Jag hakade upp mig på en ingress till en artikel i Svenskan. Ingen stor sak, naturligtvis, men förmodligen som toppen på isberget. Något som man talar vårdslöst om och sedan börjar tro på, utan att det egentligen finns vare sig tanke eller analys bakom.
Artikelns rubrik är ”Människor måste få veta varifrån pengarna till moskéer kommer”. Intressant rubrik. Artikeln handlar om en flitig persisk invandrare som intervjuas.
Det jag hakade upp mig på var formuleringen ”Dödsrycket stundar för populismen”. Om jag har förstått saken rätt är det den intervjuades tankar.
Så skulle vi väl gärna alla vilja att det förhöll sig, eller kunde bli. Men dessvärre tror jag inte det. Populismen, från latinets popula = folk, har kommit för att stanna. Den har alltid funnits, finns nu och kommer alltid att finnas. Den är politikens eviga följeslagare och kan vara demokratins förbannelse, men också dess välsignelse. Det kommer alltid att finnas politiker och andra människor som är beredda att svinga populismens svärd och det är inte alltid av ondo.
Den ena gången är det en missdådare som utnyttjar folkets okunnighet eller andra tillkortakommanden för att skaffa sig själv fördelar. En annan gång är det en rättrådig och osjälvisk person som vänder sig till folket för att upplysa om och komma till rätta med en korrumperad eller inkompetent maktelit. Men populismen har kommit för att stanna. Den har vi att förhålla oss till.
Populisten vänder sig till folket och klandrar makteliten. Makteliten tenderar att kontrollera media och vänder sig till folket genom media. Media - särskilt svenska sådana - tenderar att framställa sig som folkets ombud och kritiska granskare, på intet sätt styrda av makteliten. Det är vår - folkets - sak att avgöra vem som talar mest sanning och vem som ljuger mest.
Det svåra är att vi inte har något facit.
Falun söndagen den 27 maj 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar