måndag 10 september 2018

Angående de kastade rösterna på Sverige-Demokraterna


.
Det blir intressant att se så småningom hur det gått för Sverige-Demokraterna i Kommunal- och Landstingsvalen. Rimligen måste partiet, som ännu är ett utpräglat riksparti, ha dragit MYCKET mer röster i riksdagsvalet än i de övriga valen. Det är känt av alla.

Det är därför ett lika rimligt antagande att det i huvudsak socialdemokratiska, såväl organiserade som oorganiserade, kastandet av valsedlar avgivna till Sverige-Demokraterna har tagit sikte på riksdagsvalet. Det beror dels på det ovan nämnda om partiets karaktär men också på att det är mycket svårare att styra en så omfattande operation som krävs för att göra en ”snygg” kriminell rösträkning i de övriga valen. I dessa uppstår därför lättare besynnerliga och oförklarliga skevheter i resultaten. Kanske kan sådana skevheter i något fall ge vägledning?

Många, i huvudsak socialdemokratiska, av tradition kriminella rösträknare, är ju säkert självgående och fuskar på av gammal vana vare sig de får detaljerade order eller ej. I Sverige är ju sådan brottslighet helt riskfri. Många av dem förstår kanske inte heller fullt ut att vad de gör är både brottsligt och omoraliskt. De kan förmodligen inte skiljas från sitt invanda beteende på annat sätt än genom en naturlig död eller Alzheimer eller något liknande. Med hänsyn till den demografiska strukturen i den socialdemokratiska väljarkåren skulle man kunna tänka sig att det är ett snart övergående problem, eftersom de flesta snart är både döda och begravda. Men man ska inte låta lura sig att tro att problemet därmed försvinner. Sådana här juveler tenderar att skola sina efterträdare så att problemet så att säga kommer att ”sitta i tapeterna”. Man måste sannolikt gillra fällor och ta fast dem och lagföra dem - strängt. Det är lite svårt med ett ovilligt rättsmaskineri…och det kräver både analys och förberedelser. Inser man inte att problemet finns så är det ju inte så lätt att värja sig mot heller.

Inga sådana brottslingar lagförs i Sverige trots att det är ett vanligt brott - om än i fyraåriga intervall.

Det kriteriet som jag tror behöver uppfyllas för att stävja det här, är att den som drabbas måste förlora sin naivitet och förstå att detta verkligen är ett stort problem. Det är inte troligt att någon annan kommer att fixa detta åt den drabbade. Det är också svårt att engagera andra att agera mot en kriminalitet som uppträder vart fjärde år och då ungefär samtidigt på ett oräkneligt antal platser och dessutom under en ganska kort tidsperiod.

Det är viktigt att ta till sig att det inte handlar om misstag utan om planerad och rutinerad brottslighet. Misstag är mycket lättare att upptäcka.

Falun måndagen den 10 september 2018
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: