Jaktstölden

.
Den svenska jakten representerar stora värden. Både rekreationsvärden och mänskliga värden. En organiserad stöld av dessa värden pågår och ett utrotningskrig mot älgen. Allt iscensatt och genomfört av människor vana att ta sig fram med det politiska systemets hjälp och på andra människors bekostnad. Inte sällan ingår Center-politiker i ligorna.

Stölderna har sitt ursprung i att markägare, såväl stora bolag som små privata skogsägare, lurats att röja sina marker så hårt, att det uppstått brist på bete för djuren i våra skogar. Efter att markägarna i överdriven och inbillad duglighet röjt sina marker, i tron att de därmed gagnar skogsbruket, sin egen ekonomi och nationens intressen, finns inget annat än de plantor kvar att äta, vilka skogsägaren hoppas någon gång ska bli avverkningsbara skogar.

Man frågar sig hur det har blivit så snett i huvudet på dessa myndighetspersoner, bolagsanställda och skogsägare att man tror sig ha rätt driva sitt skogsbruk på alla andra intressens bekostnad. Samtidigt säger det naturligtvis också oss någonting om vilka möjligheter elefanter, noshörningar och tigrar har att överleva, för att nu bara ta några exempel. Hur ska dessa många utrotningshotade populationer klara sig bland miljarder fattiga människor som kämpar för sin egen överlevnad, när inte våra skogars vilda djur klarar sig bland våra av bidrag och politiska ersättningar övergödda bönder, i Sverige som åtminstone vill göra gällande att landet är ett högtstående industriland?

När vintern kommer flockas älgen på begränsade ytor där bete finns som älgen då efterfrågar. Så länge det finns en älg i landet kommer det att finnas betesskador där den befinner sig på vintern. Finns det skogsplantor där den är på vintern äter älgen skogsplantor. Finns det bara skogsplantor som ska bli avverkningsbara skogar äter älgen bara skogsplantor som ska bli avverkningsbara skogar. Detta kan nästan sägas vara en naturlag.

Alla vet vi hur det ser ut i många av våra skogar. Glesa rester av det som borde varit täta föryngringar. Kliniskt rensat både från den konkurrens som är nödvändig i ungskog för att dana morgondagens kvalitetsvirke. Samtidigt kliniskt rensat från annan mat åt älgen än morgondagens avverkningsbara skogar.

Som köpare av skogsmark har man skyldighet att undersöka den mark man köper. Om marken är utsatt för bete vintertid bör man som köpare beakta det i budgivningen så att man inte betalar för mycket för marken. Därför har man inte rätt att få ersättning för betesskador. Man har nämligen redan tillgodogjort sig den ersättningen när man köpt sin fastighet.

Alla markägare har rätt till jakt och till avkastningen av jakt. Jakt bedrivs i särskild ordning under hösten. Den markägare som valt en mark som håller mycket älg på hösten och lite på vintern har antingen varit skicklig i sitt värv eller haft tur och vice versa.

Det är naturen och inte människan som bestämmer vart älgen går och var den uppehåller sig. Ingen markägare har rätt att tillgodogöra sig andras jaktvärde genom att skjuta sönder älgstammen på platser där älgen är under icke jakttid.

Som skogsägare ska vi åtnjuta samhällets beskydd gentemot mindre nogräknade personer som med utnyttjande av det politiska systemet försöker överta andras jakträtt och jaktvärde. Och det gäller vare sig de är Center-politiker eller ej. Att de till följd av inkompetens hos myndigheter och andra, sig själva inte minst, skött sina skogar så illa att de utsätter sig för mer skogsbetesskador än nödvändigt ger inte anledning till annan bedömning.

Om inte det pågående oskicket kan bringas att upphöra bör Sveriges jagande skogsägare, som inte röjt sönder sina skogar, överväga att stämma svenska staten, ytterst i internationell domstol. Detta borde inte vara nödvändigt. Sveriges regering, med jordbruksminister Eskil Erlandsson i täten, bör ta itu med denna fråga, särskilt som det i hög grad tycks vara de egna partivännerna som har svårt att skilja på mitt och ditt.

Visst har även Centerpolitiker rätt att driva skogsbruk. Men de har inte rätt att göra det på sina landsmäns bekostnad och på bekostnad av skogens vilda djur.

Stockholm söndagen den 24 november 2013
Mikael Styrman
.