Som brukligt har nationalsocialdemokraterna och deras hejdukar och kumpaner skött landets ekonomi så att de exporterar arbetslösheten genom att trampa ned kronans värde. Den möjligheten har ju inte exempelvis Finland som har snarlik exportproblematik men gjorde dumheten att gå med i euron. Ur makthavarnas synvinkel, som leker jultomte med skattebetalarnas medel, har det fördelen att folket inte begriper att det är politikerna som ställer till det. Istället tenderar man att uppfatta kronans värde som någon sorts utslag av en högre makt, något som det inte går att göra något åt, än mindre utkräva ansvar för.
För folkets del blir de ju fattigare. Importerade varor blir dyrare liksom utlandsvistelser, på sikt även lånen.
Industrin behöver inte prestera, man bara sänker priset hela tiden. Tvärtom mot hur man hanterar problemet i Tyskland. Det leder till att vi hela tiden blir fattigare medan tyskarna blir rikare.
Staten å sin sida håller nere arbetslösheten, vilket håller väljarna lugna. På längre sikt minskar förmågan att ta upp och betala tillbaka internationella lån.
När man allt för länge och allt för mycket ägnar sig åt misshushållning med allmänna medel och döljer det genom att trampa ned kronans värde uppträder några problem. Människor som själva eller genom sina företag förfogar över stora medel vill inte gärna sitta stilla och se sina värden utraderas. Pengar strömmar därför ut ur landet. Andra som har utlandslån och ser skulderna öka i värde blir också nervösa. Särskilt i dessa tider då ingen kan vara säker på att man inte längre ska få betalt för att låna, utan istället kanske ska börja betala både räntor och amorteringar. Den minnesgode vet att låga räntor snabbt kan förvandlas till 500% räntor, bara någon stolle kläcker ur sig idén och pekar med hela handen. Det behöver inte heller bli höga räntor och amorteringar. Det räcker med att man inser att det KAN bli så, för att samhällsekonomin ska bli förlamad.
Länge var media fulla med hyllningsartiklar om hur rika svenskarna hade blivit när de köpte och sålde fastigheter av varandra, tack vare ränte- och amorteringsfria lån. Nu när man ”plötsligt” ska betala räntor och amorteringar och fastigheterna sjunker i värde har dessa artiklar upphört. Men ännu ser vi inga artiklar om hur fattiga vi har blivit. Kanske blir det inga sådana heller…
Kreti och Pleti har inte så lätt för att flytta sina pengar till olika skatteparadis. De reagerar förmodligen med att sluta konsumera och investera. Då stannar hjulen. Vi är på väg IN i en lågkonjunktur, med negativa räntor och hjulen stannar ändå. Det är i det ljuset gårdagens nationalsocialdemokratiska omvändelse inför galgen i migrationsfrågan ska ses. Hur ska staten klara av att garantera de finansiella korthusen efter att i åratal ha gjort landet fattigare genom att trampa ned valutans värde, samtidigt som de godhjärtade dumskallarna sitter fast i det förflutna och vill massimportera analfabeter, delvis inavlade eftersom de utvecklat en kultur som innebär att man gifter sig inom familjen, helt i strid med alla genetikens lagar?
Det betyder naturligtvis någonting att man nu är så stressade över det statsfinansiella läget att man måste ordna en propagandaföreställning i statstelevisionen och visa upp tre inlånade guldtackor. Länge har vi hört ifrågasättandena av huruvida Sverige verkligen har någon guldreserv kvar. Räcker det verkligen för att återställa förtroendet för statens ekonomi att visa upp tre inlånade guldtackor? Räcker det att Stefan Ingves presenterar alldeles ”rimliga" skäl till att man inte kan visa upp fler?
Varför kom nationalsocialdemokraterna sig för att igår plötsligt bryta sig lös ur sin lögnaktiga retorik som man fyllt väljarna med i åratal, för att börja hantera det trauma som den uppenbart orimliga migrationspolitiken utvecklats till? Och varför utspelar sig guldtacke-teatern i statstelevisionen samma dag? Befinner sig den oansvariga massimporten av analfabeter vid vägs ände? Får staten inte längre låna pengar? Har omvärlden förlorat tron på att Sverige kommer att klara upp sina av ansvarslösa politiker skapade problem?
Den som mot bättre vetande vill fortsätta analfabetimporten och bygga snabbtåg för eliten, mellan våra största städer, i ett land som inte har råd att ens få de långsamma tågen att fungera, är numera hänvisade till Jonas Sjöstedts Vänsterpartiet, Gustav Fridolins Miljöpartiet och Annie Lööfs Åsa-Nisse-Marxister.
Och vi är på väg in i lågkonjunkturen, med negativa räntor, finansiella korthus och en valuta i fritt fall.
Falun lördagen den 5 maj 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar