tisdag 11 augusti 2015

Måttlig utsatthet hos krävande tiggare och knivbärande nysvenskar in spe

.
Det talas mycket vackert i TV nu, av säkert godhjärtade, men i verkligheten illa förankrade människor. Nu är det bränderna i tiggarlägren som är på tapeten. Det verkar som att de är extra mycket på tapeten nu, efter morden på IKEA i Västerås. Media ser gärna en debatt om tiggarna och hur synd det är om dem. Hellre det än en debatt om huruvida det är på väg att bli ett sätt att få bli kvar i Sverige, att döda en eller flera svenskar - när som helst, var som helst - och bli försörjd på livstid. Fönsterlösa hyddor, utan värme, vatten och sanitet men däremot med stampat jordgolv, torka och hunger, får bytas mot centralvärme, rum med tvätteri och tre mål mat om dagen, elljus och TV. Det enda som behövs är att få någon eller några svenskar att ”öppna sina hjärtan” i mycket bokstavlig mening. 

Att svenskar bränner tiggarläger går inte att försvara. Men det går att förstå, att svenskar som upplever sin rätt kränkt av människor som är så ”utsatta” att de står över lagen, vidtar egna åtgärder när högskattesamhället har kapitulerat och bara drar in pengar till sig själva, utan att ge något tillbaka som skulle kunna motivera skatteuttaget.

Det finns balkantiggare, snart förmodligen även asiatiska tiggare och afrikanska tiggare som helt skamlöst går fram till människor, skakande sin burk medan de med uppfordrande ton säger: ”Pengar! Pengar!”. Sådana människor är inte utsatta. Däremot är de bra på att dra nytta av andras dumhet.

Jag säger inte att det rättfärdigar att bränna upp deras tattarläger. Men jag säger att man inte behöver vara förvånad om så sker. Och de erbjuder ju en bekväm utväg för media när man vill gömma undan mörkläggningen av IKEA-morden.

Södertälje tisdagen den 11 augusti 2015
Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: