fredag 18 maj 2018

Maffian skyddar långfingrad Bucht - igen!

.
.

Så var det dags igen. Från regeringskatastrofkansliet meddelas via media att Buchts ”språkhjälps” räkningar prutats ned från en kvarts miljon till 74.000 kr. En minst sagt anmärkningsvärd prutning.

Det finns naturligtvis bara en rimlig förklaring till att räkningen kan prutas så mycket, nämligen att den bara bestod av luft. Men väldigt dyrbar luft.

Vi har med stigande häpnad följt den något varierande rapporteringen om den drygt halva miljon som skattebetalarna pungslagits på för att lära en analfabet till minister att tala engelska - något som vi andra fick lära oss i skolan - utan lön.

Sven-Erik Bucht’s fortfarande allt annat än briljanta kunskaper i det engelska språket - den dyrbara utbildningen till trots - har föranlett oss som betalar geniets utbildning att fråga oss hur mycket läraren fått av den halva miljonen. Med tanke på hur Sven-Erik Bucht talar engelska kan väl läraren max ha fått ca 500 - 700 kr. Så vad har då hänt med resten av den halva miljonen?

Vi som känner Sven-Erik vet att han inte bara är svag i engelska. Han skriver svenska som ett litet barn klottrar. Som tornedaling, eller ex-tornedaling i politisk och rättslig exil, blir man närmast generad när man får ett brev i handen som Sven-Erik har skrivit. Skratt ligger nära till hands och kan endast tyglas av att lyteskomik inte anses alldeles rumsrent.

Eftersom Sven-Erik inte ens lärt sig skriva enkla brev och det nu verkar ha försvunnit stora summor skattemedel - igen - leds tankarna osökt till Sven-Eriks spökskrivare. 

Inte bara förskingrar nationalsocialdemokratin 2,2 miljoner kronor årligen av skattebetalarna för att ”köpa” lojaliteten hos Örjan Pekkas illa kamouflerade partiorgan ”Haparandabladet”. Pappa Lars Pekka har i alla tider fungerat som Sven-Eriks Buchts spökskrivare. Om Sven-Erik har överlämnat en skrivelse till någon - utan att mottagaren tvingats åtminstone le - har man vetat att det är Lars Pekka som hållit i pennan och möjligen även stått för tänkandet.

Det leder oss vidare till frågan vem ”språkhjälpen” är. Vi vet redan att det inte är Företagsuniversitetet. De har bara utfärdat räkningarna. Det är en kuliss, en sorts ”målvakt”.  Så mycket har vi fått veta. Men varför får vi inte veta vem det är? Är det så genant att våra fega media inte vågar klämma ur sig det av rädsla för det sönderfallande sosseriet?

Mycket talar för att Lars Pekka fortfarande är Sven-Eriks spökskrivare. Man kan möjligen ana mellan raderna att regeringen, med eller mot sin vilja, avlönar honom, och då möjligen svart, för att skriva enkla brev åt Sven-Erik Bucht. Men vem är då ”språkhjälpen”?

Lars Pekka gifte sig för ett antal år sedan med en välutbildad rysk kvinna. Är det hon som är ”språkhjälpen”? Är det så att Sveriges jordbrukspolitik och framför allt dess internationella kontakter utformas av en rysk kvinna i hemlighet? Är det därför det är så genant att identiteten till varje pris måste hållas hemlig?

Mycket talar för att Sven-Erik Bucht sin vana trogen tvättat skattepengar - nu med hjälp av ”språkhjälpen”. Och sin vara trogen skyddar maffian sin handgångne man så att inget utreds, skurkarna går fria och får behålla pengarna  - som i Obol, Längmanska Företagarfonden och LKAB och förstås som när man genom missbruk av statens maktmonopol stal Ekfors-koncernen.

Och vad det resulterar i kan vi se runt omkring oss varenda dag. Det finns snart ingenting som fungerar i Sverige.

Falun fredagen den 18 maj 2018
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: