På fredag morgon lämnade jag
det döende Övertorneå för att tillfälligt besöka ett nästan lika döende
Haparanda. Det var ett tag sedan sist. Jag har visserligen varit dit för att
delta i någon mindre rättegång gällande apspelet kring Ekfors Kraft AB, men då
inte tagit mig tid att se vad som har hänt med staden. Men nu är det sommar och
staden borde blomstra – och det gör den inte.
Och jag blir ledsen, men är inte förvånad. Precis det här är det förväntade
utfallet av Sven-Erik Buchts och Kristina Lugnets eskapader.
Jag såg i någon tidning, för
några dagar sedan, att någon av maffians hejdukar klagade på Haparandas
kommunledning, att man inte lyckats förvalta arvet efter Bucht. Men det här har
inget med den nya kommunledningen att göra. Det vi nu kan se i Haparanda är en
logisk följd av att man bjöd in de rikstäckande och ofta utlandsägda kedjorna
och konkurrerade ut den lokala, och lokalt ägda, handeln. Det är också en följd
av att man med hela propagandapparaten i ryggen lurade i människor falska och
helt grundlösa och verklighetsfrämmande förhoppningar. Och det lyckades. Man
lurade framför allt lokala företagare med på båten för att genomföra, för en
nykter betraktare, uppenbart dödfödda investeringar.
Idag kan vi se följden.
Haparanda har förvandlats till en spökstad. Till ett Klondike efter
guldruschen. Fast det blev aldrig någon guldrusch. Några åkare fick bränna lite
diesel och i huvudsak inpendlade byggjobbare hade att göra ett tag. Några
Haparandabor gick från bättre avlönade heltidsjobb i industrin till sämre
avlönade deltidsjobb i handeln. Men var det egentligen någon fördel för bygden?
Sven-Erik Bucht har blivit
välgödd riksdagsman på att lura människor. Och Kristina Lugnet blev
vinprovarnas vinprovare med sitt Bullshitverk – Tillväxtverket – som drog från
hotell till hotell på skattebetalarnas bekostnad för angelägna äventyr,
konferenser och fester. Idag är hon arbetsbefriad, knuten till
regeringskansliet och försörjd med lyxlön till döddagar.
All kapitalbildning, i den
mån det över huvud taget sker någon i Haparanda, sker numera i södra Sverige,
eller utomlands. Inte ens det enklaste investeringsbeslut kan längre fattas av
lokala företag eller företagare. Bucht och Lugnet har förvandlat Haparanda till
handelskedjornas galärslav. Inte ens den gamla naturliga samlingsplatsen,
korvkiosken på torget, har klarat sig. Den gapar ensam och öde på torget. Och
intrycket av alla tomma lokaler i centrum är massivt. En spökstad – ett
blivande ghetto.
Och ute i Ikea-land, utanför
staden, jobbar man mer eller mindre gratis för att orka skicka hyrespengarna
till IKEA i Holland, Schweiz eller Lichtenstein eller vad det nu kan vara, i
det land där nästan alla företag utom IKEA plundras av skatteverket, för att tillräckligt
med skattemedel ska kunna slösas bort av ansvarslösa och inkompetenta puckon.
I näringsfastigheterna i
Haparanda gapar lokalerna tomma, liksom snart fastighetsägarnas balansräkning.
Men IKEA fick tomten gratis av Sven-Erik Bucht. Tomten som en gång stals av
stadens styrande med den falska förevändningen att man skulle göra
fågelskyddsområde av den. Men det blev inget fågelskyddsområde. Det blev ett
utfyllt och asfalterat industriområde med två plåtlador på. Och det blev några
av Sven-Eriks underhuggare genom fönstret inkastade flaskor. För att skrämma
lokala ordföranden i naturskyddsföreningen. Men ingen annan
Haparanda-företagare skulle nog ha fått tomten gratis, fågelskyddsområde eller
ej. Men den som dränerar bygden på allt kapital gynnas av kommunen(!). Förr
hade nog en politiker som Sven-Erik Bucht inte blivit invald i riksdagen. Han
skulle ha blivit rullad i tjära och fjäder och blivit utjagad ur staden, för
att aldrig komma tillbaka.
Jag skrev då, när det begav
sig, i Greger Toolanens tidning, om masshysterin som man piskade upp. Men jag
talade av allt att döma för döva öron.
Tydligaste exemplen är väl
livsmedelshandeln som förr blomstrade inne i staden, men nu kämpar utanför en stad
som snart bebos av enbart pensionärer. Med vilken kroppsdel har man tänkt när
man har räknat ut att pensionärerna ska släpa sig ut utanför staden för att
göra sina inköp. Visst, några gånger är det roligt. Men när det sedan måste
upprepas i på daglig basis att man med kanske värkande leder och begynnande
hjärtsvikt ska släpa sig runt i en jätteaffär för att få hem lite mjölk, ägg
och bröd…
Det andra tydliga exemplet är
missfostret som man använde för att förstöra Sundholmens Camping. Jag har
tidigare liknat den med en militärförläggning i det postsovjetiska Murmansk.
Och det finns väl ingen anledning till någon annan bedömning idag. Det är
ganska fascinerande att så annars dugande personer kan drabbas av en sådan
kollektiv hjärnblödning. Och vilken idiot kom på att göra en jättestor OCH HÖG
bastu? Knappast någon bastubadare i alla fall. Alla som vet något om bastu vet
att de flesta människor har ett visst mått av personlig integritet som gör att
man inte gärna vill bada kollektivt i stora samlingar obekanta människor. Ja,
med undantag för dyngfulla tornedalingar då och ryggborstarföreningen med allt
äldre och allt mer motbjudande bastubadande gubbar i Kukkolaforsen som ska
vikas ut i läns- och lokalpressen varje sommar. Men det är väl knappast för
deras badande och boende som anläggningen byggdes? Och alla bastubadare vet vad
höjdskillnaden innebär för temperaturen i bastun. En bastu ska därför inte
byggas på höjden. Hur kan människor
gripas av en sådan ja-sägarmentalitet att inte någon enda kan förmå sig att
slänga ett sådant urbota dumt förslag i papperskorgen? Och hur kan man över
huvud taget komma på den enfaldiga idén att det skulle behövas hotellkapacitet
för att människor ska komma långväga ifrån för att handla i kedjor som ser
likadana ut utanför varje befolkningscentra av betydelse? Hela anläggningen ser
ut som om den är till för att inkvartera politiska fångar. Nästan det enda som
den här nationen är bra på numera….
För att fullfölja Sven-Erik
Buchts visioner återstår nu bara att muddra älvfåran så att stränderna börjar
lukta skit. Men det hörs ju vara på gång.
Som sagt, tjära och fjäder –
det var tider det.
Stockholm lördagen den 8 juni
2013
Mikael Styrman
.
13 kommentarer:
Hej M!
Nu har Du nästan överträffat Dig själv, MYCKET BRA SKRIVET:))!!
Mikael Styrman är troligen den sämsta företagaren i Tornedalen! Sjabbla bort ett gammalt skuldfritt företag är ju beviset!
Under flera år var det sossarnas fel, men det blev ännu värre under borgarnas tid! Alltid någon annans fel, enligt Styrman
Men felet är 100% Mikael Styrmans!
Jaa....och Du är säkert en rättrådig och hederlig person? :-)
Du Anonym..
Vad fan har det med Mickes företagande o göra med, att han skrev en träffande och verklighets baserad beskrivning om Haparanda? En stilla undran, Du kanske tillhör dom inavlade i Ötå, med rätt att hålla "husting", utan verklighetsförankring(??)
Faktum är att de borgerliga hela tiden var inblandade. De ville gärna att jag skulle skälla på sossarna, men de ville inte göra något åt problemet. Naturligtvis inte, eftersom de var inblandade, men inte vågade skylta med det inför sina väljare.
Jag förstår att Du måste vara anonym eftersom Du att döma av argumentationen är ganska insyltad i det här och känner behov av att rättfärdiga Dig.
Du glömde att nämna om jag är mer eller mindre inkompetent än Ivar Kreuger var. Han som var världens rikaste man och ”gjorde självmord” på ett hotellrum i Paris, uppklädd för den fest han var på väg till. Han gjorde självmord så klumpigt att hans advokat Hugo Stenbeck, som hade tillgång till hans kassaskåp ärvde Korsnäs och Wallenberg ärvde nästan allt annat och dessutom skrev han ett självmordsbrev på engelska till sin närmaste medarbetare som var svensk och som han alltid talade svenska med. Det måste ju vara höjden av inkompetens? Eller jag kanske är ännu inkompetentare?
Du glömde berätta om hur en nära anförvant till en moderat- och en centerpolitiker brände ned vår gård, hur polis och åklagare manipulerade utredningen och domstolen raderade vittnesförhörsbanden i bästa Watergate-stil och hur pressen teg om allt pinsamt som kom fram i rättegången och hur jag lyckades förlora rättegången.
Eller varför inte hur jag var så oduglig att sossarna och centern i Falun tvingades stjäla skogen för mig och skatteverket tubbade en tjänsteman på Stora att vittna falskt om skogens skick för att få mig i fängelse. Behöver jag påpeka att det var så inkompetent av mig att skattetjänstekvinnorna aldrig blev åtalade?
Eller hur jag var så inkompetent att staten tvingas dra in koncessionen redan för min far – helt olagligt. Eller hur man tvingades att tvångsförvalta oss flera gånger. Varje gång till mångmiljonkostnad. Och hur man tvingades tvångsförvalta oss i åtta månader och ta alla pengar för att företaget skulle gå i konkurs.
Mer är inte att säga nu. Men fortsätt läsa bloggen. Det är mycket intressant oskrivet ännu. Inte minst om politiken och maffian. Så sitt ner, spänn fast säkerhetsbältet och be mamma hålla Dig i handen, för det bär iväg!
Fast du borde nog ha bytt företagets säte till typ Stockholm eller typ Luxemburg eller London. Samt skrivit dig där någonstans.
Det hade varit 100% kompetens. Anledningen till att dina lokala "högerparti" politiker är sura på dig är nog för att du tilldelats rollen som "ondskefull rik" av dina lokala kommunister. Eftersom de politikerna är rädda för kommunisterna och inte har vunnit ett val mot dem sedan typ 1800-talet så vågar de inte göra något annat än att hålla sig till majoriteten.
Så dokumentera allt, du borde ju nästan ha tillräckligt för flera Hollywood filmer snart!
Efter att man tubbade den livegna Handelsbanken att säga upp vårt lån var vårt handlingsutrymme så begränsat att några stora geografiska utsvävningar var svårt att ägna sig åt. Jag skriver livegna eftersom Handelsbankens funktionärer fick stjäla banken från ägarna med politikens goda minne. Det var viktigare med hållhakar på banken än att låta ett fungerande rättsväsende skydda ägarna.
Vi flyttade en del säten till Stockholm men hann inte flytta allt och det löste inte problemet helt. Korruption fanns i Stockholm också, om än inte lika uttalad som i Norrbotten där allt är genompolitiserat.
Man kan inte som ensam småföretagare värja sig mot propagandaapparaten. Man har inte mycket att sätta emot. Politiken och psykopaterna i administrationen kontrollerar massmedia totalt. Tidningarna har slutat vara intressanta för läsarna eftersom de bara publicerar presskommunikéer. Tidningsägarna kompenseras genom att de får bullshit-annonser från myndigheter och verk. Man är aldrig effektivare än man behöver vara. När råttorna i politiken matar media förvandlas de till lata katter som slutar fånga råttor. Men självbilden är att de är rytande och hungriga tigrar. Man är vana att ljuga läsarna fulla och tror att ingen begriper att det är vad som pågår. På sikt leder det till tidningarnas undergång.
Det finns naturligtvis elände så det räcker för en hel serie. Men ingen orkar titta på så mycket av samma. Krävs verkligen en bra manusförfattare för att inte tittarna ska börja begå självmord av allt elände. ☺
Visst en del problem finns överallt, men avseende saker som postgång, relativ opartiskhet från domstolar avseende brottmål och enormt större valbarhet avseende civilmål samt avsevärt mer diversifierade förvaltningsrätter så borde ju möjligheterna till en vettig bedömning av saken vara avsevärt bättre. Frågan är om problemen ens skulle uppstå ifall dina motparter inte redan från början visste att du skulle dömas oavsett vilka anklagelser som lades fram. Möjligtvis skulle frågorna reduceras till en tvist om betalningar, storleken på dessa och rätten att "tjuvkoppla in sig" på nätet.
Har man lån eller åtminstone stora lån ska man hålla käften och tiga, särskilt ifall lånen inte är utbytbara. Ovanligt i stockholm, vanligt i Norrland.
