söndag 24 november 2013

Jaktstölden

.
Den svenska jakten representerar stora värden. Både rekreationsvärden och mänskliga värden. En organiserad stöld av dessa värden pågår och ett utrotningskrig mot älgen. Allt iscensatt och genomfört av människor vana att ta sig fram med det politiska systemets hjälp och på andra människors bekostnad. Inte sällan ingår Center-politiker i ligorna.

Stölderna har sitt ursprung i att markägare, såväl stora bolag som små privata skogsägare, lurats att röja sina marker så hårt, att det uppstått brist på bete för djuren i våra skogar. Efter att markägarna i överdriven och inbillad duglighet röjt sina marker, i tron att de därmed gagnar skogsbruket, sin egen ekonomi och nationens intressen, finns inget annat än de plantor kvar att äta, vilka skogsägaren hoppas någon gång ska bli avverkningsbara skogar.

Man frågar sig hur det har blivit så snett i huvudet på dessa myndighetspersoner, bolagsanställda och skogsägare att man tror sig ha rätt driva sitt skogsbruk på alla andra intressens bekostnad. Samtidigt säger det naturligtvis också oss någonting om vilka möjligheter elefanter, noshörningar och tigrar har att överleva, för att nu bara ta några exempel. Hur ska dessa många utrotningshotade populationer klara sig bland miljarder fattiga människor som kämpar för sin egen överlevnad, när inte våra skogars vilda djur klarar sig bland våra av bidrag och politiska ersättningar övergödda bönder, i Sverige som åtminstone vill göra gällande att landet är ett högtstående industriland?

När vintern kommer flockas älgen på begränsade ytor där bete finns som älgen då efterfrågar. Så länge det finns en älg i landet kommer det att finnas betesskador där den befinner sig på vintern. Finns det skogsplantor där den är på vintern äter älgen skogsplantor. Finns det bara skogsplantor som ska bli avverkningsbara skogar äter älgen bara skogsplantor som ska bli avverkningsbara skogar. Detta kan nästan sägas vara en naturlag.

Alla vet vi hur det ser ut i många av våra skogar. Glesa rester av det som borde varit täta föryngringar. Kliniskt rensat både från den konkurrens som är nödvändig i ungskog för att dana morgondagens kvalitetsvirke. Samtidigt kliniskt rensat från annan mat åt älgen än morgondagens avverkningsbara skogar.

Som köpare av skogsmark har man skyldighet att undersöka den mark man köper. Om marken är utsatt för bete vintertid bör man som köpare beakta det i budgivningen så att man inte betalar för mycket för marken. Därför har man inte rätt att få ersättning för betesskador. Man har nämligen redan tillgodogjort sig den ersättningen när man köpt sin fastighet.

Alla markägare har rätt till jakt och till avkastningen av jakt. Jakt bedrivs i särskild ordning under hösten. Den markägare som valt en mark som håller mycket älg på hösten och lite på vintern har antingen varit skicklig i sitt värv eller haft tur och vice versa.

Det är naturen och inte människan som bestämmer vart älgen går och var den uppehåller sig. Ingen markägare har rätt att tillgodogöra sig andras jaktvärde genom att skjuta sönder älgstammen på platser där älgen är under icke jakttid.

Som skogsägare ska vi åtnjuta samhällets beskydd gentemot mindre nogräknade personer som med utnyttjande av det politiska systemet försöker överta andras jakträtt och jaktvärde. Och det gäller vare sig de är Center-politiker eller ej. Att de till följd av inkompetens hos myndigheter och andra, sig själva inte minst, skött sina skogar så illa att de utsätter sig för mer skogsbetesskador än nödvändigt ger inte anledning till annan bedömning.

Om inte det pågående oskicket kan bringas att upphöra bör Sveriges jagande skogsägare, som inte röjt sönder sina skogar, överväga att stämma svenska staten, ytterst i internationell domstol. Detta borde inte vara nödvändigt. Sveriges regering, med jordbruksminister Eskil Erlandsson i täten, bör ta itu med denna fråga, särskilt som det i hög grad tycks vara de egna partivännerna som har svårt att skilja på mitt och ditt.

Visst har även Centerpolitiker rätt att driva skogsbruk. Men de har inte rätt att göra det på sina landsmäns bekostnad och på bekostnad av skogens vilda djur.

Stockholm söndagen den 24 november 2013
Mikael Styrman
.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Innebär inte den nya älgförvaltningen med älgskötsel områden, som bestämmer hur många älgar som får skjutas, att numera bestämmer jägarna själva var och i vilken omfattning det ska jagas?

Är det en bättre eller sämre lösning än tidigare då Länsstyrelsen var inblandad?

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Hos oss har det inneburit att det är ungefär som tidigare. Det är inte jägarna som bestämmer. Det är markägarna. De flesta har ingen särskild uppfattning, eller om de har det så håller det den för sig själva, för att slippa bråk.

Samma krafter som via LRF tillsammans de stora skogsbolagen tidigare utövade påtryckningar mot Länsstyrelsen för att öka tilldelningarna utövar fortfarande, med samma sällskap, påtryckningar mot Länsstyrelsen som fastställer ramen.

Inom älgskötselområdet styr och ställer en aktiv centerpolitiker som även agerar inom LRF. I älgskötselområdet omger han sig med en kör av okunniga men indoktrinerade och giriga fritidsskogsägare som har följt myndigheternas och LRF:s råd och röjt sönder sina skogar. De har nu i 30 år röjt sönder sina skogar så att de ser ut som om fan själv sluppit lös i dem. Det blir aldrig någon kvalitetsskog i dem. De kunde lika gärna ha odlat contorta.

På det stora hela taget har det med andra ord inte skett så stor förändring. Samma politiskt aktiva girigbukar som tidigare upplevde att älgen höll på att äta dem ur huset upplever fortfarande situationen som att älgen håller på att äta dem ur huset. Och den här framfusiga kören skjuter sönder vår älgstam och tilldelar sig själva extra älgar så att vi andra, som försöker ta ansvar för älgstammen, snart inte har något jaktvärde på våra fastigheter.

Man kan säga att de som tidigare hade roffat åt sig rätten till allas vår jakt har behållit den.

Anonym sa...

Vad tror du om anledningen till utplantering av varg som ett led i att ytterligare minska älgstammen?
Erfarenheten av jakt i västmanland och dalarna säger att antalet kalvar minskat rejält.

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Jag vet inget om det. Skulle dock inte tro att det används som metod med det syftet. Däremot har jag förstått att det går hårt åt älgkalvarna om man har en livskraftig vargstam. Då måste man ha en större älgstam om det ska bli kvar något att jaga. Det kan man ha om skogsägarna börjar sköta skogen på ett klokare sätt.