När maffian slår till

.
Jag saknar en bra term, med vars hjälp jag kan identifiera mina förföljare på ett kort och koncist sätt som människor kan förstå. En term som gör det möjligt även för människor som inte ännu varit föremål för mina förföljares uppvaktning.

Det känns som att det inte fungerar att skriva staten. Det finns ett otal grenar på statens träd, av vilka många, men inte alla, används till kriminell verksamhet och maktmissbruk. Att ange alla för stunden inblandade i en term känns inte heller bra. Om någon vet av, eller kommer på, en term som andra kan förstå är jag tacksam för tips.

Tills vidare får jag väl skriva ”maffian” och redogöra för vilka statliga institutioner som för stunden deltar eller nyttjas för maffians verksamhet.

Så till saken:

Maffian slog till i november 2012, i form av ”konkursförvaltare” och ”kronofogde” och belade alla våra tillgångar med kvarstad och låste ut mig från våra industrigårdar, arbetsmaskiner, lager, kontor, arkiv m.m. Då belade man alla Ekfors-bolagens egendomar med kvarstad - såväl sådana som tillhörde bolag som maffian hade fått i konkurs som sådana som tillhörde andra bolag.

Syftet med tillslaget var att få bort rättsprocesserna från domstolarna. För en sönderfallande stat, med ett dysfunktionellt rättsväsende, är det störande att gång efter annan tvingas låta domstolarna återkommande avkunna domar som innebär tydliga rättsövergrepp. Helst ska ju så många medborgare som möjligt hållas ovetande om vad brottsligheten i staten sysslar med.

Vid tiden för tillslaget fanns hundratals maskiner på våra gårdar och i våra lokaler vilka ALLA belades med kvarstad. Det skulle hindra att jag/vi fick intäkter genom att arbeta med maskinerna eller frigöra kapital genom att sälja av maskiner eller artiklar ur lagret. Intäkter som skulle ge oss medel att försvara vår egendom mot maffian i domstol.

Alla?

Nej inte riktigt alla. Det fanns hundratals maskiner som ägdes av olika Ekfors-bolag, främst StorStark, och som belades med kvarstad. Ingen av dessa blev utmätt. Däremot mätte kronofogden, med kirurgisk precision, ut maskiner som inte tillhörde Ekfors-bolagen utan mig. Men de delgav inte mig beslutet, trots att de visste om ägarförhållandena.

Är det möjligt att komma in på gårdar och i lokaler där det finns hundratals maskiner av sammantaget betydande värde, som alla belagts med kvarstad, och där lyckas mäta ut enbart maskiner som tillhör någon annan? Jag tror ju inte på det och tycker nog att man måste vara väldigt hemfallen åt att tro på barnasagor för att köpa det.

Varför skulle man överhuvud taget mäta ut några maskiner och sälja när allt är belagt med kvarstad och det pågår en konkursutredning? Varav brådskan? Jag påstår att det är unikt och att det bara beror på att maffians behov att ”avlöva” mig.

Sedan slumpar man bort maskinerna för att göra maximal skada för mig. Och vår press som uppenbarligen är helt maffiakontrollerad tittar bort som vanligt, och tiger. Som man numera alltid gör när rättsövergrepp pågår mot mig och Ekfors-bolagen.

Det är klart att det här var en mycket noggrant planerad insats där konkursförvaltare och kronofogdar samverkade i ett korrumperat och olagligt samarbete med syfte att sätta rättssäkerheten ur spel.

Självklart blir jag besviken över att se förfallet i staten och rättsväsendet, hur långt det har gått. Och jag blir kränkt av att återkommande bli bestulen på min egendom och berövad min rätt att utöva min näring och min yttrandefritt. Jag blir ledsen av att se ynkedomen som slagit rot i våra media. Våra media som - om de fungerade - kunde göra mycket för att bekämpa kriminaliteten i staten och få dessa brottslingar lagförda.

Men jag blir stärkt av att se, att mina motståndare trots alla sina resurser, trots den massiva söndermalningsprocess som pågår mot mig och trots hela den kriminella sörjan av låtsade ”konkursförvaltare”, höga statstjänstemän som generaldirektörer, kronofogdar, skatteverksbrottslingar, åklagare, domare och ”politiker” som deltar så måste de ändå utsätta mig för sådana här saker. De beter sig som en pedofil som släpper ned byxorna och ställer sig och onanerar på trottoaren utanför ett dagis, fullt medveten om att alla kan se det, men som ändå inte kan låta bli.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att de trots alla sina resurser ändå är rädda för mig. Att de trots allt som gjorts ändå måste göra ännu mer för att skada och tysta mig.

Det är naturligtvis många statliga brottslingar som sitter med fingrarna i kläm i vad de trodde vara locket till pianot, men som de nu upptäckt att är en giljotin. Och nu är de livrädda för att någon ska träda fram och trycka ned denna symboliska giljotin som vilar på deras fingrar och därmed rensa ut detta slödder ur staten.

Det är onekligen ett stort socialt fall som väntar mina motståndare. Från att vara en samhällets stöttepelare till att vara en simpel brottsling, föraktad av alla. En som använt sig av statens maktapparat i sin snuskiga hantering. Man kan förstå att de är beredda av göra grova olagligheter för att sitta kvar på sina pidestaler.

Och just det måste ske. Antingen går detta slödder och det rättsväsende som de har förstört under, eller så går hela den svenska staten, eller det som återstår av den, under.

Det är sorgligt att återkommande bli utsatt för dessa statliga svinerier, men det inger hopp att de som utsätter mig för det själva är så rädda.

Jag har ofta undrat över den förföljelse jag och min familj blir utsatt för. Förmodligen är mycket av detta, åtminstone på senare tid, inte bara ägnat att störa vårt försvar mot övergreppen utan även provokationer - försök att pressa mig, få mig ur balans, få mig att göra överilade saker så att man skenbart legalt kan låsa in mig och kasta bort nyckeln.

Men varje fältherre har två uppgifter. Att välja tid och att välja plats för striden. Jag kan inte välja vare sig det ena eller det andra som de utsätter mig för. Men jag kan se till att slå tillbaka i en tid, på en plats och på ett sätt när mina åtgärder är eller blir legala och gör att de får sin välförtjänta belöning på ett sätt som även det är, eller blir, legalt.

Med tiden kommer vi att se tillbaka på dessa år som förfallets tid i Sverige. Vi kommer att läsa om idag högt uppsatta personer i vårt samhälle som i morgondagens ljus inte är något annat än grova brottslingar av typen Ernst Röhm, Heinrich Himmler, Amon Goeth, Herman Göring, Josef Goebbels och Adolf Hitler. Frågan är närmast om vi kan rensa ut slöddret ur staten utan katastrof eller om vi måste gå omvägen via en katastrof som den som Tyskland drabbades av 1933-1945?

Övertorneå onsdagen den 26 juni 2013
Mikael Styrman
.