Massmedia är som sagt statsstyrt till 95%. Detta beror främst på att de flesta massmediekoncerner oftast har 100% belåningsgrad och att deras intäkter till 75% kommer från staten. Skriver tidningen riktigt dumt så säger de åt myndigheterna att sluta köpa tidningar och annonser. För journalister viner piskan alltså dagen efter så att säga. Är de sura vill de utreda presstöd, nedsatt moms och det statliga behovet av tidningar.
Du borde dokumentera allt och satsa på att skriva en bok eller manus. Skulle kunna bli riktigt lönsamt med rätt kund. Hollywoods största problem är att de saknar riktiga manus, men ta Erin Brokovich tex. Du borde kunna överträffa det manuset och eftersom det finns eller fanns ett enormt intresse för sådant så skulle det kunna bli en internationell hit.
Du har säkert en point i frågan om förutsägbarheten. I fråga om vägbelysningsbetalningen rådde länge dödläge för att vi inte vågade stämma kommunerna därför att målet då skulle hamna i Haparanda Tingsrätt där vi var övertygade om att målet skulle vara förlorat på förhand. Kommunerna vågade inte stämma oss därför att målet då skulle hamna i Stockholms Tingsrätt där de inte trodde sig kunna vinna målet.
Lösningen blev politisk fotarbete och kohandlande varefter man drev målen via Konkurrensverket och Marknadsdomstolen. Även om det var påfrestande gick det egentligen ganska bra för oss. Ända tills pressen på regeringen ökade och den lät Marknadsdomstolen förstå att en rättslig prövning var bra, förutsatt att den slutade med att kommunerna vann.
Det där om Erin Brokovich var väl vackert tänkt och några inspirerande rader. Men det är nog ganska långt till en sådan situation i det här fallet. Det saknas förstås inte grova skurkstreck och mörkläggningar, men däremot var nog rättsväsendet i USA i bättre skick än det svenska. Framför allt var rättsväsendets roll, och dess syn på sin egen roll annorlunda än vad som gäller i Sverige. I USA ser rättsväsendet sig som medborgarnas organ medan det i Sverige ser sig som statens organ mot medborgarna. Och jag tror att mina motståndare har starkare grepp om staten och rättsväsendet än någonsin Erin Brokovich’s motståndare hade.
Men därmed inte sagt att det korrumperade systemet är orubbligt. Alla korrumperade system bryter så småningom ihop. Det är mest en fråga om när tiden är mogen. Och kanske om att de behöver hjälpas över kanten ibland.
Poängen med att göra film om saken är förstås att få ut värde ur händelserna.
Manusförfattare kan tjäna rätt bra i USA och du har IRL-erfarenhet så det räcker. Dessutom verkar det vara aktuella ärenden, något som är på tapeten i USA och kommer att vara aktuellt i säg 2-22 år framöver beroende på hur folket väljer i valen.
Så tanken var inte fin utan helt enkelt ett tips.
Sedan behöver ju inte manuset handla om din hemort, att måla den skulle förstås kanske inte vara helt acceptabelt i dina släktingars tycke. Du vill säkert inte vara svinet som satte Norrland på kartan likt nazityskland för miljoner tittare men är jävligt nöjd med att ha några bloggläsare.
Så manuset kan ju stampas om till en generika för hur lägre former av big-govt fungerar och dessutom visa effekten av hög skatt kontra låg skatt och demonstrera det övriga som du pratar om i bloggen som tex. trickle-down economy som konstgjord andning istället för som effektiv drivkraft samt därutöver det Oligark välde som du beskriver i bloggen där politiker medvetet river verksamhet just för att få medborgarna att flytta eller bli fattiga och beroende av systemet. Avslutningstext "this was based on a true story".
Det var ett tips. Skulle du genomföra det så ta lite %% på intäkterna utöver en fast summa. Du har ju mer material än GW Persson någonsin haft.
Poängen med att skriva blogg är att på ett billigt sätt kunna göra tillgängligt, för en intresserad allmänhet, det som media som går i koppel inte publicerar.
Det är ju inte så konstigt att de inte publicerar motbilden eftersom det själva skapat och spridit den falska bilden.
Problemet är till del att jag bara har gläntat till vad som förekommit så här långt.
Se mitt svar i bloggen ”Tjuveri utan originalitet”.
Skicka en kommentar