.
 |
| Generaldirektör Johan Carlsson |
 |
| Smittskyddsepidemiolog Anders Tegnell |
Kritiken mot Tegnell
Nu när Jimmie Åkesson, SD, kritiserat Anders Tegnell demonstrerar Folkhälsomyndighetens och Tegnells chef Johan Carlsson åter sitt dåliga omdöme. Denna gång är han arrogant och förnärmad som en hovdam i solkungens Versaille, när det begav sig.
Kritiken mot Tegnell är orättvis och patetisk menar Carlsson. Det är inte Tegnells sak att övervaka smittskyddssäkerheten för våra åldringar menar han och inte heller Jimmie Åkessons sak att ha åsikter om Tegnell tydligen. Vad Johan Carlsson tycker att en folkvald riksdagsman och partiledare får intressera sig för framgår inte.
Hur ska överföring av smittskyddskunskap från Folkhälsomyndigheten till vården ske?
Jaha. Men hur menar då Johan Carlsson att det ska gå till? Hur ska den smittskyddskunskap som Folkhälsomyndigheten förhoppningsvis inhämtat söka sig vidare till sjuk- och åldringsvården? De som driver åldringsvården och de som är beställare för åldringsvården har ju ingen egen folkhälsomyndighet och ska väl inte heller rimligen behöva hålla sig med någon sådan när nu staten gör det? Om de måste hålla sig med egen sådan kompetens - vad ska vi då ha statens folkhälsomyndighet till?
Jag utgår i mitt resonemang från att inte Johan Carlsson är så bortskämd och mentalt förstörd av ansvarslöshet att han tror att staten håller sig med Folkhälsomyndigheten bara för att skämma bort några hundra politruker och ge dem möjlighet att åka runt i världen på skattebetalarnas bekostnad och gnida sig mot andra liknande på möten för inbördes beundran.
Hur tror Johan Carlsson att smittskyddskunskapen ska söka sig från Folkhälsomyndigheten till åldringsvården? Den som inte har kunskapen kan inte rimligen veta vilken kunskap vederbörande inte har men däremot behöver. Det kan bara den som har kunskapen veta, eller skaffa sig en uppfattning om. Landsting, regioner och kommuner varken har eller tycker sig sakna kunskap på smittskyddsområdet. Hur ska den söka sig till dem? Förväntar sig Johan Carlsson att blixten ska slå ned och resultera i att kunskapen implementeras? Ska den förmedlas till ledning och medarbetare genom en explosion i landstingens bibliotek? Kanske förväntar sig Johan Carlsson att kommunernas timanställda ska se en brinnande buske och därigenom bli upplysta?
Även i statlig anställning bör man ta ansvar för att vara till nytta för skattebetalarna
Om det alls ska finnas någon mening för skattebetalarna med att avlöna hundratals drönare på en folkhälsomyndighet då ska ta de ta ansvar och utföra annan nytta än att lyfta lön och smeka sitt ego. Då ska de ut i samhället och inventera behovet av smittskyddsåtgärder och anpassa sina råd efter de behov som verkligheten kräver. Då ska de inte sitta med tummen i ändan och tycka att det inte är deras ansvar.
Gör de ändå så ska de få sparken - omedelbart - på grått papper. Till att börja med Johan Carlsson och Anders Tegnell. Sedan är det förmodligen lämpligen bland annat den nya ledningens sak att avgöra vilka ytterligare drönare och politruker som är så förstörda att skattebetalarna skyndsamt bör befria sig från dem.
Ansvarsutkrävande nödvändigt för att samhället ska fungera
I ett fungerande samhälle - ett sådant där samhället fungerar därför att ansvar utkrävs bland drönare, politruker och politiker skulle både Johan Carlsson och Anders Tegnell samt därtill åtminstone några tiotal ytterligare politiker och chefer i den offentliga sektorn både avskedas och åtalas för misstänkt mord eller dråp i hittills åtminstone femtusen fall.
Folkhälsomyndighetens råd och regler måste förankras i verkligheten
Visst är det som Johan Carlsson sa idag i Ekot, att det är regioner, landsting och kommuner som är huvudmän för sjuk- och åldringsvården. Men om skattebetalarna ska få någonting tillbaka för de pengar som Folkhälsomyndighetens anställda kostar, måste myndighetens råd och informationer vara förankrade i verkligheten. De måste vara anpassade till de förutsättningar som finns i vården. Då kan inte ansvarstagande specialister förespråka smittskyddsregler som resulterar i att de gamla dör som flugor och sedan bara rycka på axlarna och säga att det inte är Folkhälsomyndighetens business.
Verklighetsflykt har resulterat i massdöd
Folkhälsomyndighetens råd - om det nu har varit deras råd och inte något som regeringen har beställt - har istället anpassats till någon sorts fiktiv, påhittad, verklighet. Därav de höga svenska dödstalen. Allt naturligtvis i kombination med den häpnadsväckande arrogans och vårdslöshet som det inneburit att inte respektera försiktighetsprincipen när fråga varit om ett nytt virus om vilket mycket lite varit känt.
Trots vår oskyddade hem- och åldringsvård, som rimligen alla som är verksamma med hälsofrågor rimligen måste ha kännedom om, har Folkhälsomyndigheten nonchalerat normala säkerhetsrutiner och struntat i karantän för hemvändande från kända smitthärdar som Iran och Alperna. Man har infört rent barnsliga begränsningar som exempelvis begränsningar av möten till sådana med mindre än 500 deltagare och man har låtit Eurovisionsschlagerfinalen gå av stapeln trots att det var känt att smitta spreds i samhället. Signalvärdet av dessa förringanden av hotet och allt surr om flockimmunitet ska inte underskattas och det resulterade också i en mängd privata puss- och kramkalas i Stockholmstrakten med smittspridning som följd.
Ansvar för massdöd måste utkrävas på flera nivåer
Någon måste ta ansvar för de tusentals döda som blivit följden. Ansvaret begränsar sig inte till Johan Carlsson och Anders Tegnell. Det finns också på många håll i politiska församlingar och politiska intresseorganisationer - på alla nivåer. Men det är lämpligt att börja med dem.
Det är inget rimligt försvar som Johan Carlsson idag mycket riktigt säger, att mycket av detta är politikernas ansvar. Genom att vara yrkesman, ta jobbet och sitta still i båten har Carlsson och Tegnell medverkat till att föra befolkningen bakom ljuset. De har haft kunskapen och de har haft höga befattningar inom specialområdet, men de har tigit om missförhållandena. Det kan man göra i ett samhälle som helt frångått möjligheten och skyldigheten att utmäta ansvar och i ett sådant samhälle, som det svenska, är det riskfritt att göra så. Men av den som är hederlig förväntar man sig att de har så pass mycket ryggrad att de inte tar ett jobb som innebär att allmänheten kommer att föras bakom ljuset i så viktiga frågor som försvaret mot epidemier, vilket nu resulterat i tusentals förtida döda.
Falun söndagen den 7 juni 2020
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar