.
Under sosseriets, det gamla svenska nazistpartiets ledning, håller fortfarande socialdemokratier, moderater, kristdemokrater, liberaler, kommunister, centerpartister och miljöpartister en ganska enig, om än vacklande front mot Sverige-Demokraterna. Med hänvisning till att de kallar SD för rasister anser de sig att rätt att kränka den svenska demokratin och helt ignorera en miljon svenska väljares röst.
Det är naturligtvis helt orimligt, både på kort och lång sikt. På lång sikt dessutom ohållbart. De ska respektera demokratin eller ägna sig åt något annat.
Sedan är det ju absurt att man skäller Sverige-Demokraterna för att vara rasister. Inte sällan hänvisas då till Sverige-Demokraternas historia. Då först blir det ju riktigt absurt. Socialdemokraterna är ju Sveriges ursprungliga nazistparti, som ledde regeringen som försåg Hitler med malm och tog betalt i judiskt tandguld från koncentrationslägren. Beskedet till Riksbanken var: Ställ inga frågor!
Inte heller övriga partier har något att yvas över om nazister och rasister kommer på tal. Alla svassade för nazisterna i Sverige på 1930- och 1940-talen. Särskilt Centern hade en tunn vägg mot nazismen. Och våra borgerliga svassar fortfarande för de amerikanska nazisterna var än de drar fram och mördar människor: Korea, Vietnam, Irak, Libyen, Syrien med flera.
Men det som gör det här riktigt intressant är frågan om vart de ”etablerade” partiernas politik leder. Vem gynnas av att gränserna står på vid gavel? Av att grova brottslingar från stora delar av världen är välkomna till Sverige, uppblandade med en del flyktingar, för att försörjas av svenska skattebetalare och skyddas från rättsliga påföljder från sitt förflutna, vare sig statsbildningarna finns kvar eller ej? Ja, inte är det anti-rasistiska krafter som stärks.
Våra politiker tar hit människor som langar knark på gator och torg, gör inbrott och misshandlar folk, gruppvåldtar, skjuter med automatvapen på gatorna, kastar handgranater och så vidare. Man underlåter att vidta adekvata åtgärder, underlåter att utvisa sådana som nekats uppehållstillstånd, man söker inte reda på sådana som jobbar svart helt utanför det ordnade samhället och på så sätt undergrävs såväl rättsstaten som välfärden. Samtidigt som man låter svenskar dö i sjukvårdsköer leker man rättfärdig jultomte med skattemedel visavi nyanlända, som på intet sätt bidragit till den svenska välfärdsstaten.
Vem gynnas? Återigen, inte är det antirasistiska krafter. Svenska politiker driver på ett försåtligt sätt nazistisk propaganda som är väl så effektiv som den som Hitler och Goebbles drev på sin tid. Svenskarna görs invandringsfientliga genom den makalöst inkompetenta statsförvaltningen.
Det här vet ju många, kanske alla? Kanske att alla inte erkänner det, men innerst inne vet alla det. Intressantare är frågan om de politiker som svarar för vanstyret själva vet det? Svaret är inte självklart. Det är inte så enkelt som att alla vet det, eller alla inte vet det. En del vet med säkerhet, andra anar hur det förhåller sig och vilka konsekvenserna blir av det kaos landet är på väg att förvandlas till, åter andra förstår kanske inte så mycket utan undrar mest vad det är som händer. Men om man hör till de inre politiska kretsarna, då vet man. Det menar jag med bestämdhet. Sedan blåljuger man i umgänget med allmänheten.
Vilka vet hur det förhåller sig men ljuger och hycklar? Vilka vet och ljuger folket upp i ansiktet? Det är den intressanta frågan som söker ett svar.
Vi lever i en sentida och svensk motsvarighet till den odugliga tyska Weimarrepubliken som bäddade för den tyska nazismens framväxt. Det kommer inte att sluta på exakt samma sätt den här gången. Men det kommer att gå illa om vi inte kan få den Svenska Weimarrepublikens skenheliga klåpare att ta sig i kragen och ta ansvar för landets skötsel.
Om vi inte kan få ordning på röstfusket, som har minst lika gamla anor som det socialdemokratiska mobbarpartiet, kommer sönderfallet att fortsätta. Den frågan bör man jobba med i de partier som är drabbade. Det kanske inte är så länge till nästa val och hela proceduren är dyr och ganska onödig, om det är rösträknarna och inte väljarna som bestämmer valresultatet. Det förlänger och fördjupar misären.
Vi brukar säga att det måste bli sämre innan det kan bli bättre. Men hur dåligt måste det bli? Måste översittarna där uppe i elfenbenstornet och deras nära själva drabbas för att något ska göras åt saken? Mycket talar nog för att inget kommer att hända dessförinnan och då är det kanske för sent för att hindra en omfattande katastrof. De som sitter i elfenbenstornet är ju i hög grad skyddade från konsekvenserna av sin egen politik.
Falun tisdagen den 18 september 2018
Mikael Styrman
.
