Vem ska döma?

.
I Tyskland banade vedermödorna efter första världskriget och dess stora krigsskadestånd vägen för Adolf Hitler och nazisternas maktövertagande. Sådant bagage bär inte vi på. Men vi har till följd av bristande demokratiska och rättsliga traditioner inte lyckats hindra maffian, eller maffialiknande grupperingar, från att ta över statsapparaten, landsting och kommuner och åstadkomma snart jämförbar skada.

Vår demokrati och vårt politiska styre kommer sannolikt om inte allt för lång tid att jämföras med tiden före och under den tyska Weimar-republiken. När maffians självförgörande styre så småningom vittrat färdigt har vi att bygga upp en fungerande stat ur de åtminstone symboliska ”brända högar av grus och aska” som maffian lämnar efter sig.

Det finns några saker som rättskaffens och gärna lagkunnigt men åtminstone moraliskt välutrustat folk redan nu bör ägna några tankar. Några av frågorna överlappar av naturliga skäl varandra.

1.
Vem, eller vilka, är skickade att skriva en författning som sätter medborgarnas trygghet och rättssäkerhet i centrum och ger rättsväsendet förmåga att skydda medborgarna mot politiskt missbruk inom det allmänna?

2.
Hur kan vi förhindra att maffian, eller maffialiknande grupperingar inom och utom staten, på nytt kommer i åtnjutande av statens maktmonopol och kan nyttja det för att plundra och terrorisera befolkningen?

3.
Hur kan vi skilja förstörda och belastade jurister som varit maffians allierade från sådana som haft integritet att hålla distans till maffian? Kan man över huvud taget vara domare eller åklagare i det nya Sverige om man har varit det i maffians Sverige?

4.
Kan man vara advokat i det nya Sverige om man i maffians Sverige missbrukat statens maktmonopol till att berika sig själv på andras bekostnad?

5.
Hur ska de som drabbats av maffians härjningar skäligen kompenseras?

6.
Hur ska tillgångar som man orättfärdigt skaffat sig med maffians hjälp återtas? Här finns gränsdragningsproblem.

7.
Frågan om upphävande av preskription och införande av retroaktiva straff för förmögenhets- och frihetsbrott, uppenbart baserade på omoraliska principer, men straffbefriade på grund av maffians kontroll över politiken och rättsväsendet. Bara om maffians hantlangare idag vet om att de har att möta straff för brott begångna under maffians styre kan maffian undermineras. Om principer försvaras, innebärande att brottslingar undgår straff för att de själva, eller genom ombud, skrivit lagen, kan maffian inte rubbas. Nästan alla erfarenheter från statsbildningar som dukat under för trycket från kriminalitet visar att de skyldiga straffas. Det sker antingen organiserat och genomtänkt eller under kaotiska former. En ordnad debatt i frågan ökar möjligheterna att slippa de kaotiska förhållandena. Det är sannolikt även i brottslingarnas intresse att denna debatt förs och att de straffas tillräckligt hårt av samhället för att undvika att medborgarna själva ombesörjer detta.

8.
Flera av de ovan uppräknade punkterna kommer att kräva någon form av nämnd, domstol, kommitté eller tribunal. Hur utser vi ledamöterna? Direkta val? Utländska jurister utan band till svenska brottslingar?

Frågorna är många. Antingen förs det en levande debatt som ger oss ett klokt, genomtänkt och människovänligt system eller så kommer vi att få ett under tumultartade former av slumpen och människors äregirighet framväxt system som vi kanske inte alls vill ha.

Övertorneå onsdagen den 26 juni 2013
Mikael Styrman
.