Döden från Ådalen slår till igen

.

Döden från Ådalens mentor?

Nästa år är det 90 år sedan skotten i Ådalen. Fem personer sköts till döds i samband med demonstrationer, eller möjligen kravaller. Vilketdera kan bero på vem som skriver historien och hur det sker.

I åtminstone 70 år har socialdemokratin exploaterat dödsskjutningarna i Ådalen. Politruker av olika slag har skildrat det inträffade genom socialdemokratiska glasögon, bland annat på bio. Vi har fått lära oss att galna fascister sköt hederliga människor som strejkade för drägliga förhållanden. Kanske var det så? Jag vet inte. Jag var inte med och det är känt att socialdemokratin har ett komplicerat förhållande till sannningen. Det kan också ha varit militär som försökte återställa ordningen när samhällsordning och säkerhet hotades av anarkister som kämpade för personlig makt och framgång och dessutom lurade fem aningslösa i döden.

Vare det hur det vill med den saken. Under senare tid har samhällsdebatten länge handlat om ett mord som socialdemokratin exploaterat i 34 år - hittills - och för att kunna göra det saboterade man polisutredningen och gör så alltjämt.

Efter att skotten i Ådalen föll har vi fått lära oss hur på allt sätt förkastligt det var att ta livet av fem svenskar. Men nu, när socialdemokratin - hittills - tagit livet av 5.000 svenskar på grund av ansvarslös eller cynisk hantering av Corona-viruset rycker man på axlarna åt det och accepterar inget ansvar för massmordet. Döden från Ådalen har återvänt och han accepterar inget ansvar för sina gärningar. Han har inte ens folkvett nog för att skämmas.

Partibrodern Josef Stalin är bland annat känd för att 1952 ha sagt:

”En enskild människas död är en tragedi, en miljon döda är statistik.”

Det är tydligt var ”Döden från Ådalen” hämtar sina ideal ifrån. I Sverige klagar dessutom underhuggaren, vår Svenske Reinhard Heydrich-kopia, på att de döda släpar efter…

Det är bra. En riktig bödel, som säger sig arbeta för partiets bästa, ska inte behöva känna någon ånger. Flera av de döda kanske inte ens var socialdemokrater. Många var redan, eller åtminstone snart, bara att betrakta som kostnadsposter som det bara är skönt för partiet att inte behöva försörja, med våra allt mer ökande kostnader för anhöriginvandring.

Falun måndagen den 15 juni 2020

Mikael Styrman