inslag från City- eller Norrmalmspolisen i Stockholm. Det ena reportaget är likt det andra. Jag tror att åtminstone de som är lite äldre känner igen sig om jag säger att media visar upp några ”Mick Belker-typer” som i ”Hill Street Blues”, vilka jagar pundare på ”Plattan”.

Underförstått att narkotikaproblemet är svårt men bekämpas intensivt av hängivna poliser. Jag ifrågasätter inte att de poliser som jobbar med frågorna ”på golvet” kan vara nog så hängivna. Men problemet med narkotikapolitiken är att chefer och politiker inte är lika hängivna. De är mer intresserade av de pengar de själva kan tjäna och de fördelar de kan komma i åtnjutande av genom att bekämpa narkotikan lagom mycket.

För mycket narkotikabekämpning är inte bra. Det blir mycket stök och oorganiserad handel när andra än de etablerade ger sig in på marknaden, något av den multi-kulti-konkurrens som nu pågår till och med på svenska småorter.

För lite är inte heller bra. Det minskar ”riskpremien” och pressar ned priset på narkotikan, sänker inkomsterna och/eller mutorna beroende på vilken roll polisen spelar i det enskilda syndikatet.

Lagom är därför bäst ur polisiär och politisk synvinkel. Det gör att bara de som delar med sig tillåts ägna sig åt verksamheten. Då och då kan polisen tvingas hjälpa till att begrava någon inlindad i plastsäckar på 60 cm djup på våra kyrkogårdar. Men det kan alltid bortförklaras med att det är ”gamla lik” och våra ”grävande journalister” ställer inte mer obekväma frågor till poliser var levnadsvillkor alldeles uppenbart inte står i någon rimlig relation till deras inkomster, än de ställer till folkmördarna som nu haft ihjäl över 5.000 svenskar i onödan och dessutom kollapsat ekonomin bortom allt förstånd. Särskilt obenägna att ställa frågor blir både myndigheter och media när de här polisiära juvelerna uppenbart har politiskt beskydd. Det resulterar som många säkert lagt märke till att det kan stå maffia-bilar i regeringskansliets garage.

I Finland har under mer än ett decennium utspelat sig ett omfattande rengöringsarbete efter att chefen för Helsingforspolisens narkotikarotel, Jari Aarnio, kunde bindas vid omfattande narkotikahandel vilket naturligtvis inverkade ytterst menligt på polisens arbete.

Jari Aarnio

I Norge har just en liknande historia utspelat sig som resulterade att chefen för Oslo-polisens enhet för bekämpande av organiserad brottslighet, Erik Jensen, blivit dömd till 21 års fängelse för narkotikabrott och korruption.

Erik Jensen

Ingenting talar för att situationen skulle vara bättre i Sverige än i Norge och Finland. Tvärtom talar väl det mesta för att det liksom med pandemin är sämre i Sverige än i de övriga nordiska länderna tillsammans. Ingen korrumperad polischef eller åklagare åker någonsin fast eftersom Sverige i huvudsak synes saknas polischefer och åklagare som är både hederliga och har civilkurage. Endera kan säkert finnas i enstaka fall, men det ena är inget värt för samhället om inte även det andra finns.

Vi saknar dessutom en annan viktig ingrediens för att skydda samhället mot korruptionens fördärv. Vi saknar journalister som är hederliga och har civilkurage.

Jag ska i ett kommande inlägg här på bloggen visa hur narkotikalangningen pågår helt öppet, på ett sätt som inte skulle vara möjligt om den bekämpades av en omutad poliskår och en dito åklagarkår.

Falun fredagen den 26 juni 2020

Mikael Styrman

Även ett slit att köra omkring med hundmatsdekal

.

Om det är ett slit att vara MC-kurir med skinnställ i mer än 30 graders värme - utan ett moln på himlen tycks det vara minst lika slitigt att köra omkring med hundmatsdekal på bilen.

Det verkar till och med vara så slitigt att man i värmen glömmer den vanliga rekvisitan hunden när man återkommande besöker knarkreservatet och man därför i slutändan bara rastar sig själv en kvart. Numera tycks tekniken ha gått så långt framåt att om man bara rastar Dogman-dekalen genom att köra omkring med den på bilen så behöver hunden vara sig rastas eller ens tas med.

Falun fredagen den 26 juni 2020

Mikael Styrman

Ett slit att vara kurir

.

Torsdag 25 juni 2020, kl 09.52 anländer personen med motorcykel, skinnställ och hela köret i 30 graders värme och gassande sol. Det kan vara en kvinna. Det är ofta kvinnor som utför kurirtjänster numera. Det tenderar att vara så att kvinnor inte misstänks. Vare sig det är en man eller en kvinna är fordonet oftast registrerat på en kvinna. Men det kan vara mammas knarr också. ”Hon” parkerar i alla fall på knarkreservatets parkering.

Kl 09:53 anländer redan första kunden - eller underkuriren - lite oklart vilket eftersom uppgiften är hemlig. Lyckligtvis är rutinerna inarbetade och hela överlämningen går på ungefär en minut. Sedan snabbt in i skogens skugga. Skinnställ och gassande sol är ingen bra kombination.

Man kan ägna det en tanke, vilken organisation man måste vara med i för att få göra affärer i anonymitetens skydd? Är det en förmån som följer av jobbet? Hur lyckas organisationen erbjuda det? Ger det månntro oss en fingervisning om vilka som leder organisationen? Eller får man köpa det skyddet själv? Vem säljer i så fall och hur mycket kostar det?

Kl 10:52 passerar dagens sista kunder eller mottagare. Just den leveransen verkar vara på väg till Funäsdalen.

Kl 10:53 Puh - dagens pass är slut. 

Tänk om man fick jobba som kollegan som hade passet innan och bara behöver byta i sina utlämningsställen och inte behöver använda skinnställ. Dessutom färdig på 3-5 minuter. Det vore något.

Nåväl, på med skinnstället och ut i solen. Förmodligen badstranden nästa - men då utan skinnställ…

Falun fredagen den 26 juni 2020

Mikael Styrman

Ibland är det bråttom i knarkskogen

.

Oftast är det lugna gatan i knarkskogen i Falun. Ingen brådska, ingen oro, ingen risk.

Men ibland blir det så bråttom att man måste lämna bilen på tvären inför besöket.

Det är långt för Davit(?) att måsta åka till andra sidan av stan för att pissa(?).

Man får hoppas att någon bygger toaletter på andra sidan av staden så att hans tillvaro underlättas.

Falun fredagen den 26 juni 2020

Mikael Styrman

Smittexplosionen i LKAB:s gruva i Gällivare

.

Det väckte viss uppmärksamhet nyligen när det kom fram att Covid-19-smittan spridit sig i Gällivare. Orsaken visade sig vara omfattande renoveringsarbeten med stora mängder inlejd personal i LKAB:s gruva i samband med vilka smittskyddet och befolkningens säkerhet nonchalerats.

När de svenska byråkraterna ska skylla ifrån sig för var de åstadkommit genom att lansera flockimmunitet utan att veta särskilt mycket om Coronaviruset visar det sig att deras undanflykter i slutändan kokar det ned till att det är vårdbiträdenas fel som inte haft basala hygienkunskaper. Det är vårdbiträdena som smittat ned och tagit död på åldringarna. Det är deras fel att de inte har nödvändiga kunskaper, inte har utrustning eller har råd att stanna hemma om de är sjuka. Det är också deras fel att arbetet är så organiserat att det är näst intill omöjligt att undvika smittspridning. Det är således inte Folkhälsomyndigheten, inte politikerna i kommuner och regioner, inte cheferna utan vårdbiträdena som ska ha skiten.

Det har inte att göra med Folkhälsomyndighetens råd om att man ska gå till jobbet om man inte är sjuk - trots att det är känt att man smittar innan man visar symtom och att trots att alla inte visar symtom. Det har inte heller att göra med Folhälsomyndighetens, regionernas och kommunernas instruktioner som sade att man inte behövde några skydd. Det räckte bra om man andades genom ett kaffefilter.

Det är med andra ord de längst ned på samhällsstegen, med minst möjlighet att påverka sin situation och sina arbetsförhållanden som har ställt till det.

Vi har noggrant upplysts i media om att det inte heller är LKAB:s fel att smittan spridits i Gällivare. Man har inte varit för intresserad av att hålla igång produktionen så att det resulterat i att smittskydssäkerheten satts på undantag.

Om propagandaorganens charlataner får hålla på ett tag kommer det nog att visa sig att det är vårdbiträdenas fel att LKAB bedrivit sina renoveringsarbeten i pandemitider under former som resulterat i allmän smittspridning med flera döda i Gällivare.

Det här är alltså vad hundra år av socialdemokratiskt jämlikhetsarbete resulterat i. Alla får vara med och dela och bära. I den offentliga sektorn uppbär politiker och chefer alla fördelar, inkomster och allt beröm och vårdbiträdena bär hela ansvaret - åtminstone när det skiter sig. 

Falun fredagen den 26 juni 2020

Mikael Styrman

Sverige behöver inte mer lögner nu

.

Regeringen försökte med samma trick mot pandemin som bigamisten Per Albin Hansson använde under Andra Världskriget. Då fick alla andra kämpa mot nazismens massmördare och den svenska regeringen levde gott på att förse nazisterna med råvaror - mot betalning i judiskt tandguld - från koncentrationslägren. Det är uppenbart av historiska källor att regeringen var mycket väl medveten om att det var därifrån guldet kom. Lite tillspetsat kan man därför säga att det var Sveriges regering som indirekt höll igång dödsfabrikerna.

Nu med pandemin försökte regeringen Löfven göra likadant. Övriga europeiska länder skulle bekämpa pandemin och ta avbräcket i sina ekonomier, medan Sverige skulle susa förbi i gräddfilen, samtidigt som den svenska regeringen skulle kosta på sig att slå sig över bröstet av märkvärdighet och mästra alla andra.

Det är möjligt, för att inte säga troligt, att resten av världen nu har ledsnat på Sveriges regerings parasiterande manér. 

Som vanligt när regeringen har klantat till det översvämmas vi nu av lögner och propaganda i media. Svart ska ljugas till vitt. Men det är inte mer lögner, propaganda och bortförklaringar Sverige behöver nu.

Om regeringen och de rövslickare som mot bättre vetande bär ut deras propaganda till folket istället lade ner hälften så mycket möda på att istället sköta landet och pandemin skulle vi inte ha några problem med pandemin. Vi skulle då inte heller vara paria ute i världen eller betraktas som Europas parasiter.

Falun fredagen den 26 juni 2020

Mikael Styrman

Regeringen med i fel tävling?

.

Utrikeminister Ann Linde reagerade surt när tyska Welle lät henne förstå att den svenska regeringens insatser på Corona-området inte imponerar.

- Det är minsann inget världsmästerskap, tyckte Linde.

Men det där har hon nog fått om bakfoten. Ett världsmästerskap är precis vad det är och om Sveriges regering hade gjort bättre ifrån sig hade de minsann stått i främsta ledet och självbelåtet slagit sig över bröstet. Men nu när de har skämt ut sig kan man inte låtsas om att det faktiskt är en tävling.

Har den svenska regeringen missförstått reglerna?

Det verkar som om de flesta andra nationer har agerat efter bästa förmåga för att förebygga massdöd och skydda sina respektive befolkningar. Svenska regeringen har istället agerat som om de tror att det är fråga om en tävling i vilken det gäller att ta ihjäl så många gamlingar som möjligt, som numera bara kostar pengar - inte tillför något till statskassan, som de gjort i hela sina liv tidigare.

Kanske har den svenska regeringen missförstått vilken tävlingsgren man deltar i? Det handlar ju inte om att ta ihjäl så många som möjligt utan att rädda så många som möjligt. Om det är så regeringen har förstått saken är det ju mycket olyckligt. Föreställ Er hela Corona-hanteringen som en 800 m final i världsmästerskapet. När startskottet ljuder sätter alla löpare iväg mot mål, utom Sveriges regering som börjar springa åt andra hållet och Jair Bolsonaro och Donald Trump som springer omkring lite planlöst runt startplatsen medan Donald Trump sträcker upp armarna i luften för att demonstrera att han vunnit tävlingen.

Falun måndagen den 22 juni 2020

Mikael Styrman

Universella knarklangningsmetoder

.

Jag råkade se en film häromdagen, på Netflix: ”The Mule” med en åldrande Clint Eastwood i huvudrollen. ”Mulan” på svenska, eller lite friare översatt ”laståsnan”.

Den handlar om en pensionär som lite naivt och aningslöst råkar bli narkotika-transportör åt en knark-kartell. Sysslan ger hans tillvaro guldkant och guldkanten balanserar snart eventuella samvetsbetänkligheter.

Det är ju en film och den är gjord i USA. Så den måste ju vara lite spännande. Därför finns det lite hårdhänta, tungt beväpnade skurkar, mörka garage och så vidare i filmen.

Att narkotikaligor skjuter skallen av folk titt som tätt, såväl där som här, är ju ingen nyhet. Behovet av att göra filmen spännande och intressant medför att den blir lite överdriven i jämförelse med den mera beskedliga svenska verkligheten, i vilken det mesta av hemlighetsmakeriet är onödigt. Mycket av hemlighetsmakeriet är ju en följd av att polisen ”over there” inte är så toppstyrd och välorganiserad, för att inte säga tyglad, som den är här.

Nästan precis så går det till här också, med reservation för att det inte är svartmuskiga typer med maskingevär som gömmer sig i mörka garage. När knarket kommer till Dalarna och Hälsingland, via Falun, sker det inte sällan med lugna, städade och skötsamma pensionärer som rest ända från Gävle, Uppsala och Stockholm för att rasta hunden. Ibland har de glömt hunden hemma. Ibland är de ensamma, ibland ett par. De är ofta på platsen första gången eller åtminstone sällan. De är ofta uppenbart osäkra på vart de ska ta vägen och hur de ska bete sig. Precis som i Eastwoods film lämnar de bilen, tar en promenad och bekantar sig med omgivningen. När de kommer tillbaka har bilen bytt last och de åker hem.

Det sker inte i mörker eller i ett mer eller mindre skumt garage. Det sker mest på ljusan dag, på en offentlig parkeringsplats, på ett ställe som polisen är mycket väl medvetna om att det inte är populärt hos ledningen om man stör friden i området med sin närvaro. Ofta, men inte alltid, sker leveransen/överlämningen under tider då allmänheten inte brukar vistas i området. En del gömmer sig gärna bland allmänheten, andra slipper gärna allmänhetens nyfikna blickar. Man kan inte vara säker på att det inte bland allmänheten gömmer sig poliser som inte uppfattat ledningens ovilja att störa narkotikaleveranserna.

Ibland kommer ett kurirpar, kamouflerade till turister, till exempel från Belgien, in på parkeringen, lastar ur hela bilen som är fylld till taket, lastar om alla grejor och lastar därefter tillbaka dem i bilen för att fortsätta till väntande kunder. Sådant skulle man natuligtvis inte ägna sig åt mitt på dagen om man inte hade försäkringar om att man får vara i fred.

Så narkotikadistributionen till Dalarna och Hälsingland mm är - föga förvånande - mycket lik den amerikanska motsvarigheten, men eftersom det inte är en film så ser det så mycket mer odramatiskt ut. Så odramatiskt att det kan vara svårt för ett otränat öga att se vad som pågår.

Falun måndagen den 22 juni 2020

Mikael Styrman

Sverige sviker alltid

.

Det är en gammal sanning - speciellt i Finland: Ruotsi pettää aina!

Sverige sviker alltid.

Sverige har alltid utkämpat sina krig till den sista finnen. Men alltid övergett finnarna för att klara sig själva.

Ryske Tsar Alexander hade duktiga kunskapare vid tiden för 1808-1809 års krig. De förstod att Sverige inte hade några soldater utan alltid stred till den sista finnen. Det är en ordning som har hållit i sig till våra dagar och som förmodligen är bestående. Finland har hållit med soldater och Sverige med en - om inte dugande så åtminstone tjuvaktig överhöghet. Även det ett bestående fenomen. 

Sedan Tsar Alexander tog Finland har det varit färdigkrigat för de svenske. Tsaren, och/eller hans rådgivare, förstod uppenbart även att det fanns ett tydligt missnöje med svenskarnas styvmoderliga behandling av Finland och den åderlåtning av befolkningen som misskötta svenska krig resulterade i. Det öppnade dörren till att finnarna erbjöds bättre levnadsförhållanden från den ryska tsaren än från den svenska kronan.

Svenskarna - i synnerhet den politiska ledningen - såg det uppenbarligen inte komma. Men Sverige förlorade Sveaborg/Suomen Linna, och därmed i förlängningen Finland, till ryssarna utan att ett enda skott avlossats. Sveaborg har kallats ”Nordens Gibraltar”. Kanske är det rättvisare att säga att fästningen var den tidens Singapore - eller kanske jämförelsevis ännu mer välbeväpnat för sin tid.

Britterna förlorade Singapore till japanerna under snarlikt förnedrande former. Det fanns mer militära resurser till försvar av Singapore än det fanns till försvar av England självt. Det var bara det att allting var riktat mot havet och japanerna kom genom djungeln. Det inrymdes inte i förstockade brittiska militärers tankevärld att man kunde göra så. Själva skulle de aldrig låta sig bäras genom djungeln av lokalbefolkningen. Det skulle innebära för svåra påfrestningar för den burne.

Då - 1808 -  som nu, hade den svenska byråkratin och statsledningen mycket höga tankar om sig själva. De trodde förstås att finnarna beundrade dem och älskade att bli hunsade och plundrade av den svenska statens banditer för att sedan sluta sina dagar i förlorade fältslag, som en del av en oduglig armé. Eller kanske som en del av en latent dugande armé med en oduglig ledning. Även den trenden har hållit i sig. Numera har svenska försvaret övergått till att jaga minkar med sjunkbomber och präktigt vandra runt i Pride-parader - hur det nu kan vara en kvalitetsstämpel på ett dugande försvar…

Det lätt bisarra är att Sverige fortsatt att utkämpa krig till den sista finnen även efter att Finland blivit självständigt. Sverige är alltid piggt på att träffa bilaterala överenskommelser i fredstid - bara för att svika dem när det hettar till. Sveriges stat och försvar fungerar därvid lag som Sveriges banker. Deras utlåning av pengar brukar beskrivas som en man som lånar ut ett paraply, när det är vackert väder, bara för att omedelbart be att få tillbaka paraplyet om det börjar regna. Det är dock en förskönad bild av svenska banker. Det behöver inte regna. Det räcker att maffian - den i Sverige statsbärande - vill ta över ett företag av dess ägare för att bankerna ska överge sin kund.

Trots att Finland upphörde att vara svenskt 1809 och blev självständigt 1917 har Finland hållit den svenska arvfienden Ryssland borta från Sverige. I förbifarten hann man även kasta ut tyskarna ur landet i slutet av Andra Världskriget.

Även i våra dagar görs det bilaterala överenskommelser i försvarsfrågor mellan Sverige och Finland. Alla historiska erfarenheter talar för att det från svensk sida handlar om till intet förpliktigande vackra floskler vilka genast kan överges om det hettar till. Bortsett från allt trevligt umgänge som möjligen kan kanta vägen mot sådana överenskommelser måste man mot den historiska bakgrunden fråga sig vilken eventuell nytta sådana överenskommelser med Sverige i slutändan kan tänkas ha för Finland?

Ett måhända trevligt tidsfördriv under fredstid - ja. Men något av värde för Finland i ofärdstider - knappast.

Falun måndagen den 22 juni 2020

Mikael Styrman

Löfven svarar inte på frågor

.

Jag såg Stefan Löfven i söndagens Agenda. Det var märkligt. Han svarade inte på intervjuarens frågor. Rättare sagt svarade han konsekvent på någon annan fråga än den som ställdes.

Eller svarade och svarade förresten…jag är inte säker på att han svarade på någonting alls. Han kanske bara pratade om någonting annat. Men jag är säker på att han inte svarade på de frågor han fick.

Någon gång kan en skicklig politiker ducka för en besvärlig fråga genom att helt fräckt prata om något annat. Det kan till och med vara underhållande att se. Men inte hela tiden…

Det hela blev ganska motbjudande och arrogant. Bosse Ringholm-varning över hela föreställningen. Han respekterar inte medborgarna. Åtminstone inte de som överlevt hans Corona-politik. Och det är ju inget bra betyg för en politiker. Inte i en demokrati.

Falun tisdagen den 16 juni 2020

Mikael Styrman

Svarte Petter skickas runt

.

Folkhälsomyndigheten gick för några dagar sedan ut med påståendet att det inte var de hemvändande alpresenärerna som spred Corona-smittan i Sverige utan att smittan istället kom från annat håll.

Kanske är det så?

Å andra sidan sa Adolf Hitler på förmiddagen den 1 september 1939 att Polen hade anfallit Tyskland: ”Sedan kl 05:39 skjuter vi tillbaka.”

Nazisterna dödade också ett antal fångar vilka man spökade ut i tyska uniformer för att visa på dödsoffer från ”det polska anfallet.”

Varför är det intressant i det här sammanhanget?

Jo, den svenska regeringen har ungefär samma problematiska förhållande till sanningen som Adolf Hitler hade. Hitler gjorde många galna saker, men han ljög nog inte lika mycket som den svenska regeringen gör.

Nu handlar det om att till varje pris tillbakavisa alla påståenden om att man har gjort det man har gjort och att det var förbannat klantigt och ansvarslöst.

Falun tisdagen den 16 juni 2020

Mikael Styrman

Palme-utredningen en succé

.

Det framhålls av och till att utredningen av mordet på Olof Palme är ett misslyckande.

Men det är i bästa fall en missuppfattning som grundar sig på naivitet. I sämre fall är det fråga om avsiktligt vilseledande. 

Utredningen av mordet på Olof Palme är en succé!

Det har gått precis så som Ingvar Carlsson och det övriga anhanget ville ha det och ställde och styrde för att få till det.

Man tillsatte en ”observatör” i utredningen, som ett subtilt hot mot de inblandade. Sedan fick sossegangstern Holmér som varken var utbildad polis eller lagligen kunde leda utredningen kidnappa den och styra den mot det ena efter det andra fantastiska internationella spåret vilka dels var helt gripna ur luften och dels kunde passa maktgalna sossar med storhetsvansinnes egon och dessutom lura en korkad befolkning att det är så det ska vara.

Holmér var ju känd sedan tidigare som ohederlig partipolitruk som kunde anlitas för allehanda skurkstreck som till exempel fallet med sjukhusspionen.

Palmeutredningen var en stor framgång för dem som mördade Olof Palme - tro inget annat!

Falun tisdagen den 16 juni 2020

Mikael Styrman

Döden från Ådalen slår till igen

.

Döden från Ådalens mentor?

Nästa år är det 90 år sedan skotten i Ådalen. Fem personer sköts till döds i samband med demonstrationer, eller möjligen kravaller. Vilketdera kan bero på vem som skriver historien och hur det sker.

I åtminstone 70 år har socialdemokratin exploaterat dödsskjutningarna i Ådalen. Politruker av olika slag har skildrat det inträffade genom socialdemokratiska glasögon, bland annat på bio. Vi har fått lära oss att galna fascister sköt hederliga människor som strejkade för drägliga förhållanden. Kanske var det så? Jag vet inte. Jag var inte med och det är känt att socialdemokratin har ett komplicerat förhållande till sannningen. Det kan också ha varit militär som försökte återställa ordningen när samhällsordning och säkerhet hotades av anarkister som kämpade för personlig makt och framgång och dessutom lurade fem aningslösa i döden.

Vare det hur det vill med den saken. Under senare tid har samhällsdebatten länge handlat om ett mord som socialdemokratin exploaterat i 34 år - hittills - och för att kunna göra det saboterade man polisutredningen och gör så alltjämt.

Efter att skotten i Ådalen föll har vi fått lära oss hur på allt sätt förkastligt det var att ta livet av fem svenskar. Men nu, när socialdemokratin - hittills - tagit livet av 5.000 svenskar på grund av ansvarslös eller cynisk hantering av Corona-viruset rycker man på axlarna åt det och accepterar inget ansvar för massmordet. Döden från Ådalen har återvänt och han accepterar inget ansvar för sina gärningar. Han har inte ens folkvett nog för att skämmas.

Partibrodern Josef Stalin är bland annat känd för att 1952 ha sagt:

”En enskild människas död är en tragedi, en miljon döda är statistik.”

Det är tydligt var ”Döden från Ådalen” hämtar sina ideal ifrån. I Sverige klagar dessutom underhuggaren, vår Svenske Reinhard Heydrich-kopia, på att de döda släpar efter…

Det är bra. En riktig bödel, som säger sig arbeta för partiets bästa, ska inte behöva känna någon ånger. Flera av de döda kanske inte ens var socialdemokrater. Många var redan, eller åtminstone snart, bara att betrakta som kostnadsposter som det bara är skönt för partiet att inte behöva försörja, med våra allt mer ökande kostnader för anhöriginvandring.

Falun måndagen den 15 juni 2020

Mikael Styrman