Skolan som fostrar lärare istället för elever

.

Rapport efter rapport kommer om skolor vars elever till stor del inte når upp till gymnasiebehörighet, eller intre ens kommer i närheten. Sosseriet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet menar att det beror på att pengarna går till friskolorna och att det underminerar den offentliga skolans möjligheter att göra ett fullgott jobb.

Två omständigheter talar mycket kraftigt emot den förklaringen:

1.

Om den offentliga skolan gjorde ett fullgott jobb skulle ingen, eller nästan ingen, söka sig till friskolor. Så är det till exempel i Finland där den offentliga skolan fungerar. Där finns inga friskolor. Där är också miljöpartiet ett högerparti.

2.

Den offentliga skolans resultat är undermåliga även på orter som inte har några friskolor.

Sosseriet kämpar med näbbar och klor för att lura i sina väljare att skolans sammanbrott beror på att friskolor gör vinster. Det undandrar sig min bedömning huruvida sosseriet gör rätt bedömning av sin väljarkårs förståndsgåvor, men det råder ingen som helst tvekan om att de betraktar sina väljare som mer eller mindre kompletta idioter. Annars skulle man väl inte försöka torgföra en så befängd idé?

Åtminstone delvis består skolans problem av att sosseriet och dess vapendragare, förmodligen i bästa välvilja, snöpt lärarna, så att en lärare inte längre kan hålla ordning på ungdomsligister i skolsalen utan att själva bli åtalade. Det ger förmodligen sig självt att den som har intellektuell kapacitet att bli en bra lärare också har intellektuell kapacitet att förstå att den livssituation som skolan av idag erbjuder en lärare inte är något att att trakta efter. Det säger förmodligen en hel del om vad vi får för lärare och samtidigt förklarar det varför eleverna får för dåliga kunskaper. 

Observera att det är möjligt att eleverna ändå - i vart fall en del av dem - förvärvar bättre kunskaper än sina lärare. Det beror i så fall knappast på skolan. Den frågan är inte utredd och det är nog många som inte vill att den utreds. Summan av kardemumman är att de starka eleverna klarar sig i alla fall någotsånär, om än sämre än i en fungerande skola - åtminstone om de får lära sig studiedisciplin i hemmet. De svaga eleverna klarar sig inte alls. De överges av samhället. Kanske även av sina föräldrar som av olika skäl överlåter åt samhället att axla föräldrarollen. Så mycket är solidariteten med de svaga värd i våra vänsterpartier. Om de floskler som de tutar i sina väljare betydde något skulle de naturligtvis se till att skolan fungerade - åtminstone bättre än ett dårhus utan personal.

Tills vidare låter våra politiker de ostyriga delarna av eleverna fortsätta fostra sina lärare.

Falun torsdagen den 6 september 2018

Mikael Styrman

.