.
Det var en nedstämd duett som mötte media i onsdags för att presentera lösningen på Palmemordet. Såväl förundersökningsledaren Christer Petersson som spaningsledaren Hans Melander var långt ifrån bekväma med situationen. Fjärran var den trygga och självmedvetna tillförsikt som präglade Peterssons avisering i TV för några månader sedan om vad som komma skulle.
Ganska uppenbart var det det inte inte det här Christer Petersson hade i påsen när han bjöd upp till dans. Det var inte en haltande lista med vaga indicier som spretigt pekade mot Skandiamannen som Palmes mördare, men inte pekade så resolut att det gick att ta på allvar. Vad hade då hänt mellan de två framträdandena?
Jag tror att Peterson har fått endera av två erbjudanden under mellantiden. Möjligen har han fått båda och bägge var av karaktären att de inte går att tacka nej till. Antingen har han erbjudits goda ekonomiska förhållanden och en fortsatt komfortabel utveckling av karriären. Alternativt har han erbjudits alldeles nya cementstövlar samt förmånen att få prova ut dem i Nybroviken. Hammarbykanalen går ju inte. Den förstörde partimaffian med Cattis Falck och Lena Gräns och att upprepa tunnelbanetricket skulle inte upplevas som trovärdigt, inte heller skulle det vara en framkomlig väg att linda in honom i plastsäckar och begrava honom på 60 cm djup på Norra Begravningsplatsen i Solna. Det skulle inga falska intyg kunna ändra på.
Nå, oavsett vilket kände sig Peterson tvungen att gräva fram något ur Palmeutrednngen och det blev detta putte-fnuttiga - fingertutten som Mäster Skräddare skulle ha sagt. En ganska oförarglig uppmärksamhetssökande tomte, tidigt och med rätta avfärdad i utredningen.
Den socialdemokratiska partimaffian har i hittills 34 år exploaterat det vallokomotiv som den mystifierade ikonen Palme, med det ouppklarade mordet utgör: en svensk John F Kennedy, Che Guevara eller Horst Wessel om man så vill. En äkta partimartyr. En sådan avskaffar man inte hur som helst, särskilt inte om man samtidigt presenterar delar av ett nätverk, som på grund av nätverkets finmaskighet och trots fallets 34 år ändå i förlängningen leder fram till nutida makthavare.
Det finns mycket mer att säga om dessa maffia-charader, inte minst om Hans Holmérs och Ebbe Carlssons härjande som av konflikträdda ofta beskrivs som tomterier men som naturligtvis var mycket medvetna och framgångsrika åtgärder vilka syftade till att sabotera polisutredningen.
Men det kan räcka så här långt nu för stunden.
Falun lördagen den 13 juni 2020
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar