.
Såg
en intervju med en polis i TV4:s nyheter nyss. I kölvattnet på den sociala oro,
eller kravallerna om man så vill, som började i Husby utanför Stockholm och
spred sig över landet, söker polisen efter de personer som organiserade
kravallerna.
Upprinnelsen
var, att polisen belägrade en lägenhet för att den 68-åring som bodde där var
orolig och slängde käft med polisen. När han drog sig tillbaka till sin bostad
bröt polisen sönder dörren, därefter kastade man in distraktionsgranater i
personens hem - som om man anföll en tungt beväpnad armégrupp. När den boende
rusade ut (på grund av distraktionsgranaterna?) sköt man denne med flera skott
till döds – bland annat med skott i huvudet.
Vem
skulle inte bli urförbannad om en grupp piketpoliser bryter sönder dörren till
ens bostad och kastar in distraktionsgranater i hemmet? Och vem tycker dessutom
att det är ok att polisen fullföljer med att skjuta en till döds? Skulle någon
känna sig korrekt behandlad om han eller hon visste att åklagaren i polismål,
Eva Finné, sedan skulle kröna verket genom att utreda om EN polis gjort sig
skyldig till vållande till annans död?
Hur
många i Lidingö, Djursholm, Danderyd och på Östermalm hälsar med
tillfredsställelse polisens nya giv att bryta upp deras dörrar, kasta in
distraktionsgranater och skjuta husfolket i huvudet?
Polisen
uppgav efteråt att mannen var beväpnad med machete. Kanske var han det – jag
vet inte. Men var det i så fall anledning att kasta in distraktionsgranater och
skjuta honom till döds? Och kan man lita på polisens uppgifter? De påstod också
att mannen dog på lasarettet. Fast det framkom senare att mannen med bred
marginal var stendöd innan han lämnade bostaden.
Det
är ett återkommande problem att poliser i känsliga frågor ljuger som en häst
travar. Hur är det möjligt att vi inte har nolltolerans mot ljugande poliser?
Så gott som alltid förlorar den enskilde medborgaren när ord står mot ord och
motparten är polis. Den enda rimliga konsekvensen av det är att poliser som
beslås med att ha ljugit i tjänsten undantagslöst avskedas. Risken är förstås,
med beaktande av nuläget, att det inte blir så många poliser kvar i tjänst.
Jag
är av den bestämda uppfattningen, att när bakgrunden är som den är, har polisen
fel fokus när den prioriterar att söka efter den som organiserat kravallerna.
Det är, menar jag, inte fel att göra gällande att det är polisen som
organiserat kravallerna genom oskicklig tjänsteutövning och kriminellt
beteende.
Och
åklagaren gör sitt bästa för att få till fler kravaller genom att inleda
förundersökning om misstänkt vållande till annans död. Mot bakgrund av de
uppgifter som framkommit i media förfaller det rimligare att
brottsrubriceringen vore tjänstefel + skadegörelse + hemfridsbrott + vållande
till annans död alternativt mord samt osant intygande och eventuellt även något
anstiftansbrott. Sedan blir det den fortsatta utredningen och i slutändan
domstolen som tar ställning till vad åtal väcks för respektive vad som avdöms. Allt
annat än att inblandade poliser tas ur tjänst tills utredningen föranleder
annat är en rättsskandal.
Jag
menar, att åklagaren har förbrukat allmänhetens förtroende och att hela
åklagarmyndigheten äventyrar sitt förtroende hos allmänheten genom att gå på i
känd Thomas Quick-stil.
Om
det inte är polisens och åklagarmyndighetens absoluta avsikt att få till
ytterligare kravaller förefaller det av nöden påkallat att byta ut åklagaren i
målet och se över brottsrubriceringen.
Det
finns naturligtvis länder där ett agerande som det ovan beskrivna från polis
och åklagare är helt ok. Låt inte Sverige bli ett sådant land.
Övertorneå
tisdagen den 4 juni 2013
Mikael
Styrman
.
2 kommentarer:
Den generella uppfattningen i Stockholm är att kravallerna var kraftigt nyhetsövervärderade i massmedia. De flesta debatterade inte ens sådana saker varken på fikamöten eller till middagsborden. Den enda diskussion som kravallerna medförde var ett beklagande av några kommunala byggnader i området brändes ned av uppenbarligen tillresta terrorister. Bland annat en första klassens barnskola och en sopstation i kommunens mindre bemedlade delar.
I övrigt så har polisens skjutningar inget med kravallerna att göra utan det är en massmedial förortssägen spridd av samma gäng som åkte runt i bilar och tuttade på samt försökte få förortsungarna att imitera sitt arbetssätt i syfte att skapa en bild av "uppror".
Vad gäller machetemannen så verkar det inte råda några juridiska tvivel om att något inte var perfekt med ingripandet, alternativt att juristerna vill pröva ifall det kan ha varit annorlunda än som det beskrivs. Vad gäller vad som är massmedialt känt så är det skillnader på Stockholm och Norrland i det att Stockholm är tätbebyggt. dvs. ifall du ställer dig på din balkong eller motsvarande och viftar med en machete så är det nog ingen som bryr sig medan samma beteende i ett miljonprogram kan uppfattas som mycket hotfyllt av omkringboende, ungefär som att någon annan ställde sig på din trappa och viftade med en machete.
Vad gäller poliser och lögner i övrigt så är det ju magi att nuvarande ordning tillåts fortskrida utan systemförändring. Kanske för att det gjort Socialdemokratin populär en gång i tiden att klaga på batongviftande poliser och synbarligen ta dem i örat likt små busungar som pallat päron. Givetvis är det inte svårt att korrigera problemen, det är en omröstning i riksdagen med två dagars förberedelser.
Vad sedan gäller polisens personal så är den en katastrof och det är förstås "by design". Duktiga och hederliga människor som av någon anledning bestämmer sig för att bli poliser, blir antingen kriminella av sitt arbete, uthängda som skurkar i massmedia eller tar sitt pick och pack och drar till andra yrken.
Idag har vi en poliskår som spelar in filmer med dasspapper. Har intervjuer i tv där de anklagas för att ha grovt bedragit ideella folkrörelser (scouterna) och försvarar sig med att "nej, eftersom jag inte tagit ut pengarna från kontot så är det försök till grovt bedrägeri", på bästa sändningstid. Idag har man i aftonbladet kunnat studera Sveriges "enligt aftonbladet" främsta polisstyrkas examinationsprov och alla som gjort värnplikten en gång i tiden kan konstatera att det är ett gäng clowner i poliskostym. Den enda korrekta slutsatsen av filmen är förstås "bli inte kidnappad, för du blir ej fritagen".
Däremot tycker jag att polisen gör helt rätt i att jaga personerna som ägnar sig åt mordbränder. Polismyndigheten borde ha goda förutsättningar att hitta de skyldiga i områden utanför de mer kravallansatta. Givetvis kan inget annat straff än lagens strängaste för mordbrand och tillämpliga lagar map. uppvigling och anstiftan komma i fråga.
Se blogginlägget ”Förtroende är lätt förbrukat”.
Skicka en kommentar